Jag har läst många av Sanna Ehdins böcker - där den röda tråden är "Den självläkande människan"! Den sista boken "Finn din energikod" är en fortsättning på den första boken: "Den självläkande människan"! Däremellan har det utgivits flera böcker som alla handlar om att läka sin kropp och själ på ett naturligt sätt!

Hennes böcker är som "biblar" för den som vill ta itu med sin egen hälsa på ett aktivt sätt!

I den senaste boken finns flera kapitel där hon tar upp sätt att öka sin energi på flera olika sätt! Det finns inte ord för de olika metoder och råd samt behandlingstips som där går att ta till sig.

Jag har läst och tagit in!!!! Mycket känner jag till sedan tidigare - men det finns även många nya tips för ökat välbefinnande genom att leva naturligt och lyssna på kroppens siglaler.

Inom svensk sjukvård har vi fått lära oss att "inte lyssna" på kroppens signaler.

Döva smärtor, och ta in kemiska preparat när kroppen skriker efter hjälp för att orka med!

Jag brukar likna kroppen vid en bil! När oljelampan lyser fyller du på olja, istället för att plocka bort lampan. Jag tankar med det drivmedels om den skall tankas med - utan bensin/diesel tar jag mig inte långt" Jag ger den, den service den behöver för att den skall kunna ta mig dit jag önskar och föörhoppningsvis behandlar jag min bil med respekt!

Den kostar oftast en del i inköp och för att få valuta för pengarna och för att få ha bilen som trotjänare bör jag sköta den efter bästa förmåga - i annat fall protesterar den och dyra reparationer blir följden hos "bildoktorn"!

Nu är det så att svensk sjukvård är subventionerad och i förstone blir det därför inte fullt så dyrt att gå till sjukvården som det kan bli att gå till en bilverksstad. Men efter en tid med onaturliga/kemiska produkter börjar kroppen att protestera.

 Tillbaka till sjukvården och nu med ytterligare preparat. Nu plockas oljelampan bort!

När sjukdom/ohälsa tar vid, minskar oftast ekonomin och sämre råvaror till kroppens bränsle kan bli resultatet. När energin dessutom falnar alltmer blir hel- och halvprodukter från frysdisken eller annat, ett snabbt och lättlagat alternativ till mat tillverkad i hemmat med goda råvaror. Det sistnämna kan jämföras med att tanka bensin som innehåller vatten. När du tankar med bensin med vatten i vill inte bilen längre ta dig dit Du önskar. Den går helt enkelt inte!!!!

Hur gör vi sedan med kropparna. Jo, mera kemikalier tillförs och kroppen och energin dalar i tank med bristande drivmedel!!!!

Är själv kemikalieskadad och metoderna har varit många för att finna en bättre balans och hälsa. Jag vet av erfarenhet att frekvenser påverkar - såväl negativt som positivt beroende av frekvensnivå.

Har de senaste veckorna fått möjlighet att testa Reconnective Healing! Där höjs kroppens frekvenser och kroppens möjligheter till självläkning påbörjas.

En av mina objektiva fynd har nu försvunnit - nämligen en inklämd disk/diskbråck samt andra kotor i ryggraden som har legat ur läge.

Undersökningsfynd via röntgen och konstaterande att fingertoppsavstånd till golvet var 25 cm. Det sistnämna t o m förra tisdagen. Nu når jag tårna för första gången på många år!!! Det här gör mig övertygad om att kroppen kan läka sig själv om den får den energi den behöver och på rätt frekvensnivå.

Tror minsann att även jag är på väg att bli en "Självläkande människa"!!!!!!

Jag har ett ansikte som inte tål vinter - nej, snarare är det så att min ansiktshud inte tål kyla! De här probelmen har jag haft sedan tiden före jag började skolan.

Jag har nog testat allt som finns att testa, från att låta bli att tvätta ansiktet på morgonen så att syramanteln finns kvar och ligger som ett skyddande lager.

Att smörja in mig med vattenfri salva - testades när jag var liten.

Väpnarluvor i olika utförande finns i min garderob och sjalar av olika slag har även de testats.

Det här begränsar mig markant under vintern. Och speciellt en sådan här vacker förvinterdag när kvicksilvret har sjunkit ned till -16 grader.

Att låta bli att ta en promenad med Indra går knappt att undvika. Hon stirrar oavbrutet med frågande ögon?

Vädrade mina problem med en väninna mitt på dagen. Hon föreslog "skägg"!

Det är ett alternativ som jag inte har testat förstås! Tänkte först på anläggande av eget skägg som borde föregås av en ganska omfattande hormonbehandling.

Men väninnan föreslog "lösskägg" sånt där som tomten har!

Har ännu inte testat - men ett lösskägg tillsammans med min röda dunjacka och röda termobyxor skulle sannolikt gå lätt att få mig att förväxlas med den "riktiga" tomten!

Tog ändå tag i situationen idag - drog på mig en mössa med långa öronlappar och pälsskärm - skyddar faktiskt mera än en luva! Gick iväg med såväl hund som kamera,

Vid de tomma grannfastigheterna stannade jag till och tog några bilder.

Snön som fortfarande hänger kvar på grenarna får vilket träd som helst att framstå som en plats där tomten snart tittar fram.

Den tomma smedjan och de två jordkällarna skulle även kunna inhysa ett väsen kallat för tomten.

Såg nu ingen tomte, men tog däremot en del bilder.

Fingrarna blev stelfrusna - medan kinderna klarade sig relativt bra under öronlapparna och skärmen.

Håller som bäst på att överlägga med mig själv om det där med skägget! Risken finns nog, att någon av tomtarna i skogen tar mig för en villig donna och bjuder mig att flytta in.  Kanske i någon av de ovanstående byggnaderna!!! :)

Jag har aldrig tidigare varit så oförberedd på Advent!

Det kom som en överraskning när jag har läst på FB och annat om att det bakas lussebullar och hämtas granar!!! Jag som knappt har fattat att sommaren är slut!

Väntade länge på att den korta sommaren skulle göra ett omtag, men istället blev det höst och och nu vinter!

Är ändå inte mogen! Tiden går alldeles för snabbt nu för att jag skall hänga med. Förvisso har jag läst en del om detta men min kropp och sinne hänger inte med!

Nu är det trots allt snart Advent, och besöker jag en butik av ngt slag kan jag inte undgå, att observera.

Sommar- och höstgardinerna plockades bort igår - så därför är jag ändå lite på gång!

..och baka lite inför helgen har jag gott om tid för än!

Vid dagnes f m -promenad - gick jag med huvudet böjt och blicken i marken för att se var jag satte fötterna.

I höjd med den plats när vi igår fann färska spår efter lo -började hunden att skälla och studsa! Eftersom jag var på spänn skrek jag rakt ut!

Skämdes lite - men egentligen var det väl befogat? Tre jägare och tre gevär kan väl få vem som helst att reagera - och då även högt som jag gjorde!

Försökte förklara mitt hysteriska beteende med att jag trodde att det var ett lo.

Ett lo - som är väldigt skyggt och lättskrämt, vem går på en sådan bortförklaring. Det skulle förstås inte ha stått på vägen vilket även en av jägarna påpekade:    "Det sitter säkert i ett träd sa han"!

Tillrättavisad av en jägare! :(

Förstår nu att jag istället skulle ha gjort min frustration av att möta tre jägare med gevär - mera tydlig med att säga att: -Jag var rädd att bli skjuten!

Men då skulle väl nån av jägarna ha påpekat min klädsel; röd jacka och röda byxor! Inte särskilt lätt att ta fel på i när det gäller färg på ngt vilt!

Kanske var det så att det mest vilda som jägarna råkade på idag var en vilt skrikande kvinna i medelålder.

När jag började på Lärarhögskolan hade jag tio år erfarenhet med mig i bagaget!

Jag hade varit förodnad på tjänster eller fungerat som springvikarie, vilket hade lärt mig massor - och speciellt lärt sig hur jag ville och inte ville vara mot eleverna i klassrummet.

Vi var två studenter i klassen med lika lång erfarenhet av undervisning. I övrigt var vi en blandad kompott och medelålderna var ganska hög. Vi tillhörde den enda högskolan där det fanns distansundervisning - därför var upptagningsområdet stort - hela Sverige. Erfarenheten från många arbetsplatser var skiftande och hög.

Med min bakgrund, och svårigheter med att vara tyst när jag ser att ngt är fel -Lät jag vädra mina åsikter och erfarenheter när jag fann det relevant. T ex på kemin där vi skulle göra experiment som nästan kräver en kemisal. Vilken skola för 1-7 har tillgång till kemisal - jag föreslog att vi skulle få lära oss att göra experiment med sånt som finns i köket/skafferiet. Tror inte att det föll i god gjord. Där saknade högskolan verklighetsuppfattning.

Det här tillfället som jag vill belysa gällde en pedagoglektion när vi talade om gränssättning i högstadiet, och i klassrummet hade vi en pedagog som var från högstadiet. Efter att ha suttit tyst en lång stund utbrast jag: "Det är någonting med kropparna!"'

Nu tittade mina klasskamrater misstänksamt på mig!

Jag tänkte på ramarna som blir allt mer tydiga ju äldre eleverna blir. Kom ihåg en 2:a som jag vikade i samtidigt som jag hade tjänst på högstadiet. 2-orna var jätteglada när de skulle få räkna matte medan intresset för att lära i många fall var helt bortblåst på högstadiet!

Vad gör vi med barnen? frågade jag en kollega när jag  kom tillbaka till högstadiet.

Barnen är glada och nyfikna när de kommer till skolan. Vidvinkelperspektivet är öppet, men efterhand som eleverna blir äldre och acklimatiserar/socialiserar sig in i skolan och samhället - blir intresset för studier i allt för många fall ett nödvändigt ont! Det är inte alltid många ämnen som känns roliga och intressanta längre.

När eleverna kommer upp i högstadiet kan det uppfattas som om "vidvinkelperspektivet " nu har blivit ett "tunnerlseende"!

Likriktad beteende, likartade intressen etc. gör eleverna som stöpta i formar - lagoma att komma ut i livet utan den livsglädje de kände för lärande då de en gång började i skolan!

Min reflektion angående kropparna på tonåringarna är:

Varför blir inte elever med åren mera mogna att ta ansvar för sig själva och sina studier i takt med ålder?

Kan det vara så att det är enklast att göra eleverna mera anpassade för att klara av dem i klassrummet?

Varför upplevs de auktoritära lärarna som bäst, de som ger tydliga ramar och där eleverna ibland har så stor respekt att de är rädda.

Frågorna är många!

Jag skulle önska att barns ansvar ökar med ålder, och att puberteten inte är något med negativ klang.

Om man ger barn/elever ökat ansvar i förhållande till ålder - borde väl frigörelsen från de vuxna vara betydligt mindre markant!

Med de hårda, fyrkantiga ramar som skolan har - är det väl inte konstigt att elever gör revolt! Fungerar de i skolan - kan den tas ut mot föräldrarna. Var skall de annars explodera?

Ansvar i takt med ålder - finns inte i skolans värld - inte på det sätt jag själv skulle önska. Nog borde väl ett barn/tonåring som har varit i skolans värld sedan 6 - veta var gränserna går när de är 14-15? Skolan är väl ändå inte fördummande?

Hur ser revolten ut i Utvecklingsländer, där barn och tonåringar i tidig ålder tvingas in i ett allt för stort ansvar? Gör skolan dem där, till "tunnelseende" individer?

Nu sticker jag ut näsan igen, och jag förstår att det forfarande finns dem som rynkar på pannan om jag säger "Det är någonting med kropparna" Någonting med kropparna - sexualiteten som vi måste tämja med att sätta så tydliga ramar att elever/tonåringar kvävs - för att kunna hålla dem på mattan i klassrummet!

Min önskan - åter igen! Ge elever ansvar i takt med ålder och mognad och sätt dem inte i ett fack/ fängelse som de i desperation försökre att ta sig ur!

Barn växer - såväl kroppar som intellekt! Ta vara på deras potential och låt dem blomma medan de kan!

Morning!!!

Bor i ett katt- och hundhus och med en del vilt även runtomkring!

Jag bor alltså på landet. Försöker att ta en promenad med hunden varje dag.

De senaste dagarna har jag sett såväl rådjur som räv. Räven var väldigt nära huset, men då var jag bakom fönstret!

Igår morse följde sambon med! Redan när vi hade passerat åkern och svängt av mot ödetorpet en bit bort - började Indra gå tydligt med nosen i marken, hon reste även ragg.

Det var nysnö och det var massor av nya spår. När vi kom längre upp efter skogsbilvägen fann vi att spåren var markant större än vad vi först trodde. Ingen räv har sådana här stora fötter. Spåren var mera rundade och hade som en ring runom, lång päls på fötterna.

Spåren var alldeles nya! Det visar med all sin tydlighet att vi har lodjur nästan på tomten, vilket gör att våra små skyddslingar, men än någonsin tas in varje kväll innan vi går till sängs!

Vi har sju katter, och ett lodjur kan sannolikt betrakta vår gård som en ytterlig utskänkningsplats för ett ordentligt "skrovmål"!!!!

Det är härligt med vilda djur, men lodjuret kan jag avstå från att ha allt för nära huset - även björnen som lämnar sin spillning alltför nära för att det skall kännas lungt att vistas i skogen!"!!!

Min "självbild" och spegelbild stämmer inte alltid överens!!!

Med självbild menar jag i det här sammanhanget, min uppfattning om mig själv!

Jag är inte utrustad med många centimeter över havsytan, närmare bestämt endast 1.57 cm. Några centimeter till vore önskvärt för att slippa klättra för att nå!

Det där med klättring för att nå,  är ett välkänt fenomen som jag har fått inse sedan jag slutade att växa på längden vid 12.

I förhållande till andra vet jag också av erfarenhet att jag har varit kort, men inte riktigt hur kort!!!!

Det har jag blivit mera varse under de senare åren då det digitala fotograferande gör att det tas mera bilder än tidigare, och nu är även jag med på en del bilder, vanligtvis är det annars jag som har hållit i såväl kamera och filmkamera.

Jag blir nu smått förvånad när jag fotograferas tillsammans med andra och ser hur väsentlig längre folk i allmänhet är.

Satte upp en spegel på badrumsdörren förra vintern och nu plötslig händer det att det är fler än jag i spegeln samtidigt - nu är jag inte endast kort längre utan även betydligt mindre än de jag delar bostad med - sonen brukar klappa mig beskyddande på huvudet.

Trots att hemmet nu har fler än en helkroppsspegel, har jag ändå inte till fullo insett att jag dessutom har åldrats och även fött tre barn.

Detta är ngt som jag bittert överraskas med var gång jag skall prvova kläder i en provhytt.

Vid ett tillfälle "rotade" jag och min dotter bland jeans på Erikshjälen, Hon höll plötsligt upp ett par jeans som hon sa att sonens flickvän hade.

Nu är det så att flickvännen och jag är ungefär lika långa, tror att hon har några ynka centimeter till godo, och därför följde jeansen med in i provhytten.

Jenasen gick på över lår och bak, men ingen vacker syn när jag såg vad de hade tryckt upp ovanför linningen! Hos unga tjener skulla man kalla det för hull - hos mig "valk"!

Jag hade tagit med mig ett par jeans som slutade vid höftbenet!!!

Påminner om att jag är trebarnsmamma! Därtill har jag gjort ett kejsarsnitt och en hysterektomi, avlägsnat livmodern, Två operationer i samma ärr samt ett invänding ärr, som alla medför en hel del ärrvävnadm vilket gör att "valken" blir lite väl upptryckt och ganska kompakt!

Borde väl någonstans ha insett, långt innan jag tog den här jeansen med in i provhytten, att flickvännen är mer än 25 år äldre än jag och har varken fött barnen eller operarat magen.

Ja, så var det med den "självbilden"! Självbild defineras väl egentligen med andra termer, men i det här fallet väljer jag att sammanföra den med mitt sätt att de på mitt yttre! Det finns tyvärr även andra delar på mig som inte alltid stämmer överens med det jag blir varse i spelgeln, nämligen det som syns mest utåt i mötet med andra - mitt ansikte!

Är förvisso övertygad om att den biologiska åldern inte alltid överensstämmer med med den kronologiska - men det ska till med  ännu fler ansträningar i hälsans tecken, för att min "självbild" skall överensstämma med min spegelbild!!

I förra veckans Ingemarsson i  P1 var temat "energi", Sanna Ehdin talade bl a om sin bok "Finn din energikod" och gav goda råd om hur man ökar sin energi.

Cecilia Salmi, samt Mats-Eric Nilsson och Anders Olsson medverkade även.

Det här temat för programmet väckte stor reaktion såväl positiva men även motståndarsidan gjordet sig hörda - etablissemanget.

I torsdags sändes en uppföljning! Det känns bra att ämnet lyfts, eftersom alltfler personer vänder sig till alternativ, komplementär, integrerad vård.

I andra länder har patienter möjlighet att välja andra alternativ än den kommersiella sjukvården.Hur lång tid skall det dröja här?

Här kommer länken till programmet!:http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fsverigesradio.se%2Fsida%2Fartikel.aspx%3Fprogramid%3D3925%26artikel%3D4189826&h=b004d