Det kan tänkas att det här "smörupproret" - för vissa - kan förefalla lite tjatigt, men det här är viktigt då starka marknadskrafter ligger bakom de beslut som fattas.

Vi lever och verkar i en kommun där det är speciellt besvärligt då vår kommun har en kostchef, vars förening samarbetar med näringslivet.

Här kommer en länktill Lrf, Västernorrlands, veckoreflektion, v 3

.http://www.lrf.se/Medlem/Regioner/Vasternorrland/Myheter-2009/Veckans-reflektion---Sa-har-foddes-smorupproret/

Jag växte upp i en liten landsortsby där min mamma arbetade i skolans kök. Jag fanns med henne där från barnsben. Den skolan har därför blivit som en symbol för mina rötter. Torpet - där jag tillbringar en del tid under sommaren - ligger i närhetetn av skolan.

När jag gick i mellanstadiet - hade vi ngt som kallades för, tror jag, dikttoppen. Vår lärare läst upp dikter som vi sedan fick rösta på. Några dikter utkristalliserade sig, och började toppa listan. Den dikt som efter en tid blev en av de som sedan hamnade i toppen och sedan även vann - är nedanstående dikt.:

Bertel Gripenberg

ETT ENSAMT SKIDSPÅR

Ett ensamt skidspår som söker
sig bort i skogarnas djup,
ett ensamt skidspår som kröker
sig fram över åsar och stup,
över myrar där yrsnön flyger
och martall står gles och kort -
det är min tanke som smyger
allt längre och längre bort.

Ett fruset skidspår som svinner
i skogarnas ensamhet,
ett människoliv som förrinner
på vägar som ingen vet -
i fjärran förblevo svaren
på frågor som hjärtat bar -
ett slingrande spår på skaren
min irrande vandring var.

Ett ensamt skidspår som slutar
vid plötsligt svikande brant
där vindsliten fura lutar
sig över klippans kant -
vad stjärnorna blinka kalla,
hur skymmande skogen står,
hur lätta flingorna falla
på översnöade spår.

Vår mellanstadielärare var av åsikten; att den kondition som man inte hade uppnått före 19 års ålder - kunde man aldrig sedan uppnå.

Av den anledningen hade han infört skidåkning som en träningsform som vi använde oss av varje rast. 2½ kilometer varje rast - gav 7.5 kilometers skidåkning varje dag. Vi åkte ofta även på eftermiddagar och helger - en del av oss tränade också i klubb.

Skolan anordnade också de enda skidtävlingarna i kommunen - en riktig folkfest; vi spårade, snitslade och fungerade som funktionärer.

Min mamma bredde smörgåsar dagen innan och alla barn bjöds på varm choklad och mackor.

Jag har sökt dikten under några dar - och fick hjälp idag, via Facebook, med diktarens namn.

Anledningen till att jag helt plöstligt kom att tänka på dikten - den enda jag minns - kan jag inte svara på.

Nu har vi vinter så det räcker och blir över. Skidorna har tagits fram, men spår saknas. Något ensamt skidspår har jag därför inte i min närhet! Jag får nöja mig med att göra en "nostagitripp" - nu med hjälp av dikten; "Ett ensamt skidspår"!