De fettsnåla kostråden är förbi, om man nu får tro det, i och med att överviktsenheten på Huddinge sjukhus har lagts ned i samband med fettforskaren Stephan Rössners pensionering.

Nedanstådende information även den hämtat ur Gunnar Lindgrens lista.

Tyvärr har inte detta givit något direkt "ramaskri" som har genljudit över landet, och sannolikt kommer Rössners råd att leva kvar, trots att han i nedanstående text menar att de har varit felaktiga.

Läs här nedan.

Ett hedervärt erkännande av fetmaforskaren Stephan Rössner

Jag har i många tidigare nyhetsbrev pekat på hur propagandan för fettsnål kost har varit förödande för svenska folkets hälsa. Sedan denna kost introducerades i både USA och Sverige har överviktsproblemen ökat oavbrutet fram till idag. Det beror på att mindre fett i kosten leder till att vi hämtar energi från kolhydrater i stället. Men kolhydrater – i synnerhet snabba kolhydrater som socker, vitt mjöl etc – påverkar insulinregleringen och saboterar kroppsviktsregleringen. Vi blir hungriga innan vi förbränt de kalorier vi nyss ätit. En lång rad undersökningar har visat på de negativa hälsoeffekterna av fettsnål kost – inte minst hos diabetiker.

Det finns idag många exempel på hur diabetessjuka hållits fågna i sin sjukdom genom den fettsnåla kosten, men som ett mirakel blir väsentligt bättre eller t o m helt symptomfri när man börjar äta mer fett och mindre kolhydrater. De kan sluta med både tabletter och insulinsprutor.

En tung förespråkare för den fettsnåla kosten har varit Stephan Rössner. Han har skrivit böcker, givit intervjuer och kommentarer samt varit med i otaliga tv-program. Nu efter hans pension har överviktsenheten vid Huddingen sjukhus lagts ner och Rössner själv inser och erkänner sitt misstag. Det hedrar honom. Det vore en stor framgång om även många konservativa dietister och kostrådgivare kunde inse detta misslyckande och överge den „fettsnåla kosten“ och „tallriksmodellen“.

Från en artikel i Veckans Affärer den 8/2 11 citeras följande:

De traditionella metoderna för att förbättra folkhälsan i Sverige har misslyckats. Eller i varje fall långt ifrån visat upp de resultat som skulle ha behövts för att bromsa den galopperande fetmaepidemin. Det är ett dystert facit. Särskilt för allas vår överviktsexpert Stephan Rössner som ägnat hela sitt yrkesliv åt att bekämpa fetma. Nu har hans överviktsenhet på Huddinge lagts ned.

”Du sammanfattar precis 35 år av mitt liv. Ibland brukar jag säga att jag är ett exempel på ett totalt misslyckande. Om jag har lyckats med något är det i så fall att kommunicera problemet”, säger han

Från Läkartidningen 1 febr 2011

Där säger Stephan Rössner och Claude Marcus:

"Att »man kan få sockersjuka av socker« är numera sant, något vi förut inte trodde på. En studie på enäggstvillingar styrker att sambandet mellan sockerkonsumtion och fetma är oberoende av genetik och andra omgivningsfaktorer (6)."

(6). Hasselbalch AL, Heitmann BL, Kyvik KO, Sørensen TI. Associations between dietary intake and body fat independent of genetic and familial environmental background. Int J Obes (Lond). 2010;34:892-8

Det här inlägget är även den hämtat från Gunnar Lindgrens maillista.

Det handlar om kopplingen mellan kost och diagnosen ADHD.

Texten handlar om filmen "Underkastelsen" av Stefan Jarl, men även information från Dr Mercola.

Det känns angeläget att sådan här information kommer fler till del och därför väljer jag att lägga upp den här.

Läs här nedan:

Livsmedel som inte är processade och är utan tillsatta kemikalier och tillsatser minskar symptom från ADHD hos små barn.

I den epokgörande filmen ”Underkastelsen” av Stefan Jarl visas hur navelsträngsblod innehåller kanske 250 kemikalier och miljögifter som finns i vår vardag – i mat, kläder, hygienprodukter osv. Ett stort antal forskare världen över misstänker att denna ”kemikaliecocktail” leder till en rad hälsostörningar hos våra barn, bl a beteendestörningar som ADHD.

  En viktig konsekvens av denna insikt är att det tidigare arbetssättet att sätta gränsvärden för ett ämne åt gången, men inte ta hänsyn till den sammanlagda effekten av många ämnen (kemikaliecocktail), sannolikt leder oss ut i en träskmark med en rad störningar hos våra små barn – allergier, ADHD och andra beteendestörningar, cancersjukdom osv. Ett barnhälsans skymningslandskap.

  Ett område som hittills inte uppmärksammats är den dolda inblandningen av kemikalier i livsmedel. Dessa ämnen kallas ”processkemikalier” och redovisas inte på förpackningar eller på annat sätt. Det kan gälla bensinrester eller acetonrester i margarin.

   Andra lösningsmedelsrester kan finnas i te, avfettade groddar, sojaprodukter och kokosfett m m. De flesta vitaminer, färgämnen och aromämnen som sätts till vår mat är uppblandade i lösningsmedel. Här anges exempelvis aceton, cyklohexan, dikloretan, diklordifluormetan, diklortetrafluormetan, dietyleter, etylmetylketon, heptan, hexan, isobutan, metylacetat, metylenklorid, pentan, petroleumeter, propan, trikloretylen, triklorfluormetan, toluen m fl. Observera att flera av dessa lösningsmedel anses cancerframkallande och hanteras rigoröst i arbetslivet.

En av de största framstegen inom vår livsmedelstillverkning vore ett beslut att tillverkaren måste ange vilka ämnen som livsmedlet i fråga varit i kontakt med. Man behöver inte ange halter. Detta skulle leda till en dramatisk förändring av våra val av livsmedel, och därmed i sin tur en mer sund tillverkning av hälsosamma livsmedel.

Läs mer om processkemikalier på hemsidan www.gunnarlindgren.com under fliken ”processkemi”.

http://www.foodnavigator.com/content/view/print/358029

‘Restricted diet’ linked to 78% reduction in ADHD: Lancet Study

By Nathan Gray, 11-Feb-2011

Related topics: Science & Nutrition

A restrictive diet, which bans processed foods, may reduce the symptoms of attention-deficit hyperactivity disorder (ADHD) in young children, according to a new study.

New research published in The Lancet, suggests that a diet restricted to just a few basic ingredients could be “a valuable instrument to assess whether ADHD is induced by food.” In the new study, children with ADHD were put on a ‘restricted elimination diet’ – containing only rice, meat, vegetables, pears and water – for five weeks. The authors found that ADHD symptoms were reduced in 78 per cent of children placed on the diet.

“A strictly supervised restricted elimination diet is a valuable instrument to assess whether ADHD is induced by food,” wrote the researchers, led by senior author Professor Jan Buitelaar from Radboud University, The Netherlands.

“We think that dietary intervention should be considered in all children with ADHD, provided parents are willing to follow a diagnostic restricted elimination diet for a five-week period, and provided expert supervision is available,” they said.

However, writing in an accompanying comment piece for The Lancet, Dr Jaswinder Ghuman from the University of Arizona said that in her opinion, the diet should not be continued for more than five weeks, “because long-term effects of dietary elimination on the child's nutritional status are not known.”

ADHD development

The authors said that several genetic and environmental factors are involved in the development of ADHD. One of the many environmental factors proposed to have an effect on ADHD development is diet.

According to the National Institute of Mental Health (NIMH), parents have long suspected that sugary foods, additives, and colours, may play a role in inducing symptoms, however there is very little evidence to support such theories.

Prof. Buitelaar and colleagues noted that some children have negative physical reactions to certain foods, and suggested that foods may also affect the brain in ways that result in changes in behaviour.

They explained that ADHD may be triggered by a hypersensitivity reaction to certain foods, adding that some complementary medicine practices test for the antibody IgG (immunoglobulin G) and recommend eliminating foods high in IgG for ADHD. However, they noted that IgG testing is unproven to work, and remains controversial among mainstream physicians.

Study details

The new research investigated the link between ADHD and diet by recruiting 100 children diagnosed with ADHD (between the ages of 4 and 8), and putting them on a restricted food (hypoallergenic) diet. After this a ‘food challenge’ was given to the children to test whether foods high in IgG re-triggered ADHD symptoms.

Of the children to complete the restrictive diet phase of the trial, 78 percent had reduced ADHD symptoms, compared with no improvement in the controls.

After five weeks, children on the restricted diet received food challenge diets, in which certain foods (either high or log in IgG) were re-introduced into the diet.

Buitelaar and co workers reported “a substantial relapse in behaviour in 63 per cent of children” when previously restricted processed foods were put back in the diet. However they said that no differences in relapse or behavioural effects were seen between high- and low- IgG foods.

Commenting on the study Dr Ghuman said: “IgG levels against foods did not predict which foods might lead to a negative effect on behaviour because an equal number of low and high IgG food challenges resulted in relapse of ADHD symptoms.”

Unanswered questions

Ghuman warned that the new study does not answer a number of questions, such as whether or not the elimination diet reduces symptoms long-term, and said that clinical practice should not be changed based on the results of one study.

The authors also noted that the study had potential limitations, due to the fact that it was open-label.

“Expectations of the parents cannot be fully ruled out as a possible cause of the behavioural improvements … We [also] cannot rule out that the behavioural improvements during the first phase might have been caused by increased attention for the child in the diet group,” they said.

Source: The Lancet
Volume 377, Issue 9764 , Pages 494-503, doi: 10.1016/S0140-6736(10)62227-1
“Effects of a restricted elimination diet on the behaviour of children with attention-deficit hyperactivity disorder (INCA study): a randomised controlled trial”
Authors: L. Pelsser, K. Frankena, J. Toorman, H.F Savelkoul, A.E Dubois, R.R Pereira, et al

Source: The Lancet
Volume 377, Issue 9764 , Pages 446-448, doi: 10.1016/S0140-6736(11)60133-5
“Restricted elimination diet for ADHD: the INCA study”
Author: J.K Ghuman

Här nedan bild på diagram till förra inlägget. Bilden kom inte med när jag kopierade hela informationen från Gunnar Lindgren. Kommer därför här nedan.

Gunnar Lindgren är känd jazzmusiker, men även känd som amatörforskare. En av de mest kända och kunniga kring margarinframtställningen och de gifter som ingår i processen, men även yttest engagerad i slamhantering. Slam som innehåller gifter och sedan sprids på våra åkrar.

Jag är med på hans maillista och den senaste belyser bl a de föroreningar som bröstmjölksersättningar och barnmat innehåller.

Läs här nedan, hämtat från Gunnar Lindgrens lista. 

1       Miljöföroreningar i barnmat del 3

Jag har i två tidigare brev behandlat miljöföroreningar i barnmat. Samtidigt sprids alltmer slam på vår odlingsmark. Här har våra reningsverk samlat ihop miljögifter, läkemedelsrester och en uppsjö av riskabla ämnen som följer med avloppet. Allt tal om att denna typ av föroreningar inte skall komma till slammet är en illusion så länge vi bara har ett avloppsnät – de måste trots allt ta vägen någonstans? Mängden fosfor i en slamhög, som slamspridarna påstår vara så betydelsefull, är endast 1 procent, medan mängden metallavfall är minst tre gånger större.

Det kanske mest allvarliga är slammets innehåll av farliga tungmetaller eftersom de kommer att ligga kvar i marken till tidens ände, till men för oss och kommande släkten.  Forskare vid Karolinska Institutet har hittat förhållandevis höga halter av bl a arsenik, kadmium och mangan i barnmat. Om man jämför den mängd av dessa tre metaller som finns i slam med den mängd som kommer från urin och avföring så är skillnaden stor:

Arsenik        cirka 10 ggr mer än från urin och avföring

Kadmium     cirka  4 ggr mer än från urin och avföring

Mangan        cirka  5 ggr mer än från urin och avföring

Det är helt oacceptabelt att öka åkermarkens innehåll av farliga metaller när det i stället borde sänkas, när tolererbara intag för små barn överskrids för bl a kadmium och när kvinnor löper ökad risk att drabbas av benskörhet, njurskada och bröstcancer.

Tidningen Råd och Rön har frågat Livsmedelsverket vad de anser:

RÅD & RÖN NR 2 2011

Ska föräldrar vara oroliga nu?

Barnmatsprodukter innehåller höga halter av mangan, arsenik och kadmium. Det visar en mindre studie från Karolinska Institutet. Alla tre är grundämnen som kan ge negativa effekter på hälsan.

Mangan är ett livsnödvändigt ämne som tillsätts modersmjölksersättning, medan arsenik och kadmium förekommer naturligt i produkter som till exempel barngröt. I dag finns inga gränsvärden för arsenik och kadmium men däremot för mangan.

Tillverkarna gör inte fel utan följer den lagstiftning som finns, men Livsmedelsverket tycker ändå att EUs angivna gränsvärden för mangan är oroväckande höga.

Vad säger Livsmedelsverkets Rickard Bjerselius, toxikolog på rådgivningsenheten?

"Vi vill ha frågan ordentligt genomlyst"

- Föräldrar behöver inte vara oroliga. Produkterna har funnits länge på marknaden och man har inte sett några skador eller bi-verkningar på barn. Men vi tycker att halterna verkar orimligt höga och vill ha frågan ordentligt genomlyst. Vi har påbörjat en egen undersökning av barnmat. Då ser vi om det överlag är för höga halter eller hur det förhåller sig.

Vi samarbetar också med kommunerna, som ansvarar för kontrollen av företagen som gör barnmat, men försöker också få EU-kommissionen och Efsa (den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet - red anm) att agera i frågan.

Gunnar Lindgrens kommentar:

Observera att det inte finns något gränsvärde för kadmium och arsenik i barnmat. Dessa miljögifter borde inte ens kunna påvisas då de bara tillför risker. Båda ämnena är cancerframkallande och då finns inga säkra nivåer, utan cancer kan uppkomma även när halten är mycket låg. Det som skiljer en hög halt från en låg halt är det blir fler cancerfall vid en högre halt än vid en lägre – en större och mindre risk, Men så länge ämnet finns närvarande kan cancer uppkomma. Det är svårt att förstå varför Semper och andra tillverkare av barnmat och modersmjölkersättning inte ställer kravet att avfall med miljögifter och läkemedelsrester inte skall spridas på svensk odlingsmark? Det kommer att sluta med stora problem för både barnens hälsa och barnmatstillverkarnas trovärdighet om uppladdningen av miljögifter i odlingsmark tillåts fortsätta.

  Nu finns det ett gränsvärde för hur mycket kadmium en människa får ta in per vecka som EUs livsmedelsorgan Efsa har fastställt. Detta ”tolererbara veckointag” (TWI) ligger vid 2,5 ug kadmium per kilo kroppsvikt och vecka. Det är lätt att visa att många barnmatsprodukter har så höga halter av kadmium att detta intag överskrids eller är nära att överskridas. Miljöförvaltningen i Landskrona har i en rapport (1) visat att ” Several of the analyzed products resulted in cadmium intakes close to or above the TWI set by EFSA. Cadmium concentrations in soil and crop need to decrease further to ensure that children’s cadmium intake stay below the TWI.”

(Bilden kommer i nästa inlägg)

Av bilden framgår att tolererbara intaget (TWI) överskrids av fullkornsgröt (Semper) medan de övriga ligger nära överskridande. Observera att kadmiumbidraget från det vatten, som man blandar pulvret med, inte har medtagits. Vid  en måttlig kadmiumhalt i vattnet leder alla grötpulvren till överskridanden.  Generellt hade Semper högre kadmiumhalter i denna undersökning. Orsaken till att Zarah Öberg (Pigga Barn) och Camilla Sparring (Camillas Matuppror) tillskrivit Semper i detta ärende är just att kontrollen av produkternas innehåll av allt att döma är bristfällig. Fortfarande är det okänt hur höga kadmiumhalter företaget godtar i sina produkter. Man har inte heller krävt att slamspridning och användning av annan kraftigt kadmiumförorenad gödsel skall upphöra.

(1)   Se http://www.renakerrenmat.se/fakta/KadmiumIBarngrotModersmjolkersattning20100507.pdf