Idag blev sportlovsaktiviteten med Julia att pimpla. Tur var att Mona tänkte pimpla tillsammans med sin granne Tore, och då kunde Julia få förena sig med dem. Jag själv slutade att fiska när ingen längre kunde hjälpa mig med masken och att ta livet av fisken. Som vegetarian klarade jag inte av det längre - och då slutade jag att fiska. Sitter gärna med - men fiskar/pimplar inte.

När vi kom ner till Kungsgårdsviken var redan Mona och Tore där och de hade porrat upp ett flertal hål.

Julia tog fram sitt pimpelspö och fick maggot av Mona - vilken tur att hon var med!

Hundarna Sussie och Pysen håller koll på pimplandet.

När fiskandet var igång kunde jag ta en tur med Indra med skidor.

Känns angeläget att hon får röra på sig ordentligt, och drar hon en bit så får hon lite extra motion.

När vi väl kom tillbaka möttes vi av Julia som meddelade att hon hade "fått fisk". En hade hon fått själv och resten var fiskar som Mona och Tore hade dragit upp, men i och för sig "fått" passar ju även om man inte har dragit upp dem själv ur vattnet,

Det var ingen större fiskelycka idag och det blåste ordentligt samtidigt som det en stund snöade riktiga "lapphandskar".

Då hålen var ganska fria på fisk, flyttade sig pimplarna runt på isen. Det blev därför en hel del att borra.

  Mona och Sussie

Julia med Sussie och påsen med fiskar.

Sussie är en riktig "fiskehund" och vaktar hålen för att kunna vara med och bära omkring de fiskar som pimplarna lyckas få upp.

Julia testade att borra, men som ni ser av fotspetsen - kommer Mona till undsättning.

  Pysen

Tore får "napp"!!!! Dålig som jag är på fiskar, trodde jag först att det var en ål, men en ganska livlös sådan. "En lång pinne"! Största nappet för idag.

Sedan fick Tore ytterligare ett napp, nämligen sin egen ända/byxor. Mona som är en "kompetent" kvinna "opererade" bort hela kroken med hullingar och allt och fick inte med sig en enda tråd med kroken - skickligt!

Något varmt i magen behövdes, och fika behövde även Indra. Hon tiggde och stack huvudet i väskan flera ggr. Har aldrig sett henne sådan förut - även om fikat är det bästa även för henne när vi är ute. Misstänker att hon var rädd att de andra hundarna var lika sugna som hon var. Hon bet nästan på Julias macka. På bilden syns Julia och henns "djupfrysta" mormor.

"Fiskehunden" Sussie, här vaktande hålet och det döda fisken.

Hennes matta Mona samtalar med henne.

Efter tre timmar var vi nöjda. Med oss hem följde 10 abborrar som direkt kokades till katterna. Det var åtminstone några som blev glada över att det nappade vid Kungsgårdsviken idag.

Julia är fortfarande kvar hos mig, och igår började vi dagen men en kort skidtur på isen, för att sedan äta lunch och åkt till slalombacken.

Det där med skidåkning och balans är ganska svårt. Tekniken vid längdåkning kräver sitt tålamod och sin styrka. När det gäller slalom är det även där en prestation.

På isen hade Julia helst lust med att ha hunden runt midjan för att få draghjälp. Hon trodde att jag fick snålskjuts gm att jag hade Indra i ett koppel runt magen. Det var ett par skotrar som körde snabbt på isen och då ville jag ha fullständig koll på hunden.

Vi hade inte åkt långt förrän Julia ville vända, men då Indra skulle vara hemma och inne resten av dagen var det viktigt att hon fick sin motion vid ett tillfälle.

När vi hade åkt en bit mitt på isen sa jag att vi skulle ta strandkanten tillbaka, men då hade Julia redan vänt. Här syns hon mitt på isen medan jag tar strandkanten. Pricken är Julia.

Julia har hittat en pinne till Indra.

Väl hemma åt vi en snabblunch och det var då hon frågade hur gammal jag är. När jag sa, nästan "femti" - svarade hon förvånat:

-Såååå gammal.

-Hur gammal tror du att jag är då?

-Tretti.

Det är det som är en njutningspunkterna med barnbarn.

När Lennart kom hem och jag berättade om hennes uppfattning om min ålder var även han tvungen att fråga:

-Hur gammal tror du att jag är då?

-Åtti, svarade Julia tvärsäkert.

Lennart var inte fullt så road som jag, som levde på upplevelsen hela dagen.

När vi sedan kom till slalombacken fick jag ett ordentligt slit....

Knappliften gick bra, men sedan var det det där med "plogen" och knäna ihop. När Julia inte fick stopp, satte hon sig ner, och då gick det snabbt. Jag vet inte hur många gånger jag lyfte henne i jackan och försökte få henne att ställa sidorna sidleds i backen för att hon inte skulle åka rakt ned igen. När hon ställde sig upp satte hon oftast skidorna i rakt ner,  parallella. Plogen glömde hon bort och att hålla ihop knäna. Vi var lika svettiga båda två. Hur som helst åkte vi många gånger och på vägen hem sa hon: "I morrn orkar jag inte pimpla", och sedan somnade hon i bilen.

Det var där i barnbacken som jag kom att tänka på allt som barn, och just nu Julia håller på att lära, och det är minsann inte lätta saker och egentligen ganska många. Julia blir 7 i sommar och just nu är det mycket.

För två år sedan åkte vi skridskor på friskolan. Jag lämnade henne vid en av målen och gick till det andra. Hon kämpade på och när hon hon nära sa hon: "Mormor nu ser jag hundarna på dina knappar". Det var rävarna på min Fjällrävenjacka.

I somras tränade vi simning flera dar när hon var ensam med mig på torpet. Det var väldigt nära och nu kan hon simma, säger hon själv. Då siktade vi på tio simtag, men nu säger hon att hon kan simma på simhallen. Vi har inte varit på simhallen ngt under vintern men ngn tråkig dag under våren får vi väl ta en dag i bassängen.

Vi har även tränat en del läsning, och redan för ett par år sedan förstod hon ordbilderna. Hon kan ännu inte läsa, men intresset att lära finns.

Cykling har vi även tränat. Hon fick cykla efter stora vägen när jag gick med hunden. Ganska många bilar efter en sträcka på cirka en kilometer. Vi stannde varje gång det kom en bil framifrån.

I somras, på torpet, fick hon cykla när jag och Karin gick med hundarna på morgonen. På vägen tillbaka tog vi en gammal väg som går rakt genom skogen. Då gällde det att ha fart för att orka uppför när det blev stigning.

Som sagt; jag kom att tänka på det där med all träning när vi "slet" som värst i slalombacken, och visst krävs det en del insats från de vuxna för att barnen skall har förutsättningar till kunskap. Det är förstås bra om barnen har en del färdigheter befästa innan de kommer till skolan - det är ju mycket enklare och roligare om de känner sig duktiga/kompetenta tillsammans med sina kamrater.

Självkänsla och självförtroende ökar om man känner att man kan och förstås duger i alla sammanhang.

Sedan var det det där med fotografering. Då Julias mamma fotograferar är hon ganska bra på det. Tog en liten extratur med hunden på isen, och Julia stod kvar med kameran. Bra att även träna fotografering.

Här nedan kommer två av  bilderna som Julia tog.

Idag blir det kanske pimpling - väntar bara besked om vi får sällskap av Mona.