Nu är den här - den tid som jag har väntat på hela den kalla Finn-Bullvintern. Jag älskar verkligen när dagen börjar med -10 och klart väder och när sedan solen stigit upp - har temperaturen stigit även den till knappt några grader kallt alls.

Att få röra sig på nästan orörd snö och fullständigt tyst - är verkligen en lisa för kropp och själ,

Idag träffade jag Karin igen på Filitjärnen där jag var i torsdags med barnbarnet. Nu är Julia hemma hos sin famil, men idag tog vi med Karin son Christopher som var hemma och hälsade på.

Christopher är förståndshandikappad och bor i ett gruppboende. Han blir 24 nästa gång, 7 månader äldre än mitt äldsta barn.

Christopher var utrustad med den nyaste och snyggaste av utrustningarna av oss alla. Kornblå skidor och kornblå skidskor - en färg som jag har plockat upp även hemma i ett av rummen. Utrustningen skulle passa ypperlig där.

Det var inte fullt så klart idag, men solen lyckades ändå ta sig igenom. Karins man kom med skoter och körde upp ett spår till oss runt tjärnen och det var tur då det hade snöat en decimeter och på vissa håll även drivit en del.

Det var ett bra skidföre, om vi inte stod stilla och väntade - för det gjorde vi emellanåt - då ville det gärna frysa under skidorna.

Vi fikade, Karin och Chrsitopher grillade, nu luktar vi alltså rök alla tre. Efter fikat åkte vi en runda till - och medan jag stod stilla hörde jag ett märkligt ljud i skogen inte långt från där jag stod. Efter en stund kom en räv fram och sprang över isen - ungefär 50 meter från där jag stod, Den var så fin med sin yviga svans, och jag blir så glad när jag ser friska rävar, då jag för några år sedan ofta såg skabbiga rävar i närheten av hemmet.

När räven hade försvunnit upp i skogen på andra sidan tjärnen - fortsatte den med att skälla. Undrar just vem han talade med?????

Samma bild som tidigare men nu hade vi ett nytt skoterspår runt hela tjärnen.

När jag för en stund sedan gick igenom en del utskrifter som jag har gjort här på webben fann jag ett blogginlägg från Sanna Ehdins blogg där hon ger råd om vilka ord vi helst skall välja bort då de är negativt laddade. Uppepandet av dessa blir som mantran och manifesteras.

Sanna gav även råd om vilka ord vi kan använda istället, och som istället ger positiv energi och kraft.

Ord som hon föreslår att vi skall välja bort är; ont, sjukdom, influensa eller en viss diagnos. Ord som ger en onödig stämpling och orden gagnar varken dig själv eller någon annans energinivå.

Istället för att använda ovanstående ord föreslår hon: "för tillfället är jag ur balans",  "just nu mår jag inte så bra men det går över" eller "det är något som kroppen vill säga mig". De här orden laddar dig och ger mer energi och handlingskraft.

För några år sedan hade jag som många andra problem med Försäkringskassan. Det var i början när Persson kom med förslaget att halvera sjuktalet före 2008.

Jag vet inte hur många ggr jag skrev nera mina symptom och upprepade dem för läkare och andra.

Inte undra på att mina symptom manifesterade.

När jag sedan fick min ersättning,  kunde jag andas ut och fokusera på ngt annat än att upprepa symptom, som ovan, likt mantran.

Om någons kropp/själ skall komma till läkning är det viktigt att slippa upprepa de negativa orden hela tiden.

Jakten på sjuka/skadade gör snarare så att symptomen befästs istället för att klinga av,

Önskar, att de i beslutsfattande ställning, skulle inse vidden av ordens manifestationsförmåga.