Det var inte fullt så skönt vid älven som jag hade trott. Egentligen borde jag ha vetat, då såväl väderleksrapport och vinden här hemma vittnade om sydliga vindar, som kunde vara ganska hårda.

Här hemma kan man knappt gå ut när det är nordliga vindar, men då är det oftast jätteskönt vid älvstranden - och även överraskande varmt.

Hur som helst är barnen mindre beroende av vädret då de är mera rörliga än vad jag är.

Så snart de kom ner till isen testade de olika ställen:

Glad Alvin:

...och när man endast är tre kan en labrador förefalla som en ponny. Indra är inte så samarbetsvillig när det gäller att släppa sin pinne när Alvin vill leka med henne.

...och sedan var det det där med "änglar"! Trots det tunna snölagret gick det att göra änglar - titta själv!

Och även "fånga" ängeln på bild lyckades vi med! Passande låt - eller hur? "Jag skall fånga en ängel" med Ted Gärdestad.

Fika fick vi göra ganska omgående då vi inte klarade av att hålla oss varma i blåsten hur länge som helst!

Inser att vi snart inte längre kan använda oss av älvstranden för nästan dagliga utflykter. Vägen dit ner brukar lite längre fram vara som en "jättepöl" och det blir svårt att ta sig fram med bilen. Förra året gick vattnet upp på halva däcket och för att ta sig igenom gällde det att ha fart. Kändes nästan som att köra en amfibiebil då vattnet slog upp på huven och stänkte ordentligt på framrutan. Med kyla på nätterna - mindre snabbt tinande. Men de närmaste dagarna släpper kylan och då finns det risk att vi inte längre kan ta oss ner med bilen. Då får vi hitta en annan "häckningaplats" när vi skall vara utomhus.

Åter en dag med många minusgrader. Närmare bestämt -14. Nu vid 11-tiden har solen värmt ordentligt och jag och barnbarnen är på väg ut för att tillbringa dagen i solen vid älven.

Vi tar nog även med skidorna då det ligger ett tunt lager på isen som gör att det går att åka skidor även om det har blåst massor och isen annars var ordentligt slipad och hal.

Min dottter har åkt till Uddevalla för att hälsa på en äldre bror. Hon sitter just på tåget. Det tar många timmar och alldeles nyss hade hon skrivit ett meddelande på Facebook om hur tråkigt det var - efter endast tre timmar???

Förstår att hon känner sig lite ensam. De senste veckorna har influensa och vinterkräksjuka florerat och tagit om för barnen. De var ordentligt nedgångna och i går morse sade Alvin att han var "sjuk nere"! Ett alldeles nytt uttryck för mig, men då han inte var "sjuk uppe" tolkar åtminstone jag det om att han kände sig lite svag och benlös efter så många dars sjukdom. Att sitta helt ensam på ett tåg blir därför en helt annan upplevelse än de som varit de senaste dagarna.

Barnen kom dock till mig redan igårkväll och nu är det "full fräs"! Jag har stoppat ned lite fika och nu skall skidor och skidskor samt det vi skall sitta på läggas in i bilen igen.

Jag brukar oftast ha bagaget färdigpackat för att slippa packa ut och in. Nu tömde jag det dock i början av veckan när jag storhandlade och hade passagerare med.

I annat fall har jag annars. Tre liggunderlag, tre hopfällbaran stolar i vuxenmodell och en liten - s¨ådana där som ser ut som paraplyer. Skidor och skidskor, kängor, extra dunjacka, kängor, pulka, påse med ved, ryggsäck samt dagens fikaväska och stickkort - allt för att skapa trivel dit jag/vi beger oss.

Är precis färdig för avfärd och hoppas att vi är bruna och fulla med solenergi när kvällen kommer.

"Änglabarnbarnen" är här och nu bär det ut i det vackra vårvintervädret!!! Härligt!!!!!!!