"Dela med dig av dina erfarenheger. Det är ett sätt att bli odödlig på."

                                                  
                          Dalai Lama

Idag var Karin ledig från sitt jobb, Julia och vi övertalade då henne att följa med oss till Filitjärn för att åka skidor på tjärnen med samma namn. Karin bor kvar i sitt föräldrahem inte så långt från torpet och jag brukar träffa henne en hel den när jag är där.

Den här veckan är även Julia med.

Här ligger delar av Filitjärn, en av få byar som sköts och ser ut som det gjorde förr i tiden. Namnet Filitjärn kommer från en finne som en gång bodde där - "Sjul Fele"!

Julia och jag kom lite före och därför passade Julia på att åka på kullen som sannolikt skall bli en barnkammare för abborrar.

Första turen på tjärnen vände Julia efter en kort stund. Hon var kanske sugen på grillad korv.

Det är verkligen ngt speciellt med att äta utomhus, även om det kan bli lite kallt när man inte håller igång.

Det krävdes allt lite energi för att få upp värmen igen. På bilden; Karin och Ida, Julia och Indra.

Samma personer och hundar en gång till.

Jag åkte sedan före och hann en liten bit till. Här möter jag mitt sällskap igen.

Sååå härligt med vår och skidåkning på isen och gott sällskap - kan inte bli mycket bättre!!!! :)

Idag blev sportlovsaktiviteten med Julia att pimpla. Tur var att Mona tänkte pimpla tillsammans med sin granne Tore, och då kunde Julia få förena sig med dem. Jag själv slutade att fiska när ingen längre kunde hjälpa mig med masken och att ta livet av fisken. Som vegetarian klarade jag inte av det längre - och då slutade jag att fiska. Sitter gärna med - men fiskar/pimplar inte.

När vi kom ner till Kungsgårdsviken var redan Mona och Tore där och de hade porrat upp ett flertal hål.

Julia tog fram sitt pimpelspö och fick maggot av Mona - vilken tur att hon var med!

Hundarna Sussie och Pysen håller koll på pimplandet.

När fiskandet var igång kunde jag ta en tur med Indra med skidor.

Känns angeläget att hon får röra på sig ordentligt, och drar hon en bit så får hon lite extra motion.

När vi väl kom tillbaka möttes vi av Julia som meddelade att hon hade "fått fisk". En hade hon fått själv och resten var fiskar som Mona och Tore hade dragit upp, men i och för sig "fått" passar ju även om man inte har dragit upp dem själv ur vattnet,

Det var ingen större fiskelycka idag och det blåste ordentligt samtidigt som det en stund snöade riktiga "lapphandskar".

Då hålen var ganska fria på fisk, flyttade sig pimplarna runt på isen. Det blev därför en hel del att borra.

  Mona och Sussie

Julia med Sussie och påsen med fiskar.

Sussie är en riktig "fiskehund" och vaktar hålen för att kunna vara med och bära omkring de fiskar som pimplarna lyckas få upp.

Julia testade att borra, men som ni ser av fotspetsen - kommer Mona till undsättning.

  Pysen

Tore får "napp"!!!! Dålig som jag är på fiskar, trodde jag först att det var en ål, men en ganska livlös sådan. "En lång pinne"! Största nappet för idag.

Sedan fick Tore ytterligare ett napp, nämligen sin egen ända/byxor. Mona som är en "kompetent" kvinna "opererade" bort hela kroken med hullingar och allt och fick inte med sig en enda tråd med kroken - skickligt!

Något varmt i magen behövdes, och fika behövde även Indra. Hon tiggde och stack huvudet i väskan flera ggr. Har aldrig sett henne sådan förut - även om fikat är det bästa även för henne när vi är ute. Misstänker att hon var rädd att de andra hundarna var lika sugna som hon var. Hon bet nästan på Julias macka. På bilden syns Julia och henns "djupfrysta" mormor.

"Fiskehunden" Sussie, här vaktande hålet och det döda fisken.

Hennes matta Mona samtalar med henne.

Efter tre timmar var vi nöjda. Med oss hem följde 10 abborrar som direkt kokades till katterna. Det var åtminstone några som blev glada över att det nappade vid Kungsgårdsviken idag.

Julia är fortfarande kvar hos mig, och igår började vi dagen men en kort skidtur på isen, för att sedan äta lunch och åkt till slalombacken.

Det där med skidåkning och balans är ganska svårt. Tekniken vid längdåkning kräver sitt tålamod och sin styrka. När det gäller slalom är det även där en prestation.

På isen hade Julia helst lust med att ha hunden runt midjan för att få draghjälp. Hon trodde att jag fick snålskjuts gm att jag hade Indra i ett koppel runt magen. Det var ett par skotrar som körde snabbt på isen och då ville jag ha fullständig koll på hunden.

Vi hade inte åkt långt förrän Julia ville vända, men då Indra skulle vara hemma och inne resten av dagen var det viktigt att hon fick sin motion vid ett tillfälle.

När vi hade åkt en bit mitt på isen sa jag att vi skulle ta strandkanten tillbaka, men då hade Julia redan vänt. Här syns hon mitt på isen medan jag tar strandkanten. Pricken är Julia.

Julia har hittat en pinne till Indra.

Väl hemma åt vi en snabblunch och det var då hon frågade hur gammal jag är. När jag sa, nästan "femti" - svarade hon förvånat:

-Såååå gammal.

-Hur gammal tror du att jag är då?

-Tretti.

Det är det som är en njutningspunkterna med barnbarn.

När Lennart kom hem och jag berättade om hennes uppfattning om min ålder var även han tvungen att fråga:

-Hur gammal tror du att jag är då?

-Åtti, svarade Julia tvärsäkert.

Lennart var inte fullt så road som jag, som levde på upplevelsen hela dagen.

När vi sedan kom till slalombacken fick jag ett ordentligt slit....

Knappliften gick bra, men sedan var det det där med "plogen" och knäna ihop. När Julia inte fick stopp, satte hon sig ner, och då gick det snabbt. Jag vet inte hur många gånger jag lyfte henne i jackan och försökte få henne att ställa sidorna sidleds i backen för att hon inte skulle åka rakt ned igen. När hon ställde sig upp satte hon oftast skidorna i rakt ner,  parallella. Plogen glömde hon bort och att hålla ihop knäna. Vi var lika svettiga båda två. Hur som helst åkte vi många gånger och på vägen hem sa hon: "I morrn orkar jag inte pimpla", och sedan somnade hon i bilen.

Det var där i barnbacken som jag kom att tänka på allt som barn, och just nu Julia håller på att lära, och det är minsann inte lätta saker och egentligen ganska många. Julia blir 7 i sommar och just nu är det mycket.

För två år sedan åkte vi skridskor på friskolan. Jag lämnade henne vid en av målen och gick till det andra. Hon kämpade på och när hon hon nära sa hon: "Mormor nu ser jag hundarna på dina knappar". Det var rävarna på min Fjällrävenjacka.

I somras tränade vi simning flera dar när hon var ensam med mig på torpet. Det var väldigt nära och nu kan hon simma, säger hon själv. Då siktade vi på tio simtag, men nu säger hon att hon kan simma på simhallen. Vi har inte varit på simhallen ngt under vintern men ngn tråkig dag under våren får vi väl ta en dag i bassängen.

Vi har även tränat en del läsning, och redan för ett par år sedan förstod hon ordbilderna. Hon kan ännu inte läsa, men intresset att lära finns.

Cykling har vi även tränat. Hon fick cykla efter stora vägen när jag gick med hunden. Ganska många bilar efter en sträcka på cirka en kilometer. Vi stannde varje gång det kom en bil framifrån.

I somras, på torpet, fick hon cykla när jag och Karin gick med hundarna på morgonen. På vägen tillbaka tog vi en gammal väg som går rakt genom skogen. Då gällde det att ha fart för att orka uppför när det blev stigning.

Som sagt; jag kom att tänka på det där med all träning när vi "slet" som värst i slalombacken, och visst krävs det en del insats från de vuxna för att barnen skall har förutsättningar till kunskap. Det är förstås bra om barnen har en del färdigheter befästa innan de kommer till skolan - det är ju mycket enklare och roligare om de känner sig duktiga/kompetenta tillsammans med sina kamrater.

Självkänsla och självförtroende ökar om man känner att man kan och förstås duger i alla sammanhang.

Sedan var det det där med fotografering. Då Julias mamma fotograferar är hon ganska bra på det. Tog en liten extratur med hunden på isen, och Julia stod kvar med kameran. Bra att även träna fotografering.

Här nedan kommer två av  bilderna som Julia tog.

Idag blir det kanske pimpling - väntar bara besked om vi får sällskap av Mona.

Alvin undersöker hur Lovisa mår. Hon ser dock ut att må ganska väl i Julias famn.

Barn har alltid varit en del av mitt liv. Jag har arbetat med barn  under min yrkessamma tid, är mamma till tre barn och mormor till två barnbarn. Det känns som om "barnen" har varit en röd tråd genom mitt liv.

Jag anser att barns förmåga i många fall är underskattad.

Jag kommer ihåg när jag själv var barn och hellre önskade mig ett paket med djupfrysta ärtor än godis när jag handlade med min mamma, och kommer också väl ihåg när jag hade jätteont i magen i samband med min första penicillinkur. Jag hade haft kraftfull öroninflammation och skulle passas av min mormor. På dagen skulle jag ta min medicin. Jag kände stort motstånd för att ta den, men plikttrogen som jag var tog jag den som jag var tillsagd. Jag hade redan ordentligt ont i magen men tog ändå medicinen. När min mamma kom hem, rullade jag på golvet i magsmärtor - och hade blod i avföringen.

När vi skulle ha fluorsköljning i skolan - fick vi barn hjälpa till med att fylla muggar genom att först "trycka fram" fluoret i övre delan av flaskan - mått - och sedan hälla i plastmuggar.

Endast lukten gjorde mig illamående. Att sedan ha det i munnen - kan vem som helst inse att jag inte tålde. Alldeles nyligen fick jag veta att fluor är lika giftigt som kvicksilver.Då jag redan var begåvad med massor av amalgam och hade fått de första indikationerna på att kvicksilvret höll på att slå ut min kropp - är det inte konstigt att jag mådde illa.

Köttbullarna tyckte jag synd och om kyckling och andra smådjur kunde jag inte äta. Lade om kosten när jag var nitton och nu på senare år har jag fått veta att personern med min blodgrupp A, helst skall äta vegetariskt.

Små barn har oftast ett stort behov att få röra på sig, och tränar och tränar så snart de bara kan. Min yngste son klättrade innan han kunde gå, och gjorde allt för att komma "uppåt". Kröp gjorde han så att inga knän höll och fortsatte med det ända t o m 7:an då hans jeans fortfarande gick sönder på knäna.

Skolan känns därför allt för hämmande när det gäller rörelse då barnen skall lära sig att sitta stilla fr o m att de har fyllt sju.

Man skall plocka in läsningen i idrottshallen och rörelsen i klassrummet - men vilka pedagoger utöver det till fullo med sina elever.

Mina två barnbarn Julia och Alvin tillbringar en hel del tid hos mig. För två veckor sedan var Alvin hos mig då han var ordentligt förkyld - en flunsa som han generöst delade med sig till mig.

Igår kom Julia, som nu har sitt första sportlov - går i förskoleklass. Hennes lillebror lillebror hostar som en lokomotiv och då William är i fjällen har jag tid för henne.

Idag har vi tänkt oss en tur på isen och sedan åker vi eventuellt med Lennart till Sollefteå och testar om hon kan åka slalom i barnbacken där. Vi har utrustning kvar efter William som nu passar och det är perfekt att testa nu när vi är ensamma.

Jag har tid för mina barnbarn. Egentligen mera tid för dem än vad jag hade för mina egna. Jag har tid att lyssna och var lyhörd för deras budskap och ett av målen är att kunna tillfredställa deras behov. Idag kör vi med rörelseträning - och skidor är ett ytterst bra sätt att träna på.

Vi bör ge oss tid till att lyssna på barnen. De ger oss budskap om vad de behöver och genom att vara lyhörda kan vi täcka deras behov.

Det här har jag vöntat på hela den långa Finn-bull-vintern, stavas det så?

-10 grader på morgonen och runt noll mitt på dagen, Lovande!!!!!!

I morse var det dock lite mulet  - men vi 11-tiden sprack det upp, och till dess hade Mona och jag hunnit ut med packning och allt på isen.

Vi åkte först rakt över och längst in i viken. Därefter följde vi strandkanten, en tur på cirka 2½ kilometer,

Därefter satta vi oss för att lapa sol, och jag hade med mig en stickkorg.

Mona i sitt läger.

Jag och Indra i vårt läger. Jag försöker sticka upp en "tuss"/toffel - som jag fick beskrivning på av min vän Liz-Beth!

Framåt eftermiddagen, tog vi samma rutt en gång till. Mona och Sussie,

Mona försöker få hundarna att "posa" genom att sitta fint!

Såååå fint!!! Sussie och  Indra och även Mona som fick böja sig ner för att inte komma utanför.

Jag och Indra. Indra snöbadar - härligt!

Jag!!!

I september 2009, började glödlamporna fasas ut från marknaden för att ersättas med bl a den ickemiljövänliga lågenergilampan som innehåller kvicksilver.

Väljer att lägga in olika information om lågenergilampan som många medborgare inte känner till här nedan och i andra inlägg.

BEMI - Bättre Elmiljö
BEMI - Better Electromagnetic Enviroment

"Lågenergilampan" - Nej Tack!

Publicerat i Ljusglimten 2/97f

Många elöverkänsliga har märkt att "lågenergi" lamporna är något som kan göra att man mår dåligt. En del kanske t.o.m försökt argumentera för att inte använda dessa på kontoret eller i hemmet. Svårt? Fått höra att "vi alla måste spara energi" eller att "det är för dyrt med glödlampor"? Nå, här får ni lite kött på benen vad gäller "lågenergilampans" dubbelbottnade fiasko.

Definition: "lågenergilampa" kallas de kompakta lysrör (ofta 2-4 stavar av lysrör som kan skruvas in i en vanlig glödlampssockel). De drivs med högfrekvens (typiskt 50-60KHz) med ett s.k HF-don.

•  
  1. För det första bör man vara mycket kritisk till benämningen "lågenergilampan" eftersom ett vanligt lysrör är nästan dubbelt så effektivt! Du förlorar alltså energi jämfört med lysröret!
     • En 100W glödlampa ger 13,8 lumen/Watt (14% ljuseffektivitet jämfört med fullstort lysrör).
     • En 11W "lågenergilampa" ger 54,5 lumen/W (57% ljuseffektivitet jämfört med fullstort lysrör).
     • Ett 30W vanligt fullstort lysrör ger 95,8 lumen/W.
  2. Glödlampans effekt blir till ljus och värme (i form av infraröd strålning).
  3. I norden har vi ett klimat som kräver uppvärmning stora delar av året, i alla fall 9 månader per år. Detta värmebehov sammanfaller med belysningsbehovet, vintern är mörk och sommaren ljus. Detta till skillnad mot medelhavszonen, där även sommarnätterna är mörka. Vad detta innebär är att förlustenergin från belysningskällan INTE är en förlust, det är ju värme som vi behöver!
  4. Under den kalla och mörka tiden kan vi alltså inte spara energi genom att byta glödlampan mot en effektivare ljuskälla! Det enda som man åstadkommer är att flytta energiförbrukningen till uppvärmningen, har man direktverkande el blir elräkningen oförändrad, har man oljepanna flyttar man pengar från elräkningen till oljeräkningen! (Dessutom importeras oljan medan Sverige exporterar el).
  5. Men utomhus då? Där har vi ju inget uppvärmningsbehov? Nej, men "lågenergilampan" är specificerad för medelhavsklimatet, inte våra bistra vintrar! De flesta är gjorda för +7°C och det har vi stort sett endast under den ljusa årstiden. Understiger man den temperaturen har lampan svårt att starta, blinkar och lyser dåligt under lång tid innan den blivit varm nog för att fungera. Den drar då mer ström än specificerat!
  6. "Lågenergilampan" är som alla lysrör inte tänkt att tändas och släckas ofta, den specificerade energiåtgången gäller endast då lampan varit igång en längre tid. Man kan faktiskt tydligt se med blotta ögat att ljusintensiteten stiger långsamt de första fem minuterna. Att ersätta glödlampor i sällan använda utrymmen kan alltså vara en ren björntjänst. Att använda dessa i trapphus, toaletter eller i kombination med automatiska rörelsedetektorer är inte effektivt.
  7. Den specificerade livslängden gäller inte om lampan ständigt tänds och släcks, eller om temperaturen är för låg. De utlovade 8000 timmarna blir sällan mer än 2000 timmar i praktiken, något som en del vaksamma fastighetsförvaltare redan noterat.
  8. "Lågenergilampan" drivs med ett HF-don, något som ger högfrekvent störning på elnätet. Vårt elnät är inte byggt för att hantera detta. Dessa störningar kommer i högre grad än 50Hz att medföra förluster i distributionsnätet, en kostnad som elleverantören tvingas ta igen på ökat kilowattpris; notan får vi alla alltså dela på.
  9. Radiostörningskraven klaras med nöd och näppe av en "lågenergilampa", men vad händer i byggnad med hundratals sådana? Störningarna fortplantas dels via ledningarna men även luftburet, främst inom frekvensintervallet 50KHz-30MHz. Förutom risk för att störa annan teknisk utrustning tycks det störa människan, i alla fall de elöverkänsliga. (Dave Stetzer talar om smutsig el (Dirty electricity) som kraftigt stör människor. Vid en undersökning fann man att ca 50% av människorna var påverkade. www.stetzerelectric.com )
  10. Inuti alla lysrör genereras det ultraviolett ljus som sedan omvandlas till synligt ljus i det lysämnesskikt som finns på rörets insida. En liten mängd UV-ljus slipper genom. Lysrör skapar dessutom ett ljus som domineras av ett antal diskreta våglängder, medan dagsljus och även glödlampan har ett kontinuerligt spektrum. Även då ögat upplever lysröret som "vitt" uppger de flesta att både dagsljus och glödljus är behagligare.
  11. Arkitekter har "fått pippi" på att använda "lågenergilampor" i nybyggnationer... Hur kan det komma sig när spotlight liknande infällda armaturer ger klart sämre allmänbelysning än utbredda fullstora lysrör, dessutom till dubbla elkostnaden per lumen?
  12. Arbetslivsinstitutet har presenterat forskning som påstås visa att "elöverkänsliga är mer känsliga för ljusflimmer än friska frivilliga". Tyvärr drar en del, helt felaktigt, slutsatsen att det omvända gäller: att "ljusflimmer ger elöverkänslighet". Det är fel, forskningsresultaten ger inget underlag för en sådan slutsats. Tvärtom är det ju så att många elöverkänsliga faktiskt tycker att "lågenergilampan" är minst lika dålig som fullstora 50Hz lysrör, detta trots att "lågenergilampan" tack vare sitt HF-don inte har något lågfrekvent flimmer. Forskargruppen presenterar också siffror på någon procents ljusmodulation på HF drivna lysrör; tyvärr är det felaktigt och grundar sig på dålig mätteknik, en lågenergilampas ljusmodulation ligger på ungefär 30% vid 60KHz.
  13. Få elöverkänsliga har problem med glödlampor medan många klagar på just "lågenergilamporna", något man bör ta fasta på.
  14. "Lågenergilampan" är dyra i inköp och importeras, de innebär därmed en kostnad i handelsbalansen. Denna extra kostnad motiveras med lägre energikostnad, en tes som vi sett inte stämmer.
  15. "Lågenergilampan" är en miljöbov även på andra sätt, den innehåller som alla andra lysrör kvicksilver och bör därför hanteras som riskavfall. Dessutom är det så, till skillnad mot vanliga lysrör, att elektroniken som driver lysröret är inbyggd i lampan och därför också slängs! Elektroniken innehåller en mängd giftiga kemikalier och metaller. Rutiner för återvinning saknas, och för den delen, hur många slänger inte lampan i soporna utan att veta vad de innehåller?

Med andra ord, det GÅR INTE att spara energi eller tjäna pengar på "lågenergilampan". Ett strålande exempel på en dålig investering. Låt alltså sydeuropéerna behålla sina "lågenergilampor"!

Clas Tegenfeldt

Tänkvärt: Bara för att "alla andra" är idioter behöver inte jag vara det...

By clearly writing "The text is Copyright (c) 1997 by Clas Tegenfeldt" you may use it, spread it, or make citations from it. Do not make local copies on the web but please feel free to make links to this page.

Back to http://www.bemi.se

Last updated:11/14/2002 11:15:07

I januari i år var det 23 år sedan jag blev mamma.

Mina barn är födda: -88,-89 och -96, vilket innebär att min yngste nu blir 15 år i vår.

Den yngste, William, tillbringar sportlovet tillsammans med en kompis i en fjällstuga vid Malgomajsjön - närmare bestämt i Stalon.

De äldsta har bott hemifrån några år, vilket gör att jag har vant mig vid att inte ha dem kontinuerligt nära.

Känns lite ovanligt och tomt nu när ingen av dem är hemma - och då under så här lång tid som nu Wiliam är borta sammanhängande.

Nu har jag dock inte brist på barn, då det även finns barnbarn och funderar på att hämta hem Julia så att vi kan åka skidor tillsammans under lovet. Då hennes lillebror är endast 3 år, blir ribban satt lite väl lågt för henne och hon behöver lite mera utmaning - hon som snart blir 7.

Lägger ut några bilder på barnen här nedan som är tagna under midsommarhelgen förra året. Vi brukar ha som tradition att fira på torpet. Först traditionellt midsommarfirande vid Valasjöns Camping. I år var det Karin och jag som ledde lekarna och Marcus Mohlin stod för sång och gitarr. Därefter samlas vi tillsammans på torpet. Oftast har jag och barnbarnen åkt dit i förväg och fixat och därefter kommer de andra ...........de äldsta "piper" oftast iväg på ngt eget nät de är mätta och nöjda och barnbarnen blir kvar med mormor.

Jag har en rikedom att förvalta: tre barn och två barnbarn.

Robin här med Daniel och William.

Emelie - alltid med kameran i beredskap. Här med en av blombuketterna som jag och barnen hade plockat på morgonen och som sedan delades ut av Julia.

William har, idag sannolikt en decimeter längre, har här

förärats med två buketter av Julia. William är hennes favorit och när hon var fem sa hon att hon skulle gifta sig med honom när hon blir stor.