Den där stora solen som väderleksrapporten har utlovat har lyst med sin frånvaro. Varmt är det dock och det tiiiiiiinar värre än värst.

+8 grader är lite ovanligt när vi i veckan hade -15 - ganska stor temperaturskillnad.

Jag har barnbarnen kvar till och med tisdag föremiddag.  Alvin blir rastlös av att vara inne och vi tog på galonisar och allväderstövlar för att gå ut.  Snötäcket har sannerligen minskat, och det går i bästa fall att gå där skotern har kört ett stort antal gånger. Trots det åkte vi igenom lika ofta som vi höll oss uppe.

I skogsbrynet har nu snötäcket smält bort och Alvin klättrade lite på mossorna och lavarna som nu  är framme längst ned efter bergskanten - lite av ett äventyr.

Luften har verkligen förändrats och det känns att det är vår i luften. Stod länge och  och såg mig omkring och kom då att tänka på Karin Boyes dikt; Javisst gör det ont.......

Det är något speciellt när vinter går över till vår. Det märks tydligt att de senaste veckorna har bjudit på massor av hårda vindar. Det gamla lärkträdet har förlorat en del grenar och det ligger kvistar runt stor del av gården. Något annat mindre angenämnt som vittnar om stora mängder - är min fyrfota vän som inte har funnit någon lämplig plats att lämna spår efter sig. Nu har det tinat fram och spaden blir ett måste för att slippa få det på fötterna. Lämningarna är alldeles för nära huset och där vi skall vistas. 

Vi blev inte ute så länge........ Trots toalettbesök före utgång - blev det åter dags att lätta på blåsan.  Lager på lager gör det fortfarande omöjligt att göra behov utomhus och därmed var det bara att gå in igen.

Julia hade lyssnat på Emil i Lönneberga och lagt ut Memorykort och UNO-kort över hela vardagsrummet. Kände "disktrasekänslan" göra sig påmind. Den där känslan jag ständigt hade när mina egna barn var små. "Kronisk trötthet" var då ett ständigt tillstånd, men idag har jag förutsättning till återhämtning som jag inte hade då.

Småbarntiden är kort ......men ack så intensiv! Likadant som vårvintern som helt utan förvarning har övergått till vår!!!!

Här kommer dikten:

Ja, visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider
- tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar glömmer

att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden

- känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.
Karin Boye

Idag sjunger Alvin Waka, Waka:

"Den yttersta tragedin är inte

de onda människornas brutalitet

utan de goda människornas tystnad."

                                            Msrtin Luther King

"Fukushima är värre än Tjernobyl." En rysk expert uttalade sig så i gårdagens DN. Artikeln finns i länken här nedan. I artikeln kan man läsa om försöken att cementera den läckande reaktorn, vilken nu har misslyckats enligt dagens nyhetsutsändning

Sååå fruktansvärt! Skräcken river tag i mig så snart jag hör de negativa rapporterna från Japan. Var kommer det här att sluta????? Fortsätter att upprepa mitt mantra: "Hur man man satsa på en sådan livsfarlig energikälla som kärnkraft?????

http://www.dn.se/nyheter/varlden/rysk-expert-fukushima-varre-an-tjernobyl