Läs denna skrämmande artikel hämtad ur Los Angeles Times: "Radioactive water from Japanese nuclear plant dumped into sea." 

http://www.latimes.com/news/nationworld/world/la-fg-japan-nuclear-20110405,0,2631891.story

I föremiddags meddelade jag att jag inte funnit någon lämplig låt att lägga ut för dagen. Nu kom den med Celine Dion:

När jag startade den här bloggen för fyra månader sedan var det mest för att testa. Valde bloggplatsen då min dotter hade den, och då för att eventuellt kunna få lite hjälp om jag körde fast.

Var till att börja med inte så nöjd. Tittade på andras bloggar och jag tyckte att de hade så fina sidor och skrev så himla bra.

Hur som helt lärde jag mig så småningom och kan nu både lägga in musik, bilder och klistra in länkar som jag finner angelägna.

Då jag hellre vill vara "en glad  lax" som simmar uppstrlms, än en "död sill som följer med strömmen", vill jag gärna dela med mig av det som kommer i min väg - speciellt sådan information som myndigheter och massmedia väljer att dölja eller underlåta att låta medborgarna ta del av.

För att inte enbart verka så "samhällfrånvänd" vill jag blanda mina inlägg med saker ur vardagen, musik och texter som kommer i min väg samt mycket annat.

Då jag ofta vaknar mycket tidigt på morgonen brukar det komma till mig någon uppslag till inlägg innan jag ens har lagt benen utanför sängkanten. När jag sedn sätter på radion för att få lite nyheter osv. har det oftast kommit någon musik som passar mig just för den dagen.

Nu har jag haft barnbarnen sedan i onsdags, och alla mina rutiner är "omkullkastade"! Jag har börjat anteckna i min drömanteckningsbok om jag kommer ihåg mina drömmar på morgonen. Det har jag inte hunnit. Jag skriver även i min 5-årsdagbok, och i min kalender. Nu har det gått flera dar utan att jag har fått ned något. När jag tittar tillbaka kan jag knappt minnas något allas.

Brukar även meditera, TM. varje morgon, eller ge mig själv healing, nu reconnective healingenergier sedan jag fick min reconnection. Har ofta även skickat distanshealing till ngn som behöver eller mött ngn  hemma hos mig. Ingen egen- eller annanvård de här dagarna, minsann.

Började träna yoga ungefär samtidigt som jag började att blogga. Jag tycker att det är svårt att utöva övningarna hemma utan instruktioner, men för två veckor sedan fick jag hem en CD som vår lärare hade läst in. Den tänkta jag använda varje dag. Inte ens tanken har förespeglat mig de här senaste dagarna.

Det här med att "mata" bloggen varjen dag, har varit en tidig morgonsyssla som idag fick vänta till 10.30, och när jag satte mig här hade jag egentligen inte något uppslag om vad jag skulle skriva om.

Funderade för en stund sedan hur det var när mina äldsta barn var små, endat 1½ års åldersskillnad. Insåg då att jag inte hade några tonårsbarn, inte hade 7 katter som jamade och tittade uppfordrande på mig, och f n tar med sig all smuts de har under fötterna till sängar, fönsterbräden, dukar etc. - jag har inte hunnit torka deras fötter när de kommer in. Jag hade i och för sig hund - en New Foundland med långa fanor och mycket hår. Hon låg oftast utomhus eller vid ytterdörren där det var som kallast. Sedan var det endast att ta sopen och sopa det torra där hon hade legat.

Är det mängden av familjemedlemmar som har ökat, eller är det jag som börjar bli gammal. Det sistnämnda en utopi - men samtidigt en sanning när jag ser mig i spegeln.

En annan aspekt är också att hemmet var mera tillrättalagt för småbarn än vad det är just nu och mina egan mera självständiga då de var i sitt eget hem.

Ja, det blev till sist några rader, även om jag inte hade något uppslag när jag satte mig här.

Hittills har barnen idag, förutom frukost, hunnit med; Paly Doh, målat med vattenfärger, lyssnat på sagor, målat och ritat, och nu barbie och hästar........

Skulle jag anteckna allt skulle jag kunna sitta här hela dagen, vilket jag förstås inte hinner, eftersom även den andra tvättmaskinen för idag skall hängas.

Att få ta hand om små barn är en gåva - men ack en sådan intensiv sådan.  I morrn lämnar jag tillbaka dem till deras mamma - min enda dotter. Jag inser att det kommer att bli ganska tomt, men kommer sannolikt att fylla morgon till kväll med de saker jag under de här dagarna fått låta ligga i träda.

Det är omväxlingen och dynamiken i livet som gör att det känns att man lever!!!  

Ibland har det kännts stressande att försöka publicera något varje dag, och trots att jag idag inte hade fått något uppslag när jag slog upp ögonen eller satte på radion, lyckades jag mot alla odds få ner några rader och mina reflektioner.