Det gick inte längre - Indra blev bara sämre och sämre. Försöken att ev. läka en hjärnhinneinflammation eller minska en svullnad efter hjärnblödning gick inte.

Efter att ha krampat ett par timmar och blivt alltmer stel - fanns inte länger någon återvändo. Hennes tunga hade fallit fram och hon var nära att tugga den. Jag försökte bända isär käkarna men fastnade istället mellan hennes tänder med två fingrar, Det här var enda ggn som Indra har bitit ngn. Vi fick sätta in ett tyg i hennes mun under hennes sista bilfärd.

Under hela eftermiddagen hade vänner från olika håll givit henne distanshealing. Jag har själv behandlat henne stora delar av de sista dygnen och Anders och jag gjorde det parallellt en stund och därefter kunde hon blinka. Förutam Anders hjälp fick jag även hjälp av två andra kvinnor. Det känns som att Indras lugna insomnade hade lite grund i all den kärleksfulla energi som vänner var snälla att hjälpa henne med.  Då hon hade krampat så länge var det en lättnad att se henne somna in så långt och stilla - inte en enda ryckning, och då hon var så borta i huvudet märkte hon inte att hennes dynor flyttades från sovrumsgolvet till veterinäens bord.

Efter att hon hade somnat in berättade Joakim (veterinären) att han sällan hade sett en sådan sjuk hund. 1-2 gånger per år inträffade det här för honom.

Då hon hade krampat under så många timmar, var epilepsi uteslutet, och istället fanns misstanken om en hjärntumör som sedan gick sönder och gav en blödning. Känns som att det är en vettig förklaring då hon redn förra natten var virrig och gick omkring hela natten, stötte i och ställde sig sedan i ett hörn med huvudet. Hon var även lite märklig när jag släppte ut henne i morse. Hon sprang mera planlöst än annars. Tänk att det kan gå så fort. I morse kunde hon springa om än vingligt och efter ett par timmar var ett ben stelt och nu innan hon fick somna var hela hon i kramp, Vi kände på hennes ben och nu var det åter som de skall vara.

Det känns sannerligen konstigt att gå till sängs i natt utan att först tillse att Indra går ut och kissar. Hon var jätteduktig - kissade på kommando och kom direkt in när hon var klar.

Undrar vilken följeslagar jag skall ha nu? Indra var en "mattehund" och vi hade en speciell kontakt där ord och handling var överflödiga. Jag behövde inte ens klä mig inför en promenad, enbart tanken räckte, för att hon skulle veta att vi var på väg ut.

Undrar just om det finns någon annan hund som vill ta över uppgiften att vara min "shadow" för det var just vad hon var. En skugga som följde mig vart jag än gick.

Nu är Indra i hundarnas himmel där Gud har päls!!! 

Gulliga Indra - här med Alvin för två veckor sedan!

Då vetrinär-Annica var på väg till travet idag fick vi vända oss till veterinärstationen. Märkligt nästan på dagen efter hennes livmoderoperation för två år sedan, träffar vi Joakim igen. När hon fick sin livmoderinflammation var det påsk och många mil till jour djursjukhus. Vi beslöt därför att låta tömma henne på var, med samma metod som vi tjuvparining. Massor kom det de påskdagarna.

När det så blev vardag beställdes tid för livmoderoperation i Sundsvall, och det är imorgon på dagen två år sedan.

När William och jag så kom iväg hade Indra det nu svårt för att stå. Trots att hon hade varit ute och rört sig lite snabbt några timmar innan. Något vestibuläris syndrom kunde inte fastställas och nu var Indra påtagligt mycket sämre än vid en sådan diagnos.

Efter en hel del undersökningar fann man att hon har något som trycker i hjärnan vilket påverkar hennes balans, muskler och känsel.. Vi hade nu två val att: testa medicinering vid ev hjärnhinneinflammation (antibiotika) samt hjärnblödning och då behandla med cortison för att minska svällnaden.

Ser dock att hon blir allt sämre trots meciciering. I morrn blir det ett tuft beslut....... Det skall sanneringen till ett under för att hon skall återhämta sig!

Det blev ingen lugn natt - snarare en mera orolig. Indras yrsel verkar ha tilltagit. Hon kräktes upp det lilla vi hade fått i henne igårkväll. Hon är yttest vinglig och går in i saker. Ser nästan ut som att hon har mist en del av sin syn - men ändå inte då hon emellanåt lyckas orientera sig rätt.

I natt har vi varit ute flera ggr. Indra har inte legat stilla speciellt lägen åt gången. Ser att yrsel tilltar när jag lägger ner henne på sidan. Hon har gått mellan ytterdörren och sin bädd mest hela natte, men inte lyckats lägga sig tillrätta, utan jag har lagt ned henne och stoppat om henne ett täcke. Efter några minuter har hon varit uppe igen - gått fram och tillbaka till dess att jag har lagt ned henne. Hon har också gått rakt in och ställt sig i hörn eller under ytterkläder som är vid ytterdörren.

Gick ut och googlade på hundar och hjärnblödning då hon ser väldigt konstig ut. Fann där att hjärnblödning är ovanligt hos hundar men att de kan ha drabbats av något som heter vestibularsyndrom som är en störning i innerörats balansorgan. Detta stämmer väl överens med Indras symptom, om hon nu ändå inte har fått hjärnblödning.

Ringer Veterinär-Annica så snart jag kan.
Känns som att jag måste vara beredd på det värsta. Det är svårt att låta en sådan här stor hund testas under några dar, då hon är allt för tung och stor för att jag skall kunna lyfta och hjälpa henne hela tiden. Självfallet skall inte heller hundar plågas för att vi människor inte orkar ta ett svårt beslut.

Det är dock svårt att avgöra hur illa däran Indra är då hon är så himla vinglig och konstig i blicken. I och för sig blir man väldigt dålig när man har yrsel, och skulle det vara en störning på innerörats balansorgan kan man sannolikt bli så här vinglig och dålig.

Känner mig helt färdig efter en natt med vak och annat samt orolig för hur det skall gå för Indra. Det här kom så plöstligt och hon har varit så glad och pigg under vintern och våren - och har dessutom gått ner de överflödskilon som hon drog på sig efter att hon opererades för livmoderinflammation.

Det är fantastiskt att äga en hund - men ack så oroligt när de blir så här sjuka. Måtte det vara något som är behandlingsbart!!!!