Efter all den anspännning som kom med Indras svåra sjukdomstillstånd, kampen för hennes överlevnad, hennes svåra och plågsamma tillstånd samt sorgen och chocken att så snabbt förlora en kär vän,  gjorde de första dagarna som ett stort töcken av utslagenhet och sorg.

När jag i måndags meddelade veterinären vad vi skulle göra med anskan bad jag honom att hålla ögonen öppna efter en hund som behövde ett hem att flytta till,  insåg jag då att dörren måste stå öppen för en ny hund, men ingen bebis utan helst en unghund som kräver mindre ork.

I och med att jag uttalade orden kändes det som att jag släppte Indra vidare och även själv kunde gå vidare även om sorgen och saknaden är stor. Jag började söka efter hundar på nätet, men en lämplig för just mig fanns inte. Hur som helst öppnade jag dörren.

Jag känner att jag behöver ha en hund vid min sida då jag bor nära vägen och enskilt, vilket gör att många stannar till och en större hund känns därför som en trygghet för mig. Kan även i år behöva flytta till torpet en period under sommarem, och där mitt ute i skogen vill jag helst inte vara utan sällskap.

"Den som älskar mycket får sörja mycket" av Offert Ricard, har i dagarna kännts väl igen.

Men även om allt känns outhärligt finns tröst att få t ex genom Eric Claptons "Tears in heaven".

Trösterikt är även att få en hälsning själv från Indra, där jag ser henne ligga på sin bädd och vifta glatt med svansen så att hela hon

skakar. Jag hörde hennes "vältränade" svans slå mot underlaget.

....att få ett samtal från en vän som berättar att dottern har vaknat av att en hund andas häftigt, natten till söndag, och sedan väckts på måndagmorgon av Indra som vill skicka en hälsning till oss om att hon har det bra.

.....att via Facebook få sådana varma inkännande ord skrivna till tröst och bekräftelse om vilken fantastisk hund Indra var även för andra.

....att via Sanna Ehdins logg på Facebook få tips om böcker och webbsidor av vänner som inte är mina där:

Ulla Lamm: Boken "Bryt ihop och kom igen" av Susanne Pettersson.

Helena Grundberg: Webbtips. www.sorg.se

Flera skrev även om sorgebearbetning i grupp.

.....att sedan mina vuxna barn och deras nätverk så innerligt har försökt att finna en annan hund till mig, och telefonen har ringt och mail har skickats med hundar som behöver ett nytt hem.

......att t o m en man ringde och erbjöd sig att skänka bort sin hund till mig, men den var rädd för barn, vilket då blir uteslutet!

Jag har säkt på nätet under två dar, men ingen hund som har känts helt rätt för mig. Jag vill inte ha någon "bebis" just nu och inte heller en allt för gammal hund. Efter många funderingar med dottern kom jag fram till att jag ändå vill fortsätta med labrador då deras lynne passar mig. Jag kände att en ompladerad unghund skulle passa mig, då jag vill ha en stor hund vid min sida.

Jag ringde uppfödaren Anette och berättade min historia och min tanke om en hund. Hon skulle precis åka till en hundutställning och skulle där sprida information om att det hos mig finns ett hem för en hund som behöver flytta.

När det hade gått cirka en timme blev jag uppringd av ett nummer som jag inte kände. Det var Leigh som håller på med ledarhundutbildning i Gnarp. Hon hade en timme tidigare erhållit ett mail från en ägare som för två månader sedan köpte en unghund från dem men nu inte längre kunde ha den kvar.

Det är en tik snart två år som dessförinnan bodde hos en fodervärd med där trapporna till bostaden var för påfrestande för tiken då hon inte var friröntgat i höfter och armbågar.

Indra var även hon inte friröntgad, vilket inte alls märktes på henne trots hennes höga ålder, 8½ år.

Jag kan därför inte se något hinder att erbjuda den tiken att få flytta till mig.

Jag har insett att Indra i sin "hundhimmel" blir ledsen om hon ser att jag sitter och sörjer henne och inte tar itu med situationen. Hon vet också att jag tillbringar mycken tid själv, att mitt sociala nät har varit i andra kontakter med hundägare och hundar och att jag för min hälsas skulle behöver röra mig och vistas ute.

Igårkväll talade jag med en dam om att ta bort grejorna och tvätta/städa. Hon påminde mig då om att det är bättre att släppa själen genom att ta bort/ge bort det som har varit den dödes ägodeler. Jag känner därför nu att det är dags att tömma Indras matskål- diska den, tvätta hennes dynor och ev. hennes gosedjur och leksaker, då de bättre kommer till pass till ett annat djur.

"Bryt ihop och kom igen" var titeln på boken, och jag känner att även om sorgen ligger kvar, kan jag gå framåt och låta en annan hund ta plats i mitt liv. En hund som behöver ett nytt hem och det känns som att jag kan erbjuda det - ständigt sällskap och umgänge emellanåt med andra hundar. Ett hem på landet och nära till skogen och vattnet.

Även om den omnämnda valpen inte kommer att flytta till mig, har jag etablerat en kontakt med en fantastisk kvinna, Leigh, som har jobbat med ledarhundsutbildning i 17 år  - hennes man Hans i 13 år. De kändes ytterst seriösa och kan sannolikt hjälpa mig att hitta de hundar som passar mig. Jag blev ytterst imponerad då jag även på deras sida kan läsa om de hundar som t ex hjälper till med att motivera barn med lässvårigheter att fortsätta att läsa.

Gå in på deras hemsida: www.kyno-logisch.net

Så fantastiskt!!!!!! "Sorg och glädje vandrar hand i hand" och sannerligen ger livet mig svåra kast mellan djupaste sorg och förtvivlan och glädje. Det är väl pendlingen mellan de yttesta känslolägena som gör att man känner att man lever, och lever gör jag även om det ibland kan kännas svårt!