För några veckor sedan köpte jag boken "Ord till tröst" till min svårt cancersjuka väninna Liz-Beth. Jag har skrivit om hennes svåra öde då hon felbehandlades av sjukvården och hennes cancer blossade upp igen. Tredje gången gav dåliga odds. Idag fick jag besked om att hon har somnat in, En av citaten ur boken låter jag publicera i det här inlägget.

"Vi är satta på jorden en liten tid

så att vi kan lära oss bära kärlekens sstrålar."

                                                  

                 William Blade

I lördags fann jag en bild på datorn av Liz-Beth. Jag visste inte då att hon hade somnat in. Jag sökte den igen idag, men fann den inte. Märkligt att bilden var där och nu är borta???

Känns overkligt att hon inte längre finns även om hon inte har gått att tala med under de senaste veckorna. Jag önskade så innerligt att hon skulle få överleva - men hennes dar var räknade.
Nu får jag lukta på doften patcholi och minnas att det var så hon doftade "Märkligt men gott" som en sköterska på labb hade sagt när hennes blod skulle kontrolleras före cellgiftbehandling.

I morrn hoppas jag att den fina bilden på henne återfinns..........Jag vill gärna skriva lite mer om henne här på bloggen.(levnadöden) Hon som så gärna ville varna andra kvinnor för preparatet Vagifem. Det preparat som gjorde att cancern blommade upp igen.

Sov gott fina Liz-Beth!!!! Vi möts i cyberspace!   

Redan klockan halv åtta tog jag och Julia dagens första promenad. Nienka som har mycket energi behöver få röra sig ganska mycket redan på morgonen. Hon kastar sig framåt och rusar åt alla håll.

Med oss följde även Svinto och för korta kattben blev det långt att gå, Julia bistod därför honom med att bära kortare sträckor.

Det är inte alltid så lätt att hålla koll på att alla är med och där de ska. Vi brukar gå efter åkerkanten och där finns en liten bäck som är inbjudande för en hund. Så även idag och nu hann jag inte hejda henne - plums!!!! Det var så djupt att hon fick simma.

Suget efter att få ta sig ett dopp till var stort, men nu hann jag före - stopp!!!
Räcker med ett morgondopp, speciellt när det är lite skit kvar på åkern att trampa i och i värsta fall rulla sig i på vägen hem.

När vi kom hem visade stegräknaren 2.2 km och nu vilar Svinto utslagen på sängen.