I förra inlägget skrev jag om att jag associerade till "Regniga natt"  när jag tittade ut genom fönstret, och den negativa klang som jag upplever att texten för med sig.

Förvisso handlar texten om sorg men det finns olika sätt att framföra den, och även att använda regnet som association till hjärtesorgen som det här handlar om.

Som motvikt väljer jag därför att lägga in Roger Hodgkins, "It`s raining again." Den låttext som även här handlar om hjärtesorg och regn i hjärtat - men den här texten lyfts redan av introt och sedan känns låten så medryckande att textens innehåll har en mindre betydelse.

Symboliskt känns det för mig som att det finns hopp och en framtid även om det för tillfället känns svårt. Men i morgon är en annan dag och livet går vidare.

Supertramp - gör att livsandarna flyger i taket!!!! :)

Känner mig lite däven idag. Kan bero på att jag igår gjorde något mindre vanligt - nämligen sprang. Nu tror du väl förstås att jag drog iväg ut i skogen och tillryggalade en mil eller så, men så var det förstås inte. Jag brukar inte springa då kroppen giller det mindre bra, men igår lät jag mig smittas av Nienka som brukar ta sina rusher på åkern för att bli av med sin överskottsenergi. Nu har ju inte jag så mycket av den varan att göra mig av med, men jag kände mig ovanligt lätt och sprang därför fram och tilbaka på åkern jag också, och Nienka var glad över min ökade takt.

Det känns nu i min lite stela kropp och dessutom regnar det igen. En vanlig företeelse den här försommaren. Lite väderkänslig dessutom vilken sannolikt bidrar till känslan av "manglad"!

Tittade ut genom fönstret för att väcka inspiration att skriva något. Känns som att den här bloggen bör "matas" men någonting dagligen så att även den överlever. Det enda jag kom att tänka på med när jag såg regnet på rutan - var sångtexten "Åh regniga natt - aldrig mera kan livet bli glatt!!!" Det är den mest negativa sångtext jag kan tänka mig - och tänk vilken självuppfyllande profetsia att anse att livet aldrig mer kan bli glatt, när man har mist en vän. Det är förstås sorg som Anna-lena Löfgren uttrycker - men på vilket sätt???

Den här låten var en gång en slagdänga - och tänk alla som gick och sjäng den här texten. Vilket fruktansvärt mantra det måste ha blivit.

För några år sedan skoljade jag med en mamma och hennes dotter då vi åkte runt i Höga Kusten och regnet stod som spön i backen. Då genom att sjunga den här låten i bilen. Kanske det är därför den nu dyker upp i mitt inre igen - när jag ser regnet rinna nerför fönsterrutan.

"Jag säger god morgon till dig.
Jag säger god morgon till dig.

Jag säger god morgon, jag säger god morgon.

Jag säger god morgon till dig."

Ovanstående en sångtext som jag ofta började

morgnarna tillsammans med eleverna till.

Idag sjunger jag den i kanon med dig.
Jag börjar och sedan sjunger vi sista raden tillsammans.

Solen lyser in genom mitt fönster och anslöjar ett dammlager

i hyllan som knappast har synts de sista dagarna då en "basker" - jättestor sådan - i grått har hängt över nejden där jag bor och dessutom släppt ifrån sig en del nederbörd och då i ganska stora mängder.

Idag däremot ser jag en bå himmel och endast några små molntussar. Däremot blåser det "småspik".

Nienka har tagit sig till att smyga upp i soffan när jag vänder ryggen till, och där placerat sig på ett fårskinn av babyskinnstyp.
Tyckte att det såg misstänkt grått ut igår och lät det därmed gå med i tvättmaskinen. Det såg verkligen ledset ut när det pcokades ut. Jag lät det hänga ute på verandaräcket - och vips var glatt och nästan torrt igen. Tyckte dock att det var för fuktigt för att följa med in i natt och fick hänga ute. Nu i morse hade det bytt plats och trots bitande stormvindar hade det inte torkat - då det låg i en hög inblåst i ett hörn.

Gruvar mig för att ta morgonpromenaden över åkern där det är helt öppet. För några veckor sedan tvättade jag mitt fleeceställ, för vinterförvaring. Ack så jag bedrog mig! Jag ikläder mig fleecestället varje dag då det är svinkallt i luften som härskas av Nordan.

För att muntra upp mig själv och värma min frusna själ söker jag efter lämplig musik att börja dagen med och för att sedan lägga in här på bloggen. Något som passar för just  idag.............

Det blev som ni ser och hör Cat Stevens "Morning has broken"!
Ha en riktigt fin försommar dag - Du som besöker mig här på min sida!

I går den 23:e maj firade jag årsdag. Det var först på kvällssidan som jag blev varse. Det kanske inte är någon vanlig dag att komma ihåg men så är det faktiskt för mig.

Jag firade både 5-års och 4-års - årsdag. Den första av dem var den 23:e maj 2006 då jag äntligen fick göra en hystorektomi (livmoderoperation) efter en längre väntan för att olika faktorer skulle passa för att jag skulle få den genomförd.

Jag hade haft kraftfulla smärtor under lång tid och nu var det dags. Ett myom stort som ett foster gjorde operationen nödvändig. Allt gick över förväntan och för första gången på många år var jag infertil - en ovanlig känsla att aldrig kunna få barn igen även om jag egentligen redan hade passerat "bäst före" - datum för att få barn.

Det andra  ingreppet - för det var det - gjordes året efter den 23:e maj 2007. Efter många år med ohälsa, egentligen den största delen av mitt liv, fick jag äntligen börja att lyfta bort resterande amalgamplomber ur min mun. Jag fick många plomber i förebyggandes syfte vid 6 års ålder samtidigt som mina mjölktänder lagades. Det blev sammanlagt 10 plomber under kort tid.  Därefter började olika infektioner i öron, näsa - och hals dyka upp. Det var konstant upp i över tonåren. Oförklariga febertoppar och krypfeber under lång atider. Led- och muskesmärtor, magproblem och mycket annat.

Efter att antal år hemmavid - fann jag en tandläkare som kunde sanera tänderna på ett säkert sätt, nämligen Lotta Albanus, som tidigare hade arbetat på Amalgamenheten i Uppsala.

Hon använder sig av säkra metoder som skyddar såväl patienten som henne själv. Med hennes skicklighet och metoder kan man sanera mer än en tand åt gången. Går man till en vanlig tandläkare utan erfarenhet och erforderliga skydd skall man endast lyfta en plomb åt gången och vänta 4-6 veckor till nästa tand - förutom mineralterapi förstås för att kroppen skall kunna göra sig av med gifter etc.

Nu kunde i alla fall Lotta lyfta fler än en plomb och tog därför en sida i taget. Nästa sida togs två dar före Midsommaraftonen. Jag lyckades därmed pricka in två storhelger efter varandra. Första omgången var också före Pingst.

Det var en enorm känsla att kunna titta sig i spegen och se att endast ena sidan av munnen hade amalgamplomber. Det var verkligen värt att fira.
När jag sedan hade tagit bort samtliga plomber var lättnaden stor, även om tilfrisknandet tar enorm tid, så visste jag att den här giftpåverkan nu var ett minne blott.

Väljer nu därför att lägga in Stings " Free, free set them free" - för det var just så jag kände mig.........free, free - soon from mercury (Hg) !!!!

Efter en gårdagskväll när molnen hängde över oss som en jättebasker, och mörkret kom markant tidigare än vad nu vanligt är, lyser solen in genom rutan och redan  nu kan jag känna att den är ordentigt varm.

Hörde den här låten på radion i morse och kände att den passar bra här just nu:

Trots att dagen ser ljus och trevlig även med det askmoln sol är väg in över landet, känner jag en viss oro.

Vår gamla katt Sabina som nyss har blivit 16 år och lite åderspåverkad såg inte fräsch ut. Hon vinglade ordentigt när hon gick från matskålen och hade svårt att hoppa upp i korgstolen. Jag fick hjälpa henne upp. Nu sover hon, men jag känner att jag snart skall väcka henne för att se hur hon verkligen mår.
Kan inte låta bli att se likheterna mellan hennes vinglande och Indras för drygt en månad sen. Det vinglande som sannolikt hade sin grund i en hjärnblödning.

Innan Sabina vinglade iväg på golvet hade hon varit i hundskålen och ätit av den hundmat som hon tycker är god. Verkade föredra den före sin egen mat. Nu kan det även vara så att hon hade svårt att gå i trappan där skålarna står utom räckhåll för hunden.

Även om katten är gammal och vi länge har talat om att det kan vara hennes sista sommar är det alltid jobbigt att ta beslut. Hon har lite besvär med luftvägarna, har blivit döv, verkar se mindre bra, hoppade ner från en garderob i höst och hade då svårt för att gå - återhämtade sig. Kan nog inte vänta längre med att se hur hon ser ut för att eventuellt kontakta veterinär igen.

Sabina i tvättartagen i mars i år!

"Jag ville gå ut i världen och förändra den,

men jag hade ingen barnvakt."

                                                  Birgitta Rang

"Vanligt sunt förnuft

är inte särskilt vanligt.

                              Voltaire

"Det är ingen konst att vara modig

om man inte är rädd."

                                            Tove Jansson

"Det finns saker som man måste

vara fackman för att inte förstå."

                                Hjalmar Söderström

Vi tillbringade även den här dagen på torpet och idag fick vi besök av Nienkas kompis Umbra och hennes matte Birgitta. Det blåste ordentligt och även om vi satt mitt i solen kunde det emellanåt kännas ganska kallt.
Vi beslöt att ta en tur ner till ån. På vägen dit ner mötte oss som vanligt den här tiden på året en jättematta av vitsippor.

Väl därnere möttes vi av en värme som är ovanlig vid ån som oftast ligger i skugga pga vegetationen runt vattnet. Inte ens några myggor vilket är ett unikum just på den platsen.
Hundarna gick direkt ned i vattnen och det var fortfarande  högre än vanligt.

Det är väldigt mycket som är nytt för Nienka.

Lilla gulliga Umbra höll på att ställa till med bråk med Nienka och blev beordrad att lägga sig ner och det blev så lagom på ett täcke av vitsippor.

Nienka vilade sig på annan vegetation.

På den här stenen brukade jag sola när jag var barn. Då fick jag precis plats på den liggande och med en handduk som solmadrass.

Det brusade ordentligt i ån då vattnet var högre än vanligt.

Nienka solar på stenen ner till sköljstället.       

"Nu grönskar" och det med råge! För varje dag ser jag något nyss som har kommit upp ur jorden. Då första promenade sker redan tidigt på morgonen kan jag inte låta bli att förvåndas över att jag var morgon finner något nyss om har kommit i förra veckan fann jag på samma tomt först styvmorsviol, dagen därpå maskrosor och nästa dag igen smörblommor. De verkar ha växt ut i sin helhet under ett dyng - häpnandsväckande. Jag hinner omöjligen tillvarata alla växter som jag önskar plocka och torka för kommande behov.

Jag kan inte erinra mig att jag har sett växtligheten komma upp så snabbt någon försommar tidigare. Beror det på min inaktagelseförmåga eller går det ovanligt snabbt i år. Flera morgnar har jag fått till mig den när sångtexten "Nu grönskar det......." och nu kom jag till skott och i det här fallet med gruppen Sarek.

En annan tex som kom till mitt medvetande är psalmen "En härlig grönskas rika dräkt....."

En av de vackraste psalmer jag vet och som verkligen gör att det känns att det blir sommar. Här till prinsessan Victorias och prins Daniels bröllop för snart ett år sedan. En händelse som fick fokus på kärleken.