Idag fortsatte arbetet med att städa bland träden i skogen på torpet. En står till så att de kan falla över huset. Nu tränar därför William med sin far - skogsarbete. William gillar allt som har motor - så även motorsågar.
Så här vilar William efter några timmars skogsarbete:
Det finns fler som gillar ryggläge - speciellt när någon bistår med skön killning! Nienka och William trivs tillsammans. Hon blir överlycklig när han kommer hem från skolan. Inser att jag är mamma och matte till tvån "tonåringar" fast av olika art!
Willim har också börjat bistå med grillning. Lite "latmask" eller vad är det då en stol står bredvid grillen och kocken sitter och grillar? :)
Idag säger jag farväl till Liz-Beth, Liz-Beth en av mina finaste vänner som blev felbehandlad av sjukvården och fick återfall av cancer. Läs mer om hennes kamp under kategorin Levnadsöden.
Kort innan hon dog valde hon att bosätta sig i Borlänge - närmre sina barn, och den sista tiden tillbringade hon till stor del på sjukhus.
Ceremoni efter henne hålls idag i Borlänge.
Liz-Beth och jag har haft åtskilliga samtal under årens lopp och när jag vid ett tillfälle berättade om en dikt som jag hade skickat till anhöriga i samband med ett dödsfall - önskade hon att jag skulle göra en kopia på den vilket jag gjorde på ett vackert papper. Här nedan kommer dikten samt de sista orden som jag lämna till henne. Lägger även in musik som hon själv önskade: "I just called to say I love you". And I love you Liz-Beth
Jag vet nu att Liz-Beths smärta är över och att hon lämnade jordelivet med ett leende på läpparna.
Gråt ej vid min grav.
Gråt ej vid min grav, jag finns ej där.
Jag finns i solens spegelglans på havet.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.
Jag finns i höstens stilla regn.
Jag finns i Vintergatans stjärnehär.
När du i tidig morgon väcks av fågelkvitter -,
är det min röst du hör.
Så gråt ej vid min grav.
Vi skall ses igen.
LIZ-BETH – DU FATTAS MIG
Tänkte ringa dig häromdan och berätta.
Berätta en sak för dig – som jag har gjort så många gånger, under de senaste åren.
Då Du liksom jag var hemmavid – fanns du alltid där beredd att lyssna vare sig det var roliga/engagerande saker som jag ville berätta - eller om jag behövde någon som kunde lyssna och ge kloka råd.
Du hade även själv så mycket att berätta och dela med dig av!
Du var den bästa, vänaste, ödmjukaste och vackraste av vänner.
Trots att jag länge kände till din kamp för att överleva – kan jag ännu inte förstå att din kropp nu har gett upp – och att Du nu svävar bland änglarna.
Det saknades en
ängel i Guds skara.
Därför måste Du, Liz-Beth
till himmelen fara.
Det saknas även en ängel här bland oss andra.
Fantastiska, underbara Liz-Beth - Du fattas oss.
Sov Gott! Vi ses i Nangijala!
Din vän Ankie
Jag bad om hjälp till Universum och jag fick hjälp med att teckna massor av hjärtan samt vingar som flög mot himlen. Änglavingar och kärlekt till en av de största änglar som har vandrat här bland oss. Jag vet att Liz-Beth blir glad för det! Jag har skickat så mycket healing till henne och nu fick hon massor av kärlek igen från Universum. Min själasyster som nu fått sin vila!
Idag har Nienka och jag varit vid älven för första gången när det är nästan sommar. Just när jag hade packat ihop vårt fika och skulle gå ut med grejorna i bilen - började det att skvätta. Ett stort moln över huset igen. De här molnbaskrarna som har förflyttat sig kontinuerligt över himlen de senaste dagarna har begränsat. Då jag ändå skulle cirkulera sopor tänkte jag att vi stuntar i regnstänken och åker i alla fall.
Cirkulerade soporna och fann att det hade runnit ut mjölk på baksätet - hur det nu hade gått till då alla förpackningar var diskade.
Väl nere vid älven kastade jag en pinne ut i vattnet. Jag som är van vid Indra som kastade sig ut i vattnet blev lite förvånad då Nienka knappt ville blöta benen.
Här nedan bildbevis från dagens badtur:
Så här djupt gick hon som längst.
På väg till Kina syns det som.
Med ständigt fokus på det som rör sig!
Med ständigt fokus även på det som luktar.
Idag betalade jag in en symbolisk summa för hunden. Ville att de förra ägarna inte skulle känna att de fick betalt för hunden utan istället fick någon som tog hand om den där de själva inte hade löpt linan fullt ut. Efter fyra veckor har Nienke sannolikt ökat med tre kilo, Kan lämna kvar lite mat i skålen om hon inte orkar på en gång. Kan även gå vissa sträckor där det inte doftar så mycket med slakt koppel. Det sistnämnda trodde jag inte skulle kunna inträffa för fyra veckor sedan.
Den sista ängeln i min låda från Själ, kropp och ande blir text om ängeln Uriel.
Alltså den ängel som råder över just den tid vi befinner oss i just nu. Känner att de här orden passar mig ypperligt för tillfället även om jag själv är kräfta. Läs och njut!
Ängel: Uriel
Härkar i : Oxen ( 21 april - 21 maj)
Jungfrun (24 augusti - 22 september)
Stenbocken ( 22 december - 20 januari)
Egenskaper: Magisk kraft och energi, behömpare av tröghet
Här nedan kommer text saxat ur en artikel i NEWSVOICE
där f d chefen John Virapen uttalar sig om bedrägerierna inom läkemedelsindustrin. Du som läser det här - sprid det i ditt nätverk. Ytterst skrämmande och faktiskt alldelse sant!!!!
You are here: Home / Hälsa / Efter 30 år i läkemedelsbranschen fick han nog – berättar allt om bedrägerierna
Efter 30 år i läkemedelsbranschen fick han nog – berättar allt om bedrägerierna
”Om någon av er har idén att läkemedelsindustrin är mån om er hälsa – glöm det. Det är bara pengar de är intresserade av”, säger John Virapen efter att ha arbetat för Big Pharma i 30 år.
John Virapen håller föredrag runt världen och berättar om läkemedelsindustrins ohederliga metoder. Bland annat berättar han att branschen undanhåller sanning om biverkningar och ohälsosamma tillverkningsmetoder samt använder sig av mutor för att registrera nya läkemedel.
När Prozac, som tillverkas av Eli Lilly, skulle registreras i Sverige tog han reda på vilken psykiatriker som skulle testa medlet, och kontaktade honom. Virapen bjöd på middagar och sände kvinnliga medarbetare till….
För cirka 2½ år sedan kalhöggs det närmaste skoghemmanet, ett torp samt gallrades ett annat närliggande skogshemman. Jag tyckte att det var fruktansvärt. Såren i naturen bleV omfattande. Det kändes som att träden skrek på hjälp och jag mådde dåligt av utrustningen i skördaren.
Därefter har det varit svårt att orientera sig i den närmaste skogen även om jag kan se var jag är. Stigarna som jag och barnen gick efter, sannolikt djurstigar, var helt borta. Det ikullvälta trädet där barnen kröp under - hade legat i många år - var även det borta. Det var lerigt och det var hemskt. Det kändes som att skogen runt min egen tomt var förstörd.
När man som jag bor på landet känns inte huset som det viktigaste. Det är snarare omgivningen som är viktig - så känns det för mig i alla fall. Nu var då skogen som jag brukade gå i förstörd.
I föremiddags tog jag genvägen över kalhygget när jag var ute med Nienka. Spåren efter skogsmaskinen var fortfarande mer än synliga - men jag upptäckte att det ena spåret var mera synligt än det andra. Såg ut som att djuren hade använt det vänstra spåret som djurstig istället för de stigar som nu hade försvunnit. I lämningarna efter skogsmaskinen fann jag även stenmurklor. Detta något som jag aldrig tidigare har sett i den här skogen.
Hade förstås ingen kamera med - men kanske jag hittar tillbaka. Då kan jag fota svamparna som tidigare inte växte i min närmaste skog.
