Igår kväll hade så skinnet börjat att lossna på fötterna. För den som är ny läsare här, genomför jag en kur med preparatet Zervital. Preparatet tillsammans med strikt diet skall bota angrepp av svamp i och utanpå huden. Lä mer jär under kategorin Zervital eller på www.zervital.se

I morse var det så dax för fotbad nummer 4. Det släppte lite skinn som jag tog bort. Att ömsa skinn på fötterna visar på att man även har svamp inuti kroppen vilket är ytterst varnligt.

Jag tog några bilder före badet. Direkt efter och några timmar efteråt.
Nästan som när man "gör om mej" som är ett vanligt förekommande inslag i många TV-program eller i tidninger.
Ja, jag tror väl att det blir lite "gör om mej" även för mej och då tänker jag mest hälsomässigt då jag nu har förtsått hur svampangrepp i kroppen har en stor betydlelse för hälsan och i vissa fall även som orsak till allvarliga hälsotillstånd.

Här kommer "förebilderna", "direkt efterbadetbilderna" med skinna som har släät ytterligare, samt bilder då jag har putsat bort det lösa och smort in fötterna med en salva av olivolja och bivax. Jag har svårt att avgöra när jag ser den här miniatyrbilderna vad som är vad - publicerar därför alla i följd. Då bilderna har datum- och tidstämpel framgår hur lång tid som gått mellan bilderna. Badet tar en timme.

Nu med "ömsat skinn" känns fötterna ungefär som när man har skrapat lite för hårt med vass fotskrapa. Jag förstår att till i morgon har det sannolikt växt ut ny hud som gör det lite mindre ömt utanpå. Skor kan kännas lite hårda mot den här nya huden, och jag har hund så jag har promenerat en del.

Mindre och mindre "äckliga" bilder kan jag själv tycka, eller????   

Det mörka i föttern är färgen från fotbadet som är rostfärgat och doftar starkt av kanel.

                                       

Jag har under en tid läst boken: "De elva eviga principerna! av Carmen Harra.
Boken handlar om de gudomliga lagarna och i boken fokuserar hon på de elva som är de största och till hjälp för att förändra våra liv och vår värld till det bättre.
Jag känner boken som en "bibel" för de lagar som vi ofta hör talas om just nu som; Attratkionslagen, karmalagen, manifestationlagen osv.
Boken förklarar lagarna och ger också råd till  hur man skall tillämpa dem. Vid varje avslutande kapitel finns en sammanfattning.

   
Jag vll gärna dela med mej av den lättförståeliga informationen i boken och tänker mej därför att publicera bokens sammanfatting vid varje avslutande kapitel med jämna mellanrum med start idag med:

DEN FÖRSTA EVIGA PRINCIPEN: Enheltslagen.

"Alla människor och djur är ett. förenad med det gudomliga.

Det här lär vi oss av enhetslagen:

Nåd är gudomligt, för vi är alla, hela tiden, förenade i gudomlighet.
Känslan av att vi är åtskilda från varandra och

från Gud är ett mänskligt påfund.

Egot är medvetet om vars och ens enskildhet och drift att överleva som värelse på denna jord. Egot bekymrar sig inte om gudomligt utan om individuell överlevad och individuell makt.
    När du bara upplever egot snarare än gemenskap med allt som är gudomligt, kan du omöjligen uppleva nåd. Nåd är ett tillstånd av skönhet och frid, och ett tillstånd då man älskar och känner sig älskad. Lucifer den änge som föll i onåd hos Gud, gjorde det pga högmod, som är en form av arrogans. Högmod är något som vi upplever när vi ser världen enbart med egots ögon. Rädslan för att att inte överleva får oss att fokusera på att bygga upp makt, inflytande och rykte. Eftersom vi aldrig helt kan avlägsna egots rädsla - att vi inte ska ha tillräckligt för morgondagen, att vi är otillräckliga, att någon skall ta ifrån oss allt vi har arbetat så hört för att komma över - förnekar vi ständigt hur liten kontroll vi har över livets omständigheter. Vi betraktar rykte, makt och berömmelse som skyddsnät och övertygar oss om att vi är mer betydelsefylla än den eller den personen, men vi lurar bara oss själva. Jag hade en gång en klient som var oerhört rik och högt representerad. Mannen kom från en väldkänd släkt och hade gott rykte och mijontals dollar i tillgångar. Han ansågs vara oerhört framgångsrik och i sina bästa år. En dag när mannen gick till tandläkaren för at dra ut en tand blev det problem med bedövningen och han dog av hjärtstillestånd innan ambulansen hann fram. Hur mycket trygghet vi än bygger upp åt oss själva i den här världen räcker den inte för att hålla oss vid liv om det är dags för oss att gå vidare. Ändå vill vi tro att vi är oumbärliga att Gud inte skulle drömma om att kalla hem oss.
      Människor som förnekar hur liten kontroll de har över ödet brukar förtrollas av den makt de uppnår i den här världen. Nylgen ertappades en politiker som hade byggt sin karriär på att granska och väcka åtal mot andra för deras förseelser, med att sjäv bryta mot lagen. Han greps faktiskt på grundval av tillsynslagar som han själv hade varit med om att driva igenom! Den här mannen var helt uppslukd av sitt ego och överskattade kraftigt sitt inflytande. Precis somalla vi andra var han sårbar, trots att han verkligen försökte skapa känslan av att inte vara det.
        Vi faller i onåd och sänker vår vibration varje gång vi försöker ta åt oss äran för våra välsignelser i den fysiska världen, genom att säga."Jag är så stolt över mig själv, för att jag har nått så stora framgångar!"

Vi glömmer bort Guds roll och andra människors roll för den framgång vi når. Ingen kan bli framtågnsrik utan hjälp från andra. Ibland är de som hjälper oss mest personer som vi inte ens känner. Alltför ofta ta vi våra möjligheter för givna, och förbiser det inflytande som vnaliga människor har, människor vars namn historien har glömt, tapprasjälar som dog för att se till att framtid generagioner skulle få just de möjligheter du har fått.
        När du erkänner det gudomligs oerhörda makt kan du inte undgå att känna dig vördnadsfull, ödmjuk och liten i jämförelse. Men även om vi inte bör bli slavar under högmodet, vill Gud inte heller att vi ska känna oss maktlösa och obetydliga. I Biblen säger Jeus att Gud har räknat  varje hår på vårt huvud och att Gud är som en herde, som letar överallt efter ett förlorat får, trots att han har resten av flocken. Det är meningen att vi skal medge att verje individ är viktig, även vi själva. För att leva efter gudomliga lagar måste vi flytta egot åt sidan, släppa in Gud i vårt medvetande och uppleva samhörighet med gudomligheten och med varandra.

Gårdagens bilder var allt annan än aptitliga. Jag kan trösta er med, och även mej själv, med att det såg markant bättre ut när fötterna hade torkat till. Uppsugna blir de ju alltid när man har suttit i fotbad och det här räcker en hel timme.

Idag hade huden släppt där jag har haft angrepp av ringorm under drygt 1½ år. De har flyttat sej runt på fötterna -mest på den vänstra. Jag var lite torr och smorde med en hemmagjord salva med endast olivolja och biwax, kändes bäst så då det är väldigt rött just där de sista angreppen är. Fotbadet som är starkt färgat i orange färgar förstås även av sej på fötterna, och där huden nu har släppt ser det nästan ut som vitiligo.

Innan jag gick till sängs igårkväll fick även händerna sej en omgång. Usch så uppsugna även de blev. Gör ju det då jag även har haft ett angrepp på handloven. Idag är jag glad att jag inte skulle använda nylonstrumpor. Jag hade sannolikt fastnat och rivit sönder dem då händerna är väldigt nariga.

Först skall jag visa bilder på min idé om vad man skall göra sina fotbad i och hur man skall hålla det varmt.
Även om jag första ggn värmde flaskorna innan jag hällde upp dem i lådan, hann de kallna och jag bli ganska frusen innan det blev klart.

Först och främst har jag valt en förvaringslåda med lock, Frida, som en gång ingköptes på Dollarstore.
Då samma bad skall användas hela tiden, varannan dag under 30 dar, är det viktigt att man hittar ett kärl där fotbadet kan vara kvar hela tiden. Det är även ganska färgrikt viket gör att man nog skall se efter ett kärl som man sedan kan kasta eller åtminstone inte är rädd om.

Vid mitt 3:je fotbad, ställde jag så lådan i en större låda, i samma modell. Jag hade dessförinnan kokat upp två kannor med hetvatten i vattenkokaren, viket jag hällde i den yttre lådan och satte sedan ner "badlådan" till dess att badet var tillräckligt varmt. Jag hällde även i en ny kanna med vatten för att ha till hands när det första vattnen hade svalnat. Den mindre lådan rymmer cirka 10 liter och räcker sannolikt till längre fötter än st 36, om man använder den på längden.

   

Då jag idag skulle vara borta en stund över dagen drog jag på mej strumpor, över de smorda fötterna,  och de fick vara kvar till nu.
Jag tyckte att det kliade lite under hålfoten under dagen ......men hade inte väntat mej det här.
Lika överrraskad varje gång över det resultat och den reaktion som kommer. Trots att jag har såväl läst som blivit informerad per telefon.

Nu har alltså fjällningen kommit igång. Hela fotern kommer att fjälla berättade Istvan för mej igår. Och nu är det igång. Han sa också att jag längre fram sannolikt inte skulle göra så många blogginlägg, då reaktoinerna kommer att avta efter hand. Han har säkert rätt, då allt annat som han har förutspått slår in.

Jag måste ändå säga, att jag alltid blir lika överraskad över det som händer i fötternas hud. Alla som gör den här kuren fjällar under fötterna, viket är ett bevis på att det finns svamp i kroppen , har jag förstått.
Nu släpper i alla fall skinnet på fötterna. Jag inser att det kommer att se ganska rosiga ut!

Jag förstår också varför man gör baden varannan dag. Reaktionen kommer som idag, dygnet eft4eråt, och kroppen måste ju hinna med att göra sej av med det den kan innan man fortsätter att köra påö

Jag publicerar rubbet av bilder som jag nyss har tagit. På sidan av vänstra stortån och på sidan av foten är det ganska rött där det sista utbrottet sedan i somras finns kvar. Det bränner litegrann där, men det gjorde det till viss del även tidigare.

Igår kändes det som att jag skulle varna för kommande bilder. Idag är det inte fullt så otrevligt känner jag.
i och med att det är kväll har jag alternerat med att fota såväl utan som med blixt. Fötterna är inte fullt så röda i verkligheten som bilderna visar. De är ganska bruna av kanelbadet och därför syns allt dessutom såväl i jämförelse om fötterna har sin naturliga färg.                                    
Välkommna till mitt vernissage av "fotbilder"   

.

Igår skrev jag att det sannolikt skulle bli en dagbok där jag berättar/dokumenterar de rektioner som jag får av att använda preparatet Zervital samt följer den diet som är ett måste.

För den som är ny, kan man hitta en massa infor på www.zervital.se eller att söka bland mina ketegorier.
....och orsaken till att jag börjar behandliingen är ett utbrott av ringorm våren 2011 som jag omöjligen kan få bukt med. Efter samtal med Istvan Vig, förstod jag att det här fanna i hela min kropp trots att det endast syntes på mina fötter och en gång på min handlov.

Igår värkte och duknade det i tungan och den var allt annat än vacker att se på. Jag tänker att levern nu har ett styvt jobb med att ta rätt på allt som jag via dieten och baden svälter ut. Jag har även idag, ont i buken och genom ryggen.. Smärtor som har kommit och gått sedan 2000. Det töjer och drar.......

Så var det då dax för fotbad nummer 3. Idag tog jag fram ytterligare en låda. Den här lite större än den som jag förvarar Zervitalvätskan i. Den som används under hela kuren. Jag fyllde den större lådan med hett vatten och satte sedan i den mindre. Kokade även upp en kanna till som jag hade tillgänglig för att fylla på med varmt i det vattenbad som nu min mindre låda stod i, eller egentligen flöt i.

Jag gjorde mej klar. Bunkrade upp med telefon och ett gals vatten för ett samtal med en god vän under den timme jag hat tänkt mej sitta. Tidigare har jag suttit i 45 min.

Det började förstås att bränna direkt där ringormsangreppet är synligt på tån, och det fortsatte under hela badet.
Jag har läst mej till och även fått veta av Istvan att huden på fötterna kommer att börja att fjälla. Jag tänkte mej då ungefär som när man fjällar efter solbränna. Så var nu inte fallet.

Jag blev verkligen överrraskad då jag hade suttit med fötterna på en handduk och lufttorkat och sedan började studera fötterna. Den högra foten var väl ok. Den fot som de allra första angreppen bröt ut på, men den vänstra......
Där man man nu med all tydlighet, se hur ringormen har flyttat sej runt på foten även om det nu inte har synts var den en gång har varit. Jag var bara tvungen att dokumentera och tog några bilder som syns här nedan.

Jag kunde aldrig föreställa mej att det skulle se ut så här, trots att det har kliat under så lång tid, och då just där nuden nu har rest sej. På bilderna är fötterna fortfarande lite "svampiga" av att ha varit i vatten så länge. När de nu har torkat till, ser det inte fullt så svullet ut.

Ja, jag blev nästan chockad. Av såväl synen av foten, trots att jag visste att det skulle fjälla. Men också insynen av att det nu kan ses var jag har kliat så infernaliskt under lång tid. Ringormen har verkligen lämnat spår efter sej i sin framfart på min fot.
Jag blir mer och mer övertygad om Istvan Vigs teorier och behandlingar. Det är tur att jag inte kan se min insida. För är det så att man är full på insidan då det börjar synas på utsidan...då är jag glad över att slippa se.

Trots att min fot nu ser allt annat än aptitlig ut, är jag ytterst tacksam över att ha blivit delgiven denna kuren och nu sanolikt kan komma till rätsida med även andra problem än de som syns på utsidan. Tack!

Nu kommer så bilderna. Skulle nästan kunna vara känsliga perssoner!   

Det har varit minusgrader i natt och frost på bilrutorna. -0.5 grader var den första temperatur som jag registrerarde idag, sannolikt kallare under natten.

Rustad med kamera, för att ta vackra höstbilder drog vi så iväg, Nienka och jag.
Väl ute på vägen såg jag mej om.!!! Nylagda chemtraisl i östlig riktning, just där solen var på väg att titta fram.
 

Väl nere älven i västlig riktning var det hur vackert som helst.

På väg hem hade chemsen, i öster, nu börjat sprida ut sej och alltmer likna de annars friska och normala cirrusmolnen.

Nästan hemma igen.

..och här verkar det som att Alladin har flugit rakt genom chemsen och sedan själv gått upp i rök.

Ibland önskar jag att jag inte visste om vas om sker i vårt luftrum och kunde gå ut, en sån här dag utan att reflektera över vad som sker på vår himmel.
Vattenprover tagna i Skåne visar även nu på: uran, arsenik osv i regnvattnet.

Vågar jag överhuvud taget vistas utomhus?????

Det blir nog nästan som en dagbok känns det som med min Zevitalkur?
Igårkväll satt jag med händerna i kanelbadet igen. Jag har ännu en funnit ett sätt att få badet lagom varm och dessutom att få det att hålla sej varmt de 45-60 minuter som jag sitter med händerna i badet.

På dagen efter fotbadet blev jag väldigt frusen. Jag trodde att det berodde på vattnet som hade svalnat och för att jag jag hade för tunna kläder på. Jag vill ju inte förstöra kläderna som är närmast då jag har baddat hela kroppen med den lotion/bad som kan skall smörja in över hela kroppen. Inser att det skulle ha varit skönare med en varmare årstid, och att då kunna göra baddningen och baden utomhus och torka i solen, om det finns någon sol förstås?

Jag gjorde mej klar och satte på en talbok för lyssna den stund jag behövde sitta stilla. Därefter skall händerna ej tvättas vilket gör att det här badet blir det sista jag gör varannan dag.
Jag blev åter igen frusen och la mej med morgonrocken på samt en extra filt ovanpå täcket. Fy sjutton vad jag frös!!! Jag vaknade mitt i natten och la på mej ännu en filt. Det här skulle jag sannolikt nästan klarat mej utomhus på, och nu frös jag inomhus i +20 graders värme.

Jag sov sedan hela natten. När jag vaknade värkte och brände tungan som aldrig förr. Jag har därför lagt ut en bild på den. Ingen vacker syn. Inte så skön i vanliga fall heller, men det här var onvanligt fult.
Jag har sällan haft så ont i tungan som nu!

 
Tungan känns både öm och svullen och värker på sidorna.

Mina händer är lite brunaktiga pga kanelbadet, men tittar man noga kan men nu se en liten rodna på den högra handloven där det markanta ringormsutbrottet bröt ut förra sensommaren, men som fortfarannde värker, bultar och bränner inuti "köttet"!

På den högra foten kan man inte längre se var utbrottet av svamp var men det känns inuti.
Den vänstra foten fick ett utbrott på sidan av stortån och vid fotkulan/trampdynan.Det slog ut den 12/7 och har inte läkt ut ännu. Man kan se att huden ser annorlunda ut där angreppet är, trots att det på bilden inte är så rött som det kan vara..

Efter de här baden svider och kliar det mer än på länge.
På väg ut hoppas jag!

Jag känner mej också fortfarande väldigt trött och seg.

Fortsättning följer.

Att huden är vårt största organ, är mej förtrogen sedan många år.
Men att man kan känna en sån stor reakion av att endast behandla på utsidan och därefter få starka reaktioner

i hela kroppen, och då inte enbart i huden, mera ovanligt.

Igår eftermiddag och igårkväll kände jag mej som ett riktigt vrak. Jag var så trött och så groggy. Jag nästan somnade på yogan, Jag som är van vid avslappning och därmed att hålla mej vaken, om än i förändrat medvetandetillstånd.
Bilfärden hem kändes nästan som ett töcken - så trött var jag.

Det smärtade i mina ljumskar och genom ryggen i höjd med njurarna och det skar till i lymfan under en arm.

En ganska lugn natt, men jag mådde illa i morse och det värkte fortfarande i ljumskar och genom ryggen. Trots att jag inte har haft några svampangrepp annan än på en hand, har det nu kliat och stuckit på andra handen och långt ut i fingerspetsarna. 
Kan inte undgå att inse att angrepp har funnits i stora delar av min kropp, och på fötterna bränner de nu som eld där jag har haft angrepp. Jag är väl förtrogen med  att symptom ökar då kan rensar ut, och det gör det här också. Det känns nästan som ström in i kroppen där angrepp har funnits på huden.

Idag har jag också varit loj och okoncentrerad. Vimsat omkring och inte kommit till skott med det jag har påbörjat.

Talade med Istvan igår och fick då höra att tjocktarmsrensningen som är en fasta kan vara ganska påfrestande och är först och främst till för cancerpatienter. Han rådde mej att vänta till dess att fotbaden, baddningarn och smörjningarna är över. Fastan kan även göras som råkost. Ingredienserna är först och främst rödbetor och morötter. 
Jag funderade med honom om creme fraiche vilket är ok. Liknar kesella, keso och kvarg väldigt mycket - åtminstone vad gäller kolhydrater. Grädde däremot skall man vara sparsam med.
Jag brukar använda creme fraiche i soppor som jag först mixar., och då jag jag inte använder bröd känns det viktigt att kunna ha en matigare soppa.


Det där med maten:

Igår kokade jag bovetesylta och rödbetor som jag marinerade. Det brukar jag annars äta till jul, men tänke att det skulle passa bra i den här dieten också. Idag blev det rysk borsj. Jag testade att baka ett bröd med majmjöl, solroskärnor och linfrö. Smeten plattar brer man ut på ett bakplåtspapper och trycker ihop med ytterligare papper som sedan tas bort vid gräddning. Trodde att det skulle smaka gott, men lite besviken blev jag. Kan ha varit lite godare om jag hade tagit lite örtsalt och inte enbart fänkål.

Jag upplever att det är dieten/kosten som blir svårast. Jag som veg. har inte så mycket kvar när jag har tagit bort det som motverkar svältkuren av svampen. Kanske det vore idé att sammanställa en del recept, Just bara för att underlätta för andra, tänker jag.

Badet:

Att hitta ett lämpligt kärl och dessutom få lite värme i vattnet är nästa problem. Skall testa med att lägga något varmt under min "fotbadslåda" då badet blir ganska kallt när man har sutt i cirka 45 min. 
Jag har suttit i 45 min, men såg nu att man kunde sitta ända upp till 60 min. Då gäller det att på nåt sätt hålla badet varmt. Jag kände mej själv ganska frusen under dagen idag, då vätskan blev lite väl kall för min smak.

Jag känner stor tillförsikt och förstår att det här sannalikt kan bli "kanon"!

Det är precis som att katterna ser skillnad på vardag och helgdag. 
Under vardagarna får jag smita iväg med Niekna för att inte Svinto skall följa med. Han följer gärna med ut på vägen också om jag inte hinner se honom och sjasa iväg honom hem. Då brukar han sitta på infarten och vända när vi kommer traskande.

På söndagen kom vi iväg lite senare och även husse var med. 
Signe och Morris var också ute och följde glatt och villigt med upp förbi ödehemmanet och upp mot ödetorpet för att sedan gena genom skogen och över berget hem.

Det var en ganska vacker dag och det fanns mycket att se på för såväl djur som människor.
En sån här djurpromenad tar därför lite tid.

           
Signe såg en fågel och på tre skutt var hon halvvägs upp i ett träd.

  Lönnen så vacker!

 
Den gamla stugan med den vackra dörren.

 
"Växthus" - ja, det kan man säga. Så mycket att det har växt upp genom taket.

"Mösstider" Jaaaaa - biskopsmössa.

Oj, så mycket saker och gamla jordbruskverktyg som ligger slängda och nästan överväxta utanför själva tomten.
Det var inte alltid lätt att lista ut vad det var som låg där. 
Spännande att lista ut och kanske även drömma sej bort ett stort antal sekler.

Ååååå så vackert med en kulle full med fönsterlav. Nästan som ett jättetäcke!

"Inkomster och utgifter"!
Den här utgiften skulle jag helst se lite längre bort från mitt hus - men ack nej - endast några hundra meter.
"Mors lilla Olle i skogen gick........"

Vacker stubbe! Bor här någon eller några - småfolk?

...och vem kan ha bott eller bor fortfarande här