Det kan väl inte ha gått er förbi att jag är matte till en hund, Nienka.
Hon tillser att jag, vilket väder det än må vara, får lov att ta mej ett par promenader varje dag.

Idag sjönk graderna på termometern ner till - 25 innan det vände. Det var en mulen morgon men mitt på dan sprack det upp. Sådär vi 13-tiden var temperaturen cirak - 15 grader och det var mer än vackert utomhus.

Då solen snabbt går bakom berget, tänkte jag att en tur ner till älven skulle bjuda på lite sol.
Vi stegade så iväg, glömde kameran, och fick vända. Nu är jag glad att den fick följa med.

Vi gick först efter vår upptrampade stig efter åkerkanten. Sneddade över stora vägen och nerför backen ner mot älven.
Viken var i skugga men en bit ut lyste solen. Vi tog sikte mot solen och Nienka släpptes lös.
Väl ute på isen var det vindigt och vi hann inte gå långt förrän mina kinder var helt stela och jag kände att de började vitna.
De andra kalla dagarna har jag använt en skinnmössa med pälssidor av äkta räv. Fann den på second hand, och nu har den varit bra att tillgå då skinnet har räckt en bit in på kinderna om jag har knutit åt därunder. Idag tog jag min LIndbergsmössa, även den skinn, men inte med öronlappar stora som räcker en bit in på kinderna.

Vi fick alltså vända och tog samma väg tillbaka. Där uppe vid grannhemmanet lyste solen otroligt vacket i det frostiga och vita. Jag lät kameran gå, även om den nu är manuell. Tänkte faktist en snabb tanke på Papparazzi då jag fotade allt vacker som kom i min väg. Det var allt från stugeknuten på bagartugan, till ekar utan löv, frostiga grenar, buskar i vitt och Nienka nära eller på avstånd.

Här nedan kommer bilderna:

Tack för ditt besök!

Vi ses igen!