Det kan förefalla lite tjatigt med alla naturbilder som jag lägger ut för tillfället.
Det är bara så att, så snart jag skall ut, så följer kameran med.
Vi bor ju i en storslagen natur.....och jag känner att jag vill dela med mej till er som hälsar på här i min blogg, av vackra vyer, kring Ångermanälven.

Idag blev det Mona och jag igen. Vi åkte runt hela viken, men då vi kom fram till Box, fann iv ett annat spår som gick längs med den norra stranden av Ångermanälven.
Åååhhh, wow!!!!! Så himla härligt!!! Öppna vidder och högt i tak. Så lätt att andas och så stort och fridfullt.
Vi tog spåret och blev sammantaget ute cirka 1½ timme. Tiden står som stilla när man är ute så här.
Nienka har även lärt sej nu att springa sådär lagom fort framför mej. Det är svårt att lära henne att dra, då vi har kämpat så hårt för att hon inte skall dra. Idag funkade det ganska bra.

Ingen fika eller mat idag, bara hundarna och vi!
Behöver jag säga att vi trivs ihop? Sååå skönt att ha en god vän som njuter så stort av naturen som Mona och jag gör tillsammans.
Lusten att vistas utomhus ökar med fina skidspår och vita och öppna vidder.
Bilden över landskapet är; älven uppströms och Hammarsbron.

Tack för att du besöker mej!   
Känn känslan av frihet.........

             

Jag har under stora delar av mitt liv haft långt hår.
Jag har ett självlockigt, vågigt hår, och väldigt lättsamt. Tvättar och formar med fingrarna.
i takt med att jag har blivit äldre har det känts som att anletdragen dras neråt med en tung och lång frisyr som har inramat ansiktet.
När jag började vara hemma och min inre" termostat" gick på låg effekt, kändes det som att mitt långa hår aldrig ville torka till under dagen, efter morgonduschen. Håret började bli kortare och kortare, och på senare tid har jag varit riktigt snaggad.
Idag hade jag så tid för klippning. Jag har en väldig hårväxt och det hade gått sex veckor.

Jag var ordentlig lockig i nacken, och jag funderade därför om vi kunde göra något som gjorde att mina lockar därbadk fick vara krav medan längderna kortades ner runt om. Sååå blev det.
Jag blev väldigt nöjt med klippningen, och ville gärna föreviga den, innan jag tog på mössan.
Testade. likt ungodmar, att fota mej själv, såväl med utsträckt arm som i spegel likt ungdomar på Facebook, brukar göra.
Resultat belv väl "sådär", men det viktiga är frisyren och inget annat. Lätt rödnäst blir man också när man tar bilder på sej själv. Bad även Mona ta några bilder vid älven före skidturen. Då hade kapushongen varit på en stund.

Jag känner mej nöjd med dagens klippning och så här blev resultatet. Nacken nästan bäst tycker jag......eller?  

Min gamla mamma tycker inte om när jag klipper bort mina lockar. "Du klipper dej alltid då håret är som snyggast", brukar hon säga. 
Nu har jag klippt mej och sparat lite lockar........

           

Med fina spår längs med älven, kunde nu Mona och jag ta vår första skidtur tillsammans med hundarna.
Idag fick även "hundbarnbarnet" Bänny följa med, och himlar vilken fart det var på hundarna när de möttes.
Tvåbenta och fyrbenta vänner i samspel. Vi åkte från vår "vassrugge" där vi hade lämnat vårt fika och våra stolar, fram till Hästagrundet där vi mötte våra andra "häckningskompisar"!
Bad där om lite fotohjälp för att sjäv få vara med på bild.                              

I måndags häckade Mona och jag inne i vassen. Den nya platsen för våra gemansamma utflykter. Lite närmre från mej. Här äter vi vår medhavda soppa.

 

I fredags var det mer än kall. Kort morgonpromenad på tjärnen nedanför huset. "In i vassen kallt"!!!
Bilder från tjärnen, grannarnas bastu, och grannarnas brygga. Den plats där vi även har vår båt liggande.Cirka - 24 på morgonen och verkligen iskallt. Hela nejden var som ljusblått, just strax efter att solen hade gått upp.
Nienka snöbadade så att hennes täcke lossnade.
Kallt om kinderna......bättre när jag åter vände ansiktet mot solen.

                         
 
VÅRVINTER.......JIPPPIIIIIIIIII!!!

Efter en lång och prövande vinter, är så äntligen vårvinter här.
För två veckor sedan, hotades den nästan av att det hade töat under några dar, och snön försvann i all hast i slask.
Den senasta veckan har så kylan haft sitt hjärngrepp över oss, med temperaturer ner till -28 grader en morgon.
Klart och kallt alltså vilket bådar gott för att kunna vistas på isen så mycket det bara kan.

Är begåvad med vacker natur nära och idag blev det såväl solning som skidåkning det 5 km långa spåret runt viken.

Därefter kikade jag på sonen som kör isracing på isbana i fjärden lägre in efter älven.

Jisses vilken isträning!!!

   

I takt med att ljuset återvänder, blir det även lite annat stuk på det jag stickar och virkar.
Jag håller som bäst på med att virka upp några sommarmössor/-kepar, men så här medan det fortrarande är lite kallt och lite långt till vår, har jag stickat ljusa mössor med spetsmönster att använda under våren och sommaren.
Till dem eventuellt ett par vita sandaler med knytband av siden.
Li"flickigt"....eller hur?   

Idag är det då 5 månadersjubileum sedan jag påbörjade Zervitalkuren, med fotbad och sträng diet.
För nya besökare: se mer på www.zervital.se eller tidigare inlägg under kategorin med samma namn här på bloggen.

Det har inte varit stiltje de här veckorna som jag inte har skrivit. Jag skulle först vara med på en marknad och sedan åkte jag på dunderinfluensa - de senaste dagarna har jag häckat utomhus i det vackra vårvädret.

Kroppen är fortfarande i uppror. Jag tar stora mängder av preparat för att stödja upp.
I tidigare inlägg har jag skrivit om att jag stod in för beslutatet att göra tungmetallsanalys för att se om det fälls ut några tungmetaller i urinen. Tester har jag gjort:
Först den 16:e februari och sedan den 19:e.
Anledningen var ju att jag har haft smärtor i ansiktet och njurarna som jag befarade var frilagt kvicksilver..
Av testerna att döma verkar jag nu inte fälla ut något i urinen. Antingen sitter det kapslat i bindväv eller så har det redan passerat. Jag har ju faktiskt lite mindre ont nu, och det tog lite tid innan testerna kom.

På bilderna här nedan kan man se en förändring av färgen i urinprovet som har skiftat från mörkt grön som det är i början till orangefärgat. Orange är annars den färg som visar på utfällning av kvicksilver, men det finns även en tidsaspekt med här. Färgen i det här fallet kom först  efter cirka 25 minuter, och då har det gått för lång tid enligt experterna på Egenvårdspoolen. Det skall inte ta mer än 15 minuter. Av den anledningen gjorde jag ännu ett test som visade samma tidsaspekt innan det ändrade färg. Jag gjorde testerna vid två tilfällen för att vara sker på det svar jag fick.

   

Därefter har jag börjat ta EDTA i pulverform. 1 krm/dag.Detta för att binda/kelera eventuella tungmetaller som kommer i omlopp nu då Candidasvampen så sakteliga drar sej undan.
Att den har minskat i omfång tycker jag mej se, då jag har testat att ta några chokladbitar och inte blivit illamående. Vid jultid var det omöjligt.
Ph-värdet ser i alla fall bättre ut: 19/2: Saliv 6.5 och urin 5.8
27/2: Saliv 6.8  och urin 5.8

De preprart jag tar kommer huvudsakligen från IMS Egenvårdspoolen: Hepamax. Uvimax, Noacid, Cortes Max, L-Glutamin
Extra Magnesium, Psylliumfröskal, EDTA...
Kan säga att frukosten nästan kan uteslutas. Minst tre glas vatten innan jag har fått allt att rinna ner.

Influensan gav mej också en annan upptäckt:

Jag hader redan två dar innan den bröt ut utökat användningen av Kolloidalt Silver. Trots de höga doserna slog flunsan till med buller och bång på lördasgkvällen för drygt två veckor sedan.

Tur nog hade jag precis sett ett FB-inlägg av Anders Sultan där han berättar om att det finns 30 olika virus och att vissa av dem har ett lipidhöljde/fetthölje som ger en svårforcerad barriär för de vattenburna silverjonderna att ta sej igenom.
Man löser det med att blanda lika delar Kolloidalt silver med vodka, whiskey eller annan alkoholbaserad dryck - rödvin fungerar förträffligt. Man avslutar sedan med att blidna i lite färskpressad lime- eller citronjuice.

Jag blev jättedålig. Kroppen höll på att värka i bitar, kändes det som, och jag fann ingen annan räd än att plocka fram alkoholen. Starksprit hade jag redan fått i mej genom Svenskdropparna som tog parallellt med silvret.
Rödvin kändes för jäst men jag hade an flaska vit Martini och den blandade jag med silvret och spädde ut med citronjuice. Jag drack flera gånger under kvällen. Jag var väldigt dålig även under natten. Sov knappt en blund pga av smärtor i bröstkorgen. På morgonen värkte ansiktet mer än någonsin.

Fortsatte med silverdrinken, och tänk mitt på dan, kunde jag hjälpligt ta mej över åkern för att kasta Nienkas nya bumerang i lössnön så att hon fick sej lite motion.
Att jag skulle stå på benen på söndagen, kändes som en utopi på natten och morgonen. Det är klart att jag var dålig men inte i närheten av nattens bravader.
Alkoholen visade dock mej att ringorm/revorm är väldigt förtjust och mina fotangrett retades upp.
I fötterna sitter det fortfarande som sten, även om det inte kliar lika mycket som tidigare och inte heller på lika utbrett och stort område.

Reaktionerna av fotbaden blir mer och mer markanta känns det som. Jag har succesivt minskat ner tiden som jag sitter för att minimenra efterreaktionerna. Redan då jag sitter i baden börjar jag få mina värmevallningar dä jag blir helt matt och genomsvettig. Sedan håller de på under dagen, och även mitt i natten då jag vaknar helt genomblöt vid den tid som levern är som mest aktiv.
Jag minskade först ner till en halvtimme, sedan 25 minuter, 20 minuter, en kvart ....men även det kändes för mycket. Jag kan också känna mej yr och illamånde under restan av dagen samt förlamande trött.

Igår tog jag endast 10 minuter. I slutet övermannades jag av en värmeflush ändå och under kvällen och natten har jag haft minA skov, om än mindre häftiga då tiden i badet var kortare.
Jag vågar inte hoppa över då jag är rädd att mina fotangrepp tar fart igen. Därför sitter jag en liten stund för att underhålla. Smörjer gör jag dock varje dag......även fötterna de dar jag inte sitter i fotbad.

När det gäller kosten rullar det på, men visst skall jag medge att det kan kännas lite kämpigt ibland. Speciellt nu under vårvintern då jag oftast är ute på isen och vill ha lite fika med. Nu får det bli en mixad soppa, riskakor och frukt. Kan dock inte låta bli att dra in doften av varm mjölkchoklad som vissa har med sej.
Skulle faktiskt vara trevigt med lite gott,medger jag.
Jag har testat mörk choklad men vill ju gärna ha mer än någon liten bit och då blir det fär häftigt för magen. Känns i alla fall inte som att jag får klåda av just den?


För två veckor sedan fyndade jag en ångkokare på Erikshjälpen, som ofa tillser att det finns det jag behöver. Jag har tidigare endast ångkokat i insats och då får man hålla koll på vätskan i kastrullen.
Nu blev det bekvämt, och gott.
Nu lägger jag bara de grönsaker jag vill koka i de oika kärlen. Fyller byttan längst ner och sätter på timern. Kan sedan lämna köket medan grönsakerna och rotfrukterna blir färdiga. När jag böjrar känna dofter,ä rde så klart att äta.
Som vanligt är rödbetor en favorit, men palsternackan går ochska bara från klarhet till klarhet. Jag har ju tidigare använt den i soppor, som gratäng eller stekt den i skivor - som ångkokt blir en en riktig läckerhet.
Så mycket smak kvar i den och även i det andra jag kokar förstås.

Jag har också kommit igång med groddning igen. Alfalfa och mungbönor finns nu alltid tillgängliga. Det ångkokta tillsammans med groddarna en klick smör samt creme fraiche elker keso blir en jättegod måltid. Lite örstalt på de ångkokta förstås.
Desssutom är det lätt att värma upp eventuella rester i ångkokaren igen, utan att det bli urkokta och smaklösa.
Rekommenderar varmt en ångkokare.

Idag har vi en ytterst kall morgon då temperatuern har varit nere vid - 25b innan den vände.
Solen lyser och det är helt vindstilla. Det ligger en ljusblått ljus över hela området där jag bor.....och Nienka börjar grymta från nedervåningen. Hon bryr sej inte särskilt mycket om temperaturen.....och längar ut för att ta sej ett morgonbad i den kalla snön som hon forserar på mage med att sparka sej fam med bakbenen medan frambenen hålls under magen.

Fleeceställ, termobyxor och dunjacka. samt en pälsmösa på huvudet som även skyddar kindenrna en del, blir angeläget för att hålla kylan stången utanför.

Jag är glad och tacksam över ditt besök här på min blogg, och även om inläggen har glesnat en del, så händer det saker i min kropp. .
Jag inser att det här tar tid. Inte endast en månad, eller tre. Eller ett halvår som jag trodde vid tre månader......
Det finns en sjö att gräva ur....även som vattenståndet sjunker.

Jag tillönskar dej an fin vårvinterdag, och hoppas att du likt jag kan tillbringa delar av den utomhus.
Lev väl!   

Det var en riktigt kall morgon. -12 var temperaturen nere i innan den vände. Vi tog en tidig promenad och det var jättevackert. Snön som kom igår och den storm som följd eme3d den, gjorde landskapet helt pudrigt och ljusblått. Där det hade blåst ihop till drivor var det lager på lager med vackra färger just där solen låg på.

Efter ett par timmmar var det dax att gå ut igen. Solen stod högt och jag vill ut, precis som min hund. En bekant som jag träffar på älven är hundvakt den här veckan, och nu hade vi gjort upp om att träffas i viken för att hundarna skulle få springa fritt och göra av med överloppsenergi.......och nog blev det spring så det räckte.

Nienka har många beundrare och idag var det Lucifer. Kul har de hurs om helst.....

Nu sover hon som en liten klubbad oxe och kommer sannolikt inte att stirra uppfordrande på mej på många timmar än........