Jag tycker att det är nåt speciellt med gungstolar. De är oftast vackra att se på men det bästa är väl att de är så sköna att sitta i. Så lugnande och rofyllt med en gungstol.

Mitt första möte med en gungstol var hos mina morföräldrar när jag var barn. De hade en jättefin och stor svart med målat blommotiv. Medarna var så stora att gungstolen kändes som att den skulle tippa när man satt i den och lutade sej bakåt. Jag kommer ihåg att jag alltid satt ytterst längst fram för att den inte skulle gunga iväg med mej bakåt. Den gav också en känsla av svindel då man fördes bakåt, vilket jag mera vågade då jag blev älder.
Gungstolen står nu hos min gamla mamma Ingrid.

Nästa gunstol som jag kom i kontakt med var en amerikansk gunstols om min första sambo hade med sej i vårt bo.
Han hade fått den av sina föräldra och två av hans syskon hade likadana. Den var ekfärgad och hade rygg och sits av svar skinn. Jag påmindes om den häromdag då en FB-vän hade lagt ut en bild på sin amerikanska gungstol på hennes logg. 

Den tredje gungstolen som stod mej nära kom nästa sambo med, Den hade stått i en sommarstuga och målade sedan i en aprikos/rosa nyans som var modernt då. Senare hamnade den i min dotters rum och följde henne även til mitt barnbarns rum då hon var född. Den flyttade sedan tillbaka till mej och fick en ny färg - vit.
Den är så liten och nätt och känns nästan inte alls att gunga i.

Nu står den i min övre hall tillsammans med en gammal byrå - av ungefär samma ålder - tänker jag.

Den fjärde gungstolen fann jag på en loppis.
Jag har gamla ekmöbler från sekelskifter 18-1900-tal och jag tyckte att den skulle passa tillsammans med dem.
Lite bets på den och sedan var den ok.
Den brukar jag lyssna på böcker eller musik i.

Så kommer vi då till den femte gungstolen:
Den stod hos en väninna till mej. Hon hade den på sin veranda men tyckte att hon ofta slog fötterna i medarna på den. När hon sedan vårstädade hamnade den hos mej.
Det är just den modell som fanns hos mina morföräldrar, men den är markant större.
Den här gungar man bra i. Den står i en av somrummen på övervåningen. Där finns bl a en avlutat gammal byrå från början av 1900-talet samt lite furugrejor. Själv är jag lite rädd för furu, men den här gungstolen gillar jag.
Ibland sitter jag och stickar i den. Den fick sin plats bredvid väggklockan som är nygjord men i gammal stil.

Jag har alltstå tre gungstolar hemma just nu!
Jag skall villigt erkänna att jag har svårt att motstå dem.  Jag skulle gärna köpa fler om jag hade plats för fler. Medarna  tar ju sin plats......

I skrivandets stund erinrar jag mej att gungning är bra för barns utveckling, gungor. Jag kommer tyvärr inte ihåg så här på rak arm vad det påverkar.....kanske balansen?

Ja, nu har jag berättat min historia om gungstolar "rockin chairs"!

Tack för ditt besök!   

Efter en ovanligt tidig morgon då jag körde hem barnbarn som hade övernattat och sonen till Gymnasieskolan var jag så åter hemma. Det var mulet, och jag tänkte mej bara en kort stund i hundsällskap på isen.

Så ringde då Mona! Hon är alltid pigg på utomhusvistelse och idag var hon som ofta annars hundvakt till sin dotters unghund Bänny! Medan vi talades vid började molntäcket att spricka upp och vi avtalade att ses på vår vanliga plats vid 11-tiden.
Jag bestämde mej för att vara en stund tidigare, då hundarna är så glada över att träffa varandra och med så uppspelta hundar och skidor på fötterna kan det hända vad som helst.

Jag var på plats, skidade iväg, plockade fram mina gjejor. Hann faktiskt virka en sula till en bebissko innan jag såg Mona dyka upp med "sin" Audi. Vi är ju Audiägare båda två!

   
Jag kunde på avstånd se hur hon fick bära fram grejor flera gånger innan hon så var klar för att skida över till vår sida. Nienka hade legat ner på liggunderlaget. Hon verkade veta någonstans att vi väntade sällskap, då hon direkt satte sej upp då det började att röra sej på andra sidan.

Här ser det ut när hundarna möter varandra. Livligt eller hur? :

 
Molnen hade skingrats en del och det blev allt bättre väder.

 
Dock tyvärr en del sprayande.
Här är vi ute på älven för att hundarna skulle få leka lite mera fritt, och dessutom brukar vi själva ta en skidtur eller promenad.

Bänny är mer än förtjust i Nienka.
Hon har ju precis slutat att löpa och de träffades även just i början av hennes löpperiod.
Väldigt idog i sin framfart är han och Nienka säger inte alltid ifrån tillräckligt skarpt för att han

skall ge sej.

   
Mona har oftast med sej något gott till hundarna. Idag var det korv- och skinkbitar. Åter igen såg det ut som nattvarden då hundarna i turordning fick sej sin smakbit.

     
Hundarna gillar även att utfordras som ankor. En hel näve med hundgodis.

                   
Idag har det varit Bänny inte försatt en situation för att närma sej Nienka. Bakifrån eller försökt att blidka henne med fjäsk när hon har sagt ifrån.
Lilla Sussie har försökt att lägga sig i och hamnat i vägen.

Våra liggunderlag och filt tog åt sej en massa vatten från isen som nu smälter i takt med sol och vind.
Vi hängde upp och lade för tork.....såg ganska festligt ut där mitt liggunderlag svajade likt en fana i vinden.

Många plan i luften idag, och dimridåer har brett ut sej.

Ni som följer mej ser att fina dagar försöker åtnjutas i naturen under bar himmel.
Rrekreation i kubik och när Nienka och jag även får hund och mänskligt sällskap blir vistelsen än trevligare, ja, och väldigt mycket livligare.

Bänny slocknade så snart han kom tillbaka till bilen, och Nienka direkt på hallgolvet.

Kvalitetstid idag för hundar och mattar.
Umgås ute i Guds fria natur, rörelse, många skratt, handarbete, fika..... Livskvalitet!  

...och förresten! Vill ni veta någon som är ännu värre än ja på att dra med sej packning när vi skall vara ute några timmar, så kan ni titta på filmen ovan. De som ser oss tror sannolikt att vi även sover över där på isen med tanke på all packning som vi drar med oss. Men skall man vara ut i minst tre timmar, då måste man ha ordentligt med packning med sej. Åtminstone jag och Mona.....

Pssst: Jag tror dock att hon slår mej en hästlängd?