Alla inlägg den 15 april 2013

SOV GOTT NIENKA, NU ÄR DU I HUNDARNAS HIMMEL DÄR GUD HAR PÄLS

Av Ann-Christin Tjernström - 15 april 2013 08:54

Det var verligen att chockartat händelse, då jag igår fann min hund död.

De som känner mej eller läser med blogg, är väl förtrogna med mitt hundliv och livet med Nienka som har funnits hos mej, nästan på dagen under två år.

Hennes höga energinivå och impulsivitet gjorde att jag hade tänkt mej att hon skulle få använda sin energi genom att "arbeta". Hon hade ju under sin valptid sakteliga tränats för att bli en ledarhund och blev alltid jätteglad då hon fick ta på sej selen. Jag hade därför avtalat med en vän att få testa hennes hundpulka på henne. En pulka som hade varit utlånad under lång tid, men som nu var hemma där där den hörde.
Jag fick ett samtal på lördagseftermiddagen och vi avtalade preliminärt om att jag skulle hämta och testa den under söndagen. Jag tänkte där i omgivningarna testa pulkan.

Nienka hade varit ute sent kvällen innan. ungefär 23.30, vilket gjorde att det var mindre panik med morgonrastningen. Hon sov ganska länge, men gick så småningom till hallen och anvarade mej noggrannt i väntan på att jag skulle bli kvar. Hon stack in huvudet i badrumsdörren och gav ifrån sej en ljudlig suck, som för att visa att hon hade tröttnat på att vänta.

Jag hade plockat ihop det mesta av det jag hade tänkt mej att vi skulle behöva för dagens utflykt, fika, dragsele, tjocka kängor, skidskor - om det skulle funka på någon is - skidorna på taket.

Jag gick ut och rastade henne på åkern. Hon nosade på älglorten och fann ett öppet område under slyn där hon raskt smaskade i sig något som hon fann, innan jag hann lägga märke till det. Det blev en kort rastning då vi var på väg ut för en längre dagsutflykt.

Vid bilen började jag att tömma den på alla "bra att ha grejor" som oftast fyller min skuff tillsammans med Nienkas plats. Det var liggunderlag, hopfällbara stolar osv. Jag skulle ge plats för transportpulkan som jag tänkte lägga längs med bilen då jag hade fällt ner ena baksätet.

Nienka har gillat bilen om sitt andra hem. Hon har alltid varit med om det inte har varit för kallt eller stekhett.
Nu var det en lagom temperatur. Hon hoppade upp på sin dyna och lade sej ner för att visa att hon vill ligga i bilen.

När jag var klar gick jag in och Nienka fick stanna kvar med luckan öppen. Hon gillar att ligga och spana.....och har haft bilen nästan som en hundkoja.

Jag fick inte genast fatt i min väninna för att avtala att vi var på väg. Det tog därför en liten stund. Jag var säker på att Nienka hade somnat där ute på sin dyna, i annat fall brukar hon meddela att hon vill komma in, och det med att skälla ordentligt för att slippa vänta. Hon var en hundflicka utan tålamod och visste att berätta hur hon ville ha det.

Rustad med ryggan på och en påse med ombytes skor gick jag så ut för att vi skulle åka vidare. Även till torpet hade jag tänkt då vi ändå var i trakterna. Där ansåg jag även att snön skulle var djup och möjligt att åka skidor på. Syftet var ju även att se om hon skulle tycka om att dra en pulka efter sej......lite jobb för henne.

Döm om min chock, då jag möts av en livlös hund som ligger på sidan i skuffen med tungan hängande utanför sin mun. Jag iakttog henne några minuter, och ropada hennes namn. Hennes överkropp visade inga tecken på andning.
Jag sprang in efter undsättning, men inget annat konstaterande än att hunder var stendöd.

Tur i all bedrövelse är att vi har en smådjursklinik femhundra meter bort, och jag kunde ringa Annika för att få min hund dödförklarad utan att behöva vända mej till jouren.
Tur var också att jag fick vänta lite innan jag fick svar hos väninnan, i annat fall kunde hunden ha dött ute i naturen med endast mej.

Nu på morgonen har jag varit i kontakt med försäkringsbolaget, som inte avkräver någon ombuktion samt veterinästationen för kremering.
Jag brukar begrava min djur här hemma i skogskanten, men Nienka, precis som Indra dog innan snön och kälen har släppt och det är omöjligt att komma ner i jorden med en hundkropp. Det får därför bli kremering idag.

I natt har hon legat i uthuset på en gammal miltärpulka, på en dyna och inlindad i ett påslakan.
Idag får hon göra sin sista resa i skuffen på min bil som var lika viktig för henne som hennes bostad.

Nienka kom till mej nästan på dagen för två år sedan. Min labradortik Indra hade fått hjärnblödning och fick avlivas efter 1½ dygns svår sjukdom.
När jag två dar efter meddelade veterinären vad vi skulle göra av kroppen, sa jag till honom "att mitt hem stod öppet för en hund som behövde flytta". Därmed hade jag bestämt att en annan hund skulle få komma till mej.

Jag ringde runt på några ställe och snart spreds det sej att jag var villig att ta emot en annan hund.
Indra dog en lördag och på tisdag blev jag uppringd av en kvinna som hade hört om mej. De utbildade ledarhundra och assistenthundar och hade sålt en tik några månader innan, som inte var friröntgad. Hon bedyrade att det var en jättefin hund men var konfunderad över ägaren som en timme tidigare hade via mail meddelat att hon inte längre "ville ha" Nienka.

Jag meddelade att jag kunde ta henne på prov, och fredagen samma vecka som även var Långfredagen åkte jag för att träffa Nienka. Hon kom med ägaren.

Vi fick alla en chock när vi såg henn. Mager så att revbenen gick att läsa på avstånd och helt okontaktbar. Trots hundens tillstånd tog jag hem henne......jag hade ju lovat.
Nu kom en tuff tid:

Nienka hade svultit. Hon kunde inte gå i koppel och gick inte att få ögonkontakt med. Hon visste om sin styrka och så snart halsbandet mötte hennes hals, drog hon iväg mej som en vante.

Alla muskler värkte i min kropp vilket gjorde att jag inte ens kunde sova. Nackproblem sedan tidigare aktualiserades. De som kände Nienka sedan tidigare var chockade De som en gång hade sålt hunden kunde inte ta tillbaka henne, inte heller fodervärden som jag hade konkat med. De färra ägarna var inte att tänka på.
Niekna fick bli kvar hos mej.

Det blev ett styvt jobb. Hon blev efter en tid mera stabil i psyket och efter mycket träning gick det att gå med henen i koppel utan att jag följde med som en vante. Hon blev en glad och ganska stabil hund, men vissa saker kunde vi aldrig få bukt med: Hennes avsaknad av impulskontroll som gjorde att hon utan förvaring rusade iväg efter det som kunde uppröra henne eller som hon ville jaga. När jag trodde att inte såg kunde hon se skotrar på någon kilometers avstånd och började rusa iväg. Hon kunde bli ytterst upprörd över en hund på gatan eller någon annanstans när hon var i bilen. Hon kunde skälla som en besatt! Ibland var hon däremot helt oberörd.
Det kändes om att hon hade olika dar då hon var mer eller mindre stabil i sitt sinne. Likadant var det med henne vaktinstinkt som gjorde att hon helt utan motivering enligt mej, kunde tvärskälla så att hon nästan skrämde livet ur oss. Jag har flera vänner som kan ta kontakt med djur och de har berättat om hur hon har förmedlat delar av sina tidigare upplevelser; svält, personer som har varit "otäcka" och att hon ville skälla i förebyggande syfte.

Hon har även förmedlat ett tack för att hon fick komma till mej. Det var första dagarna, men även senare till en vän när hon hade sett bilder av henne lös i skogen. Där förmedlade hon att hon var glad över att få var lös i skogen så ofta; att hon ville var snäll och lydig men att det inte alltid gick så bra.

Man kunde slamra hur mycket som helst runtom henne. T o m dammsuga kring och på henne utan att hon brydde sej. Hon brydde sej aldrig om verkstadskompressorn eller när trycklyft släppte - helt oberörd. Men kunde däremot kasta sej handlöst framåt av ett grässtå, eller något som prasslade i skogen.

Det har varit många timmar med Nienka. Flera timmar/dag har vi vistats utomhus. Med hennes stora energi har promenaderna varit långa och och många och ofta med andra hundar. Hon har tagit mycket tid men har förstås även varit till stor glädje och stort sällskap.

Nu är Nienka i hundarnas himmel där Gud har päls och idag kommer hennes kropp att förvandlas till aska.
Nienka lämnar ett stort tomt utrymme efter sej, och det är nog först idag som jag inser att hon är borta.
Precis som när men människa går bort är det en del praktiska göromål även om ej så omfattande.
Jag brukar kunna hålla huvudet kallt, sköta saker praktiskt och metodiskt när något händer. Det var jag igår.
Jag ringde alla som har varit med Nienka och berättade vad som hänt - alla lika chockade.
Idag är jag trött, darrig och tom.

En väninna sa; att en av anledningarna till att Nienka var så intensiv och skulle undersöka och kontrollera allt, kan ha varit pga att hon hade så kort tid att leva här på jorden. Hon var tvungen att hinna med så mycket som möjligt då hennes liv skulle bli så kort.

En annan väninna sa när Indra dog; att hon såg hur ledsen jag var och att hon därför såg till att just Nienka fick komma till mej.

Innan jag somnade inatt bad jag till Niekna att lämna oss nu och förena sej med de andra hundarna i hundarnas himmel.
Att hon nu skull fortsätta att leka och vara tillsammans med mina andra hundar som har lämnat jordelivet: New Foundlandsflickan Jajja, och labradoren Indra. Indra och Nienka som nu fick nästan samma dödsdatum. Indra den 16/4 och Nienka den 14/4...... så märkligt?

Jag vill inte att hon skall vara kvar här och vaka över och vakta mej som hon tidigare gjorde, för en vakthund tillika jakthund hade hon utvecklats till. Nu är hennes gärning hos mej och på jorden över, och hon skall endast lyckligt springa omkring på de himmelska gröna ängarna.

Nu bidar jag min tid och ser om det vill komma någon annan hund till mej. Någon som behöver flytta eller en liten valp att börja om med. Utan hund är jag halv.....

Jag kan ännu ej se vad Nienka och jag skulle lära av varandra.......tids nog blir jag nog varse.

Jag är glad och tacksam över de kalla men vackra vårvinterdagar så vi tillsamman har vistats själva, med barnbarn, vänner eller andra hundar på isen. Hundar att leka med eller människor som har sett till att kliat eller bjudit på fika, pannkakor eller korv.
Jag hoppas att Nienka hos mej fick ett bra liv och att hon trivdes och mådde bra tillsammans med alla hennes kattvänner här hemma.

Jag är också glad över alla bilder som jag har tagit under senare tid. Nienka med på de flesta och i vackra vintriga omgivningar. Jag och vänner som har skrattat åt hennes och andra hundars framfart i hennes sällskap.
Hon hade flera kavaljerer och endast Bänny är underrättad just nu.

Här följer mina sista bilder på Nienka samt ett par filmklipp som kan vara publicerade sedan tidigare.

Sov gott lilla Niekna! Du lämnar ett stort tomrum efter dej! Du saknas mej.....