God morgon!

Jag har smugit mej upp til skrivkammaren - Amber sover!

Hennes vakenperioder blir längre och längre och hennes aktivitet ökar.
Hon växer så att man nästan ser det, och lär sej massor. Tyvärr inte enbart det jag efterfrågar.
Vi tränar också på en del saker, som att t ex åka bil ensam med mej utan att sitta i knät.

Just nu får hon ligga på passagerarsätet, skuffen känns för stor för henne just nu. Det blir till att hålla lätt på aspedalen. Nu har hon dock lärt sej att ligga ner på piléskinnet och lägger sej att sova direkt. De första gångerna med mej vid ratten, gnällde hon höjljutt hela tiden, svårt att koncentrera sej på körningen.

I förrgår lämnade jag henne i bilen för ett par minuter. Jag kände att jag ville ha lite penseer, och då vi tidigare hade gjorde en kort skogspromenad med Mona och pudeln Sussie, trodde jag att hon skulle somna och kunna vara själv för det korta ögonblick som jag rev åt mej några plantor och skyndade för att betala.

Tidigt  och Inte en kotte på trädgården, så det gick snabbt. Kvinnan vid disken blev informerad om vad som väntade i min bil och ville se underverket. Det gick inte att ta miste om viken bil som var min på parkeringen. Amber  ylade som att hon hade råkat ut för något ytterst obehagligt.

Igå gjorde vi en tur till återvinningen med sopor och det gick bra. Den stund jag plockade ut säckarna med plast och mjölkförbackningar, passade hon på att flytta över till mitt säte, men inte ett ljud.

Därefter åkte vi till stranden där hon fick springa lös. Hon gillade verkligen sanden vid Hästagrunde. Där är det alltid varm även om det blåser Nordan och är svinkallt här hemma. Det var riktigt varmt och skönt. Hon kände försiktigt på vattnet och la sej ner i den varma sanden. En del myror hade även tittat fram.

Vid nästa stopp sov hon på sätet, så även då vi besökte husse. Det tar sej!

Hon är fantastiskt duktig på inkallning. Uppfödarna har tränat henne med visselpipa. Två korta tut, när matskålen ställs ner. Vi skulle få en visselpipa med när hon hämtades, men var tyvärr slut för tillfället. Jag har därför istället vissalt två toner på henne och det har också fungerat . I förrgår kom pipan- perfekt!!
Hon kommer sättande som en furia och kastar sej i min famn. Sååå mysigt medan hon är så här liten, men med några ytterligaer kilon kommer hon sannolikt att fälla mej om jag inte får henne att komma lite lugnare.

Kissar och bajsar gör hon också det mesta utomhus.

Igår lärde hon sej att gå i trappan. Övervåningen brukar vara förbjuden för hundar hos oss, men nu kan Amber gå i trappan - snabbt och tyst!
Det är ganska enkelt att lära sej hos oss, då katterna utfordras i trappan för att maten skall vara ifred för de hundar som har bott här. Nu är det slut med det!

I morse vaknade jag 5.15 av att Amber pep. Hon hade då rensat kattskålarna från bottenskrapet i dem, fortsatt upp på övervåningen och nu inte vågade gå nerför trappan. Puh!!!
Igår fick hon lära sej att ta halva trappan ner.....men det här var för mycket för henne syntes det.
Katterna Signe och Morris såg mer än glada ut när de såg hennes uppenbarelse utanför deras rum, som har varit trygg tillflyktort för en alltför intresserad hund som ännu ej har insett att katter har vassa fötter om man kommer för snabbt och för nära. "Katter styr och hundar lyder"!, om det saknas flyktväg.

En sabbis ut med henne, och tur var att jag redan hade plockat fram sängsidor från en spjälsäng. Nu hängs en sida upp framför trappan också. Själsängssidor är bra att använda som tillfälliga eller permanenta grindar. Det finns ju redan hål på undersidan av den övre listen och då behöver man endast sätta upp en skruv med vinkel att hänga upp sidan på. Perfekt och mindre åverkan på dörrlister och väggar. Desstuom har åtminstone vi som är äldre kanske någon säng på vindan eller i uthuset, eller någon i bekantskapen som har en som står oanvänd.

Jag har fortsatt med räfsningen av min stora tomt. Igår tog vi en kort promenad dessförinnan, så att Amber skulle kunna hålla sej lugn en stund medan jag fick ta hand om gammalt gräs och löv.
Det funkar fortfarande bra med barnvagnsliften och där lade hon sej efter n kort stund och sov på min varma tröja som jag rullade in henne i. Pilédyna i botten som håller kylan från marken borta. Hon låg först där och kikade över liftskanten men kröp sedan in under suffletten och fortsatte att sova. I liften bryr hon sej inte om jag går iväg för at tömma skottkärran. Fiffigt, eller hur???

Nu verkar stunden vid skrivbordet vara över. Amber har sovit en längre stund och koommer sannolikt att varajättekissnödig då hon vaknar.

Hon är full av energi och ögontjänare så in i bänken. Så snart jag vänder ryggen till är hon i min säng och rumsterar, söker efter en lämplig sko i skohyllan eller till för tidigt i morse, uppe i kattskålarna. De tsistnämna nu ett minne blott!
Så likt att ha en människovalp, men ändå inte!

Tack för att du följer mej och Amber i vårt nya liv tillammans.
Fin dag till dej - själv greppar jag räfsan för ettt sista pass - hoppas   jag!