I förra veckan publicerades i massmedia artiklar kring forskning som menar på att antioxidanter gör att cancer galopperar. Pekka Nylund vid IMS Egenvårdspoolen dementerar genom nedanstående text:

Pekka Nylund  -Vilseledande påståenden om antioxidanter.

Det har nyligen i media varit stor uppmärksamhet kring en studie som påstår att antioxidanter är farligt vid cancer och ökar risken för tillväxt av tumörer vid denna diagnos. Upphovsmännen till denna studie, från Sahlgrenska akademien, publicerades i Science Magazine. Här påstods att antioxidanter rent generellt ökade risken för tumörtillväxt....

Om man tittar närmare på studien så kan man se att forskarna har använt Trolox och N-acetylcystein.
Trolox är en syntetisk, fullständigt onaturlig, vattenlöslig variant av E-vitamin (6-hydroxy-2,5,7,8-tetramethylchroman-2-carboxyl acid). Den skiljer sig på avsevärda vis från ordinära fettbundna E-vitaminer. Vattenbundet E-vitamin existerar överhuvudtaget inte i naturen.
N-acetylcystein är egentligen en metabolit som tillverkas i levern som har en avgiftande funktion. Den är överhuvudtaget inte klassificerad som ett essentiellt näringsämne och används i första hand som ett slemlösande läkemedel.
I den aktuella studien gavs labbmöss doser av Trolox som hos en vuxen människa motsvara ett dagsintag ca 4500 mg. Oavsett vilka slutsatser man kommer fram till så är detta i högsta grad en toxisk dos. Rekommendationerna vad gäller kliniska maxdoser av ordinär naturligt E-vitamin är ca 600-800 mg.
Forskarna kunde sålunda konstatera att aktiviteten av det s.k P.53 proteinet minskade. Detta är ett protein som finns i alla kroppens celler och har som funktion att reagera när cellen blir cancerogen. Den ser till att cellen går i apoptos (gör självmord) och förhindrar därvid cancercellen att sprida sig. Intressant i sammanhanget är att detta protein är beroende av ANTIOXIDANTEN zink för att den överhuvudtaget kan fungera. Extremt höga doser av Trolox som man dessutom toppar med N-acetylcystein gör att kroppen dräneras på zink.
Ytterligare en intressant faktor är att man har nyligen konstaterat i en studie på Karolinska Institutet att ANTIOXIDANTEN Selen förstärker P.53 proteinets aktivitet.

Det enda den nu aktuella studien visar är att Trolox och N-acetylcystein troligen minskar P.53 proteinets aktivitet vid extremt höga (toxiska) doser. Att överhuvudtaget påstå att det är ett bevis på att antioxidanter generellt har den verkan är fullständigt befängt.