Som tidigare nämnt, skall jag nu försöka att väcka liv i min blogg och lite skrivande igen, efter en längre tid av tystnad.
När jag tittar omkring här, kan jag se en hel del naturbilder från olika tidpunkter på året och de ger mej en påminnelse om hur det har sett ut år från år.
Det är året har börjat ytterst exceptionellt med regn och blidväder mitt i den tid som skulle ha varit årets kallaste.
Den senaste tiden har varit mer än våt och vårliknande och idag kändes det som varken vinter eller vår, något ganska mittemellan och ovanligt.

Jag har cirka en handfull väldans nära "våttochtottvänner" och idag tog jag och en av dem en tur längs med Ångermanälven, uppströms från Hammarsbron räknat.
Aldrig någonsin har jag mött älven så här och så här års dessutom. Längs kanten var en fåra helt öppen och på många ställen fanns vackra formationer i isen. Amber var emellanåt nära på att vilja gå ner i vattnet, men kändes lite väl kallt att ha henne springande hem med is i pälsen.
Inne i skogen var det på de flesta ställen helt torrt och "vårmark", endast vårblommorna saknades.

Vi gjorde också ett besök vid det gamla bilvraket som vi omöjligt kunde identifiera....en sorts lastbil trodde vi att det var.

Väljer att dela de här bilderna för att kunna gå tillbaka och se hur vintern såg ut 2020...och mycket speciell sådan dessutom.

Nu kommer bilderna och jag är på väg till kvällens yogapass.

Tack för ditt besök...och varm kram!