Vad är en "stickling"? Jo, en älskling som gillar att sticka...eller handarbeta oavsett.
Hur det började kommer jag nu att berätta.

Jag är sladdbarn i en familj med tre markant äldre syskon. Mitt äldsta syskon, en bror, skulle bli pappa i april när jag var fem år och samma sommar skulle fylla sex år.
Min äldsta syster hade arbetat i en handarbetsbutik och hade massor av garn hemma hos sig. Hon föreslog att jag skulle sticka ett par blöjbyxor till den väntande bebin. Hon tog fram ett ganska grovt bomullsgarn i gul färg....och där föddes en "stickling"!. Byxorna stickades i en kil där jag succesivt ökade i varje sida och sedan sydddes sidorna ihop.

Ja, det blev väl egentligen inga riktiga bebisbyxor....skulle nästan kunna passa på mamman till bebin, som blev en Magnus och föddes den nittonde april. Jag blev samtidigt en faster och en ovanligt ung sådan.

Jag fortsatte sedan att tillverka dockkläder och annat så snart det gavs tillfälle. Under 80-talet blev det en riktigt stickexplosion för mej. Jag stickade så snart jag kunde.

Jag blev så småningom en mamma och inför varje nedkomst hade jag tillverkat något fint till den väntade bebin.
Under småbarnstiden blev det mest sockor till de växande barnen, för vem kan sitta med vassa stickor i knät när det när som helst kom en hoppande unge som ville sitta i knät.
Det blev en ganska lång paus med enbart strumpor och något litet klädesplagg

Nu är mina barn vuxna och två av den har egna barn. En del strumpor och smått började åter att behövas.
För några år sedan skulle min torpgranne få barn och då ville jag återuppta ....och gjorde mina första babyconverse, efter en beskrivning som jag fick av en god vän. Nu vaknade min stick- och handarbetsådra på riktigt och jag började tillverka i större mängd. Jag hängde med på några marknader och så var det kört....jag var fast.
Sammanhållningen och vänskapen mellan omkringfarande försäljare är bland det bästa jag har mött och jag har fått vänner för livet.

2013 startade jag mitt företag Hälsosamt & Handgjort och köpte min lilla randiga Rodneylastbil som rymmer precis utställningsstält och mina alster som är packade i rotting- eller spånkorgar samt många fina som askar och lådor med lock.
Besök gärna min hemsida: www.halsosamtochhandgjort.se  där jag ger en inblick även i andra tjänser som jag tillhandahåller. Välkomna!

Det som idag är mina bestsellers är de hattar som jag under cirka tre år har tillverkat, utan att vara en utbildad modist. Spännade varje hatt då tovningen av dem görs i tvättmaskinen och som ibland lever sitt eget liv med hattarna.

Här nedan visar jag hattar som jag tillverkade under hösten och som följde med på de höst- och julmarknader som hölls i min omedelbara närhet eller med ett antal mils resa till marknadsplatsen.

         

Ponchos i två garner är också de bestsellers och det finns flera färger än de på bilden:

 

Sjalar i alpacka, mohair är ljuvliga att bära nära halsen:

 

Fyllehönor till bag-in-box har tillverkats i massor som presenter och roliga accesoarer i hem:

 

Goda vänner, kärestan, barn och barnbarn föräras ibland med mönsterstickade långa strumpor i Anelmaisetmönster eller sockor med renar och granar.
De tillverka sällan till försäljning då de är ytterst arbetskrävande.

   

Till sist:
Bild på min lilla kringresande butik i sommarskrud, här i Hammar vid en anrik marknad och från Bjärtrå hembygdsgård, en helt ny vintermarknad nära mej. Där satte vi också upp "Granen" av Tove Jansson under ledning av Agneta Holmström, något som vi snabbt repade ihop - och hur kul som helst. 

     

Muminpappan, Mumintrollet och Snorkfröken tittar nöjda på granen som de har klätt med det vackraste de kunde finna.


Tack för ditt besök.
...och en stor kram idag på "Kramans dag"!   

Jag fann ett inlägg på fejjan där en av mina vänner annonserar att Sara Zacharias kommer till Jämtland och Ovikens kyrka nu i vår, närmare bestämt den 23 april. 20 mil från mitt hem....ja, varför inte?
Han hade samtidigt lagt ut några länkar och nu väljer jag att dela dem även här, så att även du kan lyssna.

Fina texter och vacker musik.......väldans lik sin far dessutom.

Regn, regn och regn och  flera gånger som gårdsplanen grusades då det frös ovanpå gruset. Det var förra veckans verklighet och vintern fortsätter därmed att vara mer än grå.....
I lördagskväll kom det dock ett puder som la sig på isen och frös fast, vilket gjorde det möjligt att röra sig en smula utan att ständigt hålla sig på skornas broddar för att inte halka.
Det tunna vita snölagret gjorde det alltså mindre halt och därmed blev en färd ut till Högakusten och havet söndagens utflykt, precis som förra helgen, istället för vanlig vinteraktivitet.
Målet blev Norrfällsviken längst uti Högakusten. Norrfällsviken är ett fiskeläge med högt tryck av turism under sommarmånaderna. Det gamla fiskeläget är ett populärt utflykts- och campingmål för såväl dagsturer men också för många som tillbringar hela somrarna på plats i sina husvagnar.

Inte en kotta syntes i det gamla fiskeläget med kapellet som ligger precis ovanför fiskebodarna och de små husen längs med gatan mellan husen.

         

Från campingen, där det förutom en massa husvagnsuppställningsplatser, även finns en massa uthyrningsstugor,  har man utsikt rakt ut mot havet.

 

Fiskeläget på avstånd och Amber förståsssss......
 

Nästa mål blev Storsands havsbad med långsträckt sandstrand. På sommaren är det mest som en grusgrop och nästan omöjligt att gå utan att halka omkring.
Sanden har eroderats bort av vind och trädens rötter ger ett vackert mönster mot det vita.

     

Som ett gott alternativ till att grilla korv och som går att fixa direkt i elden innan det blir grillglöd, är att ta med bröd, ost och smör samt kryddor för att göra goda och varma toasts i mackgärnet direkt på elden.
Nu var det bråttom iväg hemifrån annars är det brukligt att mackorna breds hemifrån och så otroligt enkelt att få till en god måltid på kort tid.

 

En kort promenad längs med stranden på den röda berggrunden. Jag kan tyvärr inte identifiera om det är den röda rappakivigraniten, eller den också för Högakusten kända anortositen. Det vita pudret kunde omöligt täcka stenarna som syntes väl.

         

Fukten från det öppna havet gjorde att träden var vita av frost.

 

En rödfärgad himmel färgad av, tyvärr, kemikalier gav en hint om att solen var på väg ner och så även dags för mörkrets inbrott.
Det var dags att vända åter till rastplatsen och senare bilen och där vid rastplatsen var det nu en alldeles lämplig glöd för grillning av korv om det nu hade varit så.

 

Trots att vintern har visat sig från sin sämsta sida vad det gäller snötäcke och kallgrader, så går det att hitta platser att besöka och så många guldkorn och fina stunder det ändå finns att uppleva.
Tack!   
 

Vid den här tiden på året brukar vanligtvis fotandet bestå av bilder på utflykter i skidbackar eller på Ångermanälven is för skidåkning eller enbart grillning i snön och  vita vidsträckta vyer.
Den här vintern har knappt bjudit på någon snö alls här i Ångermanland där jag har mitt hem.

Trots att vintern har varit mera grå än vid så känns det än mer angeläget om att ta tillvara alla stunder med uppehållsväder, från regn, och därmed göra lite andra aktiviteter än vanligtvis så här års.

Förra söndagen blev det därför en utflykt till Smitingens havsbad som ligger utanför Härnösand.
Det var förvånandsvärt tomt på snö coh det visar bilderna som kommer här nedan, knappt en vit fläck....?

Jag och min vän tog en promenad längs stigen som leder till grottformationen nere vid havsstranden. Dock var det så halt längst ner mot vattnet så vi avstod och vände åter.
Det var ett mäktigt panorama som möttes oss när vi steg fram genom skogen och kom ut på klipporna.
Andas, andas....in det öppna och fria. En stund av stillhet på klipporna.
Följ med......

             

Näsåker och Nämforsen har varit en plats för besök av mej ända sedan tidiga år.
För många år sedan var nämligen en plats där midsommarfirande lockade människor från när och fjärran.
Initialt var det sannolikt en familjehögtid och med kända artister på scenen men med åren blev det alltmer en plats för ungdomar och ganska mycket fylla och bråk. Jag har ett tidigt minne av att min mamma Ingrid gärna ville se och höra en av hennes favoriter, Eartha Kit. Dock är mitt första minne och därmed även ett lite dramatiskt sådant, då jag endast en kort tid före min 2-årsdag var där med mina föräldrar och goda vänner till dem.  När min mamma och hennes väninna lämnde mej till min pappa för en stund, lyckades jag i ett obevakat tillfälle tappa min fina vita skinnalle som jag kallade för "Björn". Jag använde aldrig napp och den vita nallen blev därför för mej en kär vän till tröst och nu försvann han. Han gick inte att uppbringa och jag tror någonstans att min känsla för, speciellt nallar, har en viktig del i att jag förlorade min "Björn" så abrupt där i Nämforsen.

Jag har också förstått att det, för mej, finns andra kopplingar till Nämforsen och under sommaren och hösten 2019 gjorde jag därför flera besök där vid forsen tillsammans med olika personer.

Den 16 juli besökte jag platsen med en väninna och vi satt där på klipporna och försökte att känna in händelser sedan en svunnen tid. Den var en vacker då och det togs åtskilliga bilder och då även från platsen ovanför forsen och där det även finns ett museum beläget.

           

Veckan därpå, närmare bestämt den 23:e juli, gjorde vi åter ett besök vid forsen och då med hennes barnbarn som ytterligare sällskap. Han hade aldrig tidigare varit där och därför önskade hans mormor att han skulle få uppleva den mäktiga känslan vid forsen och omkringliggande omgivning.

     

...och så kom Urkultfestivalen:
Jag besökte den med min yogalärare och vi passade på att meditera där vid forsen och även äta vår medhavda lunch där, innan vi gick in på festivalområdet och vi stannade även på Eldnatten och såg det spektakulära skådespelet.

Två dar efter, var jag åter på plats och då med en annan väninna. Vi skulle endast besöka marknaden utanför festivalområdet och jag gjorde där en del oväntade inköp som jag sedan var jätteglad för. 
Det regnade ymnigt och stor del av tiden satt vi i min vän Marias tält, där hon sålde sina alster/barnkläder som hon har sytt av återvunnet tyg från gamla kläder och annat.
Innan vi skulle åka hem skulle vi göra ett besök vid forsen. Vi hade tidigare på kvällen stått och sett på den uppe från berget ovanför och lyssnat på det mäktiga dånet från det forsande vattnet. När vi sedan mitt i natten kom ner till forsen var där alldeles tyst; forsen av avstängd och nu möttes vi av en helt annan bild än tidigare då stora delar av stenarna i forsen syntes tydligt då inget vatten var påsläppt. 
Den stora klippan mitt i forsen som man annars aldrig skulle kunna ta sig till, var nu helt möjlig att klättra upp på.
Då det regnade en hel del var marken våt och slipprig och vi avböjde att gå så nära klipporna som vi hade kunnat.
Det var en mycket märklig känsla att stå där och forsen var till stor del torr och ett helt annan landskap visade sig.
Vi planerade att ta reda på när kraftverket åter skulle vara stängt, men fann aldrig någon information som kunde vägleda oss till när. Det var ju väldigt speciellt när, den annars täckta klipporna av vatten, nu var helt synliga.

Nästa besök gjorde i mitten av oktober och då med sällskap av den "bäste". Det blev en jättefin höstdag då vi även promenarde bort till stenåldersbyn som ligger några hundra meter nedströms forsen. Lugnt och stilla och fridfullt bara ett stenkast från den kraftfulla forsen.

         

Lövträden hade nu klätt sig i höstskrud och därmed fick landskapet en helt annan inramning av vackra höstfärger.
Jag upplever att jag nog aldrig får nog av Nämforsen och dess magi och vad jag själv känner som historiens vingslag för mitt vidkommande.

Jag har under sommaren och hösten mött Nämforsen med olika personer och upplevelserna har därmed blivit lite olika beroende av mitt sällskap. Jättefin och magiskt på alla sätt.....oavsett!  

är jag idag rensade bland anteckningsböcker och annat, fann jag den här dikten av Anna Källdén - så passande för mej just nu. Jag skrev ner den 2013.02.22 och fann den idag nästan 7 år senare.

- Säg till om jag stör, så går jag meddetsamma, sa han.
- Du inte bara stör, du rubbar hela min existens. Välkommen! Svarade jag.