För några år sedan, började man flytta renar för vinterbete här på mina breddgrader.
Många är bilderna som har florerat på fejjan. Det har varit några få tillsamman eller hjordar som har stått i vägen på riksvägen eller andra vägar. På vägen till torpet och Valasjön inte långt därifrån, passerade en hel hjord för lite sedan. Det var ägarna som flyttade dem och det beräknades vara ett 60-tal.

Trots att de har synts lite varstans så har det aldirg lyckats för mig och mitt sällskap att se dem från bilen trots att de till och med på SR har varnat precis där vi har varit.
Tråkigt då det hade varit kul att se?
Döm då om min förvåning då jag i veckan tittade ut från övervåningen och såg tre renar betalndes på min åker bara cirka 50 m från huset.Jag hann föreviga några bilder på långt håll men renarna blev skrämda då även en förbipasserande bil stannade till. 
Igår var två stycken av dem tillbaka på åkern. Jag trodde att de skulle stanna en längre stund och tog inga nya bilder. Den här ggn var de närmre. Jag hann inte.
Det känns kul att ha lite halvtama/halvskygga renar så här nära.....och egentligen skulle jag vilja kalla med mina då de betar på min åker, eller hur? 

 

Tråkigt nog har de körer som jag sjunger regelbundet i haft sin verksamhet nere sedan ett år tillbaka.
Jag har gästsjungit en del i Nora - Skogskören och föreslog därför till körledaren Annika Stockberg att också vi skulle göra Jerusalema Dance Challange.

Kul så in i norden och det här är resultatet efter en stunds repande i kylan utanför Nora kyrka:
youtube.com/watch?v=Cwn4d-8fRJk

Jag har spelat intrument sedan jag var 8 år. Jag började med den sedvanliga blockflöjten och sedan fortsatte jag med mitt huvudinstrument när jag av 9 år. Efter ett år fick jag tillfälle att börja i en blåsorkester med paradstuk och fortsatte där och i andra orkestrar till vuxen ålder. Därefter har jag gästspela i olika sammanhang och även deltagit i olika körer.

Det finns ett antal instrument i hemmet och en barngitarr samt en keybordsom barnbarnen får spela ostört på.
En av dem är Maja som i det härspelar keybooar och har skrivit en egen låt. 

     
https://www.facebook.com/messenger_media?thread_id=522007678&attachment_id=1300485047011869&message_id=mid.%24cAAAAAEGxNYV-urL47F4iW3hNaIc3

Gästspel av mig och här tillsammans med Annika Stockberg vid webbsänd gudstjänst.
     

Hej bloggen!

Nu var det länge sedan jag gjorde ett inlägg, och döm om min förvåning när jag tittade in i statistiken och fann att det fortfarande fanns besökare här, trots att inläggen har varit helt borta det senaste året.

En av anledningarn är att när man ändrade till flash under en tid, så blev nedladdning av bilder från hårddisken så otroligt komplicerat. Det tog också så lång tid och gjorde att ett inlägg tog alldeles för lång tid att göra.
Nu tittade jag in av en händelse och fann att flash var borttagen och jippiiiii, så lätt det blev att ladda ner bilder igen.
Nu hoppas jag att jag åter kan "mata bloggen", som jag tidigare uttryckte mig, lite mera regelbundet.
Jag börjar lite försiktigt med bilder från förra söndagens utflykt vid Högakustenbron tillsammans med två av mina barn och deras familjer.

Ett nytillskott i familjen hade fått tips om en plats nära Högakustenbron, ny för honom, dock inte helt för mig då jag har tagit mig dit vid ett tidigare tillfälle, men från motsattt håll och från en tomt lite längre upp på berget.
Nu tog vi oss dit genom att passera det anrika hotellet Björkudden och efter en slingrig väg ett par kilometer...tror jag.

Vi tog en lunch tillsammans ocn när den en viktigaste vuxne i mitt liv, den om inte är av mitt kött och blod,  hade jobbat klart för dagen, gjorde jag åter en utflykt i hans sällskap.
Nu kommer några naturbilder med familj och den viktigaste.

 
Alla mina fyra barnbarn samt ett bonusbarnbarn.
 
När de yngsta hade ätit klart blev det bara vi kvar vid bordet.  
Mysigt utsikt från vårt fikabord. Ångermanälven.
 
Efter den slingriga vägen och på väg hem igen, stannade vi för att föreviga den vackra vyn med Högakustebron i bakgrunden. Alla gör sig förberedda med sina mobiler....och jag med min systemkamera.

 

     
Alla på bild förutom Julia bakom kameran.

 
Lite vykortskänsla eller hur?

   
Kvällen sänker sig över platsen vid Ångermanälven. I lä nedanför träden och nära lämningarna från en industriepok, gick det att stanna till dess att kylan gav sig till känna. Då var tiden för hemfärd cirka 19.30

Första inlägget från 2021 och så glad jag är över att det så lätt gick att ladda ner bilder.
Jag hoppas nu kunna "mata" den här bloggen lite mera regelbundet igen, med det som rör mig och det som rör mit liv. 
Jag är glad över att du har varit här.