Igår åkte vi så får att få möta den eventuella nya familjemedlemmen. Den enda ljusa valpen/tiken i kullen. Den färg på labrador som jag alltid har önskat.

Kennel Tale ligger i Njuranda, söder om Sundsvall och drivas av paret Monica och Anders Hallgren.
Läs mer om dem och kenneln på: www.kenneltale.se<br />Deras valpar är uppkallade efter sagor/tales, alltså figurerna i sagorna.

Tiken Thea hade fått åtta valpar varav två var ljusa och nu var två valpar otingade; en svart hane och en ljus tik:
Redan vid första kontakten med Anders kändes det bra, men att träffa uppfödaren är ju alltid en nödvändighet. Det skall även känns rätt för uppfödaren att sälja en valp till en ny ägare.
Det kändes alltså bra från första stund. 
I förra inlägget har jag skrivit mera ingående om hur veckan har varit efter förlusten av Nienka, 

Nu börjar jag ett nytt hundkapitel, men en ny liten familjemedlem, så bedårande och helt oemotståndlig.
Det kanske blir en Amber. Namnet smakas på och skall förstås passa den lilla individen,för en riktigt liten individ är den här lilla hundflickan.

Monica och Anders bor i natursköna Bergafjärden söder om Sundsvall. Ett sommarstugeområde vid den polulära campingen och havsttranden.
Kameran var förstås med och vyerna från deras veranda och på vägen därifrån var nästan lika betagande som den lilla söta valpflickan.

Det känns helt underbart att valpen har fått födas i en sådan naturskön miljö. Bergafjärden, påminner lite i sin storlek om Kungsgårdsviken nära mitt eget hem, där jag tillbringar massor av tid sommar som vinter, fast på lite olika sätt. 

Jag behöver väl inte skriva/säga så mycket. Bilderna på den storslagna utsikten och den bedårande valpen talar sitt tydliga språk. 
Jag känner att jag knappt kan bärga mej till dess jag får hämta hem henne.....den 1 maj. Jag kommer nog att räkna dagarna. 
Att få en valp blir inte så stor omställning. Nienka fick ju passas och hållas borta från vissa rum, vilket gör att avgräsnningar och annan utrustning redan finns. Ett sött litet "hundflick"- halsband med "blingbling" - fåningt va?
och en litet retriverkoppel är införskaffat. Det enda som behövs är den ny liten ombonad korg och det foder som hon skall äta.

Behöver jag säga att det känns bra? 

Livet er oss många prövningar och svängningar....nu svänger det åt rätt håll känns det som.....?

Tycker du att den lilla valpen ser ut som en "Amber"? Namn med I i kan kännas lite vasst, men med vokalen A, mera mjukt och en annan frekvens?

Här kommer så bilder från vackra Bergafjärden och från den bedårande lilla hundflickan som kanske får namnet "Amber"?   

           
Vackert, eller hur?
Bilden från stugorna längs stranden visar den stuga där Kennel Tale finns:

     
Hela kullen i sitt valprum.
               
Kärlek vid första ögonkast......omöjlig att motstå.
Snart är hon min.....vågar knappt tro att det är sant!  
Tack!   

Efter en ovanligt tidig morgon då jag körde hem barnbarn som hade övernattat och sonen till Gymnasieskolan var jag så åter hemma. Det var mulet, och jag tänkte mej bara en kort stund i hundsällskap på isen.

Så ringde då Mona! Hon är alltid pigg på utomhusvistelse och idag var hon som ofta annars hundvakt till sin dotters unghund Bänny! Medan vi talades vid började molntäcket att spricka upp och vi avtalade att ses på vår vanliga plats vid 11-tiden.
Jag bestämde mej för att vara en stund tidigare, då hundarna är så glada över att träffa varandra och med så uppspelta hundar och skidor på fötterna kan det hända vad som helst.

Jag var på plats, skidade iväg, plockade fram mina gjejor. Hann faktiskt virka en sula till en bebissko innan jag såg Mona dyka upp med "sin" Audi. Vi är ju Audiägare båda två!

   
Jag kunde på avstånd se hur hon fick bära fram grejor flera gånger innan hon så var klar för att skida över till vår sida. Nienka hade legat ner på liggunderlaget. Hon verkade veta någonstans att vi väntade sällskap, då hon direkt satte sej upp då det började att röra sej på andra sidan.

Här ser det ut när hundarna möter varandra. Livligt eller hur? :

 
Molnen hade skingrats en del och det blev allt bättre väder.

 
Dock tyvärr en del sprayande.
Här är vi ute på älven för att hundarna skulle få leka lite mera fritt, och dessutom brukar vi själva ta en skidtur eller promenad.

Bänny är mer än förtjust i Nienka.
Hon har ju precis slutat att löpa och de träffades även just i början av hennes löpperiod.
Väldigt idog i sin framfart är han och Nienka säger inte alltid ifrån tillräckligt skarpt för att han

skall ge sej.

   
Mona har oftast med sej något gott till hundarna. Idag var det korv- och skinkbitar. Åter igen såg det ut som nattvarden då hundarna i turordning fick sej sin smakbit.

     
Hundarna gillar även att utfordras som ankor. En hel näve med hundgodis.

                   
Idag har det varit Bänny inte försatt en situation för att närma sej Nienka. Bakifrån eller försökt att blidka henne med fjäsk när hon har sagt ifrån.
Lilla Sussie har försökt att lägga sig i och hamnat i vägen.

Våra liggunderlag och filt tog åt sej en massa vatten från isen som nu smälter i takt med sol och vind.
Vi hängde upp och lade för tork.....såg ganska festligt ut där mitt liggunderlag svajade likt en fana i vinden.

Många plan i luften idag, och dimridåer har brett ut sej.

Ni som följer mej ser att fina dagar försöker åtnjutas i naturen under bar himmel.
Rrekreation i kubik och när Nienka och jag även får hund och mänskligt sällskap blir vistelsen än trevligare, ja, och väldigt mycket livligare.

Bänny slocknade så snart han kom tillbaka till bilen, och Nienka direkt på hallgolvet.

Kvalitetstid idag för hundar och mattar.
Umgås ute i Guds fria natur, rörelse, många skratt, handarbete, fika..... Livskvalitet!  

...och förresten! Vill ni veta någon som är ännu värre än ja på att dra med sej packning när vi skall vara ute några timmar, så kan ni titta på filmen ovan. De som ser oss tror sannolikt att vi även sover över där på isen med tanke på all packning som vi drar med oss. Men skall man vara ut i minst tre timmar, då måste man ha ordentligt med packning med sej. Åtminstone jag och Mona.....

Pssst: Jag tror dock att hon slår mej en hästlängd?   

Det var en riktigt kall morgon. -12 var temperaturen nere i innan den vände. Vi tog en tidig promenad och det var jättevackert. Snön som kom igår och den storm som följd eme3d den, gjorde landskapet helt pudrigt och ljusblått. Där det hade blåst ihop till drivor var det lager på lager med vackra färger just där solen låg på.

Efter ett par timmmar var det dax att gå ut igen. Solen stod högt och jag vill ut, precis som min hund. En bekant som jag träffar på älven är hundvakt den här veckan, och nu hade vi gjort upp om att träffas i viken för att hundarna skulle få springa fritt och göra av med överloppsenergi.......och nog blev det spring så det räckte.

Nienka har många beundrare och idag var det Lucifer. Kul har de hurs om helst.....

Nu sover hon som en liten klubbad oxe och kommer sannolikt inte att stirra uppfordrande på mej på många timmar än........

             

Det kan väl inte ha gått er förbi att jag är matte till en hund, Nienka.
Hon tillser att jag, vilket väder det än må vara, får lov att ta mej ett par promenader varje dag.

Idag sjönk graderna på termometern ner till - 25 innan det vände. Det var en mulen morgon men mitt på dan sprack det upp. Sådär vi 13-tiden var temperaturen cirak - 15 grader och det var mer än vackert utomhus.

Då solen snabbt går bakom berget, tänkte jag att en tur ner till älven skulle bjuda på lite sol.
Vi stegade så iväg, glömde kameran, och fick vända. Nu är jag glad att den fick följa med.

Vi gick först efter vår upptrampade stig efter åkerkanten. Sneddade över stora vägen och nerför backen ner mot älven.
Viken var i skugga men en bit ut lyste solen. Vi tog sikte mot solen och Nienka släpptes lös.
Väl ute på isen var det vindigt och vi hann inte gå långt förrän mina kinder var helt stela och jag kände att de började vitna.
De andra kalla dagarna har jag använt en skinnmössa med pälssidor av äkta räv. Fann den på second hand, och nu har den varit bra att tillgå då skinnet har räckt en bit in på kinderna om jag har knutit åt därunder. Idag tog jag min LIndbergsmössa, även den skinn, men inte med öronlappar stora som räcker en bit in på kinderna.

Vi fick alltså vända och tog samma väg tillbaka. Där uppe vid grannhemmanet lyste solen otroligt vacket i det frostiga och vita. Jag lät kameran gå, även om den nu är manuell. Tänkte faktist en snabb tanke på Papparazzi då jag fotade allt vacker som kom i min väg. Det var allt från stugeknuten på bagartugan, till ekar utan löv, frostiga grenar, buskar i vitt och Nienka nära eller på avstånd.

Här nedan kommer bilderna:

Tack för ditt besök!

Vi ses igen!

Två dar med kameran beredd, gav förutsättning till att lägga in några nya bilder på några av mina djur.

Jag börjar med Nienka och Cia. Alla fem katter i familjen älskar hunden. Den som är minst intresserad är katten Siri. De andra brukar turas om med att pyssla om hunden som att; stryka sej mot och kråma sej, slicka/tvätta huvud och tassar samt öron. Cia är nog den som njuter mest av tillvaron med Nienka. Vilket ledde till att det var just hon som blev offer för Nienkas drifter då hon löpte i höst. Synen var verkligen lustig då vi flertalet fann Nienka stå över katten för att utföra en parningslek. Cia fick gömma sej under kökssoffan eller en köksstol, men Nienka kröp in under boret och försökte med tassen att putta fram katten. Cia tog på sen en ganska besvärad min.
Här nedan har Cia lagt sej tillrätta för att njuta av sin bästis värme.

 

När jag skulle sätta på mej kängorna i morse för att rasta Nienka kände jag mej iaktagen där jag satt i trappan.
Lyfe så blicken och såg Morris ligga uppe på bokskåpet och trycka bakom änglarna med olika instrument.
Den långvariga kylan med som i morse - 25 grader göra det omöjligt att vara utomhus någon längre stund och då Morris gillar höjder valde han nu en plats där han egenligen inte får ligga."Bland mattes änglar"! :
 

Jag brukar träffa min väninna Mona för promenad med hundarna på hennes lediga dar. Hon har själv en pudel men är ofta hundvakt till hundbarnbarnen Turbo och Bänny. Idag var Bänny ensam och skulle få leka med min Nienka för att få göra av med sin överloppenergi. Så här vilt gick det till. Jag kan intyga att Nienka bara försvann då vi kom hem. och sover fortfarande. Väldigt trött alltså.

Med på promenaden var förstås även Zussie som höll sej behörigt på avstånd.

               

 
På vägen hem från tjärnen lyckades solen knapp tränga sej igeom.

   
Kalla och nöjda var vi alla fem! Tre styckna med fyra ben och jag och Mona med tv 

Åter en jättefin förvinterdag med högt i tak. Ovanligt högt med tanke på hur mycket chemtrials som det har varit under senare tid, läs mera under den kategorin. Idag har jag lyckligtvis varken sett några linjer eller spår efter Haarpaktvitet. Däremot ett annat spår, fast egentligen fler än så med klövar, men det här som jag har fotat och lagt in här, såg en väninna och jag redan i måndags.
Vi höjde omgående volymen i vårt samtal och vaksamheten ökade markant. Jag kom inte på att jag skulle fota föränn jag hade passerat bort en bit och återvände inte, men idag gick vi med näsan i marken och fann det igen.
Spåret av den stora ramen och de långa vassa klorna. Usch!!! Nu höjde vi volymen igen!!!
Visst är det vackert med vilda djur men inte så nära hemma tycker jag.

Vi gick vidare och kom sedan åter upp på Storhällan som även idag bjöd på magifik utsikt och en vackert blå himmel i bakgrunden. Jag lyfte kameran lite extra för att fånga den idag, vad jag kunde sej, friska himlen.

Favorit i repris - de stora områdena med lavar i massor. Så vackert och så mjukt och halt att vandra på. Idag dock lite frost och lavarna kändes mera som fast i underlaget. Kan inte se mej mätt och inte heller fota mej mätt.
Samma vyer igen kanske du tycker men jag verkligen "lavar" de här lavarna.
idag var det endast tre hundar. Lilla Turbo har lärt att mina fickor alltid är fulla med levergodisar och förknippar även min kameraväska med att det kan finnas något gott. Stannar till gör jag förstås och då passar han på att söka upp mej för att bli fotat och få sej en godis. "Fotogenik" - jaaa det är han och så otroligt söt. Idag dagen till ära helt nybadad då han var hos sin hundmormor och hade rullat sej i skit på morgonen. Nybadad och nyfönad - söt som ett litet troll.

Dagen bjöd på ett ytterst vackert ljus som silade in mellan träden och gjorde landskapet än vackrare än vanligt.  Här kommer så bilderna.

                                                 

Igår var det sannerligen höst. Dagen började med mulet och blåst, men fram på dagen sprack det upp och blev riktigt vackert.
Som tidigare, brukar jag och en väninna träffas och promenera i skogen med våra hundar regelbundet. Hon är ofta hudvakt till sin dotters hundar och så även igår.  De tär den lilla blandras hunden och valpen Bänny.
Bänny gillar att träffa Nienka som i hans sällskap blir mer vuxen än vad hon annars.

När vi går iväg med fyra hundar får man som en bild av Croela de Will, hur skrivs det?, med det 101 dalmatinervarlparna. Hundarna är ystra och drar åt alla håll och mer än trassel med kopplen innan vi kan släppa dem lösa i skogen.

Igår hände nåt märkligt!!! Nienka har som vanligt korn på vatten och fann snabbt den vattensamling som ligger i ett spår efter skogsmaskinen. Plask, plask - och nu även Bänny.
Vi kallade in henne och försökte få alla hundar med oss. Bänny som också är en retriver är lika förtjust som Nienka och återvände till vattenpölen. Jätteskoj. Efter ett antal höga inkallningar från oss båda - usch så smutsigt och kallt, vände så åter Nienka tillbaka. Nu utan att hoppa ner i vattnet. Hon sprang slamsande runt Bänny och fortsatte sedan i riktning mot oss, och han hänge förstås på. Både jag och min väninna observerade att NIenka  hjälpte oss med Bänny då han inte ville komma när vi ropade på honom. Jag tänkte på det en del del på kvällen: Nienka hämtade Bänny.

Vi fortsatten en bit uppför skogsbilvägen och där såg vi ett stort spår med långa klor!!! Usch!!!!! Björn!!!! Alldeles för när för att kännas bekvämt. Jag tror aldrig att vårt samtal har varit på så hög nivå som igår.

Vi tog sedan djurstigen som följer bakom Storhällan och vips så var vi uppe. Vi möttes som vanligt av vacker vy över Ångermanälven, och mossor och lavar i massor!!! Sååå mycket på ett och samma ställe.
På vägen ner var det halt!! Värre än is! Vi tog samman väg ner som förra gången - kantarellsuget fanns kvar.
Ja, vi fann faktiskt några, men ack så våta. Nu vet jag/vi var vi skall leta svamp nästa år. De tär ju endast cirka 2 veckor sedan vi fann sammanlagt 18 liter på samma ställe, men nu var det nästan dammsuget där.

Här ned kommer några bilder från igår. Idag är det -5 grader och vinter och därför blir det vinterpromenader idag till skillnad från igår då det var höst.   

             

Efter en riktigt stjärnklar natt och en gårdagskväll med norrsken, fick vi så en morgon med kallgrader, närmare bestämt - 4 grader kallt.

Jag har fortsatt att rensat här hemma och fixat lite i sonens rum. Igår hämtades det hem en annan bredare säng till honom, och den lustiga kombinerde sängen som var en; dagbädd, säng med sänglåda och som även kan förvandlas till dubbelsäng nedmonterades. I morse körde jag så iväg den till den lokal där ungdomarna emellåt brukar övernatta. Morgonpromenaden hade blivit kort och jag tänkte mej en tur med Nienka på en plats där hon vanligtvis inte brukar gå och där många hundar rastas. Just när vi skulle bege oss kom en nyinflyttad dam som gjorde oss sällskap. Trevligt värre, och promenaden blev såväl längre som tog mera tid än väntat. Vi hade många gemensamma nämnare och jag tänker mej fler möten i framtiden.

Väl hemma hade jag meddelande från Mona som skulle ta en promenad med sin dotter och hennes hundar, Jag inbjöds att följa med, och så blev det. Jag hann vara hemma en timme och med bilen fullastat med sånt som skulle cirkuleras drog jag så iväg.

Oj, så vackert det var. Vi kom så småningom fram till Hästagrundet och Kungsgårdsviken där det var otroligt fint. Nienka han förstås ut i plurret och fick även med sej lilla valpen Bänny som nu mäter samma höjd över manken som Nienka. Väldans så snabbt de små liven växer.

Oj, vilket "hundliv" det blir med fyra hundar i skiftande storlek och ålder träffa så här. Allt sjå i världen för att hinan se va de fyrfota vännerna tar sej för.

Jag väljer att publicera alla bilder som jag tog vid älven då de är alla vackra på sitt sätt. Du som har suttit inne denna vackra förvinterdag får njuta av den prakt som vi fick glädjen att möta idag.