I morrn har det gått två veckor sedan lille Niels flyttade in. Allt har gått över förväntat och lättare unge att acklimatiserad sig får man leta efter. Busig är han så det förslår också.
Sover nästan varje natt vid min sida. eller uppe på.

Här nedan kommer bildbevis på hans busighet! Undrar just om det går att ha gran........?

 

Idag tog jag tjuren vid hornen och gjorde den juldusch av Nienka som jag har tänkt under flera dar. En labrador har fet och vattenavstötande päls som kan lukta lite - men nu kändes det lite för mycket. Jag påminns också om de olika diken som hon har varit nere och lyckats bada i under hösten - och det vattnet har sannerligen inte luktat gott.

Skred till verket idag när termometerna visar +3 grader utan risk för att hunden skulle frysa mitt på dan när det var dags för promenad. När så klockan började att närma sig 13 kändes hon inte längre då blöt och vi klädde oss för en kort promenad. Jag valde vägen och sedan tänkte jag att vi skulle snudda över torpet så att ev vägsalt skulle torkas av i mossor och lavar på vägen hem.

Det var en skön temperatur - trots att den sol som så avslöjande lyste in i huset - nu hade gått i moln.
Vi strövade omkring en stund på tomten och kollade lite försiktigt på potentiell julgran. De två närmaste ställena kalavverkades för tre år sedan - egengligen bara gallring på det ena  - men några värdelösa granar som växer mycket tätt har lämnats kvar. Jag tittade också på tallarna som nu har blåst av och blåst omkull - så blir det när kan avverkar och tallarna har stått tätt, eftersom rötterna växer rakt ner. Nu ligger fröträden som plockepinn och det är livsfarligt att vandra där när det blåser, då träden är böjda som pilbågar och det knakar oroväckande i deras stammar.

Vi vände hemåt och genade över kalhygget, egengligen gallringen. Det känns skönt att kunna ha Nienk lilte lös så här i skogen. Hemma på gården är hon alltför intresserad av trafiken just nu, för att hon skall kunna vara lös.
Vi gick där emellan dikena som skogsmaskeinen har gjort, och plöstligt möter vi Svinto. Katten som egentligen ägs av min dotter, men som flyttade till oss för drygt fyra år sedan. Han var också på väg hem. När jag ropade på honom tittade han bara nonchalant framåt - precis som att han inte hörde. Han har blivit tjock och kraftig och ser nästan ut som en stor råtta - rund och spolformig som han är. Han gick snobbigt förbi oss, men när jag sedan ropade på honom - vände han sit om och jamade sådär pipigt som egentligen inte passar till hans stora kropp.  Då upptäckte även Nienka honom och hon rusade fram för att hälsa. Svinto gillar inte sådana där snabba rusner rakt emot sig - utan markerade med att skjuta rygg. Nienka ändrade direkt riktning.
Därefter påbörjade vi färden hem - nu tre till antalet.

Svinto är en riktig utekatt. Han var innekatt det första året, men nu är han ute så snart han kan och vädret tillåter. Han vill ju även gärna följa med på våra promenader, men under tiden som åkern har varit gödslad och vägen har blivit enda alternativ, har jag smugit iväg för att han inte skall följa med efter vägen - det kan han faktiskt göra och när det är mörkt är det förödande.

Jag undrar just vad han håller på med under sina promenader. När åkern är full av råttor, syns hans rygg ständigt över grässtråna där han sitter och väntar ut en god måltid. Men vad gör han i skogen?
Tycker han också om att promenera? Ibland kan han tyckas det, då han går så långa sträckor.  Hungrig är han då han kommer hem, så jaga har han inte gjort hela tiden.

Jag skulle gärna vilja veta vad katter tänker när de går iväg som Svinto gör. Har han något mål för sin promenad eller har han någon uppgift som han tycker att han skall fullfölja? 
Det bor många katter hos mig, och nu sedan Lovisa föll offer för trafikdöden och gamla Sabina fick somna in pga hög ålder och ohälsa, fick lille Nils flytta in.

Katterna är alla personligheter. De flesta av katterna håller sig i närheten av huset, men Svinto och Siri träffar vi ofta ute i skogen en bit  hemifrån när vi är ute själva. Det skulle vara intressant att veta vad de har för mål och göromål när det är borta hemifrån. Kanske de är på, någon för dem, viktigt uppgift/arbete - något som jag som människa inte förstår.

Jag skulle gärna vilja veta vad Svinto har på sin agenda - och det skulle vara intressant att få läsa hans dagbok.

Tycker om att slappa gör han även!!!

Nu har vi första advent och inte en gnutta snö. När jag gick ut sista gången med hunden igår kväll- gick jag ett långt gräs som knastrade av frost- Det var inte kall snö som lät under mina fötter:
Det känns faktiskt en smula surrealistiskt då även astfalten är bar som mitt i sommaren.

Igår sydda jag nya köksgardiner. Jag fann förra vintern gardiner/tyg i Lineakatalogen som jag blev så förtjust i. Det visade sig att fler med mig had blivit lika förtjustta vilket gjorde att varken gardiner eller tyg fanns kvar att beställ

Inför den här advent och jul hade jag bestämt mig för att vara ute i god tid -vilket jag nu inte heller var den här ggn. Jag blev därför utan färdiga gardiner men tyg fanns kvar.

Igår sydde jag därför nya köksgardiner som jag tycker ocm och la även på de löpare som jag fanns i samma mönsster/tyg. Jag fick en del över som jag kan sy annat av också till mitt kök. Sä här blev det:


 

Till adventsfikat i morse drack jag den  heta ckoklddryck som har blivit min rikiga favoarit :

 

1 liter vatten

4 msk kakao

1 dl råsocker

½ tsk kardemumma

5 svartpepapparkor

3 cm färsk ingefära
Koka uoo och låt koka under cirka 5 min.
Sockret kan sannolikt bytas ut mot annat mera hälsosamt

...och så var det "gullurngarna, de yngsta djruen i familjen:

Lilla Nils som ligger och väntar på att Morris skall flytta sig från kattskålarna,, som står i trappan,  för att själv få sig sin säkreligen 5 frukost för dagen.

...och Nienka, som tycker att vi skall skynda på för att ta oss vår morgonpromenad:

Hon är mindre intresserad av advent - och längtar ut till de lukter som har tillkommit under natten::

Ha an riktigt fin 1:a advent!  

Kan inte låta bli berätta om mina djur, och nu sedan lilla Nils flyttade in har det blivt annorlunda för flera av dem.

Nienka var nog den första att känna av att de hade kommit en ny familjemedlem i huset. Hon hoppade upp i sängen tre gånger redan den första dagen. En stor hund som tillbringar mycken tid utomhus är inte ren i  varken päls eller fötter och det blir mycket att städa och tvätta om hon skall vara i sängen också - det räclker med katterna som inte går att dressera så bra.

Morris som annars är en väldigt lekfull kattpojke bemödar sig endast vid att klappa lite försikigt på Nils när han försöker få igång honom. Han ser verkligen kul ut när han sitter som en gammal kattgubbe och värdigt ser på när ungen leker -han som annars har farit som en tornado inne i huset. tillsamans med sin syster Signe.

Cia som inte gillar någon annan än sig själv, har nu ett styvt jobb med att hålla ungen ifrån sig. Hon får nog snart nog, då hon även avskyr Svinto som pesten, och skriker som om hon har fastnat i kattluckan om de råkar möta varandra i källartrappan.

Siri får inte vara ifred på sin älsklingsplats på tvättkorten i badrummet - där hon har en mjukt kudde att ligga på. Igårkväll sov hon så gott, ihopkrupen, och helt plöstligt hoppade lilla Nils upp och slog till  henne med tassen. Hon som annars brukar få sova ganska ostört. Hon gillar inte heller Nils särskilt väl.

Svinot han ängar sig åt att fräsa så högt så att hela munnen står öppen. Den lille illbattingen bryr sig inta alls.

Och så har vi Signe som brukar bli jagad - vilket hon inte heller verkar gilla så värst. Hon är åtminstione inte arg, men roas inte så väl av tilltaget.

Åter till Nienka som kommer när kattugnen lockas på. Går upp till övervåningen där hon inte får vara, och igår bet sönder det nya lilla kattleksaken som Nils hade fått.
Hon beter sig som en "sann" storasyster med den avundsjuka som brukar komma som ett brev på posten när det kommer nya familjemedlemmar.

Intressnt att se vad som händer i djurkfamiljen när det kommer en ny bebis utifrån som inte har lärt sig rangordning, hyfs och fason genom att växa upp med de gamla katterna från första stund.
Nu får de gamla katterna försöka hålla ställningarna och det är minsann inte lätt med en sådan här illbatting till kattpojke.

Fortsättning följer.........  

Jag har börjat försöka hitta rutiner för mitt läkande och börjar morgnarna så här:

Kliver upp strax före sex och gör eld i pannan därefter sätter jag mig på min profilkudde som jag har i sängen och gör en 30 minuters meditation. Det hinner jag precis innan min 15-åring skall väckas för att hinna med busssen som kommer 7.13

När jag sedan har plockat bort i köket, bäddat osv, - tar jag en promenad under cirka 50 minuter med Nienka.
När jag sedan är hemmavid igen, gör jag ett mjukyogapass som jag har på en CD - av Malin Berghagen. Det gör att jag sträcker ut de muskler som känns spända och ömma efer en snabb promenad på astfalt, som jag nu är nödgad att använda för hundpromender pga de åkrar som just nu är fulla med flytgödsel.

I lördags hamtade vi hem lilla kattungen Nils, som verkligen vänder upp och ner på familjen i positiv anda.

Klev som vanlligt upp och gjorde eld i pannan. Dukade fram yoghurt och dienkelmusli till sonen och gjorde klart för en varm kopp mjölkckoklad till honom. Nu när han har slutat med gröt känns det viktigt att han får i sig lita varmt.

Jag gjorde också en stöpa med den heta chokladdryck som jag fann recept på i förr amånadens Buffé. Recept här nedan. Utfordrade förstås även lilla Nils med kattungefodret - i överigt äter han av det andra fodret som står i trappan för att Nienka inte skall tömma slålarna

Satte mig sedan till rätta på min profilkudde, och lade en annan bakomryggen. Rumpan känns ännu öm efer att jag halkade och slok kotorna i bildens tröskel. På kudden funkar det dock någorlunda.
Började tona in på mantrat och började gå ner i förändrat medvetandetillstånda.

Då hör jag ett "kattkviter" för det är så lilla Nils kommunicerar. Han hoppade upp i mitt knä och lade sig tillrätta i mina korsade händer. Anäver den ställnngen för att "sluta kretsen" med tummarna ihop. Nils lilla kropp passade precis i skålen som blev mellan mina båda händer. Där låg han och spann högljutt under en stund till dess han föll i sömn.  Han kropp är verkligen var och helande. Jag förstår att han finner meditaion lika livgivande ochläkande som jag gör, och det är nu den andra morgonen som han förenar sig med mig i meditation.

Jag kunde inte få den här kattungen ur huvudet när jag först såg honom. Han förföljde mig under ett helt yogapass i tankarna. Nu ligger han i mitt knä eller i mina händer då jag mediterar.
Nog måste det väl ändå vara så att han skulle komma till just mig.........så stort utbyte som vi redan har av varandra.   

Efter en del problem lyckades jag hitta Fullmäktigemötet, om skolornas och då även landsbygdens överlavnad, på Webben. Det tog en stund och lilla NIls somnade i mitt knä. Så mysigt med ett kattbebisspinn i örat.
Jag borde väl ändå vara lite vis av att låta kattungar sova på kvällen och sedan bli väckta. Jag trodde i min enfald att det skulle gå att flytta honom men ack nej. När jag sedan skulle somna hoppande han omkring och lekte bland mina kuddar - jag hörde hur det krasadae i tyget av vassa klor, det gamla lakanstyget som jag har sytt kuddar av.

Till slut somnade han dock - och när jag vaknade till i morse låg han uppe på mig.
Eldade som vanligt och sedan var det tid för en kort TM meditation. Tänkte hinna med cirka 25 minuter innan sonen skulle väckas. Så snart jag satte mig tillrätta kom lilla Nila och spann och pratade med mig. men då  han inte fick någon respons tystnade hand. Jag hann gå ner djupt en kort stund, och gick upp till ytan vid 6.30 Då hade lilla Nils lagt sig på kudden bredvid mig.

Såååå underbart med en sådan liten och tillgiven liten kattunge. En kattunge som är så glad, trygg och busig och inte ett dugg rädd och ängsligt trots att han är född utomhus och bars in av schäferhunden Zack när hans mamma tog fram honom.

Myyyyyyyyyssssss!!!!!!

När jag skulle åka till Yogan för flera veckor sedan, åkte jag förbi min släkting vars traktor vi har lånat och som skulle repas. Jag skulle hämta en packbox. Samma dag hade en kattmamma med hjälp av schäfern burit hem en kattunge osm förevisades mig. Den var så bedårande att jag inte kunde släppa den med tanken. Den fanns på min näthinna under hela yogapasset. Förra veckan tillfrågades vi om vi ville ha kattungen, vilket vi bestämde oss för.

Gamla Sabina hade avlivats och vår lilla Lovisa hade gått en säker död till mötes när hon kördes på av en bil.

Igår hämtades kattungen som vi trodde var en hona, och skulle kallas för Smilla. Nu var det ingen flicka utan en liten tuff och orädd kattpojke som idag håller hov med de äldre katterna. När det skall gå fram och nosa på honom fräser han eller slår till med tassen, och därefter vänder de vuxna katterna på foten och springer iväg. Därefter följer NIls med, för det blev en Nils, och de vuxna katterna springer undan. Jag trodde att de gamla katterna skulle morra och hålla ungen på distans - nu blev det tvärtom. Vanligtvis bir det ungar kvar om någon hona av misstag har blivit dräktig och då underkastar de sig efterhand som de växer upp. Nu är i alla fall Nils här och han sätter nästan skräcka i våra vuxna katter. Vad månde bliva? Söt är han så det förslår i alla fall, medn sin 1/4 skogkatt och vit med beiga teckan.

Här nedan kommer bilder från igårkväll när Morris försökte göra sig bekant:

Snart fick Morris nog - då Nils försökte leka med hans svans!

Det är "tröttsamt" att flytta!    

För drygt 16 år sedan, närmare bestämt i slutet av juli 1995 fick katten Sabina, då kattunge flytta hem till oss. Vi hade redan en hankatt Pussel.
Sabina var en trogen katt, stabil och klok. Hon tillbringade mycken tid utomhus och vi kunde se henne efter vägen på väg hem. Hon gick i dikeskankten och tittade sig noga för innan hon passerade den tungt trafikerade vägen. Hon tillbringade mycket tid vi vägkanten och varma sommardagar använde hon asfaltet för att ligga och gona sig.
Vi kunde se henne ligga på vägen en bit upp och bilarna fick stanna så att hon skulle fllytta sig.

Det känns som att den katten har haft nio liv. Så många gånger som hon har kommit hem med skador av olika slag, bölder, blodiga kräkningar, hosta, skadad höft efter att ha hoppat ner från garderob osv.
Varje vinter har vi sagt att: "till vintern kan vi inte ha Sabina kvar längre"! Men när vintern har kommit har hon sett fräsch ut och har fått vara med ännu ett nyår. Våren 2010 fann vi att hon hade börjat att bli döv,och efterhand försvann hörseln alltmer. Hon verkade även har fått någon form av senilitet.
PÅ försommaren blev hon väldigt vinglig och sned i kroppen . Avlivning övervägdes, men hon återhämtade sig till endel. Hon tillbringade den här sommaren mest i solen i hammocken. Hon åt och sov. Vi såg henne dock vid vägkanten igen vid något tilfälle, och hon har även gått omkring efter åkerkanten.

I höst började hon att bli mager. Förra våren var hon tjock som en klump. Hon satte sig ofta mitt framför fötterna och kom man och gick och hon gick i vägen - fastnade man i henne och stöp eftersom hon var så tung.
En förkylning bröt också ut och nu fanns det ingen återvändo längre. Så snart hon kunde kröp hon upp tillsammans med någon annan katt; Morris eller Signe. Hon verkade ha gått in i barndom precis som vi människor gör.

I onsdags fick vi tid för henne, och nu är Sabina i himmelen dädr Gud har päls.

Här nedan kommer några av de sista bilderna som är tagna av henne.