Just det här tillfället varje år innebär detsamma. Räfsa i högsta hugg för att, först och främst ta bort kottarna som alltid ligger i massor under tallen som står framför huset på torpet.
Det känns viktigt att kunna ta fram lite möbler som man kan fika och vila vid mellan rafsningarna. Men först lite städning.
Så även idag.

Det var Ambers första besök på torpet och hon sprang omkring under fyra timmar. Hon hängde för det mesta i räfsan och till slut blev vi riktigt osams. Vem orkar räfsa med en 7 kilo tung valp som hänger i räfsan hela tiden, inte jag i alla fall.
Jag hann hur som helst stora delar av gården innan vi packade ihop för en tur till Filitjärn för ett avtalat möte.
Trots att vi hade med oss barnvagnsliften, hade hon ingen lust att ligga stilla i den medan jag räfsade. Till slut sökte hon sej till bilen och somnade direkt.

Just vid det här tillfället varje år, har det oftast även kommit en hel del svamp, stenmurklor. Tidigare plockade jag dem till mej själv, men nu mår jag mindre bra av dem.
Jag fick ihop till en stor påse som jag senare skänkte bort. Sannolikt minst 7 liter stenmurklor. Hon som fick svamparna blev jätteglad!
Undrar just vad murklor kostar? Ganska dyra ute i handeln vill jag minnas.Skogens guld, precis som kantarellerna.

Vitsippor är även de vanlighet vid just det här tillfället. Jag gick inte ner till ån, där det brukar växa hela omdåren med vitsippor. Det är något visst med vitsippor tycker jag - vår!

Murklor är vackra att se på där de växer, och jag fotade en massa. Delar det mesta här som vanligt.

Idag har Amber även gjort sitt första möte med murklor. Jag kommer ihåg att man talade om murkelhundar på 80-talet då jag hade min första hund. På torpet behövs ingen murkelhund i alla fall. Där växer svamparna på samma ställen som när jag var barn!

Trötta och nöjda efter en  heldag är vi båda, såväl hund som jag.

Med våren i annalkande är det så även dax att titta till torpet. Torpet där jag sommartaid vistas en del. Tillhör min mamma men det är jag som förvaltar det.
Lämnade bilen vid vägen och tog skidorna det 600 metrarna fram till huset. Ganska mycket snö som vanligt. Norrsidan, där låg snön lika hög som brodäcket. Södersidan - lite gräs mot husväggen.
 
Jag åkte ut och tittade och fann ganska färska lodjurspår i den kalla snön som låg på skaren. De bästa lyckades dock Nienka trampa sönder. Hon ville vara nära då jag tog fram kameran....trodde väl att det var godis på gång.
 
Mäktigt med de där stora avtrycken i snön.
   

När jag hade åkt runt åkern gick jag så in.
Termometern utomhus visade +2 i skuggan.
Inomhus var det +5.
 
Sååååå fantastiskt lugnt och fridfullt. Inte ett enda djud förutom Nienka som gnällde och tittade uppfordrande.
Jag försökete lyssna på tystnaden, men det var lite omöjligt med hunden som tog plats.
 
Ställde klockan en ungefärlig tid och blev kvar i cirka 5 minuter. Klockan är oftast det första som jag brukar ställa, om så även för några minuter. Känns lite mera bebott då.....hemma!

 
Mindre varmt idag....försökte sitta ute en stund med började frysa.
På med skidorna och tillbaka mot bilen.

Hälsade på Karin, min släkting, och blev  där en stund.
Då skidor var tänkt för längre tur, stannade jag ej så länge.

Väl  vid Valasjön satte jag på skidorna. Åkte först mot väster in mot viken.
   
Vände sedan och åkte nästan ända in till sjöns slut i andra änden.
Fina skoterspår att åka i och lagom hårt. Skönt även att skida utanför då snötäcker är tunt.
 
Den här bilden är från andra sidan av sjön, där vi vände.
 
Min yogalärares hus sett från vattnet, för första gången för mitt vidkommande, från den vinkeln.
 
Den mytomspunna Dörabergsgrottan mitt i Döraberget. Såg någon form av rovfåglar på ditvägen innan vi vände. Såg f lite för små ut för att vara ormvråk. De flög in och ut i grottan.

Solen värmde gott på tillbakavägen tilll bilen och kinderna kändes varma och vindpinade.
Vackraste våren och Påsken på länge, menade även ett par som vi passerade med skidorna.....och isen; jo, den var så tjock att den slök hela isborren fick jag veta.

Många flera såna här dar vill jag ha!

Tack för ditt besök!   

- 5 grader och högt i tak. Det kändes därför viktigt att ta en dagstur till torpet för att titta till för sannalikt sista gången innan vintern tar över för flera månader.
Det blev en tidigt vinter i år och med allt regn som har varit har det känts mindre trevligt att vistas utomhus. Idag blev det sååååå fint!

Jag läggar in några bilder på omgivningen ......och jus när jag skulle ta min medhavda soppa och riskakor, såg jag ett flygplan som dök upp alldelses vid horisonten. Det lämnade efter sej en svans som försvann i samma takt som flygplanet, nämligen contrails, inte att förväxla med chemtrals som lägger ut linjer som sedan sprider sej i sidled och så småningom bildar konstgjorda moln. Den här kondensen försvann i takt med planet - härligt att få se, och mot en helt molnfri himmel dessutom.

På vägen hem togs vägen längs Valasjön och där var det, som alltid väldigt vackert. Jag stannade två ggr för att föreviga dej jag fann bedårande för ögonbicket. När jag så stod där och tittade på vyn genom kameralinsen, hörde jag något som kluckade väldigt nära. Jag tittade ner i det svart och kalla vattnet, och alldeles bredvid vägen, nerer vid vattnet växte en buske som bar is på en del grenar. Alldeles nära, en sten som stack upp ur vattnet. Det blev ett rofyllt kluckande när vattnet slog mot steten.


                     

Lite sent men till slut så......

Sedvanligt firade vi på torpet med min gamla mamma Ingrid. I år var inte dotterns familj med då de var på barndop.

Otroligt varmt var det! Varmaste Mors dag tror jag sedan jag blev mamma. 1988 var det också varmt tycks jag minnas - då Robin föddes och sedan var det hett hela sommaren.

Jag hade bakat hembakt tårta som vanligt. T o m vaniljsåsen gör jag själv.
När så min mamma och äldre bror anlände, hade mamma gjort den vanliga tårtan med tårtbottnar, vaniljvisp, grädde och hallon från egna buskar.
Min mamma jobbade i skolbespisning och blev nog frälst då pulverprodukter blev gängse och halvfabrikat. När jag har talat med andra som har mammor i samma ålder, levde de flesta kvar i hemlagad potatismos osv. Jag tror att min mamma indotrinerades av det "färdiga" och tog även med det hem. Lättsamt var det förstå istället för att göra allt från grunden. Hon var yrkesarbetande och då hade hon inte tiden som  hemmafruar.

PÅ Mors dag hade hon även med en färdig princesstårta.

Min hemmagjorda tårta brukar alltid bli kvar, och barnen älskar mormors tårta på färdiga bottnar.  



Några bilder på min mamma, William och Linda.

              

Mamma förärades med en sån där fleecefilt att ha vid TV:n. Hon är också själv väldigt begejsrad i tårtor..... 

+25 grader i skuggan var rekord för Mors dag och det var på eftermiddagen.
Helgen innan var det +5 och inte långt därifrån nu i helgen.

Härligt hade vi!!!  

I måndags tog jag mej en tur till torpet. Jag var utrustad med skidor men då grannarna plogar halva vägsträckan var där bart, och skidorna fick stanna i bilen vid vägen. Det ser mer än hemskt ut på vägen in, där SCA:s skog ligger som plockepinn där det gallrade förra hösten.

När jag så väl var framme där vägen delar sig, var snötäcket upp till knäna. Det var att plumsa i våt snö med stora kristaller. Väl framme vid huset har en gran fallet rakt äver vägen, och jag beslöt därför att ta genvägen över bergsknallen som ligger ovanför huset. Tur var att jag jag hade ögonen med mej, för där på snön låg en orm och väste med tungan utanför munnen.  Jag hann att kalla in och koppla Nienka innan hon såg den. Kan tänka mej att hon hade rusat fram för att nosa på den.

I och med att jag hade hunden i koppel kunde jag inte gå så när för att se om det fanns något zig-zag mönster på ryggen. Inga gula prickar, då är det en huggorm har folk sagt som har sett bilden. Undrar just vad du säger om bilden här nedan?

Jag skall då säga att jag aldrig tidigare har sett en orm på snön. Det var inte ens soligt i måndags och regnet hängde i luften....... Vårtecken om något i allla falll......