" Att vara naturlig är

   en väldig besvärlig posé."

                           Oscar Wilde

"Det viktigaste är inte

  varifrån man kommer

  utan vart man är på väg."

                                               Bernie Rhodes

"Livet är en tragedi när man

ser det i närbild,

men en komedi sett på håll."

                               Charlie Chaplin

Väldans vad den där dikten passar mig bra just nu!, och skulle jag berätta för ngn av vad som har hänt, kanske

ni skulle skratta hejdlöst!!!

Jag har strandat! Hemma! Nästan i alla fall - men tillbaka i tryggt förvar.

I veckan fick jga en styrenhet till min bil av min sambo.

Förra gångan bilen användes, hade den sannolikt snitslat hela vägen där jag körde. När jag gasade på gården vid hemkomst såg det ut som om jag hade slängt en hink aska på marken.Den hade dragit cirka 23 liter bensin på 7 mil.

Innebär att det var ganska mycket bensin omkringkastat inne i resten av bilen elektronik. Tändstiften rengjorda - men fortfarande inte helt ok - ev katalysatorn som var full med bensin.

Idag skulle bilen få följa med mekanikern som jag delar husrum med. Jag körde före till verkstan i en annan bil - "just in case"! Sedan var det dags för mig att åka till affären för att handla.

När jag hade vänt och kört cirka 3 km, small det till och gaspedalen hade inget motstånd. Lyckades få igång bilen och åkte cirka 1 km - sedan stannade den ingen. Men den här ggn fick jag inte igång den. Rullade cirka 300 meter och sedan var det stopp. Fick använda startmotorn för att kunna flytta bilen, från körbanan.  Den här ggn var jag cirka 400 meter hemifrån. Inte en chans att få bilen att starta så pass att jag tog mig in på gården hemma.

Till slut kom min granne, på väg till jobbet. Han bogserade mig fram till infarten där jag sedan kunde "hoppa groda" in på gården.

Det är ganska tomt på mjölk hos oss och katterna har nästan tömt sin kattmat.

En väninna sa en gång:

" När jag blir statsmininster skall jag lagstadga om "manligt harem"  - inser nu att det också blir min vallöfte till "kvinnorna"!

Så sant - så sant - det där med skomarkaren och hans barn.

Nu är det så för bilmekanikern och hans sambo!!!

Känns lite tragedi - med två bilar som inte fungerar, men om två år kommer jag sannerligen att berätta denna "idag tragedi" och de som lyssnar skulle sannolikt uppfatta det som en komedi!!!

Tidigare inslag i veckan har handlat om "spår" av olika slag, Jag har även "nosat upp" oegentligheter och skriviet om dem.

Idag väljer jag ett lugnare "spår" nämligen citat ur "Riktigt klokt sagt".

Satt och slog i boken och fann några godingar som jag vill dela med mig av. Känns som en bra avslutning på veckan, som annars har varit mera dramatisk, men insändare om vår kamp samt om "spår som" jag helst inte ville möte vid mitt hem.

"Dummma tankar har alla,

det är bara den kloke

som tiger om dem."

"Det finns inga gränser

för vad folk kan hitta på

när de saknar fantasi:"

                      Ove Hoff

"En kvinna vet att en man är förälsdad

i henne lång innan han själv anar det."

                                           Frances Bacon

"God fostran är inte att inte spilla sås på

duken

utan att inte märka när någon annan gör

det"     

                                            Anton Tjechov  

"En vän är den som vet allt om den

och ändå fortfarande tycker om en."

                                       E.W Hubbard

"När jag behöver din åsikt

ska jag tala om den för dig."

                                    Laurence J.Peter

"Att förstå är att förlåta:"

                               Madam de Stael

Med dessa citat önskar jag dig vännen en riktigt trevlig helg!

Med ljus och värme!       

                         Ankie - Cornelia

Den som inte kan vara ett gott föredöme,

kan ju alltid vara ett varnade exempel.

                                           Catherine Aird

"Mycket få människor lever idag -

de flesta gör förberedelser för

att leva i morgon."

  Jonathan Swift

Hemligheten med att förbli ung,

ligger i att

leva hederligt, äta långsamt

och ljuga om sin ålder.

                                       Lucille Ball

Igår fick jag hjälp på Facebook med att identifiera en dikt som min lärare läste för oss i skolan, "Ett ensamt skidspår"!

Idag har Indra och jag tagit oss fram på ett "ensamt skoterspår"!

Den här vintern har spåren inte varit speciellt långlivade: det har plumsats, skidats och åkts, men snöats och drivits igen. Min son körde nu för, jag vet inte vilken ordning, upp ett spår som jag och Indra kan gå på. Egentligen hade jag tänkt åka skidor men det kom jag först på när jag var ute på spåret, Lite slirtigt att gå faktiskt!

Morgonen hade varit kall -18 grader. Mitt på dan hade temperaturen stigit til -12 och det var sagolikt vackert. Vi gick efter det enda ensamma spåret. Indra med nästen hela huvudet nere under snön - kan inte förstå hur hon kan känna dofter en halv meter under snötäcket. Sannolikt ett liv ändå därunder, även om inte jag kan känna vittringen av det.

När jag vände mig mot solen kunde kan känna att den värmde - första gågnen för i år. Solljuset var väldigt starkt och jag som annars ofta bär solglasögon hade inte funnit rutinerna. Det var tur att solen inte ger ngn färg ännu - då hade det blivit rynkor!!!

I fastigheten som vi brukar passera bodde det en gång ett par vid namn Viktor och Elsa. Det var ett äldre par i 80-årsåldern. Det var en väldigt lagom promenad att hälsa på dem när barnen var små. Vi flyttade in 1990, i grannfastigheten.

Viktor hade diabetes och var nästan blind när vi lärde känna honom. Elsa tog hand om honom och allt annat runt om. Hon hade ett strålande humör och ett stort intresse för odling. Hon tog vara på fröna själv och sådde av egna frön år från år. Kommer speciellt ihåg hennes sockerärter; stora och kraftiga och med ett fårstängsel att klättra på. Hon odlade även rötter och morötter. En gång gav jag Viktor en stor squash och därefter odlade även Elsa squash.

Till höger om bagarstugan låg trädgårdslandet och bakom ladugården växthuset. Vi brukar gena däröver.

Elsa bjöd alltid på fika. Hon bakade mockarutor eller Kramforskaka som de också kallas. Det gjorde min mamma också, men inte som Elsas. Hennes var stora som bakelser och med ett tjockt lager av den bruna glasyren som även var ganska lös. Hon hade toppat med kokosflingor.

En 1:a april ringde jag till Viktor och Elsa och sa till Elsa att hon skulle titta ut för att se tre älgar vid ladugården. Inte kunde jag tro att hon skulle tro mig så benhårt. Hon försvann och jag blev sittande i luren. Jag skämder - lura en gammal människa så.

Efter en stund kom hon tillbaka, men koftan på. Hon kom tillbaka till luren och jag fick lov att tala om att jag hade lurat henne. Hon började skratta hejdlöst så även Viktor, som därefter berättade historien om och om igen.

Nu är Elsa och Viktor döda sedan många år. Fastigheten ägs av ett barnbarn och för drygt två år sedan avverkades skogen. Det känns tomt nu när det inte längre bor någon där - och sannlikt aldrig mer igen.

Min fastighet gränsar till det här hemmanet och är en avstyckning av deras hemman sedan 193 - Ett Per-Albintorp.

Bakom det här fönstret ligger köket där vi bjöds på fika. Det brukar vintertid hänga en lampa i fönstret för att det skall se bebott ut - hur ngn nu skall kunna tro det? Första gangen jag fann en lysande lampa i fönstret trodde jag  att det spökade. Nu har jag vant mig!

När man fortsätter ut mot vägen möter man den här verkstadsbyggnaden, med detta konstverk hängade från taket. På verkstadsgården - motsatta sidan - spelades det förra året in scener till den Oscardominerade filmen "I rymden finns inga känslor". Filmandet pågick en hel dag.

Så här frostigt var Viktor och Eslas hus idag. Hu.....dit vill jag inte gå in! Förvisso finns där en vedspis i köket, men.......

Så här ser det ut med bagarstugan fotat från framsidan av hustet och med det                                      "ensamma skoterspåret"

                                           i förgrunden.