En helt igenmulen dag var det. Regnet stod som spön i backen, men så sprack det upp och detta vackra fenomen gjorde sig synligt. Skulle gå ut med Amber, vände efter kameran.
Till att börja med såg jag bara en.......men efter en stund avtecknade sig också den andra.
Jag har hört av en vän att hon kunde skönja tre bågar.

Så här såg det  i alla fall ut  hemma hos mej:

          

......och skatten finns vid björken. Har dock inte kollat ännu. När det begav sig var det mer än blött......och så här efteråt, har jag glömt bort. Dock bra att veta var den finns om behovet skulle uppstå, eller hur.....?

Kung Bore är här och minus när solen steg upp!
Ögonbedövande vackert utomhus, men lite väl kallt.....

Då vintern nu har tagit tag med råge, stickar jag tuber. Andra namn kan även vara: halskrage, väpnarluva mm.

Jag gör en vid fuskpolo i tjockt garn. Min närmsta garnbutik stänger inom kort och jag har därför köpt in lite mer garner, dock begränsade färger, för att ha på lut då avståndet till nästa butik är längre.

Lägger ut några vackra bilder från förmiddagen och sedan några på mej själv då jag har testat de kragar som jag har tillängat mej själv. Som bekant stickar jag en massa och säljer även hemifrån eller på marknader.
De här gav jag dock mej själv.....

 
Amber på väg till toan!  
Toalettbesök i skogskanten.
 
Syren, björk och lärk.....
     
Grannhemman.

     
Halskragen som matchade den mössa jag stickade förra vintern så bra!
De två sista bilderna visar strukturen på garnet.
Jättevarm och skön. Kommer dock endast att finnas i begränsat antal.

     
Den grå -tänkt till min vita och jättetjocka marknadsjacka, använder den annar också.
Bilden visar hur man kan ha den som halsduk/fuskpolo, men även som skydd för ansiktet.

Tack för ditt besök!   

Såväl massmedia som privatpersoner har på senare tid talat om norrsken, vilket jag hittills tyvärr har missat.
Men så i natt, strax före midnatt, och sista rastningen av Amber, fanns där norrskenet mitt framför mina ögon.
Jag vände därför in direkt efter kameran och på de, tyvärr lite suddiga bilderna, kan man ser hur föränderligt norrskenet är. Det skiftar hela tiden och bjuder på ett spektakulärt skådespel. 
Ja, och så var det förstås också månen, men då i ett annat väderstreck - söder. Långt borta men lyste ändå upp hela landskapet som en jättestrålkastare.

         

De  senaste dagarna har verkligen levererat helt fantastiskt väder!
Stranden vid Kungsgårdsviken är ett naturparadis vid alla årstider så även de här dagarna.
Utrustad med korg innehållande aktuell stickning, lite att bita i för mej och Amber, samt hennes favoritbollar bar det iväg.

Det var så varmt i läet på stranden att det gick att ta av jackan. Amber var som alltid i sitt rätta essä och lekte "cirkushund" och fortsatte med sin "utgrävning"  som alltid. Hela stranden full med kratrar och utseendet blev mer och mer ett månlandskap. Ihärdigt grävande och sanden skvätte åt alla håll. 

Tiden för utomhus på stranden, blir just nu från cirka 11.30 till 13.30, därefter har solen gått så långt ner att den inte längre värmer så mycket.

Just när vi skulle dra oss  hemåt, dök det upp en svanfamilj med åtta årsungar som sneddade över viken, på betryggande avstånd från vår "häckningsplats"! Naturupplevelse det också i kubik!

               

Solnedgångar nära vatten under sommartid ger förutsättningar till fina sinnliga upplevelsr med ögar som också kan fångas via kameralinsen.
I lördagskväll kände jag för en tur längre ut mot kusten och vattnet, trots att jag hade stått med mitt stånd vid älven under dagen.
Destinationen blev Hornöberget och Högakustenbron med några bilder, såväl uppströms som nedströms.

         

Vackert på höstkvällen i kombination med vatten, är också ett besök till Saltsjön. Den vackra och vidsträckta sjön där sommartugorna ligger som ett pärlband längs med stranden och även då vid vägen som slingrar sig längs med strandkanten.

För två år sedan blev vi varse att sommargästerna har som tradition att fira stugsista vid Saltsjön och då tända brasor och marschaller vid sina stugor.
Vid det här besöket lyckades stugsista prickas in igen och vid 21.30-tiden kunde man se hur srugägarna började att tända marschaller och eldar länngs med strandkanten. Ju längre in på kvällen det led, desto fler ljusflammor kunde man se som avtecknade sig mot den alltmer nattsvarta himlen och det mörka vattnetn i sjön.

Det finns en liten parkering längs med vägen och där stannade vi til för att se bätter och fick där även sällskap av bekanta som likt vi hade sökt oss till Saltsjön. Efter ungefär en timme började det att skjutas upp raketer från den ena av astränderna. När dessa av slut, fortsattes det på den motsatta stranden.
Det blev för oss åskådare ett överraskande och spektakulårt skådespel.
Så annorlunda med  fyrverkerier så här mitt ute i skogen och med mörkret som total bakgrund.
När jag tänker på den här stunden får jag associationer till namnet "eldnatten" som Urkult i Näsåker benämner sin invigning av Urkultfestivalen.
Dock var det här en mera sinnlik upplevelse i bemärkelsen tystnad och ute i naturen. Endast ett fåtal båtar och deras motorer hördes i den mörka sensommarnatten.
Jag hoppas kunna komma itll skott och få möljgheten att på nära håll uppleva en "eldnatt" så upplevelserik men ändå så vitt skilt mot den eldnatt jag besökte för snasrt två vekcor sedan och då i festivalstuk.

I nattens timma och skrivande stund vräker regne ner och smattrar hått mot tak och fönster.
Vilken tur och vilken glädje att vädrets makter fanns med och gjorde gårdagens elndatt till något nytt och speciellt.

Kamerans beskaffenhet gjorde inte upplevelsen rättvisa, men i tanken är det lätt att föreställa det gmagiska med eldar som brinner längs med en långsträct sjö och helt olötsligt, lyses mörkret också upp av ett spektakulärt fyrverkeri.

         

Att åka flotte på Ångermanälven är en ytterst trevlig utflykt att göra tillsammans i ett lite gäng.
Flottarna hyr man av Westin Adventure, Håkan Westin.
För mej var det tredje gången.
Man kliver på flotten i Forsmo och glider nerför älven. Idag var det "dåligt glid" skulle nog Håkan själv ha uttryckt sig. Håkan Westin är den f d långloppåkaren som flertalet ggr har vunnit Wasaloppet. Längre ner kommer bilder från bastuflotten med prishyllan.

             

       

En bit ner efter älven ligger äventyrscampen där vi beslöt att göra ett strandhugg.

                                         
Bredvid flotten som ligger förtöjd i väntan på fortsatt färd, ligger den fd timmerbåten som tidigare bogserade timmer på älven.

     
Äventyrscampen när vi lämnade......
   
Håkan Westin med son på väg för att hämta flottar från dagen innan. Han undrade hur det gick för oss och erbjöd sig att bogera även oss, då det var mer än stiltje och älven egentligen borde ha tagit emd sig oss nedstörms utan större insakt. Nu avbjöde vi förstås att bli bogserade och fortsatte långsamt vår färd ned mot Granvågsniprona där vi skulle kliva av flotten.

   
Granvågsnipan.
         
Under vägen mot granvågsnipan passade vi på att äta av den medhavda maten. Mums - vad gott det är med mat när man är utomhus så här!

 

Nu har vi rundat udden och är på väg in i den lilla viken för att sedan kliva av.

 
En sista stunds samvaro på flotten.  
Blötdjur.  
Vände mej om och såg det vackra ljuet och flotten som vi hade bundit fast där vid Granvågsnipan och naturreservatet.
En fanstastiskt fin dag och en upplevelse som ger mersmak. Rekommenderas varmt!

Påsöndagen förenade jag mej med vännerna Karin och Gaby för en tur till Rotisidan. Med oss hade vi förstås matsäkc, hundarna och lite senare på dagen kom även Lennrt och Elias och lilla söta Silja.

Dert blåste pålandsvind och några regnstänkt hälsade oss välkomna. Efter hand klarnade det upp, men ingen dirket sol. Det var bra för såväl vår hud som hundarna med varma pälsar.
Vi fann några klippor nära skogen där vi kunde slå läger och där blev vi kvar fram emot kvällningen.
Meditaion. lite yoga samt avslappnade vila på hällarna blev något av rekreation tillsammans med den sinnliga upplevelsen som alltid infinner sig i detta naturreservat där det vilda och otämjda skapar en känsla av mäktighet.
Fram emot kvällen vilade de flesta av oss på medhavda filtar och dynor och Gaby erbjöd massage för onda kroppar. En tanke om övernattande kunde ej gå oss obemärkta förbi, men inte för tillfället, men kanske en annan gång. En plats för läger....med övernattnatn, ja varför inte?
Biler från vårt dagsläger kommer här nedan.

Det blev en hel del bilder tagna och det är svårt att välja bort några, då naturen ramar in så fantastiskt. Det får därför bli en hel radda med bilder. Följ med oss in i en sinnrik upplevelse.

                     
Amber och jag tog oss en promenad på klipporna. Ovan som hon är vid att vara kopplad 

, var vi mindre syndkade när vi hoppade från sten till sten. Vattnet lockade henne oc vid ett tillfälle var det nära för mej.
         

               
Avslutade mitt fotande med de obligatoriska "splashbildern"! Det
              går omöljigen att låta bli!

Åter en kall natt och frost på rutan. Mona ringde vid 7.30 och meddelade att hon var klar för en morgonpromenad.
Nattens minusgrader, -3, hade skapat ytterst vackra mönster på bilens rutor och det var mer än svårt att skrapa bort. Det fick bli små gluggar och jag visste ju att solen skulle smälta bort det så snart jag kom fram i solen.

Väl på Loön väntade Mona och Sussie. Vi tog vägen genom skogen och kom så småningom fram till älven och åmynnigen. Dimman låg tät och det var en magiskt stämning över hela området. Kallt och rått i skogen och ett vitt lcok över älven som sakteliga lyfte sig i takt med värmen från solen.

Jag gick loss med kameran och här nedan kommer en del av bilderna. Väl nedanför Monas hus fann värme vid en bänk där vi satte oss ner för att lapa av morgonsolen. Efter en stund anslöt sig även en matte till och en äldre golden retriver flicka; Kira, som Amber fick en liten lekstund med.

Ja, jag fotar ofta och många bilder av Ångermanälven. Jag vill kunna återkomma till de magiska stunderna om och om igen, och de tidiga morgonarna med det magiska ljuset har blivit som en favorit.

Jag bjuder dej med på en morgonpromenad även om kvällen nu nalkas.
Åter igen....är det inte som att leva mitt i ett vykort och bara ett stenkast bort.
Vardagslycka!!!