corneliasrum

Inlägg publicerade under kategorin FAMILJ

Av Ann-Christin Tjernström - 16 mars 2013 19:22

Efter en lång och prövande vinter, är så äntligen vårvinter här.
För två veckor sedan, hotades den nästan av att det hade töat under några dar, och snön försvann i all hast i slask.
Den senasta veckan har så kylan haft sitt hjärngrepp över oss, med temperaturer ner till -28 grader en morgon.
Klart och kallt alltså vilket bådar gott för att kunna vistas på isen så mycket det bara kan.

Är begåvad med vacker natur nära och idag blev det såväl solning som skidåkning det 5 km långa spåret runt viken.

Därefter kikade jag på sonen som kör isracing på isbana i fjärden lägre in efter älven.

Jisses vilken isträning!!!

   

Av Ann-Christin Tjernström - 7 mars 2011 06:56

I januari i år var det 23 år sedan jag blev mamma.

Mina barn är födda: -88,-89 och -96, vilket innebär att min yngste nu blir 15 år i vår.


Den yngste, William, tillbringar sportlovet tillsammans med en kompis i en fjällstuga vid Malgomajsjön - närmare bestämt i Stalon.


De äldsta har bott hemifrån några år, vilket gör att jag har vant mig vid att inte ha dem kontinuerligt nära.

Känns lite ovanligt och tomt nu när ingen av dem är hemma - och då under så här lång tid som nu Wiliam är borta sammanhängande.


Nu har jag dock inte brist på barn, då det även finns barnbarn och funderar på att hämta hem Julia så att vi kan åka skidor tillsammans under lovet. Då hennes lillebror är endast 3 år, blir ribban satt lite väl lågt för henne och hon behöver lite mera utmaning - hon som snart blir 7.


Lägger ut några bilder på barnen här nedan som är tagna under midsommarhelgen förra året. Vi brukar ha som tradition att fira på torpet. Först traditionellt midsommarfirande vid Valasjöns Camping. I år var det Karin och jag som ledde lekarna och Marcus Mohlin stod för sång och gitarr. Därefter samlas vi tillsammans på torpet. Oftast har jag och barnbarnen åkt dit i förväg och fixat och därefter kommer de andra ...........de äldsta "piper" oftast iväg på ngt eget nät de är mätta och nöjda och barnbarnen blir kvar med mormor.



Jag har en rikedom att förvalta: tre barn och två barnbarn.






Robin här med Daniel och William.


 


Emelie - alltid med kameran i beredskap. Här med en av blombuketterna som jag och barnen hade plockat på morgonen och som sedan delades ut av Julia.


 


William har, idag sannolikt en decimeter längre, har här

förärats med två buketter av Julia. William är hennes favorit och när hon var fem sa hon att hon skulle gifta sig med honom när hon blir stor.




Av Ann-Christin Tjernström - 2 februari 2011 19:19

Idag - ett besök hos tandregeringen!


Min sons tandställning sattes i förra året i maj.


Redan nu kan men ser en märkbar föränding till


det bättre. De la upp en plan på två år för att tänderna


skulle har rättat till sig, men fortsätter det så här


har vi förhoppningsvis det här över efter endast ett och


ett halvt år!


Helt fantstiskt hur tänderna kan rätta till sig på så kort tid!

Av Ann-Christin Tjernström - 23 januari 2011 20:41



Jag har en tonårsson. Han älskar allt som har motot! Han har rört sig i bilverkstadsmiljö sedan han var 2 år - nu snart 15 år.


De senaste dagaran har han bistått mig med min gamla bil och idag blev den klar.


Den har ryckt,varo märklig med gasen. Den senaste resan var det sannolikt som snitslat bakom mig. När jag gasade på gården efter hemkomst - såg det ut som jag hade slängt en hink aska bakom bilen.


Alla möjliga åtgärder har vidtagits och idag blev det klart - nu är även insprutningen bytt, och den av min snart 15-årige son.


Han är en fena på motorer och är sannolikt idag mera kompetent än andar tonåringar som har genomgått verkstadsutbildning.

Tyvärr behöver han papper på vad han kan göra, och det kan endast en utbildning ge honom.


Hur som helst så kan jag ge honom en del jobb, men överinseende av en far i bakgrunden.


Härligt med en "minimekaniker" i familjen!

Av Ann-Christin Tjernström - 8 januari 2011 10:21

Idag, på dagen, är det 23 år sedan jag blev mamma. Lika många + år som som det är - grader utomhus nu på morgonen.


Innan han föddes hade jag en uppfattning om naturligt födande och hemmaförlossning. Efter hans födelse ändrade jag uppfattning.


Han var planerad till den 28/1. Då jag hade högt blodtryck och bakterier kontrollerades jag nogrannt på grund av risker för hanvandskapsförgiftning, detta ngt som min barnmorska inte tydligt talade om för mig.


Gick på kontroll flera ggr under storhelgerna då barnmorskan ändå hade jour. Vid besöket på Trettondagen fann hon ngt som kändes som ett säte och tog kontakt med Österunds sjukhus, bodde i Åre kommun vid tillfället, för att diskuter ev vändning.

Fick en tid och skulle inställa mig redan 7.30 på morgonen.11 mils bilresa gjorde att jag fick vara uppe med tuppen. Väl på sjukhuset fann man inget säte men däremot så höga värden att jag inte fick vända hem.

Tur nog var jag mentalt förberedd - tror mig var lite varslad - och hade därför tagit med väska med egna saker och en bebieväska.


Jag fick tillåtelse att gå ut på stan för att köpa den barnvagn som jag hade planerat - sedan var det bara att skriva in sig på BB.


Vi var flera som gick med magarna i vädret. Vi hade långa avstånd och det var för  riskabelt att ha oss långt från sjukhus.


Jag fick dela rum med en kvinna från Sveg som hade 20 mil. Vi låg och pratade långt in på natten och då det var varmt i sängen tog jag bort skyddsplasten från madrassen.


När vi hade sovit i ungefär 1½ timme vaknade jag som om ngn hade slängt en hink vatten över mig. Vattnet hade gått och det med råge. Klockanvar då cirka 1.


Jag blev nerkörd till förlossningen och värkarna satte igång, men inte speciellt verksamt. Vid 4-tiden avtog värkarna. När överläkaren besökte mig vid 8-tiden hade förlossningen kommit av sig. Det togs beslut om att sätta igång mig.

Jag fick dropp och blev beordrar att vara uppe och gå.


Natten innan jag åkte in till sjukhuset hade jag sovit i cirka 4 h då jag hade packat och gjort klart bebiskläder långt in på natten. Natten före förlossningen 1½ timmes sömn och nu värkar som höll på att spränga mig.


Jag så ifrån att jag inte orkade gå omkring då personalen befarade att det skulle dröja 1½ halvt dygn ytterligare.


När det började vara tid för lunch stod jag itne ut längre! Vi var 9 styckan på förlossningen varav tre förlöstes med oplanerat kejsarsnitt. Det var nästan kaos och nattpersonalen fick stanna kvar under dagtid.


Barnmorskan som nog tyckte att jag var lite pjoskig sa att jag fick vänta in överläkaren som då skulle avgöra om jag kunde erhålla ngn form av smärtlindring. Öveläkaren kom gjorde en undersökning och öppningen var endast 4 cm, men däremot kände han en hand och navesträngen - och nu blev det bråttom.


Det sattes snabbt in Bricanyl för att få värkarna att avta. Operationspersonal strömmade in och tog på mig kläder för operation. Nu var det ytterst viktigt att det inte blev ngt tryck nedåt - jag som tidigare skulle vara uppe och gå!!!!


Barnmorskan rusade genom korridorerna med sängen och stoppade hissarna -nu var det bråttom. Narkosläkaren mötte oss sprinagnde i korridoren och dörrarna till operationen stod öppna. Ett annat oplanerat snitt fick köras ut.


De slängde över mig en mask, decinfinserade magen och sedan blev det svart. 16 min efte Bricanylsprutan föddes mitt första barn. En dramatik som händer en ggn per år på Österunds sjukhus meddelade överläkaren sedan när han besökte mig. "Vid brukar inte göra så här med våra förstföderskor" förklarade han - men nu gällde det barnets liv!

Barnmorskan ursäktade sig också - med att hon inte hade ignoerat mig så här om de hade vetat att barnents liv var i fara.


Nu gick det bra - men om jag hade varit en  "lydig" förstföderska och gjort som jag hade blivit tillsagd kan det ha blivit större komplikationer.


Efter att ha fött mitt första barn - ändrade jag åsikt om det där med hemförlossning. Att barn föds utan komplikationer - känner jag idag är mera ett under än en självklarhet.


Barnen är en gåva och mitt första barn och min första förlossning fick mig att inse att det inte alltid är en självklarhet att föda barn och att allt går enligt planerna.


Ida gär det 23 år sedan Robin föddes även om den här historien känns som om det var igår.   


Därefter har jag fått två barn till och där har det varit mindra dramatiskt!!!! idagaär de 21½ och snart 15.   






Av Ann-Christin Tjernström - 9 december 2010 19:07

Med en padagogisk bakgrund vill jag självfallet hjälpa mina barn så långt det går!!!!


Hade själv inte samma förutsättningar som mina barn, med att få hjälp med skolarbetet! Kä,pa själv!!!!


Mina äldsta barn är vuxna. men den yngste behöver fortfarande lite hjälp - tycker jag i alla fall!!!!

Ikväll är det ekvationslösning! Ekvationslösning hade jag själv problem med och på något sätt har åren i höstadiet med en mamma strul, gjort att jag inte riktigt förstår. Har nog inte heller den matematiska begåvningen som vissa andra förunnas att äga.


Hur som helst, ekvationslösning var/är det! Skrivning  i morgon. En skrivning som under lång tid har varit känd. Nu ikväll är sista kvällen!Ett pass är avklarat, puh!!!


Tar en paus - och pustar ut!!!! Snart dax för sista mattepasset!

Fy sjutton viket liv det kan bli av lite matte!!!....och fy vilka strängar de egna biologiska avkommorna kan slå an!!!



Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards