Då vetrinär-Annica var på väg till travet idag fick vi vända oss till veterinärstationen. Märkligt nästan på dagen efter hennes livmoderoperation för två år sedan, träffar vi Joakim igen. När hon fick sin livmoderinflammation var det påsk och många mil till jour djursjukhus. Vi beslöt därför att låta tömma henne på var, med samma metod som vi tjuvparining. Massor kom det de påskdagarna.

När det så blev vardag beställdes tid för livmoderoperation i Sundsvall, och det är imorgon på dagen två år sedan.

När William och jag så kom iväg hade Indra det nu svårt för att stå. Trots att hon hade varit ute och rört sig lite snabbt några timmar innan. Något vestibuläris syndrom kunde inte fastställas och nu var Indra påtagligt mycket sämre än vid en sådan diagnos.

Efter en hel del undersökningar fann man att hon har något som trycker i hjärnan vilket påverkar hennes balans, muskler och känsel.. Vi hade nu två val att: testa medicinering vid ev hjärnhinneinflammation (antibiotika) samt hjärnblödning och då behandla med cortison för att minska svällnaden.

Ser dock att hon blir allt sämre trots meciciering. I morrn blir det ett tuft beslut....... Det skall sanneringen till ett under för att hon skall återhämta sig!

Det blev ingen lugn natt - snarare en mera orolig. Indras yrsel verkar ha tilltagit. Hon kräktes upp det lilla vi hade fått i henne igårkväll. Hon är yttest vinglig och går in i saker. Ser nästan ut som att hon har mist en del av sin syn - men ändå inte då hon emellanåt lyckas orientera sig rätt.

I natt har vi varit ute flera ggr. Indra har inte legat stilla speciellt lägen åt gången. Ser att yrsel tilltar när jag lägger ner henne på sidan. Hon har gått mellan ytterdörren och sin bädd mest hela natte, men inte lyckats lägga sig tillrätta, utan jag har lagt ned henne och stoppat om henne ett täcke. Efter några minuter har hon varit uppe igen - gått fram och tillbaka till dess att jag har lagt ned henne. Hon har också gått rakt in och ställt sig i hörn eller under ytterkläder som är vid ytterdörren.

Gick ut och googlade på hundar och hjärnblödning då hon ser väldigt konstig ut. Fann där att hjärnblödning är ovanligt hos hundar men att de kan ha drabbats av något som heter vestibularsyndrom som är en störning i innerörats balansorgan. Detta stämmer väl överens med Indras symptom, om hon nu ändå inte har fått hjärnblödning.

Ringer Veterinär-Annica så snart jag kan.
Känns som att jag måste vara beredd på det värsta. Det är svårt att låta en sådan här stor hund testas under några dar, då hon är allt för tung och stor för att jag skall kunna lyfta och hjälpa henne hela tiden. Självfallet skall inte heller hundar plågas för att vi människor inte orkar ta ett svårt beslut.

Det är dock svårt att avgöra hur illa däran Indra är då hon är så himla vinglig och konstig i blicken. I och för sig blir man väldigt dålig när man har yrsel, och skulle det vara en störning på innerörats balansorgan kan man sannolikt bli så här vinglig och dålig.

Känner mig helt färdig efter en natt med vak och annat samt orolig för hur det skall gå för Indra. Det här kom så plöstligt och hon har varit så glad och pigg under vintern och våren - och har dessutom gått ner de överflödskilon som hon drog på sig efter att hon opererades för livmoderinflammation.

Det är fantastiskt att äga en hund - men ack så oroligt när de blir så här sjuka. Måtte det vara något som är behandlingsbart!!!!

Indra har varit lite liten i maten de senaste dagarna, ofta kräkts med gräs i, och nu i natt - väldigt kissnödigt flera ggr och sedan på hallgolvet. Hon är hängig och tittar uppfordrande på mig. Lite vinglig är hon också och vill inte riktigt ligga stilla på sin plats utan flyttar runt.

För två år sedan fick hon livmoderinflammation och livmodern operarades bort, därför kunde vi utesluta det.
Som vanligt insjuknar både barn och djur så snart det blir helg, och då blir det lite besvärligt att få hjälp.
Beslöt därför att ta kontakt med vår granne 500 m bort som är veterinär. Vi fick komma direkt. Indra hoppade glatt ut ur bilen och började att nosa omkring bland alla, för hundar, trevliga dofter och svansen gick som en propeller som vanligt är.

Hon var även glad över att få komme in i undersäkningsrummet där Annica undersökte henne utan att finna något speciellt. Indra var glad ända tills vi kom hem och in igen. Hon tittade ledsamt på de olika skålarna med mat som hon annars tycker om. men inget föll henne i smaken. Hon blev t o m erbjuden en halv kattmatsburk som hon tog några tuggor ur, men sedan lämnade - ytterst anmärkningsvärt hos en labrador som kan äta för jämnan.

Vi grävde för några år sedan utanför entren, och huset står på gammal sjöbotten, vilket gör att lera lätt kommer upp i dagen och ställer mycket på ända. Det har legat en del vatten i en fördjupning och där är det nu en väldigt kletig pöl, vilken Indra har valt att gå igenom innan hon går in. Dammsög därför och torkade bort den lermull som låg som ett lager över golven.

Skurade verandan som hade en tjockt lerlager - hunden sov, trodde jag. Öppnade ytterdörren för att släppa in lite vårljus och vårvärme då solen ville lysa igenom en del.
Gick sedan upp på övervåningen........

Det skulle jag inte ha gjort - inte med ytterdörren öppen åtminstone. Den sjuka hunden gick nu själv ut, trampade igenom lerpölen, in på golv och mattor igen - förutom att ha gått omkring på verandagolvet.

Nu fick hon stanna ute en stund - trodde att hon skulle ligga kvar i solen på verandan - men ack så jag bedrog mig.
Hon hade puttat bort stövlarna som jag satte i dörren för att hon inte skulle gå in - hon som aldrig går och tränger upp en dörr eller annat. Nu var vi åter på ruta ett igen, och igen, och igen.

Fattar inte riktigt varför hon inte kan ligga stilla när hon mår dåligt - det skulle i alla fall jag ha gjort. Ingen större vits med att tömma skurhinken på vatten, det står i alla fall klart nu.

Indra har torkats ordenligt igen - men leran smyger långt upp  i tassarna, och hon har nu beordrats att ligga på sin bädd. Nu återstår att se hur lydig hon är.

Vi går nu alltså mot en helg. Indra mår dåligt, inte så dåligt att hon kan undvika en lerpöl dock, men ser darrig och olycklig ut samtidigt som hon inte vill äta någon mat direkt. Lite levergodis och kattmat förutom vatten och pyttelite näringslösning.

Nu får vi hoppas att hon har ätit i sig något som hon inte borde oah att hon är piggare i morgon. Jobbigt när djur blir sjuka under helgerna när det är svårt att få hjälp.

Lera som följer med djurfötter in har sannerligen en förmåga att hålla sig fast. Så snart det våta har torkat ligger det ofta ett tunt grått lager kvar - torka igen.

Hur kan det komma sig ett en hund blir så glad och pigg när hon kommer till veterinären och ser så eländig ut när hon är med mig. Spottar hon upp sig för främmande hon som jag och livar upp sig själv när det är något nytt - för att sedan falla tillbaka när hon kommer hem..........jag bara undrar,

Nu ser Indra lika hängig ut som i morse - och inte har vi någon höstskit som hon kan livas upp med - endast en lerpöl att traska igenom och sedan lämna ifrån sig spår av.
Hoppas nu bara att Indra är piggare i morrn och att vätan i pölen har sjunkit undan. Jag själv tar mig ett yogapass eller annan behövlig vila, i händelse av att det blir lika "kissnödigt" kommande natt!

Ja, då har jag testat det där med vidoklipp.

Att hämta det från hårddisken var inte svårare än att hämta bilder,

men hur får man bort pilen som ligger mitt i bilden?

Nu ser man endast Indras, alltid så glada, svans!

"Att lära så länge man lever" - är verkligen ett ordstäv att

referera till när man än ny på
  bloggen!!!

Aha!!!!

I förrgår +-0, igår -23 och idag +1! Märkliga väderförändringar!

Jag har då aldrig varit med om sådana här markanta svängningar!!!

Det här gör att de fysiska sysselsättningarna består av två olika slag, och då mest beroende av temperatur. Jag syftar då på skottning eller vedbärning. Är det inte vrålkallt så snöar det, och det som kom inatt och nu på f m var blötsnö och tung sådan. Det plana verandataket, som förhoppningvis skall bytas till ett med nock, var ganska neddtyngt med en halvmeter tung snö.

William som är lättast, eller åtminstone lättast och starkast, brukar få "äran" att putta ned snön på backen. Men fy, vilken tung!!! Usch!

Det var som färdiga snögubbar i masso, jag menar då runda kroppsdelar. Jag har nog slängt ämnen till ett hudratals snögubbar och andrs snöskulpturer nu mitt på dan.

Indra, labradoren, hjälper till på sitt sätt - det genom att hoppa och skälla på  spaden  när man slänger iväg snön. Hon kan även riva ned en del snö från kanterna när hon hoppar och gräver fram kvistar som hon bråttas med.

Idag fick hon sig även en "simtur" i djupsnön. Willam kastade en del snöbollar till henne och hon "dök" gång på gång! Det enda som syntes var hennes glada svans som "aldrig" är stilla.

Här nedan några bilder från hennes "simtur"! :)

        Vift, vift!

På helspänn! 

Ingen så tillgiven och kärleksfull som Indra!!   

  Fokus! Indar och William!

 Tack och hej - leverpastej och armar som en orangutang!!!

      JAG ÄGER EN HUND - INDRA

Jag äger en labradortik - Indra.   

Hon är det mest tillgivna som det går att tänka sig.

Vi har en ytterst nära relation - hon läser mina tankar som ett medium

Tänker bara tanken på att gå ut - så är hon färdig!

Det spelar ingen roll om hon sover djupt på sin brädd - min tanke väcker henne.

Något annat som även väcker henne är när jag lägger skärbrädan tillrätta över diskhon för att skära mat!!!

Vackrare ögon finns inte! Hon flyttar sig ständigt framåt - en centimeter åt gången - för att jag inte skall missa att hon sitter alldeles bredvid mina ben.

Hon blev i höstas 8 år och jag hoppas få behålla henne länge än.

Kan aldrig lyfta en jacka från sin krok utan att hon står bredvid mig.........

min ständiga följeslagerska som dyrkar mig högt. Hon är överlycklig när jag kommer in - även om jag endast har varit ute för att tömma komposten!!!