Jag avskyr orättvisor och brukar säga att jag hellre är en glad lax som simmar uppströms än en död sill som följer med strömmen. "Det är bara döda sillar som följer med strömmen" finns det ett ordspråk som lyder.

Det finns de som anser att jag kanske skulle må bättre av att inte engagera mej så djupit i olika saker. Tvärtom, skulle jag vilja säga!!!! Jag tycker inte att man enbart kan reagera man skall även agera utifrån den förutsättningar som varje enskild person har. Det kan vara från att skriva under med sin namnteckning till att demonstrera.
Jag brukar ofta skriva insändare, och när tanken om ett ämne har väckts får jag det inte ur huvudet förrän jag har formulerat det under någar tidigare morgnar, skrivit ned det i insändarform eller gjort en skrivelse till någon myndighet. Då kan jag slappna av för jag vet att jag har reagerat!

För några veckor sedan skrev jag om den besprutning av vårt luftrum som kallas för chemtrails. Info om detta finns under kategorin med samma namn.

Just nu gäller det vindkraftverk för mitt vidkommande. De infraljud som följer med dem och den smutsiga el som kommer ut i våra elledningar. Två vindkraftsparker har i dagarna beslutats att byggas alldeles för nära mej för att jag inte skall påverkas. Min känslighet tillåter inte vad som helst utan att jag får markanta problem. Poltikerna och tjänstemännen i kommunen är inte tillräckligt pålästa när de fattar beslut om bygglolv och förlitar sej på kraftbolagens experter utan att ta reda på all relevant fakta. Vinstintressen går före som vanligt!

Nästa vecka hoppas jag har något formulerat och klart för vidarebefordran

Avslutar med ett citat av en okänd författare som belyser det jag skrev här ovan:

"Om du tror att du inte behöver

göra något åt jordens problem

då är du ett av dem."

Trampade iväg som vanligt är samma tid på morgonen.

Släppte Nienka när vi var på lagom avstånd från vägen........sedan blev hon efter.

När jag kom hem till bagarstugan på Victor och Elsas gård var det jättesmutsigt i snön. Någon hade gått fram och tillbaka in under huset - och sedan gått omkring i snön och på skoterspåret - nytt sedan igår. Ordentligt "nesmutsat"!

Det var två gångar in under huset, en efter gaveln och en bredvid den lilla bron vid ingången. Därefter hade den smutsigt fotade besökaren gått in under ladan.

Jag gick snabbt uppför backen. Vill gärna få lite flås även om det blir en kort bit. Jag ropade på Nienka om inte syntes till - lite extra högt om skogens konung skulle hålla till i mina faggor. Till slut kom hon........

Vi vände tillbaka hem - då jag kom ihåg beställningen på Power Boots till verkstan. Tog 50 meter till fram efter spåret till boningshuset - lika smutsigt där.

Någon hade gått efter husväggen - såg nästan ut som människor - och smutsat ner även där.

Räv hade jag tänkt när jag såg att det var grävt under bagarstugen - men den gör inte så här bred gång.
Det måste vara någon med riktigt "stor" mage?, och kanske en randig nos.

Vid eken gjorde Nienka ett tappert försök att rulla sig i urinen som syntes i snön

Jag gick hem till Power Bootsen!

Funderar över vad mötet med grävlingen/spåren har för symbol:

Solögas "Djurens språk" saknas alltjämt i min hylla.......

För några år sedan rådde mej en kvinna att jag skulle googla på mitt eget namn.
Jag följde hennes råd - och döm om min förvåning då jag fick åtta träffar. Inte kunde väl lilla jag vara registrerad som en person som man kunde googla på. Kvinnan som gav mej rådet hade en  hel del träffar.

Vid ett annat tillfälle gickjag in på Eniro, och blev då överraskad över att t o m mitt hus gick att se på kartan.
Inte lätt att hålla sej gömd om man skulle önska.......skyddad identitet blir då ett måste.

Igår roade jag mej med att göra en sökning igen.
När jag och Åsa drev "smörupproret" var det en del träffar på mitt namn. Nu fann jag träffar som jag inte hade förväntat mej?

Till och med kommentarer i andras bloggar fanns med!!!

En insändare som inte är publicerad i papperstidningen - dock på webben - men en annan rubrik! Måste kolla om det stämmer med rubriken jag satte här!!! Den har jag förstås glömt bort.....

Även bilder fanns nu med.......

Idag är allting välditg offentligt!!!! Visst brukar jag "vädra" mina åsikter - de flesta utifrån erfarenheter som jag har fått i livet. Ell obekväm info som har kommit till mej via olika nätverk. Men att hitta träffar på infot på google och bilder på mej blev en överraskning.

Jag har insett att om man "sticker ut" emellanåt så kan man få ögonen på sej........men någon form av avskildhet......? Jag upplevde den här sökningen mera offentlig och avslöjande än tidigare.

Ett tips till Dej! Har du "öppnat munnen" någonstans och vädrat dina tankar, erfarenheter eller åsikter - kan du inte vara säker på att det inte finns en träff på dej!

Nu har Du i alla fall "träffat" mej här idag!!!

Solen lyser och det stormar  viner runt knuten.......vindspelet spelar för mej!

Ha en fin dag!!!!   

Jag gruvade mej länge innan jag gick ut......

Det som jag trodde var skoterspår som skulle hålla för mej, höll endast för Nienka. Nu när det har snöat en del och driver ordentligt, var det svårt för mej att hitta de välkörda spåret som gör att jag inte sjunkter ner.
Det tog ett tag innan jag fick fast under fötterna. Jag följde spåret och släppte så småningom Nienka.
Hon hoppade och var glad. Hon gillar verkligen snö och hoppar omkring precis som när vi är vid älven. Väl på Victor och Elsas gård, var spåren översnöade. Där fick jag plumsa upp till knäna, men för att hunden skulle få sitt gjorde jag det en bit till dess att inte längre gick att gå. Vände hem!
Det snöade vägrätt!!!!

Så snart det är sånt här oväder och jag är ute och plumsar, kommer bilderna upp på näthinnan, när Madame Flod i Strindbergs Hemsöborna, plumsade omkring i snön för att hitta sin vänsterprasslande man Karlsson. Han var som vanlingt ute med någon annan och Madame Flod, Anna-Eva, grät och snörvlade medan hon snubblade fram över gärsgårdarna i djupsnö och storm. Minns att hon endast hade en sjal om axlarna och att hennes kjol släpade i snön.

Senare blev hon sjuk och dog. Man fick se henne ligga i kistan vitklädd med händerna knäppta. Sedan tappade de kistan i en vak på havet - lika hemskt väder då. Stormen tjöt vid båda tillfällena, och ett mycket högre ljud än vad som är vanigt i verkligheten.

Jag var 5 eller 6 år när Hemsöborna gick som serie på TV.ns enda kanal! Det var dessutom i luciatider och jag fick mitt första lucialinne. Jag skulle prompt sova i det - och min mamma förstod ingenting. När jag så hade fått min vilja igenom och lagt mej i sängen. Knäppte jag händerna på bröstet och låtsades att jag var död som Madame Flod.
Jag berättade inte förrän långt senare vad jag hade gjort. Scenen på TV berörde tydligen mej så djupt att jag också ville testa hur det var att ligga med vitt linne och knäppta händer. Död var inget laddat för mej då!

När jag så vände åter ven snön precis som i Hemsöborna. På den korta stund jag var borta hade spåret i det närmsta blåst bort. Nu var jag inte så långt borta och hittade förstås hem utan spår att följe.
I sånt här busväder blir jag abrupt påmind om min litenhet. Tittade på träden som länge varit tyngda av snö. Nu hade det rasat ner, men många av dem var ovoväckade böjda. Snabbt in i stugvärmen och brasa i pannan.

Jag längtar till sommar och sol och fundera emellanåt på om jag bor på fel breddgrader!

Jag har bytt morgonrunda. Inte enbart för att det finns skoterspår, utan även för att jag har älg som rör sej hela tiden vid ödetorpet dit jag annars brukar ta min morgonprommis.

Första gången jag mötte skogens konung, var när sonen hade gjort upp ett skoterspår till mej efter den sista snön.
Jag brukar släppa Nienka när jag har kommit så långt hemifrån att hon inte ser trafiken som hon annars är alldeles för intresserad. Vi gick uppför den långa backen - och visst såg jag att hon ställde sej och vädrade med nosen rakt upp. Fortsatte gjorde vi dock!

Väl framme på gården - ställde hon sej igen och lyfte nosen mot himle. Då såg jag den - inte hon.
Den stod bara bakom den gamla bagarstugan. Fort vände jag på klacken innan hon han se den. Jag vet ju inte

hur hon reagerar - lite feg är hon - men reta upp älgen skulle hon kanske kunna göra-


Nästa gång bestämde jag mej för att tala om att jag var på G. Började därför att sjunga på E-Types verison av, "Jag är Gud", när jag passerade bagarstugan vid första hemmanet, Vicotor och Elsas. Fortsatte att sjunga till dess att jag såg den igen. Nu stod den endast 30 meter ifrån mej i backen upp mot torpet. Jag vände snabbt på klacken, men var var Nienka. Van av att ha Indra som jag aldrig behövde kolla, glömmer jag ibland att titta efter Nienka när jag vet att hon är på betryggande avstånd från vägen.

Jag började att springa, och ropade samtidigt på hunden. Hon var nedanför diket, på nedersidan av vägen. Hon märkte ingenting - pust!!!!


Tredje gången var den så efter åkerkanten. Hade jag fortsatt att gå hade jag hamnat 10 meter ifrån den. Jag såg den som en brun klump inne bland slyskogen - vände igen.
Det är alltså inte älgen som flyr utan jag.

Fjärde gången hade jag mitt barnbarn, 4 år med mej. Vi skulle åter upp med skidor till torpet. Sonen var med och gjorde ett nytt skoterspår - det hade snöat igen.

Nu pratade vi och åkte skidor - och de är inte helt tysta. Wille var en bit ner i backen och väntade på att jag och Alvin skulle ta oss upp. Jag var först och där stod den igen. Nu lite västerut mot skogsbilvägen men endat 50-60 meter från mej. Hunden lös, Alvin på skidor.

Wille kallade in Nienka och jag försökte att  få Alvin på rätt köl nerför backen. Jag körde före för att visa och han kom efter. Högt gav jag honom instruktioner......
Vi tog oss ner efter några små vurpor och hunden var längre ner med Wille - pust igen!!!!

Nu väljer jag mera öppna landskap!  

Älgen är mer rädd för den än du för den, kanske du skulle säga - men inte den här!!!
Det spelar ingen roll vilken låt jag sjunger, så står den bara där och tittar på mej.

I förrgår var det älg igen. Nu var det Willes tur. Han var på väg hem på kvällen med moppe efter Mariebergsvägen.
När han är där i kurvan vid älven ser han älgen i diket. Trots att han kommer på  moppe - kliver så älgen mitt framför honom på vägen. Han fick göra bredställ på vägen för att inte köra rätt in i baken på den. Han var på väg rätt in i baken på den! Endast någon meter ifrån. Det gick bra!!!! Men han var ganska skärrad när han kom hem. Älgen hade förefallit väldigt stor i närkamp så där.
Undrar just vad som skulle ha hänt om han hade "tuschat" till älgen.
Hade den dragit därifrån eller gått till anfall????

På moppe är man inte speciellt skyddad!

Det här är lite av mina erfarenheter av älgar den här vintern! Tidigare tycker jag mej ha mött älgar som går iväg när det möter människor - men inte de här som vi nu har mött!!!

Jag försöker hur som helst att hålla mej på "min kant" och väljer öppna lanskap så långt det går!   

Morning!!!

Högt i tak hos mej nämligen -23 grader när jag var uppe och eldade strax efter 5 i morse.
Jag gillar inte kallt - åtminstone inte så här kallt! Jag föredrar strax över -10 grader så här års.

Detta för att solen skall värma så där lagom mitt på dan, och temperaturen då skall bli så där jättelagom

för utomhusaktivitet.
Ja, för utomhusaktivitet är den del av min vardag. det vet ju du som följer min blogg.

Hundägare som jag är - finns inga kojdagar - ut i alla väder.

Hade dock hoppats att dessa temperaturer var ett minne blott för den här vinter - ack så jag bedrog mej.

Får plocka fram väpnarluvan igen. Minns att jag förra året betraktade mej i speglen med den på, och tyckte, men känna igen utseendet på nunnorna i filmen Sound of Music när jag såg min spegelbild.
Jag tror att det var "linjerna" runt ögonen som var så där igenkända. Väldans vad markanta de blir då man dessutom trycker ihop dem med hjälp av luvan. Nu är jag dock inte skådespelare, utan bara en vanlig mamma/mormor.

Jag har svårt att låta bli att engagera mej:
Det har varit strålningsfrågor, försäkringskassan, patientfrågor, mat i förskola/skola, orättvisor av oika slag mm.
Brukar vädra mina åsiket i form av insändare och inlägg på allehanda.se

Nu har jag fått kontakt med en kvinna med misstänkt morgellons sjukdom. Hon skriver på en blogg precis som jag.
Jag finner det angeläget att vi tar del av andra människors verklighet och försöker att göra något för dem som har det speciellt svårt. Om du någon gång känner att du behöver distans till dina egna problem - gör då ett besök på den här sidan. Visst kan våra egna problem kännas som oöverstigliga och jag har under mitt eget liv utsatts för olika prövnngar som i många fall varit mer än svåra och för andra svåra att inse att det har varit sant.

Jag har också "stångats", nästan krälat i dynga, men likt dockor med tyngd i botten, rest mej upp igen. UPP IGEN. Det som inte tar död på oss härdar oss sägs det, och visst finns det ett visst lager av hård hud på näsan. Hoppas även att jag lärt mej ödmjukhet och förståelse pga mina egna erfarenheter.

Innan ni lämnar min sida, klicka på den här länken och läs känn in: http://blogg.passagen/madame-frustration/

Att drabbas som denna kvinna har gjort är bland det svåraste som jag har kommit i kontakt med.
Gå även tillbaka och titta på youtubeklippet med morgellons sjukdom, om ni funderar vad det är. Det publlicerades igår

Jag blir ytterst berörd.........kan inte tänka mej att du blir annat!!!

Vi måste värna om varandra i en tid då vi prövas mer eller mindre svårt.

Jag började med kylan som är en baggis då jag äger en del varma kläder och utrustning. På med doket och möt dagen:

Lev väl!!!  

Det kändes verkligen som en lättnad när snön och lite kyla kom strax före jul. Hösten hade varit förskräckligt mörk och blot, och dessutom så full av "koskit"! Det hade aldirg tidigare, under mina år här, spridits så mycket flytgödsel runt om min fastighet. Det fanns ingen annanstans att gå med hundern än på den smala och tungt trafikerade vägen. Ibland var det så mörkt att jag knappt visste var jag var, även med pannlampan som fastväxt på huvudet.

När snön så kom blev det ljust och rent. Det gav oss andra mjligheter till utomhusaktiviteter.
Häromdan skrev jag om hur jag till att börja med, åkte skidor där det inte var några spår. Så kom snön i massor och det blev slut med det! Skoterspår har jag  dock haft tillgång till, och så i måndags fann jag ett preparerat spår 150 m bort som ledde ner till älven och sedan följde efter stranden. Härligt tänkte jag och testade.

Det blev dåligt med kontinuiteten!!!!
Trots att jag inte sover så hårt, har jag inte hört att det har stormat under natten. En driva en bit in över infarten samt ikullblåsta saker gav tecken på det.

När jag sedan tog mej till skoterspåret som leder ner till tjärnen och skoterleden, fann jag det nästan översnöat. På vissa håll hade det drivit och det var cirka 2 dm med snö. Det blev att plumsa!!!!

Väl nere på tjärnen hade det drivit ännu mer. Nienka var glad när jag släppte henne lös - hon älskar snö - och skuttade omkring, tokade sej och gjorde sina behov. Skoterleden var igensnöad så när på ett spår som jag såg en person som gjorde tidigt i morse när jag tittade efter bussen. Den som sonen med nöd och näppe hinner med på morgnarna. Det spåret tog jag! Skdispåret som jag var så glad över - är nu ett minne blott!!!

Det var ganska mulet och jag såg inga misstänkta strinnor!

Jag känner mej abrupt väckt till en mardröm som jag egentligen har känt till länge, och ju mer jag läser och får vet, blir jag mer och mer oroad över mänsligheten och allt biologiskt liv. Mina kontakter av personer som bor i trakter av sprayande ökar, och med dem ännu mera insikt.

Mitt hopp står till att vi alla tillsammans skall kunna verka för att få en förändring. Genom aktioner med flygblad och information som sprids likt en löpeld borde väl folk VAKNA!

Jag har drivit mina "slag" under de senaste åren av mitt liv. Jag har genom egen ohälsa tvingats lära det andra inte vet, pga min egen känsliga konstitution och följdverkningar av amalgamförgiftning sedan barnsben.
Jag vet att det är svårt att få allmänheten att vilja ta in det som inte alla känner och som inte syns.

Det här syns!!! Streck efter flygplan som inte försvinner när planet försvinner utan breder ut sej på bredden och så småningom även bildar mold för solen. Det är inte alltid rutnät som jag visste sedan tidigare. Strecken kan gå parallet, långt ifrån varandra och ibland ensamt.

Jag har under många år försökt skaffa mej skydd för det som jag inte tål och som inte syns, och det finns fortfarande några bra pllatser att vistas på.
Jag har tagit en massa preparat och en del behandlingar genom åren. Det sista jag testade var Amegas zeropointladdade produkter och blev dessutom distributör. Mina erfarenheter av det har jag noterat i kategorin Amega.

Men hur skall jag skydda mej från det som kommer uppifrån och som kan ge Morgellons sjukdom?????
Skit som även förorenar våra marker och vårt vatten.

Jag tycker att det är svårt att känna en äkta och genuin glädje när så många människor idag utsätts mer än vi andra gör. Det här är stort och ytterst svårt att greppa!!!

Jag tittar ut genom fönstret, går till nästa fönster och tittar: Solen lyser på ett vackert vinterlandskap och himlen är ljusblå bakom tunna slöjor av moln. Jag ser inte ett enda streck på himlen och ytterst tacksam för det!!!!

Ha en fin vinterdag!   

Jag lyfter ögat mot himmelen och ser i skyn en massa ränder.

I min förtvivland jag ber till högre makter och knäpper hop mina händer.
Jag ber att det jag ser i verkligheten inte händer.

En mardröm skapat av girighet

En absolut verklighet. 

A-C

"Murdering us from the sky" här med Jeff Saxon