corneliasrum

Inlägg publicerade under kategorin REFLEKTIONER

Av Ann-Christin Tjernström - 6 februari 2012 11:55

Ett mirakel måste det väl ändå vara när temperaturen helt plötsligt är -3!


Igår morse var det -38. Det gick inte att hålla kylan utomhus och efter en natt då brandvakten hade tagit

ledigt var det endast +10 i köket. På med kallingar och tjocktröja och ner i pannrummet. Vi har kattlucka i källardörren så det känns som att komma ut när man öppnar dörren ner till källaren.


Det var svårt at få en bra temepertur inomhus, även med kompletteringsväre av elelement.


Tittade på SMHI:s hemsida och fann där att temperaturen i mina trakter skulle vara -8 grader. Kändes som ett löfte svårt att hålla och skrev på Facebook, att de hade lovat 20 grader högre temp än vad som var just då.


-27 i morse och kylslaget igen. Nu -3!!!!!!! OJJJJJJJJ - trodde inte mina ögon.   


Nu är det snart lika varmt utomhus som inomhus!!!!

Av Ann-Christin Tjernström - 28 november 2011 12:00

"Familjens projektledare säger upp sig" - ja, det är titeln på en bok som en trött mamma skrev för några år sedan.

Hon lade in avskedsanökan, men fick oturligt nog avslag.


Igår bestämte jag mig för att göra nästan detsamma. Jag finns  hemmavid och då är det alltför lätt för den övriga familjen att ta mig för given. Inser också att jag nog kurlar min yngte, som nu ä rtonåring alldeles för mycket.


Jag meddelade vid middagen igår, att händanefter fick sonen och hans far dela på middagshållningen om helgerna om jag tar veckans fem vardagar. Ganska "rättvist" - eller???

Då jag är veg. sedan många år tilbaka och de andra i familjen succesivt har gått över till husmanskost - blir det jag som blir lidande i kosthållningen. Jag saknar energi att tillaga två varmrätter varje dag vilket gör att min egen kosthållning blir lidande.  Det finns ju faktiskt kokböcker att gå efter - om man inte klarar av att laga vet. mat.


Jag sade även upp mig från morgonsysslorna. Speciellt det där när jag får tjata mig tokig på att få upp tonåringen så att han hinner med bussen klockan 7.13 Ibland kliver han upp 6.55 - han vill "sova ut"! Inte så lätt att sova när mamma börjar tjata 6.35 och tonläget blir allt högre ju längre tiden tar.


Nu bestämde jag mig för att ställa väckaren på 6.35 och sedan gå ut med hunden redan 6.30, bara för att han skall få kiva upp själv. Det var lite väl mörkt ute just vid den tiden, men vad gör jag inte för att min "uppsägning" skall få "laga kraft"! Pannlampa finns - och den fick jag använde jag. Jag såg till att vara utomhus till dess att bussen hade gått - ja jag mötte den faktiskt på väg hem.


Nu sparade jag i alla fall den energi som går åt til tjat, och vann en timme. även om det var väldans mörkt ute - och det var värst vad dagen sedan känns lång.


Fortsättningn följer..........undrar just om även jag får avslag på min ansökan?

Dessutom hoppas jag att vintern förblir mild så att jag kan vara utomhus den stund som krävs för att sonen skall ta sig självmant till skolan utan att jag har tjatat mig till "energifattigdom".


Håll tummarna för mig! Tjingeling!!!   

Av Ann-Christin Tjernström - 27 november 2011 20:16

Det kändes verkligen konstigt i morse när jag var ute och gick på torr asfalt - så där som den är när det är sommar.


Men senare under dagen, ganska precis efter lunch, kom den! Alltså den snö som vi borde ha haft för länge sedan.


Nienka och jag tog en promenad när det snöade som värst, när pepperkakorna och saffransbullarna var färdiga.

Hon tyckte att det var jättekul och tänkte kasta sig och rulla på vägen. Vi har nu ett par centimeter snö. och jag hoppas att vi nu kan börja att använda åkrarna igen för att rasta hunden på. Jag har aldrig tidigare upplevt att det har gödslats på så många åkrar samtidigt och så nära huset det var dessutom.

Ser fram emot att lära Nienka att åka sparik och skidor - jag egentligen att springa framför.

Även om det känns lite ruggit utomhus - blir det så mycet ljusare nu........


....och snart vänder det! Jiiiiiiippppppiiiiiii, då har jag överlevt den här vintern också!!!  

Av Ann-Christin Tjernström - 20 november 2011 14:03

När jag skulle åka till Yogan för flera veckor sedan, åkte jag förbi min släkting vars traktor vi har lånat och som skulle repas. Jag skulle hämta en packbox. Samma dag hade en kattmamma med hjälp av schäfern burit hem en kattunge osm förevisades mig. Den var så bedårande att jag inte kunde släppa den med tanken. Den fanns på min näthinna under hela yogapasset. Förra veckan tillfrågades vi om vi ville ha kattungen, vilket vi bestämde oss för.

Gamla Sabina hade avlivats och vår lilla Lovisa hade gått en säker död till mötes när hon kördes på av en bil.


Igår hämtades kattungen som vi trodde var en hona, och skulle kallas för Smilla. Nu var det ingen flicka utan en liten tuff och orädd kattpojke som idag håller hov med de äldre katterna. När det skall gå fram och nosa på honom fräser han eller slår till med tassen, och därefter vänder de vuxna katterna på foten och springer iväg. Därefter följer NIls med, för det blev en Nils, och de vuxna katterna springer undan. Jag trodde att de gamla katterna skulle morra och hålla ungen på distans - nu blev det tvärtom. Vanligtvis bir det ungar kvar om någon hona av misstag har blivit dräktig och då underkastar de sig efterhand som de växer upp. Nu är i alla fall Nils här och han sätter nästan skräcka i våra vuxna katter. Vad månde bliva? Söt är han så det förslår i alla fall, medn sin 1/4 skogkatt och vit med beiga teckan.

Här nedan kommer bilder från igårkväll när Morris försökte göra sig bekant:

   

   

Snart fick Morris nog - då Nils försökte leka med hans svans!

 

Det är "tröttsamt" att flytta!    

Av Ann-Christin Tjernström - 19 november 2011 08:29

På dagen, eller rättare sagt, på kvälen, för två veckor sedan fann jag att vattentrycket i ledninarna var nästan inget alls. Då jag av sonen fick hör att det var en stor läcka i en annan by, trodde jag att det låga vattentrycket hade med den att göra. Så var nu int fallet. På måndagsmorgonen anmäde jag det dåliga trycket, men det tog hela veckan innan någon kom för att mäta vattentrycket i ledningarna.  De var noll!! Det visste jag redan innan det mättes. Det og flera minuter att fylla en kastrull, och allt som hade med vatten att göra fick planeras i detalj. Det tog ännu en helg innan arbetarna var på plats. Däremellan hade jag fått veta att min "vatteneldningstomt" ligger på andra sidan en tungt trafikerade vägen. Killen på kontoret lovade dock att en ny ventil skulle installeras på min egen tomtgräns. Puh.


Dagen börjadae med att fylla alla kärl igen - precis som jag hade gjort under  hela veckan som gått. Söl, söla, söla.
Värst vad mycket vatten det går när man har lite att tillgå!

När jag var ute med hunden på morgonen fann jag att diket ar fyllt med vatten på min sidan. Jag insåg då att läckan sannolikt inte var i närheten av huset, och så var det.
Läckan var i diket. Och jag fick en ny ventil. Frhoppningsvis går ledningen under vägen att spara till kommande vår, och förhoppningsvis klarar sig ledningen in till huset till dess det är tid för dränieringsbyte.


Det var fantastiskt att få ta del av killarnas kunskap och hur det såg ut nere i mitt dike. Jag dokumenerade föstås och här nedan kommer en del av bilderna.

Jag var så innerligt glad och tacksam över att ha vattentryck i mina ledningar igen. Ett tryck som var långt mycket större än någonsin förut. Detta resulterade också i att stammen gick läck igen 500 meter bort. Usch vilket kladdigt jobb killarna får utföra!!! Som visad uppskattning tog jag tjuren vid hornen och provadae mig på att baka kubb, då det visade sig vara Peters favorit! Inte för att jag vet om mina blev så himla bra - första ggn som jag testade faktiskt.

Nu får jag hoppas på turen och mina kontakter uppåt att det går väl med vattnet under resten av vintern.
Jag blev abrupt medveten om hur sårbara vi är utan vatten och min tanke gick till katastrof- och krigsdrabbadeområden. Jag är tacksam över att ha vatten i kranarna och den fantastiksa hjälp som jag fick!   


       

 

   

Av Ann-Christin Tjernström - 19 november 2011 07:53

Det slog mig här i dagarna, att det nu har gått ungefär ett år sedan jag startade den här bloggen.

Syftet var att dela med mig av det som kom i min väg, saker och ämnen som inte alla har tillgång till, men även mina egna tankar och erfarenheter av livet.
Tanken var även att stilla lite av mitt sug att skriva. Jag hade under några år haft tanken att gå med i föreningen "Liv i Sverige" och kom till skott förra hösten - vid ungefär samma tid som nu.


Jag trodde någonstans att jag skulle få ämnen att bita i som jag därefter skulle få inspiration och idéer från. Genom in utbildning har jag varit van vid att få uppgifter att lösa och inte alltid behövt anstränga mig själv för att tänka ut något att skriva om. Det blev inta dikter eller noveller till "LIv i Sverige", inte ännu i alla fall.


Jag har fortsatt med mina insändare och skrivelser till det som  har hamnat framför mina fötter - ämnen/saker som jag inte har kunnat låta bli att engagera mig i. Mitt motta är att "reagera och agera" - och försöker leva eft4r det så långt det går. Därför känns det som att mina olika engagemang har gjort det enklare att fortsätta på min bana - nämligen att uttala högt den sanning som i många fall lämnas därhän av myndigheter och beslutsfattare. Sist nu den skolnedläggning i min kommun som hotar att släcka ner hela kommunen. då landsbygdsskolorna skall läggas ner och barnen bussas in till för små skolor i samhället. Tjänstemannaförslaget som ligger till grund är dåligt underbyggt och politikerna vill inte lyssna på medborgarna. Det har blivit ett samhällsengagemang som inte har visats här sedan Ådalen 31, och även där har jag försökt dra mitt strå till stacken utifrån mina förutsättningar.


På Facebook har jag mött otroligt duktiga skribenter. Jag har flera vänner, som inte är så kända, men ändå skriver på sina egna böcker...något som även jag skulle vilja göra. Jag har även mött många som är duktiga diktare och som fyller sina statusar med tankar klädda i ord, som nästan saknar motstycke. Diktare som sannelrigen skulle platsa tillsammans med våra mest kända......


Ni som följer mig har väl noterat att jag har varit lite "lat" här på bloggen på sistone.

Energin för att skriva har inte funnits - och jag har gärna velat vara för mig själv.


Jag har varit borta härifrån så många dar att jag nästan hade glömt mitt konstiga lösenord. Nu hade jag det nedtecknat och visste att om jag skrev fel finns det andra vägar att gå.


Jag skulle titta efter vilken dag jag registrerade mig här, men fann inte när jag började.


Nu skall jag råda bot och försöka få ner lite emellanåt igen.


Livet går vidare - så även mitt!

Prövningarna är många och inte alltid lätta att ta sig igenom - så även här.
Hoppas snart vara här "Back om tracks igen"!

Glad över att ni besöker mig här.

Lev väl! <3

Av Ann-Christin Tjernström - 4 november 2011 20:21

Vi har nu passerat de sista dagarna inan energihöjningen, som jag har skrivit om här tidigare.
Idag väljer jag att klistra in information från INKA-PROFETIAN där vi får oss beskrivt vad som skulle hända oss den 28/10 och efterföljade dar, men även flera månader framåt.
Det här kanske förklarar varför åtminstone jag känner mig lite ojämn i känsloliver.

Läs och reflektera över hur du själv känner dig.

En trevlig helg tillönskar jag dig!   


Hämtat från Q'ero föredrag om Inkaprofetian den 12/10-2011 Stockholm:

Den 28-30/10 - 2011 möter vi dörren till den nya tiden och det innebär att vi går in i 3 dagars energimässigt mörker. Ett positivt mörker enligt Inka, för då får vi möta oss själva.

• Du kommer då medvetet eller omedvetet vara med om skillnader i din kropp. Hormonerna kommer att åka upp och ner. Framför allt kommer ilska och frustration att komma upp till ytan.
• Alla dina speglar kommer att förstärkas minst 10 gånger. Du kommer att komma djupare och djupare. Du kanske upplever det som otäckt men försök att ge tacksamhet för vad du ser och vad du varit med om.
• Det här är tiden när du kommer att möta mycket känslor som du tidigare stött bort och som kommer från många generationer tillbaka.
• Alla projektioner kommer att visa sig riktigt starkt. När du arbetar med dig själv, gör det med FÖRLÅTELSE.
• Var i kontakt med djur, hjälp dem att också gå igenom denna övergång.
• Det är viktigt att fokusera på dina energicentra, se vilket/vilka som behöver mer uppmärksamhet.
• Inka/Paqos dömer inte, för dem är allt lärdomar så se med förlåtelse när du möter dina skuggor.
• Det här är dagar för att acceptera och relatera till dina föräldrar och rötter.
Några har redan börjat denna process och känner rädsla men Inka menar att vi egentligen bara borde glädjas åt att vi får möta oss själva.
Den 31/10 startar sedan övergången och den varar i nästan 9 månader till den 21/6-2012. Det här är tiden att processa allt som kommit upp under 28-30/10.
Den 21/6 klockan 4.30 när solen går upp, föds den nya solen, den nya Början.
Då kommer vi att kunna gå in i en djupare läkning och medvetenhet av oss själva. Det är en tid att vara tillsammans. Många i Peru kommer att möta solen genom att gå upp på bergen.

Någon frågade hur det blir med familjen och vänner som kanske inte är medvetna om allt det här? Q'eros svarade att bara någon är medveten så väcks de andra upp också. Vi är kopplade till varandra.” ♥

 

Av Ann-Christin Tjernström - 27 oktober 2011 10:00

I morgon tar Mayakalendern slut. Vi går mot ett nytt uppvaknande och energihöjningen som följer med den har många redan känt av. Vad om just nu händer och kommer att hända har beskrifts i Mayakalendern, sammanställd av Carl-Johan Calleman.


Jag väljer att lägga ut några länkar till youtubklipp här nedan. Klipp som visar vad som har hänt de sista månaderna - det som var förutspått av Mayaindianerna.


Lev väl! I ljus och kärlek!




Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards