Ett av träden på torpet hade delat sig i två och vid delningen hade det börjat uppstå röta.
Det här gjorde att träden kunde ha delat sig och fallit rätt mot huset eller elledningen strax nedanför bergsknallen där de stod.

Min äldre bror tog kontakt med Eon och David Wiberg tog ner trädet/träden i ett nafs.
Från det att han anlände till dess att träden var fällde tog det endast drygt en halvtimme. Tiil hjälp hade hade David, förutom sågen, en lina som gjorde att träden nästan drogs omkull.
Tänk en så kort tid det tog och sån mycken oro som detta eliminerade.

Jag lät filma och fota en del av fällandet:

Förra sommaren gjorde jag en del recognosering kring min fars födeseby, Filitjärn. Jag fick även låna släktforskningsuppgifer från två av mina släktingar. Stor del av sommaren gick därför åt till att sammanfatta och färdigställa en egen släktforskningspärm. Det slutade med att jag då hade gjort i ordning nästan 200 proband-blad - vi är den stor släkt på min fars sida.

Det finns inte heller så många släktingar kvar som kan berätta. Jag hade faktiskt tänkt hinna med en del dokumentation den här sommaren, men målandet i köket tog all min tid.

En kort promenad med Nienka längs tjärnen och några besök på bryggan blev det dock ändå.

Filitjärn är en av de byar i Ovanmon som är mest väl behållen och atmosfären i byn är fantastisk. Man kan nästan känna den svunna tidens vingslag och jag förra sommaren insöp jag en hel del av dess atmosfär.

Nienka är tyvärr inte så lättsam att ha med sig som vad Indra var - vilket även det har begränsat en del besök.

Här nedan kommer dock några bilder från vår promenad häromdan.

Insup atmosfären!!!! :)

Ja, nu har jag landat här hemma igen. Hösten nalkas, skolan börjar etc. och att vistas på torpet kontinuerligt blir nu bara ett minne blott.
Som tidigare nämnt har en del av sommaren gått åt till att måla om i köket där det tidigare var en ljusgrön färg på väggarna och en mörk grön på luckor och möbler.
Nu går allt i blått och vitt.
När jag var hemma i förra helgen fann jag färdigmonterade tallrikar på loppis i blå färg samt upphängning till två andra tallrikar som jag fann i skåpet, också de i blå nyanser.

Jag har även köpt kökshanddukar som jag har gjort gardiner av, och nu liknar köket mera det kök det var när huset byggdes någon gång på 30-talet och nu utan 70-talsfärger. Kan inte förstå vilka otroligt mörka och starka färger som då rådde och hur mörkt det ofta var i rummen med de färgerna.

Nu har jag endast en sak kvar och det är en hylla eller ett litet vitrinskåp där jag kan ställa en del små snaps-/spetsglas och de söta likörglasen som jag fann på en loppis i somras. Likörglasen ser ut som små congacsglas. Har tyvärr inte testat att dricka ngt i dem ännu.

Förresten - skall även försöka hitta en paradhandduk i mörkblå nyanser. Nu när jag bytte gardiner blir den förra paradhandduken lite blek. Jag tänkte sy en av handdukar likt gardinerna, men det kändes för mycket med samma tyg i såväl gardiner som handdukar över tallrikarna och dessutom i en parahandduk. Det blir att leta i någon hög på Erikshjälpen, kanske?

Jag har också tagit bort färg från en "snurrstol", egentligen piano- eller orgelpall som vi barn satt på när vi vår små.

Här nedan kommer bilder på hur köket ser ut just nu. 

 Där bredvid skafferiet önskar jag en hylla eller sött litet skåp

  "Snurrstolen"

  Nienka som spanar på objudna gäster eller objudna djur.

Hade inte fått med bilden från köksbänken. Här kommer den nu:

Efter att nu ha tillbringar fyra dar med ytterligare målning på torpet och då i köket - är jag så hemma för en kort mellanlandning. Köpte färg till luckorna i torsdags, och sedan var det att måla och måla- Stekhett onsdag och torsdag fm för att sedan gå över i åska och spöregn. Jag målade och sprang ut och in med luckorna så att de inte skulle få regn på sig.

Nu är så målningen av köket klart. Tesade även med att måla över de tråkiga gröna tapeterna med vitfärg och sedan gjorde jag schabloner i samma färg som luckorna. Det blev samma schablon som jag en gång målade på källarväggarna härhemma. Tror att William var så där 6 år gammal. När han hade varit i slalombacken medan jag målade gick han direkt ned i källaren för att se vad jag hade gjort. Han kom upp och utbrast glatt: "Vad fint du har gjort mamma!!! Rosetter och prick, prick, prick...."!
Just de där prickarna hade jag i åtanke då jag anväde schablonen vars ena lilla bit hade fallit bort.

Känner mig i alla fall nöjd. Och idag fann jag vita tallrikar med blått mönster som jag skall sätta upp på väggen bakom soffan. T o m upphängningen var med. Dessutom två oanvända upphängningar som jag kan använda till tallrikar som jag fann där uppe.Tacka  vet jag loppisar!!!
OOOppps - den andra bilden kom inte med...... 

För några år sedan testade jag att måla om mitt kök med filmjölksfärg. Som pigment använde jag nescafé vilket gjorde en lite brun ton som jag försökte efterlikna ådring i trä och en ram runtom av. Filmjölksfärg är jättekul att måla med. Om det blir fel tar man bara ett papper och torkar bort och börjar om igen. 
Jag testade som sagt på mina köksluckor, men ytan blev mindre hård och nu i sommar hade jag för avsikt att putsa bort och göra om det igen.
Så var alltså mina planer för målning för den här sommaren förutom byrån som jag tog bort färg på och den lilla gungstolen som jag målade om från blomrosa till vitt. Båda står nu uppe i hallen tillsammans med burkar och annat för att skapa en gammaldags miljö.

Gammaldags miljö har jag även på torpet där jag brukar vistas stora delar av sommaren. Miljön är bra för mig där och syftet med att vara där på mammas torp är att vila mig. Så blev det inte riktigt den här sommaren då en vän började att skrapa väggar utan att jag var med.......en riktig rysare egantligen, men den skriver jag mer om senare.

På köksväggarna i torpet fanns en ljusgrön plastfärg som har krackelerat då huset står kallställt. Färgen har sedan lossnat och legat i smulor. Nu fick jag ta itu med väggarna. Skrapa det lösa, pusta och måla om. Det blev början på ett nytt kök - inte här hemma om var planerat utan på torpet. Det tog mig två dar att göra rent och måla de tidigare gröna väggarna. Nu blev det väldigt vitt mot de mörkgräna 70-talsmålade luckorna. Jag planerar att måla dem i en mellanblå kulör- ungefä som lite ljusare dalablå. Jag tror att det blir fint i det gamla huset.

Jag har dessutom klätt om soffan och gjort nya stolsdynor av ett gammalt grov överkast. Också det i blå och grå toner.

Inser att även möblerna nu behöver tas bort färgen av samt måla nytt eller låta vara trärent.

Åker iväg igen idag för att fortsätta färgprojektet på torpet. Funderar på att börja grundmåla luckorna och om det finns tid, ta bort den gröna färgen på kommoden.

Så här ser det ut med vita väggar istället för ljusgröna:

Sen var det också det där med tapeterna.........
Inser att det inte går att sluta med förändringar när man en gång har börjat.......När ngt är fräscht verkar annat så slitet - det blir då bara att fortsätta till dess att allt är klart! :) 

Då jag har tillbringat stora delar av sommaren på torpet har jag inte hunnit med så många besök ute vid kusten. Endast ett tidigare till Rödhällarna och så igår till Rotsidan.

Havet var igår ganska lungt och solen gassade. Det var massor av folk.
Nienka var med och svettades vilket gjorde att jag fick söka upp en plats till henne i skuggan vid en bit skog. Därifrån kunde hon hålla utkik över den lilla spång som många väljer att passera för att ta sig ut på klipporna.
Där låg hon - eller snarare klev upp och skällde - när det kom några som hon tyckte skulle skulle skällas ut - eller om det var en hund med.
Jag skall då säga att det inte blev mycket till liggande och lapande. Hann precis lägga mig tillrätta på min dyna, när det dök upp någon som hon ansåg skulle hälsas på genom att skälla.

Miljöträning med råge blev det - då hon fick lägga sig ner och vara tyst mest  hela dagen - även om hon själv skulle välja att skälla ut de flesta.

Så här fint var det igår:

 Slutligen:

Nienka från sin plats bland buskarna - spanandes på alla som kom.
Hon hade inte ens tid att dricka utan väntade med det till dess att hon åter var i bilen - ett av hennes trygga hem.  

I samband med min födelsedag skulle jag av mina vuxna barn föräras med ett "äventyr"! Min dotter var väldigt förtegen och sa någonting om springskor och att inte titta ner. Allt sedan min födelsedag den 12:e juli har jag varit lite fundersam över vad det skulle hitta på.
Vi har ju Skuleberget med bergsklättring och hög- och lågbana i dess närhet - jag "befarade" det värsta - alltså att behöva klättra och i alltför hög terräng i mitt tycke.

I lördags var det så dags. Jag skulle bli hämtat klockan 12. Fick också veta att maten skulle jag inte fundera över....men skulle ta med något representativt att ha på mig.
Gjorde i ordning en väska, men klänning och skor med klack tillsammans med vindbyxor, joggingskor, tröja och min oljerock i händelse av regn och jobbig terräning. Själv klädde jag mig i linne oah avklippta shorts - tänkte mig en vandring i naturen etc.....

Själva var de klädda i helt vanliga kläder och sa att deras utrustning fanns i bilen.

Så bar det iväg. Vi passerade vägen till Skule och sedan styrde vi söderut. När vi närmade oss Höga Kustenbron fick jag en obehaglig känsla av "pylonerna" med hiss upp till toppen.

Tack och lov passerades bron utan inbromsning. Vi passerade även Härnösand - enda stoppet var för lite att dricka.
Så kom vi då till Birsta där Robin skulle handla något till Alvin från sig och sin pappa.

Vi parkerade och jag ansåg då att jag borde byta från gamla avklippta jeansshorts till klänningen.

Därefter skulle något till Alvin införskaffades, och jag kände mig fortfarande lite oroad........

När vi så hade gått omkring lite satt vi oss ner och då berättade Emelie vad äventyret med dem blev. Jag skulle få ekipera mig på deras bekostnad. Vilken lättnad.....

Det blev lite av Förkvälls shoppa loss - men Emelie så bestämde destination och ledde mig genom Realapparna til dess att vi hade handlat upp den summa som de hade tänkt sig.

Det blev: skor, handväska, linnen, t-shirts, en blus, en kofta, ett par grå jeans, en kjol, armband, skärp och halsband.

Därefter sattes jag i bilen igen och nu mot Sundsvall. genom stan och uppåt...... Bilen stannade vid Södre Berget där de hade beställt bord.

Där åt vi sedan en god middag tillsammans.

Emelie och Daniel

  Jag och Robin (lite trött???) Flera timmar på Birsta tar på krafterna.Emelie och Daniel Robin                                                                                                              

Vi fortsatte att handla till Alvin som blir 4 år idag,

Därefter kom vi på att det var Trubadurafton i Västansjö på logen.

Vi körde hem Robin och så bytte vi om. Jag frågade ungdomarna vad jag skulle ta på mig. "Ta nåt nytt", svarade Daniel och nu fanns det en hel del dagsfärskt och nytt att ta på. Valde den svarta kjolen, bältet, vita linnet och halsbandet. 

Emil, Daniels kompis fick även möjlighet att följa med - en ovanlig upplevelse enlig honom.

Väl framme i Västansjö var det ganska folktomt - men vad gör det när vi var ute i Vilda Västern och kunde göra det bästa av saken.
Vi dansade vilda danser och sjöng till trubaduren "Ubbe"!

Så här såg det ut:

   

Bakifrån: Daniel, Uno, Karin, Josefine och dottern Emelie. Emelie blir då 2:a generationens inföding eller återvändare.

 Askia, Karin, Christier, Dennis, Elisabeth, och Uno som lyfte mig upp i luften. "Vilda Västansjö"???

Samma personer, men här hade jag kontakt med golvet!!! 

 Ja, så här roligt kan jag och Uno ha det när vi "slamsar" loss!!!  

Det blev ett annorlunda äventyr och inte mycket av packningen i min väska kom till användning, och glad är jag för det!

Tack mina kära barn och Daniel som körde oss runt under 14 timmar.