För drygt 16 år sedan, närmare bestämt i slutet av juli 1995 fick katten Sabina, då kattunge flytta hem till oss. Vi hade redan en hankatt Pussel.
Sabina var en trogen katt, stabil och klok. Hon tillbringade mycken tid utomhus och vi kunde se henne efter vägen på väg hem. Hon gick i dikeskankten och tittade sig noga för innan hon passerade den tungt trafikerade vägen. Hon tillbringade mycket tid vi vägkanten och varma sommardagar använde hon asfaltet för att ligga och gona sig.
Vi kunde se henne ligga på vägen en bit upp och bilarna fick stanna så att hon skulle fllytta sig.

Det känns som att den katten har haft nio liv. Så många gånger som hon har kommit hem med skador av olika slag, bölder, blodiga kräkningar, hosta, skadad höft efter att ha hoppat ner från garderob osv.
Varje vinter har vi sagt att: "till vintern kan vi inte ha Sabina kvar längre"! Men när vintern har kommit har hon sett fräsch ut och har fått vara med ännu ett nyår. Våren 2010 fann vi att hon hade börjat att bli döv,och efterhand försvann hörseln alltmer. Hon verkade även har fått någon form av senilitet.
PÅ försommaren blev hon väldigt vinglig och sned i kroppen . Avlivning övervägdes, men hon återhämtade sig till endel. Hon tillbringade den här sommaren mest i solen i hammocken. Hon åt och sov. Vi såg henne dock vid vägkanten igen vid något tilfälle, och hon har även gått omkring efter åkerkanten.

I höst började hon att bli mager. Förra våren var hon tjock som en klump. Hon satte sig ofta mitt framför fötterna och kom man och gick och hon gick i vägen - fastnade man i henne och stöp eftersom hon var så tung.
En förkylning bröt också ut och nu fanns det ingen återvändo längre. Så snart hon kunde kröp hon upp tillsammans med någon annan katt; Morris eller Signe. Hon verkade ha gått in i barndom precis som vi människor gör.

I onsdags fick vi tid för henne, och nu är Sabina i himmelen dädr Gud har päls.

Här nedan kommer några av de sista bilderna som är tagna av henne.

På väg till torpet passerar vi den vackra Valasjön. Idag var det särdeles vackert med alla höstfärger och en klarblå himmel och sol förstås!

Vi har idag åter varit på torpet och fixat med den ved som blev av de träd som fälldes för att bli timmer.
Allt regnande under hösten har gjort att vi har tappat en del tid. Nu är det dock torrt men lite kallt.
Jag har adlrig varit med och tagit ner så här markant med träd nära något hus, som gör att det bör städas upp ordentligt så snart ett träd är fällt. Jag har därför haft ett "risigt" uppdrag för att få bort allt ris så långt som möjligt från huset.

Bergsknallen vid infarten som tidigare hade fullt med träd  - är nu en platå med utsikt över åker och skog. Kanske enny plats att njuta av naturen från?

Bersgknallen bakom lekstugan har även den nu blivit tömd på träd som skulle kunna falla/gå av och ställa till det. Endast en tall som skall fällas blev kvar. En staglina vid ladugården behöver tas ner först.

Av det som inte har blivit timmer, har det nu även blivit en hel del ved. Ved som vi ännu inte har tagit hem. utan får vänta till våren. Idag har  den i alla fall bkuvut övertäckt och samlad i hög.

Så snart packboxen på den lånade traktorn är bytt - felleverans - dras de sista timren ut till vägen och torpet får vänta på vintern utan mig!

Den här dagen började med klart väder - och någon grad kallt. Jag hade vidtalat Majvor om att vi skulle träffas för en skogs-/bergstur. Nienka löper och har inte alltid lust att lyssna och vara i mina faggor. Dessutom har bonden som sköter marken gödslat med flytgödsel på alla åkrar som jag brukar gå på med hunden. Därför blev det istället idag en bergstur.

Jag har tagit en del bilder från Nylandsberget, och vad som där fanns förtutom den magnifika utsikten över älven - nedströms, men även mot Kungsgårdsviken, med Sanddslån och Skiljet. Den plats som en gång i tiden var världens största timmersortering -skrev om det förra hösten. Mitt i älven ligger också LIlla Norge. En ö som har kommit till av sand som fungerade som barlast till Norska båtar som besökte Nyland. Till höger har vi Box, som tidigare var kraftverk för timmersorteringen, har varit konstutställningslokal och nu fungerar som världens nordligaste whiskey-destilleri.

Det har varit en fantastisk tur upp på berget där Majvor bjöd på en otroligt god äppelkaka. Nienka trivdes som fisken i vatten som vanligt när hon får vistas i sina rätta element - skogen.

Här kommer så bilderna:

Massor av skägglav. Kommer aldrig ihåg vem som är vem - fram med floran!

Mossor och lavar - fick mig att känna lust att lägga mig ner. Lite väl blött förstås.....

Ångermanälven - nedströms! 

....och så var det fikat förstås, och en riktigt fikasugen hund!

Nyland i förgrunden. Skiljet till vänster. Lilla Norge mitt i bild och Box till höger på halvön som där sticker fram.

Det gröna mitt i bilden på fastlandet är delar av min åker som nu doftar av kogödsel och inte inbjuder till rastning av hund.

Ångermanälven - nedströms. Vid horisonten syns små stolar som är Höga Kustebrons pyloner.

Jag är ingen fan av höst, men en sån här dag med hög luft och vackert väder och en trevlig utflykt - det gillar jag!   

Hade inte fått med bilden från köksbänken. Här kommer den nu:

Efter att nu ha tillbringar fyra dar med ytterligare målning på torpet och då i köket - är jag så hemma för en kort mellanlandning. Köpte färg till luckorna i torsdags, och sedan var det att måla och måla- Stekhett onsdag och torsdag fm för att sedan gå över i åska och spöregn. Jag målade och sprang ut och in med luckorna så att de inte skulle få regn på sig.

Nu är så målningen av köket klart. Tesade även med att måla över de tråkiga gröna tapeterna med vitfärg och sedan gjorde jag schabloner i samma färg som luckorna. Det blev samma schablon som jag en gång målade på källarväggarna härhemma. Tror att William var så där 6 år gammal. När han hade varit i slalombacken medan jag målade gick han direkt ned i källaren för att se vad jag hade gjort. Han kom upp och utbrast glatt: "Vad fint du har gjort mamma!!! Rosetter och prick, prick, prick...."!
Just de där prickarna hade jag i åtanke då jag anväde schablonen vars ena lilla bit hade fallit bort.

Känner mig i alla fall nöjd. Och idag fann jag vita tallrikar med blått mönster som jag skall sätta upp på väggen bakom soffan. T o m upphängningen var med. Dessutom två oanvända upphängningar som jag kan använda till tallrikar som jag fann där uppe.Tacka  vet jag loppisar!!!
OOOppps - den andra bilden kom inte med...... 

När jag var ung levde jag med en botaniker. Att vara ute med honom var som att promenera med en levande uppslagsbok när det gäller växter men även fåglar. Många växter lärde jag mig via honom. Växter som jag idag har stor användning för att känna till. Har under perioder i mitt liv plockat och torkat för att kunna använda senare.
Tidigare ikväll testade  jag med att ta några bilder på växter.

Här några frön som kon flygande och landade i vattnet.Åkertistel.

 Överblommad åkertistel - pyttesmå rakborstar. Skräppa eller kvanne - kommer inte riktigt ihåg vem som var vem. Den runda eller den som ser ut som ett paraply.

  Renfana.   

Då jag har tillbringat stora delar av sommaren på torpet har jag inte hunnit med så många besök ute vid kusten. Endast ett tidigare till Rödhällarna och så igår till Rotsidan.

Havet var igår ganska lungt och solen gassade. Det var massor av folk.
Nienka var med och svettades vilket gjorde att jag fick söka upp en plats till henne i skuggan vid en bit skog. Därifrån kunde hon hålla utkik över den lilla spång som många väljer att passera för att ta sig ut på klipporna.
Där låg hon - eller snarare klev upp och skällde - när det kom några som hon tyckte skulle skulle skällas ut - eller om det var en hund med.
Jag skall då säga att det inte blev mycket till liggande och lapande. Hann precis lägga mig tillrätta på min dyna, när det dök upp någon som hon ansåg skulle hälsas på genom att skälla.

Miljöträning med råge blev det - då hon fick lägga sig ner och vara tyst mest  hela dagen - även om hon själv skulle välja att skälla ut de flesta.

Så här fint var det igår:

 Slutligen:

Nienka från sin plats bland buskarna - spanandes på alla som kom.
Hon hade inte ens tid att dricka utan väntade med det till dess att hon åter var i bilen - ett av hennes trygga hem.