I samband med min födelsedag skulle jag av mina vuxna barn föräras med ett "äventyr"! Min dotter var väldigt förtegen och sa någonting om springskor och att inte titta ner. Allt sedan min födelsedag den 12:e juli har jag varit lite fundersam över vad det skulle hitta på.
Vi har ju Skuleberget med bergsklättring och hög- och lågbana i dess närhet - jag "befarade" det värsta - alltså att behöva klättra och i alltför hög terräng i mitt tycke.

I lördags var det så dags. Jag skulle bli hämtat klockan 12. Fick också veta att maten skulle jag inte fundera över....men skulle ta med något representativt att ha på mig.
Gjorde i ordning en väska, men klänning och skor med klack tillsammans med vindbyxor, joggingskor, tröja och min oljerock i händelse av regn och jobbig terräning. Själv klädde jag mig i linne oah avklippta shorts - tänkte mig en vandring i naturen etc.....

Själva var de klädda i helt vanliga kläder och sa att deras utrustning fanns i bilen.

Så bar det iväg. Vi passerade vägen till Skule och sedan styrde vi söderut. När vi närmade oss Höga Kustenbron fick jag en obehaglig känsla av "pylonerna" med hiss upp till toppen.

Tack och lov passerades bron utan inbromsning. Vi passerade även Härnösand - enda stoppet var för lite att dricka.
Så kom vi då till Birsta där Robin skulle handla något till Alvin från sig och sin pappa.

Vi parkerade och jag ansåg då att jag borde byta från gamla avklippta jeansshorts till klänningen.

Därefter skulle något till Alvin införskaffades, och jag kände mig fortfarande lite oroad........

När vi så hade gått omkring lite satt vi oss ner och då berättade Emelie vad äventyret med dem blev. Jag skulle få ekipera mig på deras bekostnad. Vilken lättnad.....

Det blev lite av Förkvälls shoppa loss - men Emelie så bestämde destination och ledde mig genom Realapparna til dess att vi hade handlat upp den summa som de hade tänkt sig.

Det blev: skor, handväska, linnen, t-shirts, en blus, en kofta, ett par grå jeans, en kjol, armband, skärp och halsband.

Därefter sattes jag i bilen igen och nu mot Sundsvall. genom stan och uppåt...... Bilen stannade vid Södre Berget där de hade beställt bord.

Där åt vi sedan en god middag tillsammans.

Emelie och Daniel

  Jag och Robin (lite trött???) Flera timmar på Birsta tar på krafterna.Emelie och Daniel Robin                                                                                                              

Vi fortsatte att handla till Alvin som blir 4 år idag,

Därefter kom vi på att det var Trubadurafton i Västansjö på logen.

Vi körde hem Robin och så bytte vi om. Jag frågade ungdomarna vad jag skulle ta på mig. "Ta nåt nytt", svarade Daniel och nu fanns det en hel del dagsfärskt och nytt att ta på. Valde den svarta kjolen, bältet, vita linnet och halsbandet. 

Emil, Daniels kompis fick även möjlighet att följa med - en ovanlig upplevelse enlig honom.

Väl framme i Västansjö var det ganska folktomt - men vad gör det när vi var ute i Vilda Västern och kunde göra det bästa av saken.
Vi dansade vilda danser och sjöng till trubaduren "Ubbe"!

Så här såg det ut:

   

Bakifrån: Daniel, Uno, Karin, Josefine och dottern Emelie. Emelie blir då 2:a generationens inföding eller återvändare.

 Askia, Karin, Christier, Dennis, Elisabeth, och Uno som lyfte mig upp i luften. "Vilda Västansjö"???

Samma personer, men här hade jag kontakt med golvet!!! 

 Ja, så här roligt kan jag och Uno ha det när vi "slamsar" loss!!!  

Det blev ett annorlunda äventyr och inte mycket av packningen i min väska kom till användning, och glad är jag för det!

Tack mina kära barn och Daniel som körde oss runt under 14 timmar.  

 Julia och jag fick några dar tillsammans i fint väder förra veckan.

Vi använde den mesta av tiden med att bada såväl i bassäng som i Valasjön. 
Nu kan Julia simma och det underlättar en hel del. Jag själv kunde ti o m simma ett antal längder i bassängen medan hon kunde vara i rutschbanan dock med simdyna på då jag ville kunna titta bort från henne för några ögonblick.

Bilder här nedan från sol och bad. Samt änder i Valasjön som kom simmande trots att Nienka härjade runt i vattnet. De verkade i det närmaste helt tama.

Slutligen en vacker solnedgång hemma i Kungsgården i gårkväll.  

Har varit på torpet ett antal dar och bl a firat min och Julias födelsedag. Såväl dagarna före som efter födelsedagen hade vi fint väder, men just på vår dag var det regn och åska. Hemma hade det åskat markant, och åskan slog ned vid Dannero travbana i en man.
Däremot klarade vi oss bra på torpet.
Här nedan kommer några bilder på mig och Julia. Julia mitt första barnbarn som kom på min födelsedag och därför firar vi den alltid tillsammans.

Mitt liv har sannerligen givit mig utmaningar av olika slag. Jag har ibland undrat över vad jag skall lära mig, då det inte alltid har varit ätt och med medvind,
Idag blev det en utmaning. Jag biträdde min sambo i Tingsrätten.

Han hjälpte en man med en bil för ett antal år sedan. Bilen startade inte och han bytte bränslepump, en massa rostjobb tilkom då tanken var rostig. Bilen startade ändå inte och en del jobb gjordes med tändningen. Då ägaren sannolikt hade köpt bilen billigt och tänke sälja den, blev detta ett bakslag. Många kontakter togs för att få uppfattning om vari felet låg - men nu ledsnade ägeren och körde iväg bilen som stannade efter vägen och fick bogseras tillbaka. Ägaren krävde omedelbar hjälp vilket var otänkbart. Flera råd gavs men ägaren tog bilen därifrån. Tog kontakt med Almänna Reklammationsnämnden och krävde ut betalning för utbytta bildelar, arbetstid samt skatt och försäkring. ARN avvisade. Efter en tid kontaktade ägeren Juridikhjälpen, Ib Nielsen, som började driva in de kostnader som ägeren inte fick betalt för. 
Vem vågar hjälpa någon om man sedan skall stå för reservdelar, sin egen timtid, skatt och försäkring samt en kostnade på 1 167 kr. Han skulle alltså ha betalt för ytterliger tid, eller????

Ib Nielsen har därefter uttalat ett stort antal hot, och vi insåg inte att han bedrev inkassoverksamhet då det inte framgick av fakturorna som han skickade.

Nu har ärendet hamnat i domstol och en jurist kändes inte rätt då kostnaderna överstiger det arbete som juristen kan utföra - och inga garantier kan ges.
dIb Nielsen visar sig sakna inkassotilstånd, som han har blivit nekan av Datainspektionen. Han gick en endagskurs för 25 år sedan och anses sakna kompetens som erfordras.

Ib Nielsen fortsätter alltjämt trots polisanmälan från Datainspektionen samt en anmälan om personangrepp på Enhetschefen Håkan Meurling, som jag har fått kontakt med och som bifogat deras handlingar som nu ligger hos Tingsrätten då vi har yrkat på att Ib Nielsen avvisas ärendet så han saknar kompetens.

Då jag under lång tid har skött papperna kring det här, kändes det angeläget att få lägga fram det idag hos Tingsrätten och advokatarvode kändes för stort utan garantier.

Iklädde mig därför det blåaste jag ägde, högklackade skor och en väska som ser ut som en portfölj, förutom mappen med alla handlingar.

En utmaning jag tidigare aldrig gjort, och som egentligen kändes
mig övermäktig.

Nu har jag i alla fall debuterad som biträde i Tingsrätt och så här såg jag ut,  
Finns det någon framtid för mig i maktens korridorer månntro???

Gillar inte sådana där ställen, men lagmannen var trevlig och han avgör i morrn om Ib Nielsen skall avvisas ärendet.

Markant billigare med mig som biträde som inte önskade annat än en bukett med gula rosor som passar bra till mitt Solar Plexus som idag fick sig en ordentlig duvning! :)

   ........med mapp och handväska!!! :)

 Nära och i mina "attityd" läsglasögon! :))

....ja, vad tror ni??? Skall jag sadla om när jag snart går in i ett annat sekel och skede av mitt liv?? :)))

PS Googla gärna på Ib Nielsen, så får ni se viken skurk han är.
Enligt utsago skall han även ha företrätt Hells Angels. Verkar inte ha ngn urskiljning alls. Förutom avsaknad av inkassotillstånd, så registrerade han företag i juni 2010, och började processa i det här ärendet redan i februari samma år. Momsregistrering och skatt registrerades i år, februari,
Han har skulder hos Kronofogdemyndiheten som idag uppgår til 100 000 kr. Förra årets inkomst. : ca 20 000 kr. Året dessförinnan 2 000 kr. 
Förståeligt att han driver så här smutsiga ärenden, med så låg inkomst. Han är född 1945, och behöver nog utöka sin pension.

Mycket konstigt som finns i "Vår Herres hade"! DS 

Min första sambo var botanist. Honom fick jag lära mycket av.
Vi tillbringade massor av tid under sommaren med att åka runt och titta på blommor i närområdet men även ofta i fjälltrakterna.

Jag var ganska "rudis" på blommor när vi träffades men efter några år behärskade jag fler växter än många andra. Nu har jag förstås glömt en del, då ingen längre håller mig ajour och det mesta jag ser i växtväg nu för tiden mest växer i min direkta närhet.

Inser att jag har mycket att tacka f d sambon för som jag har haft mycket glädje av och fortsätter att ha glädje och nytta av.

Idag tittar jag inte i marken för att finna ovanliga blomster. Nu tittar jag i marken för att hitta något som jag kan torka och endera använda till att äta eller att ha som en läkeört.

Märkligt det där med människor som man har nära under en längre tid av livet och som på något sätt lämnar spår, inte enbart känslomässigt, utan även med kunskap som sedam följer genom livet.

Idag när jag vandrade på stranden i HögaKusten sprang jag på det jag är ganska säker på är strandärt. Ärtväxter är lätta att lära sig och känna igen.

Stränderna ute i Höga Kusten är har ofta klippor av den röda bergarten Nordingårgranit eller som jag lärde mig Rappakivigranit.

På den här lilla stenen av röd granit växer en del lavar. De gröna identifierar jag som kartlav. Tyckte att det var häftigt med en röd sten med gröna och svarta lavar. Ser dessutom, med lite fantasi, ut som en liten säl.

Trots att jag har hållit på med den här bloggen sedan i början av november, saknar jag rutiner. Bland annat för uppladdning av bilder till bildarkivet. Bilderna skall ju vara uppladdade innan man börjar skriva för att sedan kunna klistras in i inlägget. Hann skriva hela förra inlägget innan jag erinrade mig om att bilderna inte var på plats. För att slippa börja om valde jag att lägga in bilderna för sig.

Här nedan kommer därför en del av bilderna från torpet där vi var tolv personer som firade tre mammor igår.

Idag har vi Skärtorsdag, den dag då Påskkärringarna tar sin kvst och reser för ett besök till Blåkulla.
Jag har sedan barnen var små alltid klätt ut mig själv och barnen oc åkt runt, sjungit Gullefjun, och bjudit på en kaka.

Nu är två mina barn vuxna och William snart 15. Han har därför slutat att vara Påskgubbe som han var när han var liten.

Med de digitala kamerna och datorna har jag idag en helt annan möjlighet att föreviga det jag/vi gör och därför finns det en del bilder att ta del av. Vi har även gjort film - försöker att hitta en i nästa inlägg.

Jag vill berätta om en lustig episod, mindre lustig när den inträffade, som  utspelade sig för två år sedan. William var då fortfarande kvar vid Styrnäs Friskola och jag och Åsa hade kommit överens om att överraska genom att klä ut och oss bjuda barnen på lite godis.

Av någon anledning hade jag fått in vatten i bromstrumman och när det var minusgrader på natten vill bromsarna gärna låsa sig. Den här Skärtorsdagen var det åter kallt. För att förvissa mig om att jag skulle komma iväg från gården, gick jag ut och körde bilen fram och tillbaka - helt ok - ringde Åsa och meddelade.

Tog på mig kärringkläderna och ut i bilen. Tittade mig förstås omkring innan jag gick ut genom dörren för att inte förbipasserande bilar skulle se mig.

Startade bilen och började köra ut från gården. Då det är en liten knöl precis när man skall över vägkanten får man ta lite sats - vilket jag gjorde. Bilen drog då lite snett och jag beslöt att ta om då jag ansåg att orsaken till det var att det var lite isigt och halt Körde därför fram och tog fart - stopp!!!!!!! När kofångaren var i höjd med mittlinjen var det alltså helt stopp!!!!! Hur jag ön försökte gick bilen inte att rubba. Nu har man sänkt hastigheten till 80 km/h men då var den 90. Där satt jag i full mundering och bilarna körde förbi och tutade - speciellt långtradaran som väl ansåg att min parkering över  halva vägbanan var mindre bra.

Gick in och ringde Lennart som precis hade svetsat och inte kunde lämna omgående. Det tog därför en stund innan han kom. Döm om hans förskräckelse när han såg bilen mitt i vägen och all trafik. Jag väljer att inte återge det han sa..........men till slut lyckades han med kofångaren på sin egen bil att puttade min bil in på infarten igen - dock med ett blinkersglas mindre.

Hej och hå så lätt det gick sedan. Åsa hade stängt mobilen då hon väntade på mig, och hade stått länge vid skolan och väntat - osäker på om hon hade missuppfattat vår överenskommelse.
Barnen blev så småningom sjungna för och bjudna på lite godis, och jag och Åsa tog oss en tur till ICA där vi skulle handla.

Detta ett dramatiskt minne att skratta åt då det gick bra - trots min märkiga parkering mitt i vägen.

Bilderna som kommer, togs när jag och Indra gjorde oss färdiga för Blåkullefärd förra året. Då hon var min "skugga" skulle förstås hon vara med.

Strax innan vi lättade kom Wiliam hem med bussen. Jag ställde mig för att vänta vid infarten förberedd med kvast och allt. När bussen stanande och han var på väg nerför trappan och såg mig skrek han ljudligt: NEEEEEEJJJJJJJ!!!!!!!!! Han verkade mindre förtjust i att jag mötte honom i de där kläderna. Däremot verkade de andra i bussen finna det mera roande. "Bengan" tutade glatt när han körde iväge, medan Willam grymtade - konstigt!

I morrn kommer jag sannolikt att träffa tiken som omgående behöver ett hem. Känns det rätt får hon följa med mig direkt.

Jag förstår att Indra i sin hundhimmel blir glad då Matte kanske får en ny vän att tillbringa tid med nu när hon istället svävar omkring i ett annat tillstånd på lite avstånd men hälsar på mig ibland.

GLAD PÅSK!!!!!!! 

När nu koksaltet var införskaffat kunde jag göra den Play Doh-lera som jag tidigare hade planerat. Detär så skönt att hålla på med den medan den är riktigt het och varm. Skulle gärna ha lagt den på nacken om den inte hade varit så "grön"!

Fann några plastformAr som barnen kunde använda sig av att göra gubbar med och hår som kom fram ur hål i topppen.

Det fanna även formar som man kunde göra hatt och rosett till håret med.

Bland formarna fanns även en sax till att klippa håren med.

Sannerligen första gången som barnen helt kunde ge sig hän åt att klippa håret på någonting.

Lite senare plockade vi även fram lite teckningspapper och vaxkritor för att göra några teckningar.

Det är lite mulet idag och inte så inbjudande till uteaktivitet.

Julia har återfått färgen och äter obehindrat.

Play Doh-leran och teckninguppgiften gjorde det möjligt för mig

att försöka brodera några aum-tecken på yogasockorna som jag har stickat. Nu återstår att se om det finns ngn som är intresserad av dem - förutom jag själv förstås. Ull med öppen häl och tå gör det möjligt att hålla värmen och balansen samtidigt medan man utövar yoga - som annars helst skall utövas barfota.