De här orden har jag fått av Sanna:

"Våga vara det ljus du är.
Du behöver inte göra kroppen skröpplig

för att hålla det tillbaka."

Ja, det värkar inte finnas någon gräns för vad en människa skall utsättas för. Trots att amalgam är förbjudet som tandlagningmaterial tog en tandläkare chansen. Undrar just hur det gick till?

Här följer info från Amalgamskadefonden:

Ja, så har vi då 2012!
Världen har inte gått under ännu......och kommer den?

Andliga sökare finner oändligt många svar. En del skrämmande, och en del som ger oss tillförsikt.
Jag har själv ställt frågorna och fått många svar.

Den förklaring som kommer nedan känns dock bra för mej!   

Med den nya energin som kommer till oss nu, gör att vi utvecklas otroligt mycket andligt, vår kropp förändras, vårt DNA/RNA höjs och helas från alla tidigare livs trauma och parallella livs upplevelser.

Men vi gör det här på jorden, här och nu. Du gör det hela tiden. Du känner ju själv hur du förändras och blir friskare. Vi kan redan nu genom att meditera vara i kontakt med moder Jord, djuren, träden naturen.

Det är bara att stilla sina tankar och lyssna. Vänd dig alltid inåt. Det är du som är GUD, Du är allt.

Det blir ingen ny stor katastrof på jorden igen. Men jorden måste renas så visst kommer vi att få fler jordbävningar, tsumanis, osv. Vi människor har ju förorenat jorden. Men vi ska inte bry oss så mycket om det eller bli rädda.

Genom att arbeta på att öka vår medvetenhet, vår andlighet, så kommer du inte att behöva uppleva detta själv. Du kommer att vara förberedd och du bor ju bra redan nu och kan överleva där.

Ungefär omkring 2020 kommer vi att ha en helt ny maktfördelning, vi kommer att försörja oss själva och leva tillsammans och samarbeta. Den här 3D världen kommer inte att existera då. Då har vi kommit upp i dimensionerna

genom vårt eget andliga arbete. Då kommer vi att ha den värld vi vill leva i.

Människan behövs för att allt det nya skall hända. De väsen han pratar om kan inte göra något, de lär sig av oss och

skall bistå.

När vi väljer att dö, kommer vi vidare hem till ursprunget och då är vi alla dimensioner, universum, guider, ärke-änglar, gudar, ja allt - Vi är alla ett - Vi är allt.

.

Vi skall ALDRIG lämna bort vår makt och kunskap till något väsen eller andra människor.

Vi är unika. De behöver oss, Universum behöver oss, Moder jord behöver oss.

Vi är gud/gudinna i mänsklig form.

Jag har bytt morgonrunda. Inte enbart för att det finns skoterspår, utan även för att jag har älg som rör sej hela tiden vid ödetorpet dit jag annars brukar ta min morgonprommis.

Första gången jag mötte skogens konung, var när sonen hade gjort upp ett skoterspår till mej efter den sista snön.
Jag brukar släppa Nienka när jag har kommit så långt hemifrån att hon inte ser trafiken som hon annars är alldeles för intresserad. Vi gick uppför den långa backen - och visst såg jag att hon ställde sej och vädrade med nosen rakt upp. Fortsatte gjorde vi dock!

Väl framme på gården - ställde hon sej igen och lyfte nosen mot himle. Då såg jag den - inte hon.
Den stod bara bakom den gamla bagarstugan. Fort vände jag på klacken innan hon han se den. Jag vet ju inte

hur hon reagerar - lite feg är hon - men reta upp älgen skulle hon kanske kunna göra-


Nästa gång bestämde jag mej för att tala om att jag var på G. Började därför att sjunga på E-Types verison av, "Jag är Gud", när jag passerade bagarstugan vid första hemmanet, Vicotor och Elsas. Fortsatte att sjunga till dess att jag såg den igen. Nu stod den endast 30 meter ifrån mej i backen upp mot torpet. Jag vände snabbt på klacken, men var var Nienka. Van av att ha Indra som jag aldrig behövde kolla, glömmer jag ibland att titta efter Nienka när jag vet att hon är på betryggande avstånd från vägen.

Jag började att springa, och ropade samtidigt på hunden. Hon var nedanför diket, på nedersidan av vägen. Hon märkte ingenting - pust!!!!


Tredje gången var den så efter åkerkanten. Hade jag fortsatt att gå hade jag hamnat 10 meter ifrån den. Jag såg den som en brun klump inne bland slyskogen - vände igen.
Det är alltså inte älgen som flyr utan jag.

Fjärde gången hade jag mitt barnbarn, 4 år med mej. Vi skulle åter upp med skidor till torpet. Sonen var med och gjorde ett nytt skoterspår - det hade snöat igen.

Nu pratade vi och åkte skidor - och de är inte helt tysta. Wille var en bit ner i backen och väntade på att jag och Alvin skulle ta oss upp. Jag var först och där stod den igen. Nu lite västerut mot skogsbilvägen men endat 50-60 meter från mej. Hunden lös, Alvin på skidor.

Wille kallade in Nienka och jag försökte att  få Alvin på rätt köl nerför backen. Jag körde före för att visa och han kom efter. Högt gav jag honom instruktioner......
Vi tog oss ner efter några små vurpor och hunden var längre ner med Wille - pust igen!!!!

Nu väljer jag mera öppna landskap!  

Älgen är mer rädd för den än du för den, kanske du skulle säga - men inte den här!!!
Det spelar ingen roll vilken låt jag sjunger, så står den bara där och tittar på mej.

I förrgår var det älg igen. Nu var det Willes tur. Han var på väg hem på kvällen med moppe efter Mariebergsvägen.
När han är där i kurvan vid älven ser han älgen i diket. Trots att han kommer på  moppe - kliver så älgen mitt framför honom på vägen. Han fick göra bredställ på vägen för att inte köra rätt in i baken på den. Han var på väg rätt in i baken på den! Endast någon meter ifrån. Det gick bra!!!! Men han var ganska skärrad när han kom hem. Älgen hade förefallit väldigt stor i närkamp så där.
Undrar just vad som skulle ha hänt om han hade "tuschat" till älgen.
Hade den dragit därifrån eller gått till anfall????

På moppe är man inte speciellt skyddad!

Det här är lite av mina erfarenheter av älgar den här vintern! Tidigare tycker jag mej ha mött älgar som går iväg när det möter människor - men inte de här som vi nu har mött!!!

Jag försöker hur som helst att hålla mej på "min kant" och väljer öppna lanskap så långt det går!   

Morning!!!

Högt i tak hos mej nämligen -23 grader när jag var uppe och eldade strax efter 5 i morse.
Jag gillar inte kallt - åtminstone inte så här kallt! Jag föredrar strax över -10 grader så här års.

Detta för att solen skall värma så där lagom mitt på dan, och temperaturen då skall bli så där jättelagom

för utomhusaktivitet.
Ja, för utomhusaktivitet är den del av min vardag. det vet ju du som följer min blogg.

Hundägare som jag är - finns inga kojdagar - ut i alla väder.

Hade dock hoppats att dessa temperaturer var ett minne blott för den här vinter - ack så jag bedrog mej.

Får plocka fram väpnarluvan igen. Minns att jag förra året betraktade mej i speglen med den på, och tyckte, men känna igen utseendet på nunnorna i filmen Sound of Music när jag såg min spegelbild.
Jag tror att det var "linjerna" runt ögonen som var så där igenkända. Väldans vad markanta de blir då man dessutom trycker ihop dem med hjälp av luvan. Nu är jag dock inte skådespelare, utan bara en vanlig mamma/mormor.

Jag har svårt att låta bli att engagera mej:
Det har varit strålningsfrågor, försäkringskassan, patientfrågor, mat i förskola/skola, orättvisor av oika slag mm.
Brukar vädra mina åsiket i form av insändare och inlägg på allehanda.se

Nu har jag fått kontakt med en kvinna med misstänkt morgellons sjukdom. Hon skriver på en blogg precis som jag.
Jag finner det angeläget att vi tar del av andra människors verklighet och försöker att göra något för dem som har det speciellt svårt. Om du någon gång känner att du behöver distans till dina egna problem - gör då ett besök på den här sidan. Visst kan våra egna problem kännas som oöverstigliga och jag har under mitt eget liv utsatts för olika prövnngar som i många fall varit mer än svåra och för andra svåra att inse att det har varit sant.

Jag har också "stångats", nästan krälat i dynga, men likt dockor med tyngd i botten, rest mej upp igen. UPP IGEN. Det som inte tar död på oss härdar oss sägs det, och visst finns det ett visst lager av hård hud på näsan. Hoppas även att jag lärt mej ödmjukhet och förståelse pga mina egna erfarenheter.

Innan ni lämnar min sida, klicka på den här länken och läs känn in: http://blogg.passagen/madame-frustration/

Att drabbas som denna kvinna har gjort är bland det svåraste som jag har kommit i kontakt med.
Gå även tillbaka och titta på youtubeklippet med morgellons sjukdom, om ni funderar vad det är. Det publlicerades igår

Jag blir ytterst berörd.........kan inte tänka mej att du blir annat!!!

Vi måste värna om varandra i en tid då vi prövas mer eller mindre svårt.

Jag började med kylan som är en baggis då jag äger en del varma kläder och utrustning. På med doket och möt dagen:

Lev väl!!!