corneliasrum

Inlägg publicerade under kategorin TORPET

Av Ann-Christin Tjernström - 7 september 2018 22:11

Det blev ett kort besök på torpet idag.
Solen värmde gott och även inomhustemperaturan var god, trots att nätterna börjar bli kalla.

 
Vattenståndet i ån var lågt. Knappt så att hundarna kunde blöta sig. Synd bara att där är så rotigt efter stormarna som har fällt träd lite hur som helst på såväl åkanten som rätt över.
 
Försommarnblomstern har fått en renässans och aldrig har jag sett så många johennesört som just nu.
Skulle plocka men glmde bort...synd. Vacker färg när det har torkat och en fin ört att ha som läkeört och att ha i olja.

Rödklöver, fibbla, prästkrage mm, blommar som det gjorde i vår. Så ytterst frustrerande. men ändå fint att se.
Flugsvampen så oförstörd utan maskangrepp.

       
På vägen hem. En avstickarre till Filitjärn och tog den gamla vägen längs med Valasjön. Ögonbedövande vackert längs med båda vattnen.
Jag håller gärna sommaren kvar lite till. KÄnner mej o-mogen för vinter......
     

Av Ann-Christin Tjernström - 3 april 2016 22:59

Under många år, har det varit som en tradition att besöka torpet någon av dagarna i Påskhelgen.
I år slog "flunsan" till och utomhus var en utopi.

Premiärbesöket fick därför bli idag. Strålande fint väder och en promenad med kälke att dra ryggan och annat i de cirka trehundra metrarna fram till huset. Det blev ett antal timmar på utemöbelns stolar osm plockades fram. Fika sallad och besök av grannen Gaby.
"Kärleksknutshandarbete" medan solen värmde mellan molntapparna.

Kameran glömdes bort fram till det var dags att vända hemåt.
Därmed lite mers skuggit än mitt på dan i kanonfint väder.

     
Framsida, framsida och gavel....Amber med förstås!

 
Ladugården.

   Köksfönster från baksidan


 

Sovrumsfönster från baksidan


     

På väg mot bilen och utsikt över gårdsplan och Vitberget.

 

Tant Strömbergs stuga

 

Sten och Irénes sommahus



   
Gamla ladan som rasar mer år från år....nu dags att kontakta kommunen då ägaren inte bryr sig trots påtryckning.

Kul att du ville följa med på en rundtur.....   

Av Ann-Christin Tjernström - 26 september 2015 21:01

På väg hem från dagens höstmarknad på Graningebyn, stannade jag till en kort stund på torpet för att titta till.
"Lia" är kort för Torpliden som betyder "luta ner mot ån"!
När jag är där i trakterna och på "mammas gata" som man benämner det och i bilen, den randiga lilla skåpbilen med alster i, brukar jag ofta spela JP Nyströms skiva och låten; "Min längtan hem är större än jag tror"!
Den känns som en återblick tillbaka även för mej och trots att texten inte helt stämmer, känns det om min när jag är i den trakten.



Jag var på hemväg från höstmarknad i Graningebyn. 

Jag hade köpt en gammal mjölkkanna i emalj som jag hade tänkt mej till dasset. Med de fina nyponen utgjorde den en vacker inramning till den gamla förstugekvisten.

   

Ovanligt att tillbringa tid där på torpet  helt ensam, inte ens Amber var med.
När jag hade tittat till och kollat att att var som det skall, gick jag en nostalgitripp genom huset och insöp det lugn som finns på platsen.


 

Det lilla rummet på nedervåningen, hade fått en brun färg i flera nyanser ngn gång på 70-talet. Samtidigt tapetserade det med en medaljongtapet som nu hade fått ge vika för solens obarmhärtiga sken.
Det vita i tapeten hade övergått till pulver och när jag dammsög försvann alla färg.

I somras tog jag bort korkmattan som låg på golvet, försökte att måla över den bruna färgen och tapetserade med en tapet som aldrig blev uppsatt här hemma. Ljusblå botten med blommor och fjärilar i rosa nyanser. De kände som att den tapeten nu skulle få sin plats på torpet och i det lilla sovrummet.

   

Myggnät för myggorna och en "unge på väggen" som är jag.

   

I kammaren trängs gamla möbler från förr och möbler som har flyttats hit på senare år, för att få plats för många när familj och vänner samlas.

   

Köket målades om för några år sedan. På väggarna var tidigare färg i olika gröna nyanser, den ena nästan neon och sannolikt en färg som ej tålde de värmeskillnader som blir i en kallställd fastighet.

   

Vi tar trappan upppå övervåningen där köksluckorna är ådringsmålade och färgen hara varit densamma sedan många år tillbaka.

   

Det större rummet har nu fått en säng som sedan delar rum med möbler från 40- och 50-tal.

   

"Lidbacka" från framsidan och ladugården samt lekstugan.

   

På dassets väggar hänger da Vinci och Monet, till  skillnad från andra dass där kungafamiljen tronar på någon av väggarna. Dassets interiör vittnar om välanvänt och svunna tider.

   

Efter vägen på vägen står en fallfärdig gammal ladugård, vars ägare har lämnat allt. Nu är det dags att åtgärda känns det som och ägaren är informerad om vad som gäller.......i annat fall blir det en kommunal fråga.

Hur som helst ser det ändå lite "nostalg ut" eller hur?


Har du lyssnat på J P Nyström medan du har gjort ett besök på mitt torp och känt in känslan av "hemlängtan" när du har tittat på bilderna?

Tack för ditt besök....och vi ses kanske snart igen!   

Av Ann-Christin Tjernström - 21 juli 2015 21:34

Vid förra besöket, barnbarnen med, var det strömavbrott - trodde jag.
E:on har hållit på med ledningsarbeten och jag har nåtts av deras information men såväl glömt bort som förlagt.
Kollade sedan med grannarna och något strömavbrott den dagen var ej aviserat!

Efter söndagens marknad, tog jag så en snabbis för att kolla....och ingen ström den här ggn heller, smöret i kylskålet kändes ganska.....???
Jag hittade dock en trasig säkring och poff så gick kylskåpet igen.
Jag hittade också en helt ny hässja igen....nu en litet längre.....flashback till barndomen.

Det myckna regnandet under lördagen har dock gjort det svårt att ta upp resten av höet som ligger på marken...tyvärr.
Nu har dock en balmasken för mindre balar införskaffats och till nästa år kommer sannolikt allt hö vara balat och reserverat till föda för djur.


   

Tog också en bild av ladugården som gör ett såväl förfulat intryck som också nu kan bli farligt för djur och barn om något/någon skulle förirra sig.
Förbehåll till markägaren är skickat och händer inget får det bli kommunens sak.

Finns det ngn charm i en sådan här förfallen byggnad.......?

 

Av Ann-Christin Tjernström - 14 juli 2015 23:15

Mina föräldrar och mina morföräldrar var noga med att åkrarna på torpet skulle hållas rena och fina. Av den anledningen fick andra slå markerna då de egna djuren inte längre fanns. 
Redan på 60-talet och en mycket ung jag, kommer jag ihåg hur andra kom till torpet för att sköta slåttern.
T o m långväga bönder tog vara på höet som hässjades efter att det hade slagits med traktor och sedan vänts med  och dragits ihop med släpräffsa.

Under följande år sköttes jorden av olika hästägare och annat. En höstägare slutade att ta hö utan att meddela och risken för att växa igen blev överhängande. Det blev därför några år då tuvor och slyskog riskerade att ta över.

Med EU-bidrag fick sedan en granne en bit bort, börja att slå ner åkranra, bara för att hålla landskapet öppet.
Det har nu pågått några år, vilket känns väldigt bra.

Nu med nya grannar får vi återuppleva hur det var när jag var barn. Under en stund på min födelsedag, vändes höet med hövändare efter traktor. I måndags drogs det samman men släpräffsa och hässjades på egenhändigt tillverkade hässjor utan hässjetroer. Nu kommer jag dock ihåg att det finns hässjetroder i ladugården som kanske kan användas av den idoga och duktiga grannen och som  får mej att få en "flashback" tillbaka till min egen barndom då en blå traktor med ägare, skötte slåttern på åkern.

Här nedan bilder från igår:

     
Visst ser det bra mysigt ut och med Vitberget i bakgrunden.

Av Ann-Christin Tjernström - 21 juni 2015 19:40

...som tidigare nämts, tillbringades ingen tid på torpet förra året. De har inneburit att vegatationen har dragit iväg.
Då vädrets makter äntligen var med oss.....beslöt vi att midsommardagen skulle vikas till röjjjj.

Det blev röjjjjj såväl inomhus som utomhus. Lager av damm, spindelväv och döda flugor....någon död musunge osv.
Gamla mor var med även idag. Hon älskar att tillbringa sin tid med oss där, och trots att det är mer än obekvämt; utan vatten, toa och endast ett par eluttag.....elkablarna har totalt vittrat sönder av ålder. Därför finns endast lite ström i köket till en kokplatta och till ett kylskåp. Det gäller att använda uttagen sparsamt så att säkringen håller!!!
Vatten hade jag burit in....flera hinkar, men värst är det med disken då oftast sommarmaten innehåller en massa kladd och klet och tillgången till vatten är begränsad. Fördisken får ske med hushållsrulle och är vi några stycken räcker en rulle endast till en måltid!

Myggigt har det blivit och tur är de då fågelungarna har svultit ihjälp pga av brist på föda.
Börjar man dessutom att röra i långt gräs och lövsly....hörs myggsången som en tydlig bakgrundskör.

Väldans vad de små björkarna hade hunnit bli tjocka. Röjsågsklingan gick bet och motorsågen blev ett måste.
När allt var klart utbrast gamla mamma: "Nu ser man lagårn!", ja för så blev det.
Hon hade följt med i händelserna inifrån köket  och övervakat genom köksrutan.

Nu var det endast att dra ris som återstod.

Ta en titt på midsommaraftonens morgonbild och midsommardagens kvällsbild. Vilken fantastisk skillnad.....och så ljust det blev!

     

Ibland känns det som att man skulle behöva "röjjjjjjja" ganska ofta? När man jämför före- och efterbilden ser man hur snabbt det går om man hoppar över ett år med röjsågen?


Av Ann-Christin Tjernström - 21 juni 2015 19:26

Som traditionen bjuder blir det midsommarfirande vid Valasjöns Camping!
Jag var igång tidigt.....då jag skulle låna ut mitt utställningstält till Marcus Molin, som även han är tradition vid Valasjöns Camping. När tältet var uppsatt och lekutrustningen som vi fick från Styrnäs friskola var på plats, var det dags för torpet med dukning, lövning och blommor i vaserna.

Det syns väl att vi tillbringade ytterst begränsad tid där förra året. Ingen hade klippt gräset och lövträden började att torna upp sig. Åkern full av sommarblomster dessutom!

 

Väl tillbaka vid Campingen var det dags för lövning av midsommarstången samt resning av den.

   

Tradition även med barnbarnen.

   

Tradition igen med dans- och sånglekarna.

     
Marcus Molin

Nytt för i år var lekar och tävlingar. De vuxna var svåra att få med, medan barnen var lättare att få till lek.

     

Väl på torpet vankades det sedvanlig sill och matjesill, köttbullar, filé sallade mm.
Allt fler förenade sig med oss och så även min gamla mamma som ivrigt tog in på sillen. Hon är alltid ivrig med att få följa med till torpet. 

Det blev en jättefin midsommarafton med vacket väder och fantastiska vänner.

       


Av Ann-Christin Tjernström - 1 januari 2014 20:27

På årets första dag tog vi en tur till torpet för att ta oss en titt på förödelsen efter stormen ivar, den storm som överrumplade oss natten till den 12/12.

Den 13 fick vi besök av torpgrannen Gaby som berättade att vägen in var helt blockerad av minst 14 träd. Min sambo åkte därför dagen efter och sågade av det träd som låg över vägen.
Stormen Ivar gjorde även att hela det området var utan el, telefon och mobitäckning under flera dar.
Vi var här hemma, förskonade från såväl missöden som strömavbrott och kunde därför inte överblicka det inträffade direkt.

Idag tog vi oss iväg för att inspektera och se hur det såg ut längre in efter vägen dit sambon inta hade hunnit ta sig in innan mörket kom,  men förts tog vi oss en tur in till Filitjärn och på vägen mot Västansjö fann vi denna rotvälta som var ett helt betånd av träd, och som upplevdes som en hel vägg då vi först såg det.

   

Första delen av infarten hade varit belamdrad med träd och värst var det där vägarna delade sig.

                             


 

Vid grannens hus såg det ut så här:


 
På nedfraten till torpet kunde man se hur träden hade tömts av smågrenar och barr.

 


Inga missöden vid huset.

 


Vi tog oss även en tur ner till Majaån som rinner nedanför huset.
Redan tidigare i vinter hade en del träd blåst rakt över. På andra sidan ån kalavverkade man för ett par år sedan. Nu
är där mest plockepinn och Ivar hade nu även gjort att flera stora träd hade blåst omkull med hela rotsystemet.

                 

På vägen tillbaka ut till vägen där bilen stod parkerad, gjorde vi ett besök hos Gaby och så här vackert rann Majån under bron som korsar ån.

   

Helt otroligt hur mycket förödelse det kan bli av ett antal timmars storm. Ofattbart!
.....tänker på hur mycket jobb som återstår innan alla vindfällen har undanröjts!

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards