Då det såg ut att bli uppehållsväder och att vi skulle bli ganska många, större rum och kök, än hemma - beslöt vi oss för att fira på torpet i år igen. Förra året hade jag marknad samma dag och då hann jag bara precis hem innan gratulanerna anlände.

Det jag skriver om är min och barnbarnets födelsedag, då vi är födda samma dag. Det är verkigen en ynnest att få sitt första barnbarn på sin egen födelsedag. Dottern har också samma födelsedag som min mormor Anna hade.

Vi väntade in resten av gänget med gamla mamma och sonen med sambo och barn.
Myggigt.....ja, det var det! Tiden fördrevs med lite kaffe och waffers.

 
 
Födelsedags barn på väg med sin familj i släptåg. Hundarna turades om med att välkomna.
  

Den som är yngst gick också själv och blev lite av en eftersläntare. 

 
Hungriga i soffan.
 
Vissa åt i köket, andra i kammarn.

 
Jättehungrig!

 
Gamla mamma Ingrid i samspråk med den nya grannen, om hur grannsämjan och hjälpen av varandra hade varit för många år sedan.

 
Mätt och glad!

   

Mormor och barnbarn!

   

Tårta, falsk potatisbakelse, rullrån, chokladsnitt, syltkakor.....kaffe, saft och läsk lät sig smaka trots att magarna hos många var mer än fulla.

Det blev en lyckad och rolig födelsedag för oss som fyllde och förhoppningsvis även för våra gäster. 
Torpet och vår födelsedag......en tradition att följa.

Det är alltid gruvsamt med renovering, tycker jag! Det blir så oroligt och stökigt och det är inte något som jag tar itu med utan att tänka mej nogsamt för.
Nu gick det inte att vänta längre! Innertaket i ett av sovrummen hade gjort sitt och det har jag gruvat för.
Nu tog jag så tjuren vid hornen och bokade tid med mina vuxna barn, då det krävs många "händer i luften" för att det skall fungera.
Den här helgen blev så en arbetshelg för alla mina tre barn, men med olika insatser.
I fredags satte min yngste upp reglar i taket flankerad av sin far och i lördags kom så taket på plats.
Dottern är en sann hemmafixare och planerade det hela som en van "arbetsledare" taket kom på plats med hjälp av hennes äldre bror och med tre par armar i luften blev det ett snabbt och perfekt utfört arbete.

Även en hel del tapetsering fick jag hjälp med och avslutade när dagen nästan hade övergått till ny.
Idag blir det golvläggning och i morrn  hoppas jag hinna införskaffa lister till; tak, golv och fönster.

...ser fram emot att flytta in igen, och att återställa det kaos som nu råder med ett tömt sovrum utplacerat lite varstans.   

 

Igår gjorde jag ett inlägg där jag skrev om vad barnbarnen och jag gjorde medan de vuxna var uppe i luften i en helikoter.
Nu har dottern sammanställt en film från firandet av hennes sambo och den kommer här nedan:

När dotterns sambo skulle fylla 30 för en månad sedan, önskade han sig ett äventyr.
Som av en händelse delades en vacker film tagen från helikopter på facebook och därmed föddes idén om att förära honom med en flygtur över hemtrakterna och Högakusten.

Igår på nationaldagen blev så flygningen allvar.
Tre personer fick plats i helikoptern och det fick bli dottern och äldste sonen.
Barnen fick bli hos mormor och vi träffades på Hornöberget och hotellet vid Högakustenbron, där vi skulle kunna se helikoptern väl då de kom flygande.

Förväntansfulla vuxna:

 

Fina lekredskap för barnen att leka vid medan vi väntade på helikoptern. Som syns av bilderna hade vi jättefint väder. Dock var vinden lite kall....men solen brände bra.....

     

Hund och värme - sämre kombination. Vi fann skugga i en fikaplats.
  

....och en mormor med!

 
Jag förstår inte riktigt hur jag tänkte? Trodde någonstans att jag kunde få såväl bra bilder som film på helikoptern då de kom flygande. 
Väljer ändå att dela filmsnuttarna - ljudet hörs i alla fall och våra röster -  och ibland syns även en lien svart prick!

 

 
Nöjda "helikoperflygare" möts av en "leknöjd" och hungrig son.

 
 

Redan i februari började dottern att räkna ner. Då hon endast var knappt 7 år gammal var det svårt för henne att förstå hur lång tid vi hade kvar.
Vi hade fått datumet, den sista april, och med hjälp av miniräknare och lite fyndig pedagogisk erfarenhet, summerade vi alla dagar i varje månad och fick ungerfär somman 120 dagar.
Därefter räknade dottern ner, dag för dag.
Den 29:e april sa hon med bestämdhet" I morrn skall jag bli en storasyster"!

Den 30:e passerade och det hände ingenting! Nu slutade dotterna att räkna ner, det fanns ju inga dar kvar och hur tänker man då så som barn.

Jag började alltmer att känna mej som ett hus! Redan under vintern hade jag svårt att sitta vid ratten och fick hålla ner magen med ena handen för att kunna köra bil......så ont gjorde det i revbenen!

Det hade varit en hel del stres under graviditeten och förvärkar under många månader.

Vid samma tid som du, för 18 år sedan, la jag mej för att sova. Men fick kliva upp efter en stund, nu började jag att ha värkar.
Min mamma var på plats sedan några dar. Telefon till förlossningen och vi drog iväg.

Väl framme hände ingenting men vi fick stanna kvar över natten.Branmorskan, vilskade lite lätt......"se till att de sätter igång dej i morrn om det inte har hänt något".

Vi bäddades ner och vid 4.30 - tiden vaknade jag! Nu hade det börjat av sig själv.

Det drog i alla fall ut på tiden och inte förrän 12.05 föddes sonen. En stor kille på 4 020 gram och 56 cm lång.
Inte undra på att det var trångt i min lilla kropp med 1.57 m  över vattenytan.

Det var en varm vår och dagen efter förlossningen skulle syskonen få följa med till BB.
Storasyster var exalterad, men storebror tyckte att det var "tråkigare än i graven. Han var skulle fylla 8 år och cykling var hans specialitet. Nästa besök stannade han hos mormor men storasyster, hon som hade väntat i över 100 dagar, följde med och ville hålla.

I morrn blir min yngste 18. Fullständigt helt otroligt hur snabbt tiden går.
Nu har min yngste, flickvän och syns allt mindre här hemma.

I morrn firar vi honom hemma här med familjen.

Stort grattis till dej Willliam! <3

Här nedan med sin flickvän   ! <3

Dagen "vardagsbild" att dela på facebook och utmana en vän att göra likadant. blev mitt barnbarn Alvin som leker med Amber.
Amber har varit regelbundet med barnbarnen ända från början och man kan verkligen se hur kul det har tillsammans och hur mycket det tycker om varandra.
Såå vädefullt för såväl barn som djur att få tillgång till varandra på det här sättet.
....att som barn ha fått en sådan möjliget att känna en personlighet av en helt annat art och skapa en sådan fin relation till den!   

 

Min gamla mamma Ingrid älskar fotografier. 
Hon sitter ofta försjunken i album och drömmer sig bort.

De här bilderna på mej och min dotter, fanns i ett litet album.

Bilderna är tagna vid en släktträff i Resele, Sollefteå kommun. Min mormor hade sina rötter där och det var min mammas kusiner som hade anordnat träffen. 

Med i programmet fanns ett inslag med min dotter och jag. Min dotter var precis 5 år fyllda och hon sjöng visor ur Majas Alfabetsvisor som vi hade på CD-skiva och som hon verkligen älskade att sjunga. Jag, kompade.

Året var 1994. Åren rinner iväg......   

( Jag har fotat av bilderna, därav den dåliga kvaliteten.)

Redan förra helgen beslöt vi att fira Långfredagen utomhus.
Trots lite mulet väder möttes vi på viken närmast mitt hem. Mina vuxna barn, min tonåring med en kompis amt mina barnbarn.
Pimpling, grillning och skidåkning, funkar perfekt på alla kan göra det som passar. Idag var även sönerna med på skoter, lite väl brummigt förstås men kul att de villa vara med. Brumbrum och barnbaren fick sej båda en skotertur.

Senare på dagen hämtades min gamla mamma och vi åt tillsammans hemma i bostaden. Äggsök får även bli den dagen då de andra var upptagna på Påsklördagen. .....men vad spelar det för roll?
Olika ledtrådar lästes upp och sedan var det bara att klä på sej för att söka rätt på det ägg som var ämnat för just den personen.