corneliasrum

Inlägg publicerade under kategorin KATTERNA

Av Ann-Christin Tjernström - 1 augusti 2014 11:55

I natt somnade Morris in. Detta efter ett par dagar med skötsel här hemma och hopp om att han skulle tillfriskna.
Det var ungefär som för lilla Nils som oväntat insjuknade och dog.
Morris kom hem i måndags och var helt utslagen. Han bars in och fick vätska och sov sedan på min säng. Dock var han borta på morgonen, hade gått ut själv via kattluckan.

När det är så här hett, kan även djur på uttorkade och må dåligt.
Morris återfanns inte under hela tisdagen. Det ropades och söktes och på onsdagsmorgonen låg han p åkorgstolen i hallen. Sannolikt hade han gömt sig här hemma någonstans då han var inne och dörrarna stängda.

Han ville inte äta eller dricka. Tittade bara ner i vattenskålen och gick och la sig.
Jag gav honnom vatten i mungipan via en spruta och gjorde en omgång med koksaltlösning som kan fick hela tiden under onsdagen. Han började då att se lite piggare ut och vi fick hopp om att han skulle återhämta sig. Katter har ju en nästan onaturlig förmåga att klara sig. Ett prov på detta fick vi då han överlevde en kollision med en bil då han var knappt året gammal.

Han hade smitit ut på kvällen och vid 2-tiden väcktes vi av att polisen bankade på dörren och blåsljus vid vägkanten.
Morris hade blivit påkörd av en bil och bilföraren ringde pollsen då katten levde.
Han var skadad i käken med överlevde med vår hjälp och flytande föda. Det var en pär soch det tog lång tid innan an åter kunde tugga torrfoder. han blev lite sned i ansiktet men blev ganska snart sitt gamla pigga jag igen:

Innan jag gick till längs på onsdagskvällen la jag Morris på Ambers dyna vid sängen. Hon har flera liggplatser och dynan var ledig. Vid 4-tiden vaknade jag till och katten var borta. Han la sig hela tiden under sängen och då jag fann honom trodde jag först att han var död. Så var dock inte fallet och på morgonen ringde jag djursjukhuset för att få råd.

De kunde inte ge andra råd än de jag redan hade gjort och någon tid för dagen fanns inte. I anant fall till djursjuhuset i Sundsvall för provtagning och inläggning.

Morris såg piggare ut i blicken och torsdagen fortsatte med vätska i olika slag. Även kattmat som var utspädd med koksasltlösning.

Sent igårkväll försämrades hans tillstånd och han somnade in i sitt hem.

Att ha ett sjukt djur skapar stor stress och som ägare till katter skapar de ofta oro, då deras fria leverne gör att man aldrig kan ha kontroll över vad de företar sig.
Vi misstänker att han har fått i sig något. Hans betende och symptom var ytterst lika det lilla Nils hade innan han också så oväntat somnade in.

Morris lämnar ett stort tomrum efter sig. Han var en av de fyra ungar som hans mamma Siri födde. Siri som så brutalst dödades av grannens löslöpande hund i november förra året.
Två av hans kullkompisar har varit offer för trafiken och idag finns endast Signe kvar av de fina och jätteglada ungarna.

Förutom att Morris var speciell på sitt sätt, så kom han även så nära pga att han fick skötas så länge efter hans skada i ansiktet.
Han var en katt som ofta sökte sig till sina människor. Han kom springande som en hund när man kom körande med bilen in på gården. Han var aldrig långt borta och gick att kalla in som när man ropar på en hund.
Dygnet som han var borta blev lite av en förvarning om att något inte stod rätt till. Morris som alltid kom springande med svansen rakt upp.

Han sökte sig ofta in i bäddarna och kunde lätt sova under täcket i sängvärmen på någons arm utan att svettas. Mycket fördunderligt, katter brukar flytta sig när det blir för varmt.

Han gick att rulla ihop och hålla i famnen som ett barn och t o m barnbarnen kunde hålla honom och han låg kvar.
Se bilderna nedan.

Åter igen en dag då tanken kommer om att ta chansen att vara ägare till ett husdjur med all den glädje och sällskap som de sprider, kontra den oro och den smärta som de för med sig när de blir sjuka eller på ett eller annat sätt lämnar oss.

Vi har haft massor av katter och de flesta som har lämnat oss har gjort det genom trafiken. De katter som har försvunnit på kort tid har nu två dött pga någon sjukdom eller ngt som de sannolikt har fått i sig. Siri blev ihjälbiten.
Det har varit mera ovanligt för oss att se dem dö på det här sättet. Men att finna dem söndertrasade av ett bildäck är också svårt.

Det börjar bli trångt på vår gravplats för fyrfota amiljemedlemmar, där Morris idag kommer att få sin sista vila tillsammans med glada kattkompisar, sina syskon och sin mamma.

Sov gott lilla Morris. Nu är du också i "katternas himmel, där Gud har päls"!    



 
Julia och "Mojjis" som hon kallade honom vi dden här tiden.    






Av Ann-Christin Tjernström - 9 januari 2014 13:34

Siri vår jättefina katt, gick en våldsam död till mötes på sin tomt den 20:e november 2013.
Det var en dag med lite kylig luft och solen lyste mot husväggen där hon sannolikt låg på byggnadsställningen och lapade sol en av vinterns få solvädersdagar.

Klockan var runt 10 och jag stod vid köksbordet och paketerade örter/chaga inför kommande helgs julmarknad i Frånö.
Plötsligt sej jag något brunt passera fönstret i rasande fart. Något som rusar direkt mot ingången/verandan på mitt hus. Det bullrar till och Amber som låg och sov på sin bädd rusar upp och springer omkring i köket.
Jag hör sedan en våldsam smäll mot byggnadsställningen i trä, som står mot huset i riktning sydost.
Därefter ett fruktansvärt skrik!!!  och en hund som skäller intensivt!!!

Jag rusar ut via källartrappan och ut på gräsmattan och vid knuten ett par meter från huset ser jag Siri stå i försvar med grannens bruna vorsteh mitt framför sig. Hunden skäller våldsamt!
Jag kan också se att i frosten på gräsmattan finns en större fläck cirka 1.5 - 2 m med tinat gräs där djuren sannolikt hade tumlat runt.
Jag skriker allt jag kan till hunden flertalet ggr: "Gå hem, gå hem, gå hem".....i tron och förhoppningen att grannen dessutom skall höra att deras jakthund är på vår tomt och har angripit vår katt Siri:

Den bruna vorstehn springer mot skogskanten varifrån den sannolikt kom, vänder sig om vid vinbärsbuskarna och beskådar mej, precis som vargar brukar göra, springer sedan in i skogen och försvinner. 

Jag vänder mej mot vägen och ser att Siri har tagit skydd uppe i telefonstolpen vid vägkanten, och att hon hasar ner mot marken.
Jag ropade högt flera ggr till Siri, då jag trodde att hon skulle följa med mej.
Jag hade blivit våt om fötterna och kände att jag behövde gå in. Jag trodde att Siri skulle följa med lite senare.

Hela dan gick och Siri kom inte in. Jag var ute och lockade på henne ett stort antal ggr. Sökte efter henne i uthuset och gick en bit upp efter åkern och ropade på henne. Jag trodde att hon hade blivit skrämd och sprungit för att gömma sig. Det började mörkna och temperaturen sjönk till -8 grader. 
Då ringde jag Siris husse. Han har alltid varit irriterad över att grannarna har så dålig koll på sina hundar och oroat sig över att de skall komma och jaga en katt på vägen då den ligger så nära.
Han blev förstås upprörd men kunde inte lämna jobbet direkt.

När han kom hem gick även han ut och letade efter Siri. Vi började bli riktigt oroliga då det hade blivit kallt och Siri som annars knappt gick utomhus och hade sin plats på en dyna på rottningtvättkorgen i badrummet, vilket gav alla besökare gott sällskap, var befann hon sig? Sambon tog även en promenad upp till ödetorpet dit Siri annars brukade ta sig, åtminstone under somrarna. Då vi båda trodde att hon hade blivit skrämd, kändes denna plats som ett alternativ att gömma sig på för henne. 

Vid 22-tiden skriver jag till grannen och meddelar vad som har hänt. Han visar sig förvånad över att hunden hade "rymt"?????? Var var han själv då det hände?
I efterskott har vi fått höra att han hade varit på berget och jagat.......hur kunde han då ha missat att hunden var hos oss?....och jagade?
När klockan så var 23.30 tog sambon en promenad längs vägen i händelse av att Siri hade blivit skrämd och sprungit framför en bil.
Vid telefonstoplen låg hon! Stel och ihopfrusen. Hon hade dött i samma veva som jag gick in. 
Jag insåg aldrig att Siri kunde ha blivit så svårt skadad på så få sekunder.
Ingen av oss kunde ana att den löslöpande hunden var en så skicklig kattmördare.

Siris kropp var helt ihopfrusen men det gick att se att det fanns bett på båda sidor av hennes kropp.


Veckan därpå lät vi göra en veterinärbesiktning av Siris kropp. Det första den danske veterinären sa var:
"Den här hunden har dräpt förut! Den har tagit katten bakirån, i annat fall klarar de inte en katt."
Undersökningen av Siris krapp kropp gav: 3 stora tandmärken, 2 på vänster sida och 1 på högra sidan samt inbuktning av bröstkorgen. Tandmärkena var av storlek som på en hund som väger 20-30 kilo. Flera revben var även brutna.
Dödsorsaken var förmodligen en kombination av skada på ryggraden och inre blödningar samt kollaps av lungvävnad.

Att få hennes skador dokumenterade kändes än värre än att veta att hon var död och hade dödats av grannens hund. Jag insåg att hon var döende då hon stod och försvarade sig på gräset ett par meter från sitt hem med en rasande livsfarlig hund framför henne. Hur kan dessutom grannarna låta en så drillad jakthund löpa fritt utan tillsyn och hänsyn till oss grannar och andra intillboende. Det finns ju ändå en lagstiftning som anger strikt ägaransvar och restsriktioner som hur hundar skall handhas.

Varje gång jag går till sidan av huset upplever jag om igen synen av Siri där hon står med rest ragg och ryggen krökt, den ryggrad som var så svårt skadad av den bestialiska hunden, och döende som hon egentigen var.

Det här är en svår förlust av en kär familjemedlem men även en stor chock över att sånt här skall behöva hända hemma på vår egen tomt. Att dessutom grannarna fortsätter att hålla sina hundar lösa trots att vi har hotat om polisanmälan om de inte vidtar åtgärder.

Den bruna hunden hade dessutom varit på gården två dar innan och jagat omkring Amber. Så hände även den 6 december och då blev jag riktigt rädd. Även då jagades Amber av grannhunden och den här ggn alldeles för nära vägen. Då jag skrek på hunden att gå hem, följde Amber efter.
Jag skrek så högt att min hals skadades och när jag kom in kunde jag se båda hundägarna ute på gården utan att kunna hålla koll på sin hund, trots att den några veckor tidigare hade dödat vår fina katt.

Siri var en väldigt speciell katt och jag skall nu berätta om henne:

Siri föddes i sin husses säng natten till den 1 april 2005. Vi vaknade av att hennes mamma Siv höll på att få ungar.
En unge var redan född men hade dött och så skulle det även ha gått för Siri om inte hennes husse hade ingripit. Hon slickade på fel sida på fostersäcken och Siri höll på att dö.
Fostersäcker öppnades av husse och han påbörjade direkt hjärt- och lungräddning på henne. Hennes lungor masserades försiktigt och han blåste luft i hennes lungor och snart började hon att andas av egen maskin.

Hon lades med sin mamma.....men det var inte långa stunder som Siv hade ron att vara med Siri.

 

 
 

Gång efter annan fick vi lyfta tillbaka Siv till sin unge.
Det gjorde att vi så småningom insåg att Siv inte hade lust att ligga själv med sitt barn och hon och ungen fick därför flytta in i vår säng. Vi bäddade med ett babyfårskinn mellan kuddarna och där hade Siv större ro att ligga med sin unge, då hon hade sällskap av oss.

Det var verkligen med aga som man sov de där nätterna. I takt  med att Siri växte flyttade hon sig också allt längre från det mjuka fårskinnet. Många var nätterna då vi vaknade av att något killade på ryggen. Då hade Siri tagit sig en promenad och oj, om vi hade lagt oss på henne! 

 
 

 
Att ligga i husses armhåla blev en vana för henne och det fortsatte hon med under hela sitt liv. De fick en speciell relation.

  
Att få massage på magen var en av hennes bästa stunder.

 
...och så trygg och lugn som hon alltid var tillsammans med oss i familjen.

 
Sängen fortblev hennes plats, åtminstone under dagtid,  

och hon kom glatt springade mot oss på skinnet då vi ropade på henne.

Busig också.....
 

 

När hon blev större hände det att hon även kröp ner i hunden Indras bädd och sov med henne en stund.



Siv var en fertil kattmamma och när Siri var såväl två som fem veckorl löpte Siv och det var knappt hon kunde ligga stilla med Siri. Hon rusade ofta upp under matandet och Siri skrek förtvivlat när Siv tänkte rusa iväg. Då var det vara att sätta sig ner med dem till dess att det var klart.
Efter en tid fann vi så att Siv var tjock igen och i juli nedkom Siv med nästa kull med 3 ungar.
Siri som fortfarande var liten fick trots allt även vara med emellanåt. Här med sina 3 systrar

   


Siri växte upp till en frisk och mycket spänstig katt och hon gillade att vara utomhus om vädret passade förstås.

 
Precis som andra katter hade hon även en förmåga att tillse att hon mådde bra och låg där hon önskade.
På slutet oftast i badrummet på sin dyna och i husses knä vid toalettbesök. Behöver jag berätta att de blev väl långa. Även tvättstället var hennes.....
 

 


När  Siri var 3 år gammal, nedkom hon med 4 ungar. 2 honor och 2 hanar. Trots hennes egan mindre positiva kontakter med sin mamma, så blev hon sjäv en exemplarisk mamma.


 

 

     



Siri var också väldigt verbal och talade högt och bestämt - var den som sa till när det skull sättas fram burkmat till henne och de andra katterna och som kom springande då hon kollade.

Nu finns inte Siri hos sin familj längre och hon har lämnat ett stort tomrum efter sig. Husse som hjälpte henne till världen sörjer henne som den familjemedlem som hon var, och varje dag i julhelgen har en mashall brunnit på den grav som är grävt till henne.

Förutom förlusten av en kär katt så ligger chocken av det inträffade som en sordin för oss.
I och med att grannarna struntar i vilka regler som gäller för hållning av jakthundar kan nu inte heller våra andra katter vistast utomhus. När temperaturen sjunker sitter de vid sin kattlucka och spejar ut....sugna på att få känna frisk luft i sina lungor. Det kommer att bli en besvärlig vår för katterna som är vana vid att kunna vistas utomhus och ta sig in och ut vis kattluckan som de själva önskar.

Det känns också olustigt att vara ute på gården med Amber då det utan förvarning kan rusa fram en hund ur skogen.

Att ha barnbarnen ensamma på tomten känns även det nu otryggt.
Hur skall jag och min väninna med hennes lilla hund och hennes dotters lilla hund, våga mötas på min tomt? Vi som brukade träffas hos varandra oftast ett par gånger i veckan!


Vi upplever det som ett övergrepp och det känns inte bra här hemma längre. Vi har förlorat tryggheten att kunna vistas ute med våra djur på tomten och i våra omgivningar.  Ambers beteende har förändrats. Så snart hon hör något utanför börjar hon skälla. Hon som tidigare aldrig skällde när hon hörde nåt - hon har börjat att vakta. När hunden var här den 6/12 blev hon ordentligt upprörd och nu var det inte lek längre. Hon skäller även hos hundvakten då hon hör ngt i trappan vilket även det är nytt beteende för henne.


Det här är svårt och jag/vi inser att lagstiftningen vad gäller hundhållning och konsekvenser är allt för tandlös.
Jag har haft åtskilliga samtal med de som har mandat att förändra. I kontakter med andra inser jag att vi inte är ensamma om att få uppleva en katts brutala död så här på sin egen tomt. Flera hiskeliga historier har berättats för mej.

Det har också varit svårt att börja ta itu med det här:
Att hitta bilder på Siri genom hennes liv.
Att sammanställa dem till det här blogginlägget.
Att kopiera bilderna från veterinärbesiktningen och lägga in dem i dokument.
Att komma ihåg och notera alla tillfällen så grannarnas hundar har löpt omkring lösa utan tillsyn och skapat besvärliga situationer för oss.
Att sammanställa allt till en anmälan.
Att inte veta hur grannarna kommer att reagera på en anmälan trots att de har blivit varnade och ändå inte är beredda att göra något åt sin tillsyn av hundarna och speciellt den bruna som nu jagar och dödar vår familjemedlem.
Att börja med det här gör att allt kommer till ytan igen. 


För att känna att det görs något även för andra katter/djur så är min tanke därför: att Siris död inte skall ha varit förgäves.Vi planerar  polisanmälan där det här blogginlägget skall få följa med som länk, men eventuellt även en namninsamling som skall lämnas till Regeringen med hopp om att få till stånd en förändring så att hundägare som brister skall få större konsekvenser om de underlåter att följa: Lagen om tillsyn av hundar och katter.......


Personer som jag talade med på  Länsstyrelsen, Jordbruksverket och på Regeringsnivå, rådde att polisanmäla. De som kan göra något är Regeringen  men vid en namninsamling och uppvaktning av dem vill de gärna även ha idéer om förändringar och då till det bättre. I annat fall kan det vara svårt att lyfta ärendet. De säger att det redan finns restriktioner vid sådana här fall om inte förbehålls åtföljs efter en polisanmälan som: försäljning av hunden eller avlivning men även böter.
Nu blir det ju jag/vi som skall hålla reda på om grannarna följer lagstiftning om förhoppningsvis förbehåll från polisen.

För att ha något att presentera på Regeringsnivå, vädjar jag till er, mina läsare, att ge mej tips och idéer om hur man kan gå vidare och hur man skall kunna skärpa den lag som förefaller allt för tandlös för att skydda våra familjemedlemmar, katterna, och för deras familjer som lider när de ser och hör sina husdjur dödas på tomten av löslöpande jakthundar. 
Jag vädjar även till er att sprida namninsamlingen då den är klar för att undertecknas av er alla som vill hjälpa till för våra vänner - katternas - skull och även stärka deras värde som husdjur!

Jag började formellt - med en mitten om Siri  - och slutar med - kanske, ett sätt att gå vidare för att skipa rättvisa. 
Jag kan onekligen låta detta passera utan att agera!!! Den enda upprätttelsen  för vår fina Siri!   





Av Ann-Christin Tjernström - 30 september 2013 19:25

För ett antal år sedan såg jag ett program på TV om djur som mådde mindre bra och hur en person som kunde "tala" med djur förmedlade till sina ägare varför de mådde som de mådde.

Speciellt en katt kommer jag så väl ihåg, kanske för att jag själv har haft katter runtomkring mej under mest hela mitt liv.

Den katten mådde så dåligt och berättade att hon inte längre hade någon uppgift, något jobb.
Resaurangen dit hon tidigare hade gått varje morgon och satt sej vid entrén för att hälsa besökarna välkomna, hade brunnit ner, och nu hade katten inte längre något jobb att gå till, någon livsuppgift.

Jag väljer därför att publicera ännu fler bilder på den uppgift som jag misstänker att min katt Cia har.

Jag har under många år själv hållit på med healing lite sporadiskt, men nu hoppas jag kunna hålla på lite mera regelbundet. Cia har vid många tillfällen sett till att hålla sej på plats och där hon har fått lov har hon lagt sej eller gjort något med den som skall behandlas.

Den här ggn kom hon inspringade genom kattluckan samtidigt som bilen kom in på gården.

Kvinnan på britsen frågade efter henne men då hon hade varit ute var hon hungrig och hade stannat till vid matskålarna för en stund. Därefter gjorde hon en lov, som för att känna in, och gick ut igen, men för att återvända. 
Hon hoppade upp på kvinnan och började sitt arbete.   

Hon gick från huvudet och rakt på kvinnans mage och började sedan att trampa frenetiskt.
Kvinnan lider av förstoppning och Cia satte genast igång med att trampa på den plats på tarmen där
kvinnan förnimmer sin förstoppning.

     

Efter en stunds intensivt trampande och fortsatt helande behandling av mej, lade sej så Cia till rätta på kvinnans mage. 

     

Där på magen låg hon sedan under en ganska lång stund, för att sedan kliva upp och hoppa ner.
Hon brukar bara stiga upp "så där" utan vidare och gå sin väg!

Healing och helande energier är alltid spännande och häpnadsväckande, och lika förvånad blir jag

när någon form av "Hallelujamoment" uppstår. 
....att Cia så väl vet var hon skall lägga sin insats är väl ett "Hallelujamoment" om något! 

Vi säger tack till Universum och lilla Cia!   

Av Ann-Christin Tjernström - 10 augusti 2012 14:54

Förra hösten lät jag ta hem den bedårande kattungen Nils. 
I månadsskiftet nov/dec har han bott ett helt år.

Nu har han växt till sej och är nästan större än de andra kattpojkarna i farmen.
Gillar förstås att njuta av livet likt andra katter.....

   

Av Ann-Christin Tjernström - 2 december 2011 15:58

I morrn har det gått två veckor sedan lille Niels flyttade in. Allt har gått över förväntat och lättare unge att acklimatiserad sig får man leta efter. Busig är han så det förslår också.
Sover nästan varje natt vid min sida. eller uppe på.


Här nedan kommer bildbevis på hans busighet! Undrar just om det går att ha gran........?

 





       

Av Ann-Christin Tjernström - 2 december 2011 12:22

Idag tog jag tjuren vid hornen och gjorde den juldusch av Nienka som jag har tänkt under flera dar. En labrador har fet och vattenavstötande päls som kan lukta lite - men nu kändes det lite för mycket. Jag påminns också om de olika diken som hon har varit nere och lyckats bada i under hösten - och det vattnet har sannerligen inte luktat gott.

Skred till verket idag när termometerna visar +3 grader utan risk för att hunden skulle frysa mitt på dan när det var dags för promenad. När så klockan började att närma sig 13 kändes hon inte längre då blöt och vi klädde oss för en kort promenad. Jag valde vägen och sedan tänkte jag att vi skulle snudda över torpet så att ev vägsalt skulle torkas av i mossor och lavar på vägen hem.

Det var en skön temperatur - trots att den sol som så avslöjande lyste in i huset - nu hade gått i moln.
Vi strövade omkring en stund på tomten och kollade lite försiktigt på potentiell julgran. De två närmaste ställena kalavverkades för tre år sedan - egengligen bara gallring på det ena  - men några värdelösa granar som växer mycket tätt har lämnats kvar. Jag tittade också på tallarna som nu har blåst av och blåst omkull - så blir det när kan avverkar och tallarna har stått tätt, eftersom rötterna växer rakt ner. Nu ligger fröträden som plockepinn och det är livsfarligt att vandra där när det blåser, då träden är böjda som pilbågar och det knakar oroväckande i deras stammar.

Vi vände hemåt och genade över kalhygget, egengligen gallringen. Det känns skönt att kunna ha Nienk lilte lös så här i skogen. Hemma på gården är hon alltför intresserad av trafiken just nu, för att hon skall kunna vara lös.
Vi gick där emellan dikena som skogsmaskeinen har gjort, och plöstligt möter vi Svinto. Katten som egentligen ägs av min dotter, men som flyttade till oss för drygt fyra år sedan. Han var också på väg hem. När jag ropade på honom tittade han bara nonchalant framåt - precis som att han inte hörde. Han har blivit tjock och kraftig och ser nästan ut som en stor råtta - rund och spolformig som han är. Han gick snobbigt förbi oss, men när jag sedan ropade på honom - vände han sit om och jamade sådär pipigt som egentligen inte passar till hans stora kropp.  Då upptäckte även Nienka honom och hon rusade fram för att hälsa. Svinto gillar inte sådana där snabba rusner rakt emot sig - utan markerade med att skjuta rygg. Nienka ändrade direkt riktning.
Därefter påbörjade vi färden hem - nu tre till antalet.


Svinto är en riktig utekatt. Han var innekatt det första året, men nu är han ute så snart han kan och vädret tillåter. Han vill ju även gärna följa med på våra promenader, men under tiden som åkern har varit gödslad och vägen har blivit enda alternativ, har jag smugit iväg för att han inte skall följa med efter vägen - det kan han faktiskt göra och när det är mörkt är det förödande.

Jag undrar just vad han håller på med under sina promenader. När åkern är full av råttor, syns hans rygg ständigt över grässtråna där han sitter och väntar ut en god måltid. Men vad gör han i skogen?
Tycker han också om att promenera? Ibland kan han tyckas det, då han går så långa sträckor.  Hungrig är han då han kommer hem, så jaga har han inte gjort hela tiden.

Jag skulle gärna vilja veta vad katter tänker när de går iväg som Svinto gör. Har han något mål för sin promenad eller har han någon uppgift som han tycker att han skall fullfölja? 
Det bor många katter hos mig, och nu sedan Lovisa föll offer för trafikdöden och gamla Sabina fick somna in pga hög ålder och ohälsa, fick lille Nils flytta in.

Katterna är alla personligheter. De flesta av katterna håller sig i närheten av huset, men Svinto och Siri träffar vi ofta ute i skogen en bit  hemifrån när vi är ute själva. Det skulle vara intressant att veta vad de har för mål och göromål när det är borta hemifrån. Kanske de är på, någon för dem, viktigt uppgift/arbete - något som jag som människa inte förstår.


Jag skulle gärna vilja veta vad Svinto har på sin agenda - och det skulle vara intressant att få läsa hans dagbok.

Tycker om att slappa gör han även!!!


 

Av Ann-Christin Tjernström - 25 november 2011 07:26

Kan inte låta bli berätta om mina djur, och nu sedan lilla Nils flyttade in har det blivt annorlunda för flera av dem.


Nienka var nog den första att känna av att de hade kommit en ny familjemedlem i huset. Hon hoppade upp i sängen tre gånger redan den första dagen. En stor hund som tillbringar mycken tid utomhus är inte ren i  varken päls eller fötter och det blir mycket att städa och tvätta om hon skall vara i sängen också - det räclker med katterna som inte går att dressera så bra.


Morris som annars är en väldigt lekfull kattpojke bemödar sig endast vid att klappa lite försikigt på Nils när han försöker få igång honom. Han ser verkligen kul ut när han sitter som en gammal kattgubbe och värdigt ser på när ungen leker -han som annars har farit som en tornado inne i huset. tillsamans med sin syster Signe.


Cia som inte gillar någon annan än sig själv, har nu ett styvt jobb med att hålla ungen ifrån sig. Hon får nog snart nog, då hon även avskyr Svinto som pesten, och skriker som om hon har fastnat i kattluckan om de råkar möta varandra i källartrappan.


Siri får inte vara ifred på sin älsklingsplats på tvättkorten i badrummet - där hon har en mjukt kudde att ligga på. Igårkväll sov hon så gott, ihopkrupen, och helt plöstligt hoppade lilla Nils upp och slog till  henne med tassen. Hon som annars brukar få sova ganska ostört. Hon gillar inte heller Nils särskilt väl.


Svinot han ängar sig åt att fräsa så högt så att hela munnen står öppen. Den lille illbattingen bryr sig inta alls.


Och så har vi Signe som brukar bli jagad - vilket hon inte heller verkar gilla så värst. Hon är åtminstione inte arg, men roas inte så väl av tilltaget.


Åter till Nienka som kommer när kattugnen lockas på. Går upp till övervåningen där hon inte får vara, och igår bet sönder det nya lilla kattleksaken som Nils hade fått.
Hon beter sig som en "sann" storasyster med den avundsjuka som brukar komma som ett brev på posten när det kommer nya familjemedlemmar.


Intressnt att se vad som händer i djurkfamiljen när det kommer en ny bebis utifrån som inte har lärt sig rangordning, hyfs och fason genom att växa upp med de gamla katterna från första stund.
Nu får de gamla katterna försöka hålla ställningarna och det är minsann inte lätt med en sådan här illbatting till kattpojke.


Fortsättning följer.........  

Av Ann-Christin Tjernström - 24 november 2011 07:18

Jag har börjat försöka hitta rutiner för mitt läkande och börjar morgnarna så här:


Kliver upp strax före sex och gör eld i pannan därefter sätter jag mig på min profilkudde som jag har i sängen och gör en 30 minuters meditation. Det hinner jag precis innan min 15-åring skall väckas för att hinna med busssen som kommer 7.13


När jag sedan har plockat bort i köket, bäddat osv, - tar jag en promenad under cirka 50 minuter med Nienka.
När jag sedan är hemmavid igen, gör jag ett mjukyogapass som jag har på en CD - av Malin Berghagen. Det gör att jag sträcker ut de muskler som känns spända och ömma efer en snabb promenad på astfalt, som jag nu är nödgad att använda för hundpromender pga de åkrar som just nu är fulla med flytgödsel.


I lördags hamtade vi hem lilla kattungen Nils, som verkligen vänder upp och ner på familjen i positiv anda.

Klev som vanlligt upp och gjorde eld i pannan. Dukade fram yoghurt och dienkelmusli till sonen och gjorde klart för en varm kopp mjölkckoklad till honom. Nu när han har slutat med gröt känns det viktigt att han får i sig lita varmt.

Jag gjorde också en stöpa med den heta chokladdryck som jag fann recept på i förr amånadens Buffé. Recept här nedan. Utfordrade förstås även lilla Nils med kattungefodret - i överigt äter han av det andra fodret som står i trappan för att Nienka inte skall tömma slålarna


Satte mig sedan till rätta på min profilkudde, och lade en annan bakomryggen. Rumpan känns ännu öm efer att jag halkade och slok kotorna i bildens tröskel. På kudden funkar det dock någorlunda.
Började tona in på mantrat och började gå ner i förändrat medvetandetillstånda.

Då hör jag ett "kattkviter" för det är så lilla Nils kommunicerar. Han hoppade upp i mitt knä och lade sig tillrätta i mina korsade händer. Anäver den ställnngen för att "sluta kretsen" med tummarna ihop. Nils lilla kropp passade precis i skålen som blev mellan mina båda händer. Där låg han och spann högljutt under en stund till dess han föll i sömn.  Han kropp är verkligen var och helande. Jag förstår att han finner meditaion lika livgivande ochläkande som jag gör, och det är nu den andra morgonen som han förenar sig med mig i meditation.

Jag kunde inte få den här kattungen ur huvudet när jag först såg honom. Han förföljde mig under ett helt yogapass i tankarna. Nu ligger han i mitt knä eller i mina händer då jag mediterar.
Nog måste det väl ändå vara så att han skulle komma till just mig.........så stort utbyte som vi redan har av varandra.   

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards