Siri vår jättefina katt, gick en våldsam död till mötes på sin tomt den 20:e november 2013.
Det var en dag med lite kylig luft och solen lyste mot husväggen där hon sannolikt låg på byggnadsställningen och lapade sol en av vinterns få solvädersdagar.

Klockan var runt 10 och jag stod vid köksbordet och paketerade örter/chaga inför kommande helgs julmarknad i Frånö.
Plötsligt sej jag något brunt passera fönstret i rasande fart. Något som rusar direkt mot ingången/verandan på mitt hus. Det bullrar till och Amber som låg och sov på sin bädd rusar upp och springer omkring i köket.
Jag hör sedan en våldsam smäll mot byggnadsställningen i trä, som står mot huset i riktning sydost.
Därefter ett fruktansvärt skrik!!!  och en hund som skäller intensivt!!!

Jag rusar ut via källartrappan och ut på gräsmattan och vid knuten ett par meter från huset ser jag Siri stå i försvar med grannens bruna vorsteh mitt framför sig. Hunden skäller våldsamt!
Jag kan också se att i frosten på gräsmattan finns en större fläck cirka 1.5 - 2 m med tinat gräs där djuren sannolikt hade tumlat runt.
Jag skriker allt jag kan till hunden flertalet ggr: "Gå hem, gå hem, gå hem".....i tron och förhoppningen att grannen dessutom skall höra att deras jakthund är på vår tomt och har angripit vår katt Siri:

Den bruna vorstehn springer mot skogskanten varifrån den sannolikt kom, vänder sig om vid vinbärsbuskarna och beskådar mej, precis som vargar brukar göra, springer sedan in i skogen och försvinner. 

Jag vänder mej mot vägen och ser att Siri har tagit skydd uppe i telefonstolpen vid vägkanten, och att hon hasar ner mot marken.
Jag ropade högt flera ggr till Siri, då jag trodde att hon skulle följa med mej.
Jag hade blivit våt om fötterna och kände att jag behövde gå in. Jag trodde att Siri skulle följa med lite senare.

Hela dan gick och Siri kom inte in. Jag var ute och lockade på henne ett stort antal ggr. Sökte efter henne i uthuset och gick en bit upp efter åkern och ropade på henne. Jag trodde att hon hade blivit skrämd och sprungit för att gömma sig. Det började mörkna och temperaturen sjönk till -8 grader. 
Då ringde jag Siris husse. Han har alltid varit irriterad över att grannarna har så dålig koll på sina hundar och oroat sig över att de skall komma och jaga en katt på vägen då den ligger så nära.
Han blev förstås upprörd men kunde inte lämna jobbet direkt.

När han kom hem gick även han ut och letade efter Siri. Vi började bli riktigt oroliga då det hade blivit kallt och Siri som annars knappt gick utomhus och hade sin plats på en dyna på rottningtvättkorgen i badrummet, vilket gav alla besökare gott sällskap, var befann hon sig? Sambon tog även en promenad upp till ödetorpet dit Siri annars brukade ta sig, åtminstone under somrarna. Då vi båda trodde att hon hade blivit skrämd, kändes denna plats som ett alternativ att gömma sig på för henne. 

Vid 22-tiden skriver jag till grannen och meddelar vad som har hänt. Han visar sig förvånad över att hunden hade "rymt"?????? Var var han själv då det hände?
I efterskott har vi fått höra att han hade varit på berget och jagat.......hur kunde han då ha missat att hunden var hos oss?....och jagade?
När klockan så var 23.30 tog sambon en promenad längs vägen i händelse av att Siri hade blivit skrämd och sprungit framför en bil.
Vid telefonstoplen låg hon! Stel och ihopfrusen. Hon hade dött i samma veva som jag gick in. 
Jag insåg aldrig att Siri kunde ha blivit så svårt skadad på så få sekunder.
Ingen av oss kunde ana att den löslöpande hunden var en så skicklig kattmördare.

Siris kropp var helt ihopfrusen men det gick att se att det fanns bett på båda sidor av hennes kropp.

Veckan därpå lät vi göra en veterinärbesiktning av Siris kropp. Det första den danske veterinären sa var:
"Den här hunden har dräpt förut! Den har tagit katten bakirån, i annat fall klarar de inte en katt."
Undersökningen av Siris krapp kropp gav: 3 stora tandmärken, 2 på vänster sida och 1 på högra sidan samt inbuktning av bröstkorgen. Tandmärkena var av storlek som på en hund som väger 20-30 kilo. Flera revben var även brutna.
Dödsorsaken var förmodligen en kombination av skada på ryggraden och inre blödningar samt kollaps av lungvävnad.

Att få hennes skador dokumenterade kändes än värre än att veta att hon var död och hade dödats av grannens hund. Jag insåg att hon var döende då hon stod och försvarade sig på gräset ett par meter från sitt hem med en rasande livsfarlig hund framför henne. Hur kan dessutom grannarna låta en så drillad jakthund löpa fritt utan tillsyn och hänsyn till oss grannar och andra intillboende. Det finns ju ändå en lagstiftning som anger strikt ägaransvar och restsriktioner som hur hundar skall handhas.

Varje gång jag går till sidan av huset upplever jag om igen synen av Siri där hon står med rest ragg och ryggen krökt, den ryggrad som var så svårt skadad av den bestialiska hunden, och döende som hon egentigen var.

Det här är en svår förlust av en kär familjemedlem men även en stor chock över att sånt här skall behöva hända hemma på vår egen tomt. Att dessutom grannarna fortsätter att hålla sina hundar lösa trots att vi har hotat om polisanmälan om de inte vidtar åtgärder.

Den bruna hunden hade dessutom varit på gården två dar innan och jagat omkring Amber. Så hände även den 6 december och då blev jag riktigt rädd. Även då jagades Amber av grannhunden och den här ggn alldeles för nära vägen. Då jag skrek på hunden att gå hem, följde Amber efter.
Jag skrek så högt att min hals skadades och när jag kom in kunde jag se båda hundägarna ute på gården utan att kunna hålla koll på sin hund, trots att den några veckor tidigare hade dödat vår fina katt.

Siri var en väldigt speciell katt och jag skall nu berätta om henne:

Siri föddes i sin husses säng natten till den 1 april 2005. Vi vaknade av att hennes mamma Siv höll på att få ungar.
En unge var redan född men hade dött och så skulle det även ha gått för Siri om inte hennes husse hade ingripit. Hon slickade på fel sida på fostersäcken och Siri höll på att dö.
Fostersäcker öppnades av husse och han påbörjade direkt hjärt- och lungräddning på henne. Hennes lungor masserades försiktigt och han blåste luft i hennes lungor och snart började hon att andas av egen maskin.

Hon lades med sin mamma.....men det var inte långa stunder som Siv hade ron att vara med Siri.

 

 
 

Gång efter annan fick vi lyfta tillbaka Siv till sin unge.
Det gjorde att vi så småningom insåg att Siv inte hade lust att ligga själv med sitt barn och hon och ungen fick därför flytta in i vår säng. Vi bäddade med ett babyfårskinn mellan kuddarna och där hade Siv större ro att ligga med sin unge, då hon hade sällskap av oss.

Det var verkligen med aga som man sov de där nätterna. I takt  med att Siri växte flyttade hon sig också allt längre från det mjuka fårskinnet. Många var nätterna då vi vaknade av att något killade på ryggen. Då hade Siri tagit sig en promenad och oj, om vi hade lagt oss på henne! 

 
 

 
Att ligga i husses armhåla blev en vana för henne och det fortsatte hon med under hela sitt liv. De fick en speciell relation.

  
Att få massage på magen var en av hennes bästa stunder.

 
...och så trygg och lugn som hon alltid var tillsammans med oss i familjen.

 
Sängen fortblev hennes plats, åtminstone under dagtid,  

och hon kom glatt springade mot oss på skinnet då vi ropade på henne.

Busig också.....
 

När hon blev större hände det att hon även kröp ner i hunden Indras bädd och sov med henne en stund.

Siv var en fertil kattmamma och när Siri var såväl två som fem veckorl löpte Siv och det var knappt hon kunde ligga stilla med Siri. Hon rusade ofta upp under matandet och Siri skrek förtvivlat när Siv tänkte rusa iväg. Då var det vara att sätta sig ner med dem till dess att det var klart.
Efter en tid fann vi så att Siv var tjock igen och i juli nedkom Siv med nästa kull med 3 ungar.
Siri som fortfarande var liten fick trots allt även vara med emellanåt. Här med sina 3 systrar

   

Siri växte upp till en frisk och mycket spänstig katt och hon gillade att vara utomhus om vädret passade förstås.

 
Precis som andra katter hade hon även en förmåga att tillse att hon mådde bra och låg där hon önskade.
På slutet oftast i badrummet på sin dyna och i husses knä vid toalettbesök. Behöver jag berätta att de blev väl långa. Även tvättstället var hennes.....
 

 


När  Siri var 3 år gammal, nedkom hon med 4 ungar. 2 honor och 2 hanar. Trots hennes egan mindre positiva kontakter med sin mamma, så blev hon sjäv en exemplarisk mamma.

Siri var också väldigt verbal och talade högt och bestämt - var den som sa till när det skull sättas fram burkmat till henne och de andra katterna och som kom springande då hon kollade.

Nu finns inte Siri hos sin familj längre och hon har lämnat ett stort tomrum efter sig. Husse som hjälpte henne till världen sörjer henne som den familjemedlem som hon var, och varje dag i julhelgen har en mashall brunnit på den grav som är grävt till henne.

Förutom förlusten av en kär katt så ligger chocken av det inträffade som en sordin för oss.
I och med att grannarna struntar i vilka regler som gäller för hållning av jakthundar kan nu inte heller våra andra katter vistast utomhus. När temperaturen sjunker sitter de vid sin kattlucka och spejar ut....sugna på att få känna frisk luft i sina lungor. Det kommer att bli en besvärlig vår för katterna som är vana vid att kunna vistas utomhus och ta sig in och ut vis kattluckan som de själva önskar.

Det känns också olustigt att vara ute på gården med Amber då det utan förvarning kan rusa fram en hund ur skogen.

Att ha barnbarnen ensamma på tomten känns även det nu otryggt.
Hur skall jag och min väninna med hennes lilla hund och hennes dotters lilla hund, våga mötas på min tomt? Vi som brukade träffas hos varandra oftast ett par gånger i veckan!

Vi upplever det som ett övergrepp och det känns inte bra här hemma längre. Vi har förlorat tryggheten att kunna vistas ute med våra djur på tomten och i våra omgivningar.  Ambers beteende har förändrats. Så snart hon hör något utanför börjar hon skälla. Hon som tidigare aldrig skällde när hon hörde nåt - hon har börjat att vakta. När hunden var här den 6/12 blev hon ordentligt upprörd och nu var det inte lek längre. Hon skäller även hos hundvakten då hon hör ngt i trappan vilket även det är nytt beteende för henne.

Det här är svårt och jag/vi inser att lagstiftningen vad gäller hundhållning och konsekvenser är allt för tandlös.
Jag har haft åtskilliga samtal med de som har mandat att förändra. I kontakter med andra inser jag att vi inte är ensamma om att få uppleva en katts brutala död så här på sin egen tomt. Flera hiskeliga historier har berättats för mej.

Det har också varit svårt att börja ta itu med det här:
Att hitta bilder på Siri genom hennes liv.
Att sammanställa dem till det här blogginlägget.
Att kopiera bilderna från veterinärbesiktningen och lägga in dem i dokument.
Att komma ihåg och notera alla tillfällen så grannarnas hundar har löpt omkring lösa utan tillsyn och skapat besvärliga situationer för oss.
Att sammanställa allt till en anmälan.
Att inte veta hur grannarna kommer att reagera på en anmälan trots att de har blivit varnade och ändå inte är beredda att göra något åt sin tillsyn av hundarna och speciellt den bruna som nu jagar och dödar vår familjemedlem.
Att börja med det här gör att allt kommer till ytan igen. 

För att känna att det görs något även för andra katter/djur så är min tanke därför: att Siris död inte skall ha varit förgäves.Vi planerar  polisanmälan där det här blogginlägget skall få följa med som länk, men eventuellt även en namninsamling som skall lämnas till Regeringen med hopp om att få till stånd en förändring så att hundägare som brister skall få större konsekvenser om de underlåter att följa: Lagen om tillsyn av hundar och katter.......

Personer som jag talade med på  Länsstyrelsen, Jordbruksverket och på Regeringsnivå, rådde att polisanmäla. De som kan göra något är Regeringen  men vid en namninsamling och uppvaktning av dem vill de gärna även ha idéer om förändringar och då till det bättre. I annat fall kan det vara svårt att lyfta ärendet. De säger att det redan finns restriktioner vid sådana här fall om inte förbehålls åtföljs efter en polisanmälan som: försäljning av hunden eller avlivning men även böter.
Nu blir det ju jag/vi som skall hålla reda på om grannarna följer lagstiftning om förhoppningsvis förbehåll från polisen.

För att ha något att presentera på Regeringsnivå, vädjar jag till er, mina läsare, att ge mej tips och idéer om hur man kan gå vidare och hur man skall kunna skärpa den lag som förefaller allt för tandlös för att skydda våra familjemedlemmar, katterna, och för deras familjer som lider när de ser och hör sina husdjur dödas på tomten av löslöpande jakthundar. 
Jag vädjar även till er att sprida namninsamlingen då den är klar för att undertecknas av er alla som vill hjälpa till för våra vänner - katternas - skull och även stärka deras värde som husdjur!

Jag började formellt - med en mitten om Siri  - och slutar med - kanske, ett sätt att gå vidare för att skipa rättvisa. 
Jag kan onekligen låta detta passera utan att agera!!! Den enda upprätttelsen  för vår fina Siri!   

 

kramforsjänta

12 januari 2014 09:44

Prata med grannarna en gång till tycker jag. Förstår din frustration och sorg, men det är alltid bäst att försöka lösa allt på fredlig väg.

Bjud hem grannarna & prata om denna problematik. Anmälan hit & dit lär knappast göra att grannsämjan blir bra på sikt.

Men jag förstår samtidigt att det är ett h-e med grannar som inte håller ordning och koll på sina djur. Det gäller alla sorters djur, hundar, katter, kor, hästar. Har man djur har man ett ansvar!

 

Ankie

18 januari 2014 12:14

Hej!!!

Flera kontakter är redan tagna.....och hundägarna fortsätter att ha sina hundar löslöpande trots att vi har meddelat att de får lov att hålla hundarna i enlighet med lagstiftningen i annat fall tvingas vi anmäla.

Nu kan vi inte längre hålla våra djur, barn och oss själva på gården i trygghet och nu har i inte längre något val.

Det här är fruktansvärt att inte vete om en hund som hugger för att döda helt plötsligt springer omkring på gräsmatta och jagar såväl katter som en hund som inte ens är ett år gammal.

Ja, det är strikt ägaransvar som gäller.....men här gör man som man vill.....och det är vi som drabbas!


Ankie

http://corneliasrum.bloggplatsen.se

 

kramforsjänta

19 januari 2014 13:00

Jag vet nog hur det är med grannens djur på tomten! Vi brukar få besök av grannens kor på typ 30st! ;)

 

Ankie

19 januari 2014 13:34

Ja, hej och hå!!!

Ett sånt bestånd av granndjur skulle jag nog också helst slippa se på min tomt, korädd som jag är.

Nu har jag tyvärr också blivit rädd för hund, efter den här otäcka händelsen......

http://corneliasrum.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

https://rumble.com/v4kgh1f-jeffery-jaxen-intervjuvar-dr-william-makis-turbocancer-fruktansvrd.html?fbclid=IwAR0yuQhdgo4-VW_ZsMYDrkjitCwXZZxV0mfV01rSHEiP9ScZNE-MI_viTAc_aem_ASJg7358LrIVTN0y_L2vbB8Jo-MyBhwuVYMHDOoookdSjvXUjlymrApmh9bCq5pJjVyKO4cjB8sjmE...

https://www.facebook.com/zarah.oberg/videos/417161604300241   ...

https://www.youtube.com/watch?v=5-6_egibSZQ  

https://rumble.com/v4i0i4f-march-8-2024.html?fbclid=IwAR1I3lOQdLzBbfnJeLbTIrjc6-8edPdAomsmlnPsgmgbipfLaeO2c82YJ2k     ...

https://www.youtube.com/watch?app=desktop&si=Jr7A6RvNEITsYlyo&v=On4XESAjQh4&feature=youtu.be&fbclid=IwAR2dZYqFGz9rJQyO98ri0q9ok97JMs-b_KV7rsZGx6hl1I4lbvSml4bAJK0     ...