corneliasrum

Inlägg publicerade under kategorin REFLEKTIONER

Av Ann-Christin Tjernström - 8 februari 2014 15:42

Efter ett antal dagars intensiv väntan, kom han så, den väntade bebin.
Bebin som jag har tillverkat en del saker till och lagt upp här på bloggen; babynest, babywrap, overall i fint ullgarn, barnvagns och vaggtäcke, converse och mössor etc.

Jag har i allra högsta grad gått i väntans tider.

Så kom då äntligen bebin och barnbarnen skulle köras hem för att få möta underverket.
Ja, och visst är han ett underverk! Barnen och jag stod som i kö för att hålla, och jag blev sist.

Det var ett magiskt ögonblick! Trots att bebin endast var knappt ett dyng var han slät och fin och mötte våra blickar.
Det var ungefär som i Emil i Lönneberg då han mötte en kille av samma kaliber som han själv, eller då vår kung mötte drottningen - det sa KLICK!

Så förunderligt att det kan växa ett sådant underverk, så fullaändat och så mycket människa trots sin ringa längd och vikt, och inuti en människas mage.
Nu har jag ju fött tre barn själv och även upplevt mina barnbarn på nära håll, men det är alltid lika magiskt att möta en ny liten fulländad människa. Det är också något mycket speciellt att få möta ett barnbarn, så nära men utan övergripande ansvar.

Jag tror någonstans att jag insåg vad jag hade varit med om föränn jag kom hem till mitt hus, som var tomt. Då började jag reflektera över mötet med den lilla bebin. Bebin som jag hoppas kommer att finnas i min närhet väldigt ofta under närmaste tid.

Vi tittade varandra djupt i ögonen och känslan av stor värme och kärlek slog ner som en blixt i mormorshjärtat.
Tyngden i min famn av en "knorrande" liten bebis då nappen stacks i munnen och den avslappning som följde med att behovet av att få suga tillfredsställdes. Jag talade "mammiska" med honom även om jag är en mormor.

Märkligt också med den nedärvdra moderskänsla som kommer med automatik så snart ett barn läggs i en kvinnas famn, en kvinna som har fött egna barn, infinner sig omedelbart och beständigt.

Jag kan säga att ett "sug" efter många och täta möten infann sig och jag får allt hålla igen för att inte stå där på dörren, för att få dofta och hålla i det nyfödda miraklet.

Jag får idag nöja mej med att sticka små raggsockor i babyull som kan bäras till den mönsterstickade overallen....stickade med värme och omtanket om ett nytt liv, ett mirakel i mn dotters familj, en ny liten individ att  få den ynnesten att lära känna.   


   

ANNONS
Av Ann-Christin Tjernström - 11 april 2013 18:36

Jag tycker att det är nåt speciellt med gungstolar. De är oftast vackra att se på men det bästa är väl att de är så sköna att sitta i. Så lugnande och rofyllt med en gungstol.


Mitt första möte med en gungstol var hos mina morföräldrar när jag var barn. De hade en jättefin och stor svart med målat blommotiv. Medarna var så stora att gungstolen kändes som att den skulle tippa när man satt i den och lutade sej bakåt. Jag kommer ihåg att jag alltid satt ytterst längst fram för att den inte skulle gunga iväg med mej bakåt. Den gav också en känsla av svindel då man fördes bakåt, vilket jag mera vågade då jag blev älder.
Gungstolen står nu hos min gamla mamma Ingrid.


Nästa gunstol som jag kom i kontakt med var en amerikansk gunstols om min första sambo hade med sej i vårt bo.
Han hade fått den av sina föräldra och två av hans syskon hade likadana. Den var ekfärgad och hade rygg och sits av svar skinn. Jag påmindes om den häromdag då en FB-vän hade lagt ut en bild på sin amerikanska gungstol på hennes logg. 


Den tredje gungstolen som stod mej nära kom nästa sambo med, Den hade stått i en sommarstuga och målade sedan i en aprikos/rosa nyans som var modernt då. Senare hamnade den i min dotters rum och följde henne även til mitt barnbarns rum då hon var född. Den flyttade sedan tillbaka till mej och fick en ny färg - vit.
Den är så liten och nätt och känns nästan inte alls att gunga i.


Nu står den i min övre hall tillsammans med en gammal byrå - av ungefär samma ålder - tänker jag.


 



Den fjärde gungstolen fann jag på en loppis.
Jag har gamla ekmöbler från sekelskifter 18-1900-tal och jag tyckte att den skulle passa tillsammans med dem.
Lite bets på den och sedan var den ok.
Den brukar jag lyssna på böcker eller musik i.


 


Så kommer vi då till den femte gungstolen:
Den stod hos en väninna till mej. Hon hade den på sin veranda men tyckte att hon ofta slog fötterna i medarna på den. När hon sedan vårstädade hamnade den hos mej.
Det är just den modell som fanns hos mina morföräldrar, men den är markant större.
Den här gungar man bra i. Den står i en av somrummen på övervåningen. Där finns bl a en avlutat gammal byrå från början av 1900-talet samt lite furugrejor. Själv är jag lite rädd för furu, men den här gungstolen gillar jag.
Ibland sitter jag och stickar i den. Den fick sin plats bredvid väggklockan som är nygjord men i gammal stil.

 


Jag har alltstå tre gungstolar hemma just nu!
Jag skall villigt erkänna att jag har svårt att motstå dem.  Jag skulle gärna köpa fler om jag hade plats för fler. Medarna  tar ju sin plats......


I skrivandets stund erinrar jag mej att gungning är bra för barns utveckling, gungor. Jag kommer tyvärr inte ihåg så här på rak arm vad det påverkar.....kanske balansen?


Ja, nu har jag berättat min historia om gungstolar "rockin chairs"!


Tack för ditt besök!   





ANNONS
Av Ann-Christin Tjernström - 10 april 2013 15:46

Åter igen en aprilmorgon med vintertemperatur. - 12 i morse, - 13 igår.
De ytterst låga temperaturerna lovar dock vackr dar......


Jag vill åka skidor så länge som möjligt. Jag måste ju hur som helst ta mej ett par längre promenader med Nienka varja dag, och så länge jag kan ta mej en tur längs viken väljer jag hellre det.


Jag landade med mina grejor vid 11.30-tiden Plockade upp min stol, dyna. liggunderlag. Tog av täckvästen och lät den hänga över ryggstödet på stolen.
Tog sedan på mej isdubbarna och åkte efter stranden in mot Kungsgårdsviken. Inte en människa syntes till.....
Jag släppte lös Nienka som nu har slutat löpa och kunde därför åka till friare själv.
Det känns skönt att kunna åka lite fortare, och min kropp känner ingen skidåkning sedan jag var barn och åkte i massor.
Vä tillbaka vid "lägret" var jag ordentligt varm. Nu var solen riktigt het och jag kunde skala av mej lager på lager dädr jag satt och återhämtade mej.


Jag hade tänkt mej hinna virka ett par röda converese där i solen , men fann att virknålen hade blivit kvar här hemma. Satte mej därför istälelt och tonade in på ett mantra och försökte komma ner i förändrat medvetande tillstånd.


Det var nästan helt tyst förutom att isen nu börjar ge ifrån sej ljud. Det både sjönt i den ungefär som delfinljud fast en mörkare ton. Den talade till mej i flera omgångar och dessemellan släppte den ifrån sej en hel del knäpp......


Det blåste upp och det avskalade åkte åter på. Jag tog min matsäck som idag var frukt som jag hade blandat med en liten burk keso. Till detta dracka jag kamomillte.

Utan virknål och tilltagande vind, vände jag åter mot hemmat. Endast efter två timmar utomhus.
Några bilder dock.........
Bergskullen som nu har tinat fram, fungerade som rutschkana för mina barnbarn helgen före Påsk.
Nu går det fort........


         

Av Ann-Christin Tjernström - 8 april 2013 07:31

Jag är en stor fan av loppisar och Second Hand.
När jag så känner att jag vill ta mej en tur, så brukar det finnas något som verkligen passar mej!


I lördags var det Erikshjälpen som fick sig ett besök. Många gånger ser jag direkt att det finns det jag vill ha, speciellt korgar av olika slag. Jag tittar mot hyllan så snart jag kommer in genom dörren, och ofta finns det en korg som passar helt mej. 


Böcker brukar också finnas, just när de passar som bäst.
I lördags fann jag boken "Lär dig slappna av. Vägen till högre livskvalitet o en hektisk vardag." av Karina Weidner
Boken verkade vara helt oläst.
På omslaget kan man läsa citatet: "
Spänd är den du tro att du borde vara. Avspänd är den du är."
Kinesiskt ordspråk.


Boken överraskade mej verkligen:
Inledningsvis, kapitel 1, belyser den vad stress är.


"Du kan inte hindra fåglarna från att flyga över ditt huvud.
Men att de bygger bo i ditt hår - det kan du förhindra.
Kinesiskt ordspråk


Boken genomsyras av ordspråk och citat, det flesta av Osho och passar ytterst bra in i de olika kapitlen.
"Klokskap" i kubik.




Kapitel 2 handlar om dur du lär dej känna din stress.


Den kunskap de visa och de goda först och främst

eftersträvar är att känna sig själva.

William Shakespeare




Tabeller och grå rutor med tips finns för att du skall kunna använda boken som en metodbok för hur du skall komma vidare. Jättebra för den som känner att det vill göra något åt sin situation.


Kapitel 3 belyser tekniker för stresshantering.


Kroppen gör det möjligt för sinnet att slappna av och är verktyget

för avspänning. Kroppen är vår yttre del., medvaetandet är vår inre

del och andningen är bron som förenar dem.
OSHO

 

Där kan du läsa om andningen och olika tekniker som autogen träning, progressiv träning och visualisering.
Jag har gjort en 10 poängs uppsats som belyser avslappning i skolan. Där skrev jag bl a om de här teknikerna.
Det handlar även om vad du äter och hur du tänker. Näringsämnen osv.


Kapitel 4 "Hjälp till självhjälp"


De största begränsningar du någonsin kommer att uppleva,
är de begränsningar du sätter upp för dig själv.
Okänd


Det handlar om avspänninig, själviaktagelse, accepterande osv.


Kapitel 5 "Stress ä människans utveckling"


Mänskligheten står vid ett vägskäl.

Vi har kommit dithän att vi står ansikte mot ansikte med ett globalt självmord om vi inte fullständigt förändrar människans medvetenhet.

Det är endast den enskilda människans transformation som till slut kan skapa ett nytt samhälle.

OSHO


Det handlar om: Ego och stress, stress och andlighet, teorin om våra hål, separation, själens språkrör , skrattets kraft osv.


Boken ger beskrivningar om hur bl a en kvinna med svår övervikt började gå ner i vikt, 20 kilo, efter att i meditation fått upp minnen från barndomen då hennes far på ett mycket sjukt och osunt sätt tvingade henne att alltid äta upp maten på tallriken, även om den hade kommit upp av sig själv.


....eller hur en vuxen på ett obetänksamt sätt påpekat att ett barn i sin iver att måla på ett papper på golvet och fortsatt ut på golven, hade förstört golvet. 
Istället för att visa att barnet endast fick rita på papperet hämmades barnet senare i sin konstnärliga kreativitet.


Jag har under tiden jag har läst boken fått många aha-upplevelser men också blivit påmind om hur viktigt det är att vi som vuxna ger rätt signaler och är sunda modeller för våra barn.
....att vi har stort ansvar för att tillse att vi mår bra på alla plan och att verktygen till hälsa på alla plan är oss alla förunnade bara vi hittar rätt verktyg och tillser att använda dem.


Liver är som en tom målarduk 
det utformas  beroende på vad du 
väljer att måla på det.
Du kan måla elände eller du kan måla glädje.
Det avgör du helt själv.

OSHO



Jag väljer avslutningsvis att citera följade historia som finns i bokens slut, som skildrar varför vi skall söka i våra hjärtan för att hitta de inre resurserna och själsstyrkan.


Tack för ditt besök och jag vill med dessa rader belysa hur glad jag blev över mitt "loppisfynd" som innehåller sån mycken klokskap att ta fasta på och försöka leva efter.
Namaste


När gudarna hade skapat himlen och djrurriket, koncentrerade de sig på att skapa människan.
"Var skall vi göra av själen?", frågade den första. Den andra svarade: "Vi kan inte placera den på havets botten, för en dag kommer de att bygga en maskin för att utforska havsdjupet och då hittar de den garanterat." Den tredje svarade: "Vi kan inte heller placera den i himlen, för en dag kommer de att bygga en maskin för att utforska himlen och stjärnorna och då kommer de helt säkert också att hitta den." "Låt oss därför placera själen i deras hjärtan", sade den första, "för de skulle aldrig  komma på tanken att leta där." Det var gudarna överens som och så blev det så,







Av Ann-Christin Tjernström - 20 mars 2013 09:18

Igår åkte jag åter igen skidor på isen. Det var mulet och väldigt blåstigt. Nienka löper och jag känner att skidåkning är ett bra sätt för henne att springa av sej överloppsenergi och vi hinner så mycket längre om jag åker skidor än om jag går.
När jag så kom över viken vid Sörviken blåste det kraftigt.

Jag kom att tänka på min uppväxt, då min mellanstadielärare såg till att verkligen åkte skidor!
Han hade en idé om att man aldrig kunde bygga upp sin kondition som vuxen, om man inte hade gjort det före 19 års ålder. Därför var idrott i alla former, en ständigt förekommande aktivitet på vår lilla byskola.

Skdiåkning var en av favoriterna och varje år anordnade vi skidtävling för alla kommunens barn. Ojjj vilka förberedelser. Till att börja med fick vi hjälpa till med att göra spåren själva. Vi  t o m åkte stavfästena. Sedan snitsalde vi med Swixflaggor, gröna och orangefärgade. orange för 1ör 1 km och gröna för 2.5 km.
Sedan köpte en granne till skolan en Snotric skoter och körde upp med spårmaskin.
Min mamma Ingrid som arbetade i skolans bespisning, bredda smörgåsar med ägg och kaviar som hon lade upp på stora skivor i träslöjden som vätte mot matsalern. Efter varje lopp fick barnen gå ner till matsalen för att dricka varm choklad och äte äggmackorna till.....det var några limpmackor också...men kommer inte ihåg pålägget?

Vi samlade även poäng för hur långt vi åkte varje dag. Till att börja med kallades poänen för "prov" och varje "prov" var 2.5 km. Man fick som mest ha 3 "prov/dag. Det hade vi oftast!
Vi åkte 2.5 km skidor varje rast och på de tre rasterna hade vi fyllt dagens kvot.
Vi tävlade även mot andra skolor, och då i hela Svergie. Vi vann förstås.
Ingen annan klass i Sverige, hade en Torsten, som drev på. Vi had esom mål att åka en varv runt jordklotet i antal kilometer, och det gjorde vi varje år.
Jag växte upp i en mycket liten byskola med drygt 30 elever, mycket "bomull" men även mycket skidåkning och annan idrott. Även mycket eget ansvar då vi läste flerparallelligt.
I slutet av mellanstadietiden, ändrades poängsamlandet och från "prov" med begränsning uppåt, blev det så Piggelinpoäng.

Det var just Piggelinpoäng, som jag påmindes om igår på isen då dt blåste så kraftigt. Inte en annan människa syntes utomhus. Jag var ensam med hunden, mina skidor och mina minnen.

Efter mellanstadietiden var vi lovligt trötta på skidåkning. Det got ganska många år innan jag spände på mej skidor igen, men nu åker jag om jag bara kan.
Trots att jag är öm både lite här och där och axlar och armar är allt annat än starka, så känns det skönt att sträcka ut i diagonalåkning. Diagonalåkning var också bäst för mej, då jag redan som barn hade ganska grava problem med nacke, axlar aoch armar.
Jag pinnade på i min diagonalstil och vann de tävlingar som anordnades i min klass i kommunen.
Om jag får min hund att dra en bit, kan ja gnästan känna känslan av att åka fort, som vid tävling, trots att jag inte har så mycket ork i mina armar och axlar.

Så där på den "vindiga" viken kom jag att tänka på Piggelinpoäng, och kände någonstans att jag kanske skulle vilja att någon såg hur "idog" jag även försöker vara som vuxen, trots att min kropp inte alltid vill och skriker på nåd!

Jag ställde frågan på Facebook, om jag var för gammal för Piggelinpoäng? Jag fick svaret att jag var "för sent ute"!
Hah!!! Innan jag gick ut hit på bloggen googladde jag på Piggelinpoäng och fick en träff som passar en vuxen.
En pdf-fil där man har kunnat samla Piggelinpoäng. Det var ti o m hä ri min kommun.

Jag vill förstås inte tävla mot andra......men en liten seriös tanke finns ändå hos mej.
Igår gick jag 2.5 km på morgonen. Fem kilometer på isen med skidor, och på kvällen ett Hathayoga-pass i min yogaklass som kändes i hela kroppen. Dock jättebra....men ansträngande. Frågade, efter passet, hur många Piggelinpoäng, passet kunde ge? Jag möttes av skratt till svar!
Jag skämtade förstås, fast egentligen inte!Jag skulle nog vilja ge mej själv minset 10 Piggelinpoäng för det passet. Därtill det jag hade promenerat och åkt skidor.....
Då tänkter jag; 17.5 Piggelinpoäng för en "tant" i min åler med en kropp som skriker om nåd......
Det känner jag att jag kan vara nöjd med!

Idag har jag också rdean samlat 2.5 poäng och fler skall det bli. Det är nästan klart väder och det blåser nordlig vind. Det gör att det finns lä innen i viken, Jag tar skidorna dit. Lite fika och en virkning i ryggan. Ett lågnt rep att fästa Nienka i så att hon hindras att hitta på något nu när hon är mer döv än någonsin.

Jag är faktiskt lite seriös om Pippelinpoäng.....även om jag är lite "sent ute"!  



(......oj, ser när jag läser igenom, att det blev lite fel kronologiskt, men det bjuder jag på)

Av Ann-Christin Tjernström - 28 oktober 2012 13:38

-10 grader - burr!!
Jag har kommit till den tid på året då jag mest "eldar,eldar - bär ved"!
Kylan kom väldigt överraskande och mycket av höstgörat, som har legat efter pga regn, har nu blivit mer än akut.
Jag vittnar om att det är fler än jag som inte ens har hunnit undan med utemöblerna. Jag har förvisso förberett men för att få dem under takåsarna i uthuset, behövs en person som är längre och som har större kraft i sina armar än vad jag har. Därför ligger de nu tvättade och färdiga med ett lager snö över.


Jag försöker att skapa rutiner. Nu när eldandet är igång och huset känns utkylt på morgonen, brukar jag göra en brasa och sedan mediterar jag en stund till dess att värmen har börjat sprida sej. Det blev för mej en vana tidigare vintrar och som jag sannolikt kan ta fasta på igen nu när vintern är här på allvar.


En annan rutin som jag försöker skapa är att göra ett kort yogapass varje dag. Jag har nu hållit på tio dar i rad och då hoppas jag att jag snart har skapat mej en vana. Sjutton dar sägs det och då är jag på god väg tänker jag.
Jag använder Mailn Berghagens mjukyoga som början och fortsätter sedan med solhälsninge. Solhälsnigne nförösker jag göra i sin hela längd två gånger, och med tio andetag för varje gång jag står i ställningen hundern. Det blir sammantaget cirka en halvtimme och det får jag vara nöjd med.


Min tredje rutin är promenaderna med Nienka. De brukar blir två varje dag och däremellan kortisar för rastning.
Fyra till sex kilometer går vi minst och ibland upp till åtta kilometer. Jag tycker mej se att muskulaturen i benen ökar.
Jag ser också hur mycket smidigare jag blir om jag får till en del yogaövningar hemma mellan passen i yogaklassen varje vecka.


Nu tillbaka till promenadrutienrna.
När vi kom ut på vägen i morse var det ytterst vackert. Hala landskapet var frostigt och solen hade precis gått upp.
Det låg ett ljusblått ljus över landskapet och jag sprang tillbaka in för att hämta kameran. Jag ville gärna visa er hur vacker jag bor. Vi gick ner till tjärnen där isen under natten har börjat lägga sej.


Här komer morgonens skörd av vinterbilder så här idag nrä vi går över till "vintertid"!


         

Den vackra tallen i vinterskrud. Den tall som det växer så vackra lavar på.


   


Förundersamt är hur Nienka allt mer energiskt sätter nosen i backen då det ligger ett tunt snölager på backen.
Undrar just varför?????


             

Så "in i vassen" vackert - eller hur????


Av Ann-Christin Tjernström - 8 juni 2012 14:37

Idag begravs min första sambo Bernt.
Vi träffades när jag gick i gymnasieskolan. Han vikarierade som Naturkunskapslärare i vår klass.
Han hade studerat ämnena; biologi, kemi och matte på Universitet och hade en fil. kand
Han fortsatte senare vid lärarhögskolan och tog en fil. mag.


Vi  blev ett par samma dag som jag tog studenten.

Bernt lämnade jordelivet den 20/5, och begravs på årsdagen av den dag vi blev ett par, nämligen den 8/6.

Bernt var den som lärde mej blommorna/örterna. De som sedan blev en stor del i mitt liv, inte bara att se på utan även att plocka och torka för att använda i medicinskt syfte eller på annat sätt- Det var han som lärde mej känna inge det som växer när jag vistas ute i naturen.
Bernt hade en otrolig kunskap när det gäller floran, och hade en mängd olika uppdrag som han slutförde.


Trots att det har gått många år sedan vi skiljdes åt, känns det otroligt tomt och ledsamt att han nu är borta.

Vi delade också musiken och spelade och sjöng ofta tillsammans, även utanför hemmet.
En av låtarna som vi sjöng är den här: "Morgon på Kungsholmen"


Bernt kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. Han var den person jag flyttade ihop med när jag lämnade mitt föräldrahem.  Bildern här nedan togs på den stora balkongen som fanns i vårt första hem, någon gång i början av 80-talet.

 

VILA I FRID BERNT!

DET SAKNADES I ÄNGEL I GUDS SKARA DÄRFÖR MÅSTE DU TILL HIMMELEN FARA

EN STOR BOTANIST FINNS NU I NANGIALA.



Av Ann-Christin Tjernström - 24 maj 2012 13:17

Avslutar dagens bloggande med att göra ett inlägg med musik av Ted Gärdestad:
Just den här texten kom till mej, då jag kom in efter morgonpromenade och hade blivit vittne till och dokumentarat vad som hände under den himmel som finns över mej.

Vad händer nu under vår "Oskyldiga blå himmel"! Just nu är det knappt möjligt att se något blått pga alla molnslöjor som nu har bildats av de chemtrials som sprayades under hela förmiddagen.

"Himlen så osyldigt blå"

 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ corneliasrum med Blogkeen
Följ corneliasrum med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se