Jag har en vän som heter Eva!
Hon har funnits till och från i mitt liv sedan vi

gick i högstadiet. I början av 80-talet intensifierades

kontakten. Vi blev mammor ungefär samtidigt och vi har 

haft många gemensamma nämnare genom åren.

För närvarnaden möts vi ganska ofta igen.

I helgen möttes vi!
Då fick jag en fin broderad bonad av henne, att

hänga härhemma eller på torpet. Dessutom gav hon

mig de här orden som hon hade nedtecknat vackert

på ett pappersark.
Tack Eva för att du finns!     

Ord

"Gå inte framför mig.

Jag kanske inte kan följa dig.

Gå inte bakom mig.

Jag kan kanske inte leda dig.

Gå bara bredvid mig

och var min vän."

Ord som kom till mig genom Eva!!!

För ett antal år sedan, när mina vuxna barn var små och tonåringen en bebis, tillbringade vi somrarna häckandes vid utebadet - Butjärn - ett stenkast hemifrån. Platt, gräs och med utsikt över vattnet där barnen var.

Under den tiden var det massor av folk där och jag hade allt sjåå i världen att hålla koll på var barnen var och vad de gjorde. Under en period var det många halvstora barn som cyklade dit själva och det h hände att det blev alldeles för oroligt på stranden.
Som gamma "skolräv" kunde jag förstås inte låta bli att ingripa, vi var ju vid vatten och oro på bryggor, på och under, i livbåt osv. kan leda till olycka och jag ville/kunde inte som vuxen låta bli att ingripa - jag och en annan mamma som fungerar som jag gör.
Många vuxna satt och tittade och led och ingrep inte.......?

Vid en där tiden brukade jag på prov ta med mig en bok - men den fick jag aldrig ens möjlighet att  bläddra i. Jag brukade titta längtansfullt på dem som låg och läste medan de solade.

För snart 10 år sedan, blev jag varse stranden i Kungsgårdsviken. Inte så väl besökt som Butjärn och eftersom viken är så stor och bred - känns den nästan som en havsvik. Kungsgårdsviken är egentligen delar av en fjord så det är förståeligt.

Dit åkte jag sedan. Den yngste fick ta på flytväst, då bottnen skifter och kan vara brådjup - och där kunde han kajka omkring på en gammal stock vid kanten, och jag ligga och "blunda" och höra honom plaska på avstånd med vattnet kluckande mot stranden.

Jag mådde inte så bra, och det här var ett sätt att förena bad med vila.
Därefter kom hunden Indra till oss, och då var det även angeläget att kunna åka någonstans dit hon kunde följa med. Så har jag nu fortsatt, och även nu med nya hunden Nienka.

Det jag glömmer bort, är att Nienka trots sin storlek, är ett barn/tonåring som har mera liv i sig än vad Indra hade, och dessutom har hon fortfarande en del att lära och läka - då hon mådde mindre bra då hon kom för 1½ månad sedan.

Jag kan inte ligga och blunda och höra en hund plaska i vattenbrynet och inte vara orolig för vad som kommer bakifrån - då slyskog skymmer sikten från vad som kommer.
 Jag brukar ställa mig längst bort på stranden och kasta pinnar åt henne så att hon blöter sig ordentligt - hon vill ännu inte simma utåt, och hade endast badat i sjö en gång innan hon kom till oss.

Därefter sätter jag fast henne vid ett träd i lång lina och sätter upp ett parasoll till henne. Men ni skall inte tro att det blir att blunda, njuta och vila. Nienka är inte vad vid att sitta fast. Kommer det någon rusar hon rakt fram - men stoppas av linan. Hon går omkring - fastnar i min korg och välter den i sanden. Ligger hon stilla under parasollen och jag tror att hon sover, hoppar hon plötsligt upp och börjar gräva frenetiskt. Det är ju inte jag van vid och har parkerat för nära. Igår låg jag ett ögonblick på mage - och helt plöstligt var hela jag dränkt med sand. Senare satte jag mig på min brassestol, efter att vi hade tagi en promenad i vattnet längs stranden, och kastat pinnar och Nienka låg och vilade i skuggan. Nu var det dags för henne att "bädda" igen och jag översköljdes av sand en gång till.

Inser nu att vila på stranden inte blir realitet där här sommaren. Vila får jag göra i min säng på natten, och aktiviteter på stranden med hunden blir realitet för att hon skall kunna ligga stilla i skuggen en stund. Får se till att ställa min korg med fika och annat på behörigt håll och även placera mig själv lite längre bort för att slippa översköljas av sand - hela jag var översköljd med den. Får nog också se till att ta med en strandmadrass till Nienka - då hon tar min om jag inte ligger på den - och då spelar det ingen roll och hon precis har badat och sedan rullat runt i sanden.

Kan aktiviteterna på strankante och vatten bidraga till att mina ben fortfarande ser ganska vita ut - medan skulrorna och ryggen , mera har färgen av röd........?

Skall senare föreviga Nienka där hon ligger under sitt parasoll. Det enda som saknas är brillorna och solhatten för att inte förväxla henne med  den "besökande amerikafastern"!

Inser även att med en "ung" hundflicka i familjen - är jag åter tillbaka på ruta ett och att ligga och dåsa med en bok tillgänglig på stranden, är för närvarande en utopi.

Har precis lyssnat på SMHI:S väderprognos som lovar samma temperturer som gårdagens. Härligt - det här kunde jag knappt föreställa mig för några månader sedan då kropprörelserna mest bestod av att bära ved eller skotta snö.

Gårdagens temerpatur var 27 grader och så skall det även bli idag.
Igår var första dagen för "sommarhäckande" vid Kungsgårdsviken som är lite av mitt smultronställe när solen tittar fram vare sig det är vårvinter eller mitt i sommaren. Lyckades bli lite röd eftersom den var den första "brännan" - tur att jag endast stannade ett par timmar. "Succesivt" är svårt att inse när det är så himla ljuvligt i värmed och bruset från vattnet.

Det blir nog en "häckningstur" idag också efter en snabbis till Sollefteå. I morrn skolavslutning och sommarlov!!!!!

En låt som jag direkt associerade till just nu är "Sommar, sommar och sol" - signaturmelodin till Sommarhajk som de vuxna barnen tittade på när de var smår. Här kommer den nu med Sven-Ingvars:

Redan 9.30 anlände jag till torpet! Det var ruggigt och kallt och då min gamla mamma skulle vara med oss, var det viktigt att det var reativt varmt innan hon skulle anlända.

Då det inte går att elda i vedspisen fick jag använda element för att få köket och kammaren varma.

William har haft en kompis över helgen och de har hjälpt till med "skogsarbete" - det finns en hel del träd som måste bort för att få in sol på gården men även för att hålla efter skogen som nu börjar växa sig alltför tät- Ungodmarna har verkligen utfört ett gott arbete där de nu nästan är "lärlingar" till Williams pappa.

Väderleksrapporten hade utlovat växlande molnighet och regnskurar  och den stämde till punkt och pricka. När vi är många på torpet och igår var vi 12 personer - är det skönt om vi kan vistas utomhus. Nu fick vi således vistas inomhus.

Efterhand som dagen gick kom de alla tillsträmmande och det åts av tårtor, 3 styckna, samt annat kaffebröd om hör Morsdag till.

Senare på dagen grillade vi grillspett samt åt av det som min bror hade köpt med sig; grillad kyckling, rostbiff, skinka, strömmning, potatissallad mm.

Julia och Alvin gungade i trädgungan och lekte i lekstugan som jag precis hade städat. Jag fick lite leksaker som dockvagnar, spis och docksäng via en väninna som höll på med grovsopsröjning - och de sakerna fick nu flytta in i vår lekstuga på torpet. Skönt med en lekstuga för barnen då det regnade.

Dagen avslutades med att ännu några träd togs ner för att ge utrymme för mera sol på gården och värme till vintern här hemma.

Glömde som vanligt att lägga in bilderna innan jag började att skriva. De kommer i nästa inlägg istället.

I förra inlägget skrev jag om att jag associerade till "Regniga natt"  när jag tittade ut genom fönstret, och den negativa klang som jag upplever att texten för med sig.

Förvisso handlar texten om sorg men det finns olika sätt att framföra den, och även att använda regnet som association till hjärtesorgen som det här handlar om.

Som motvikt väljer jag därför att lägga in Roger Hodgkins, "It`s raining again." Den låttext som även här handlar om hjärtesorg och regn i hjärtat - men den här texten lyfts redan av introt och sedan känns låten så medryckande att textens innehåll har en mindre betydelse.

Symboliskt känns det för mig som att det finns hopp och en framtid även om det för tillfället känns svårt. Men i morgon är en annan dag och livet går vidare.

Supertramp - gör att livsandarna flyger i taket!!!! :)

Känner mig lite däven idag. Kan bero på att jag igår gjorde något mindre vanligt - nämligen sprang. Nu tror du väl förstås att jag drog iväg ut i skogen och tillryggalade en mil eller så, men så var det förstås inte. Jag brukar inte springa då kroppen giller det mindre bra, men igår lät jag mig smittas av Nienka som brukar ta sina rusher på åkern för att bli av med sin överskottsenergi. Nu har ju inte jag så mycket av den varan att göra mig av med, men jag kände mig ovanligt lätt och sprang därför fram och tilbaka på åkern jag också, och Nienka var glad över min ökade takt.

Det känns nu i min lite stela kropp och dessutom regnar det igen. En vanlig företeelse den här försommaren. Lite väderkänslig dessutom vilken sannolikt bidrar till känslan av "manglad"!

Tittade ut genom fönstret för att väcka inspiration att skriva något. Känns som att den här bloggen bör "matas" men någonting dagligen så att även den överlever. Det enda jag kom att tänka på med när jag såg regnet på rutan - var sångtexten "Åh regniga natt - aldrig mera kan livet bli glatt!!!" Det är den mest negativa sångtext jag kan tänka mig - och tänk vilken självuppfyllande profetsia att anse att livet aldrig mer kan bli glatt, när man har mist en vän. Det är förstås sorg som Anna-lena Löfgren uttrycker - men på vilket sätt???

Den här låten var en gång en slagdänga - och tänk alla som gick och sjäng den här texten. Vilket fruktansvärt mantra det måste ha blivit.

För några år sedan skoljade jag med en mamma och hennes dotter då vi åkte runt i Höga Kusten och regnet stod som spön i backen. Då genom att sjunga den här låten i bilen. Kanske det är därför den nu dyker upp i mitt inre igen - när jag ser regnet rinna nerför fönsterrutan.

"Jag säger god morgon till dig.
Jag säger god morgon till dig.

Jag säger god morgon, jag säger god morgon.

Jag säger god morgon till dig."

Ovanstående en sångtext som jag ofta började

morgnarna tillsammans med eleverna till.

Idag sjunger jag den i kanon med dig.
Jag börjar och sedan sjunger vi sista raden tillsammans.

Solen lyser in genom mitt fönster och anslöjar ett dammlager

i hyllan som knappast har synts de sista dagarna då en "basker" - jättestor sådan - i grått har hängt över nejden där jag bor och dessutom släppt ifrån sig en del nederbörd och då i ganska stora mängder.

Idag däremot ser jag en bå himmel och endast några små molntussar. Däremot blåser det "småspik".

Nienka har tagit sig till att smyga upp i soffan när jag vänder ryggen till, och där placerat sig på ett fårskinn av babyskinnstyp.
Tyckte att det såg misstänkt grått ut igår och lät det därmed gå med i tvättmaskinen. Det såg verkligen ledset ut när det pcokades ut. Jag lät det hänga ute på verandaräcket - och vips var glatt och nästan torrt igen. Tyckte dock att det var för fuktigt för att följa med in i natt och fick hänga ute. Nu i morse hade det bytt plats och trots bitande stormvindar hade det inte torkat - då det låg i en hög inblåst i ett hörn.

Gruvar mig för att ta morgonpromenaden över åkern där det är helt öppet. För några veckor sedan tvättade jag mitt fleeceställ, för vinterförvaring. Ack så jag bedrog mig! Jag ikläder mig fleecestället varje dag då det är svinkallt i luften som härskas av Nordan.

För att muntra upp mig själv och värma min frusna själ söker jag efter lämplig musik att börja dagen med och för att sedan lägga in här på bloggen. Något som passar för just  idag.............

Det blev som ni ser och hör Cat Stevens "Morning has broken"!
Ha en riktigt fin försommar dag - Du som besöker mig här på min sida!

I går den 23:e maj firade jag årsdag. Det var först på kvällssidan som jag blev varse. Det kanske inte är någon vanlig dag att komma ihåg men så är det faktiskt för mig.

Jag firade både 5-års och 4-års - årsdag. Den första av dem var den 23:e maj 2006 då jag äntligen fick göra en hystorektomi (livmoderoperation) efter en längre väntan för att olika faktorer skulle passa för att jag skulle få den genomförd.

Jag hade haft kraftfulla smärtor under lång tid och nu var det dags. Ett myom stort som ett foster gjorde operationen nödvändig. Allt gick över förväntan och för första gången på många år var jag infertil - en ovanlig känsla att aldrig kunna få barn igen även om jag egentligen redan hade passerat "bäst före" - datum för att få barn.

Det andra  ingreppet - för det var det - gjordes året efter den 23:e maj 2007. Efter många år med ohälsa, egentligen den största delen av mitt liv, fick jag äntligen börja att lyfta bort resterande amalgamplomber ur min mun. Jag fick många plomber i förebyggandes syfte vid 6 års ålder samtidigt som mina mjölktänder lagades. Det blev sammanlagt 10 plomber under kort tid.  Därefter började olika infektioner i öron, näsa - och hals dyka upp. Det var konstant upp i över tonåren. Oförklariga febertoppar och krypfeber under lång atider. Led- och muskesmärtor, magproblem och mycket annat.

Efter att antal år hemmavid - fann jag en tandläkare som kunde sanera tänderna på ett säkert sätt, nämligen Lotta Albanus, som tidigare hade arbetat på Amalgamenheten i Uppsala.

Hon använder sig av säkra metoder som skyddar såväl patienten som henne själv. Med hennes skicklighet och metoder kan man sanera mer än en tand åt gången. Går man till en vanlig tandläkare utan erfarenhet och erforderliga skydd skall man endast lyfta en plomb åt gången och vänta 4-6 veckor till nästa tand - förutom mineralterapi förstås för att kroppen skall kunna göra sig av med gifter etc.

Nu kunde i alla fall Lotta lyfta fler än en plomb och tog därför en sida i taget. Nästa sida togs två dar före Midsommaraftonen. Jag lyckades därmed pricka in två storhelger efter varandra. Första omgången var också före Pingst.

Det var en enorm känsla att kunna titta sig i spegen och se att endast ena sidan av munnen hade amalgamplomber. Det var verkligen värt att fira.
När jag sedan hade tagit bort samtliga plomber var lättnaden stor, även om tilfrisknandet tar enorm tid, så visste jag att den här giftpåverkan nu var ett minne blott.

Väljer nu därför att lägga in Stings " Free, free set them free" - för det var just så jag kände mig.........free, free - soon from mercury (Hg) !!!!