Är ganska trött på människor som är maktfullkomliga.

Speciellt när de använder sin maktfullkomlighet mot barn.

Just nu funderar jag på hur jag skall gå vidare med den idrottslärare som inte respekterar våra barn och inte heller oss föräldrar.

En lärare som tvingar elever att vara utomhus vid nästa -20 grader för promenad - även om de har med sig intyg hemifrån som styrker sjukdom/förkylning.

Tog redan förra hösten upp det här med rektor - som hänvisade till ngn "policy"!

Policy???? Som det ser ut nu börjar jag känna att det inte går att skicka sitt barn till skolan med förkylning dagar då det är idrott.

Förstår inte heller varför man skall bedriva utomhusidrott under den här årstiden då temperaturena fortfarande ligger under -20 grader.

Den aktuella dagen, var temperaturen hemma -23, vilket borde generera till inomhusidrott!

Vi har även tidigare haft problem med den här läraren som uppträder ytterst obalanserat.

I kontakter med andra vuxna hör jag att många fler än vi har problem.

Den aktuella sitationen har meddelats klassföreståndaren, och jag står begrepp att åter igen ta kontakt med rektor.

Inser att han vid det här laget är ytterst trött på mig som förälder då jag har svårt att låta saker vara oemotsagda och ouppklarade.

Känner också situationen besvärlig då det känns otryggt att skicka sitt barn till skolan. Ombad rektor,förra året, att övervaka idrottslektionerna om läraren inte kunde behandla våra barn på ett respektfullt sätt!

Har grubblat över hur jag skall göra:

Funderar på att ta en kontakt med Skolverket - de kanske kan rådge mig. De kanske även kan ge mig en fingervisning, under vilka förhållanden som utomhusidrott skall bedrivas, och vilka som har det faktiska ansvaret för barn; föräldrar eller pedagogder, och därmed även mandat att avgöra om ett barn är sjukt eller ej!

Nu har jag försökt lägga in filmklipp två ggr utan att utan att lyckas.

Väljer att testa med Supertramp, och väljer därför Supertramp, med Roger Hodgkins - här i "Logical song"!!!!

En text som, enligt uppgift, Roger Hodgson skrev redan som 15 -åring.

Jag skulle vilja påsta att vara "logical" är jag sannerligen inte ens nu när jag är medelålders, och inte vet jag heller "who I am?"

Imponeras av texten - gör du?

Jag har sysslat en del med avslappning för barn - dock inte just nu.

Använde mig av Thetaförlagets produktion - nu Wellnessmusic.

Jag fick oanande resultat och barnen, visade sig använda avslappning själva i andra situationer än väntat. De visualiserade "delfinerna" vid pressade situationer, och då i form av autogen träning - när det tänkte på delfinerna blev de lunga och avslappnade och den pressade situationen blev mindre svår.

Nu har jag åter fått kontakt med Christina Divén som gör inläsningarna. Märkligt! För lite sedan fick Julia testa inspelningarna, och nu vill hon lyssna varje gång hon är hos mig för en längre tid än ett kort besök.

Nu ville hon åter lyssna, vilket har resuterat i att lillebror Alvin nu sover gott på soffan.

Skönt med lite "avslappnade" barnbarn - för en stund.

Hittar tyvärr ingen länk till inspelningen - däremot en annan delfinfilm.

Tidigare inslag i veckan har handlat om "spår" av olika slag, Jag har även "nosat upp" oegentligheter och skriviet om dem.

Idag väljer jag ett lugnare "spår" nämligen citat ur "Riktigt klokt sagt".

Satt och slog i boken och fann några godingar som jag vill dela med mig av. Känns som en bra avslutning på veckan, som annars har varit mera dramatisk, men insändare om vår kamp samt om "spår som" jag helst inte ville möte vid mitt hem.

"Dummma tankar har alla,

det är bara den kloke

som tiger om dem."

"Det finns inga gränser

för vad folk kan hitta på

när de saknar fantasi:"

                      Ove Hoff

"En kvinna vet att en man är förälsdad

i henne lång innan han själv anar det."

                                           Frances Bacon

"God fostran är inte att inte spilla sås på

duken

utan att inte märka när någon annan gör

det"     

                                            Anton Tjechov  

"En vän är den som vet allt om den

och ändå fortfarande tycker om en."

                                       E.W Hubbard

"När jag behöver din åsikt

ska jag tala om den för dig."

                                    Laurence J.Peter

"Att förstå är att förlåta:"

                               Madam de Stael

Med dessa citat önskar jag dig vännen en riktigt trevlig helg!

Med ljus och värme!       

                         Ankie - Cornelia

Dramtik eller inte?

I vilket fall som helst har de här dagarna dominerats av spår!

Först i form av lyrik "Ett ett ensamt skidspår", därefter "Ett ensamt skoterspår", eegn upplevelse och nu idag ett annat spår!

Idag är det gnistrande vackert. Kändes en aning för frosting, -18 i morse, med en längre promenad - men förevigande kunde jag inte motstå. Hela landskapen är helt ljusblått och solen strålande.

Begav mig utanför huset för att ta några vyer:

Utsikt mot sydost med Stavredstjärn i bakgrunden.

Frostiga syrener!

Frostig jersminbuske!

Någon har lämnat trädgårsslagen ute!

  Nästan översnöad kompost!

  Gulligt sällskap - Indra!

  Vy mot sydväst!

  ...nu blev även jag "iskall"!

Fann alldeles färska spår - egentligen Indra före mig.

Först trodde jag att det var "Mickel" som brukar gå omkring nära huset. Men när jag tittade närmre och fann att storleken var cirka 6-7 cm diameter - insåg jag att det här inte kan ha varit en räv. Spåren var alldeles för stora.

Misstänker då närmast Lo-djur

!

Det kan vara kul med vilda djur i närheten, men inte när man är kattmamma till sju katter. Tänk vilket uskänkningsställe för en Lo-katt!!!!

Spåren syntes lite varstans och hade även följt skoterspåret en bit. De gjorde även avstickare emellanåt. Se bilden nedan ( glömde vända den innan jag la in den - det blir att vrida på huvudet).

Det blir sannlikt att hålla de små liven så inomhus, om det går nu till dess att rovdjuret har bytt vistelseplats.

Och för kattmamman -

jag, blir det väl att ta fram flera pottor till katteran. En av dem har ju redan börjat använda barnbarnets!

I

Igår fick jag hjälp på Facebook med att identifiera en dikt som min lärare läste för oss i skolan, "Ett ensamt skidspår"!

Idag har Indra och jag tagit oss fram på ett "ensamt skoterspår"!

Den här vintern har spåren inte varit speciellt långlivade: det har plumsats, skidats och åkts, men snöats och drivits igen. Min son körde nu för, jag vet inte vilken ordning, upp ett spår som jag och Indra kan gå på. Egentligen hade jag tänkt åka skidor men det kom jag först på när jag var ute på spåret, Lite slirtigt att gå faktiskt!

Morgonen hade varit kall -18 grader. Mitt på dan hade temperaturen stigit til -12 och det var sagolikt vackert. Vi gick efter det enda ensamma spåret. Indra med nästen hela huvudet nere under snön - kan inte förstå hur hon kan känna dofter en halv meter under snötäcket. Sannolikt ett liv ändå därunder, även om inte jag kan känna vittringen av det.

När jag vände mig mot solen kunde kan känna att den värmde - första gågnen för i år. Solljuset var väldigt starkt och jag som annars ofta bär solglasögon hade inte funnit rutinerna. Det var tur att solen inte ger ngn färg ännu - då hade det blivit rynkor!!!

I fastigheten som vi brukar passera bodde det en gång ett par vid namn Viktor och Elsa. Det var ett äldre par i 80-årsåldern. Det var en väldigt lagom promenad att hälsa på dem när barnen var små. Vi flyttade in 1990, i grannfastigheten.

Viktor hade diabetes och var nästan blind när vi lärde känna honom. Elsa tog hand om honom och allt annat runt om. Hon hade ett strålande humör och ett stort intresse för odling. Hon tog vara på fröna själv och sådde av egna frön år från år. Kommer speciellt ihåg hennes sockerärter; stora och kraftiga och med ett fårstängsel att klättra på. Hon odlade även rötter och morötter. En gång gav jag Viktor en stor squash och därefter odlade även Elsa squash.

Till höger om bagarstugan låg trädgårdslandet och bakom ladugården växthuset. Vi brukar gena däröver.

Elsa bjöd alltid på fika. Hon bakade mockarutor eller Kramforskaka som de också kallas. Det gjorde min mamma också, men inte som Elsas. Hennes var stora som bakelser och med ett tjockt lager av den bruna glasyren som även var ganska lös. Hon hade toppat med kokosflingor.

En 1:a april ringde jag till Viktor och Elsa och sa till Elsa att hon skulle titta ut för att se tre älgar vid ladugården. Inte kunde jag tro att hon skulle tro mig så benhårt. Hon försvann och jag blev sittande i luren. Jag skämder - lura en gammal människa så.

Efter en stund kom hon tillbaka, men koftan på. Hon kom tillbaka till luren och jag fick lov att tala om att jag hade lurat henne. Hon började skratta hejdlöst så även Viktor, som därefter berättade historien om och om igen.

Nu är Elsa och Viktor döda sedan många år. Fastigheten ägs av ett barnbarn och för drygt två år sedan avverkades skogen. Det känns tomt nu när det inte längre bor någon där - och sannlikt aldrig mer igen.

Min fastighet gränsar till det här hemmanet och är en avstyckning av deras hemman sedan 193 - Ett Per-Albintorp.

Bakom det här fönstret ligger köket där vi bjöds på fika. Det brukar vintertid hänga en lampa i fönstret för att det skall se bebott ut - hur ngn nu skall kunna tro det? Första gangen jag fann en lysande lampa i fönstret trodde jag  att det spökade. Nu har jag vant mig!

När man fortsätter ut mot vägen möter man den här verkstadsbyggnaden, med detta konstverk hängade från taket. På verkstadsgården - motsatta sidan - spelades det förra året in scener till den Oscardominerade filmen "I rymden finns inga känslor". Filmandet pågick en hel dag.

Så här frostigt var Viktor och Eslas hus idag. Hu.....dit vill jag inte gå in! Förvisso finns där en vedspis i köket, men.......

Så här ser det ut med bagarstugan fotat från framsidan av hustet och med det                                      "ensamma skoterspåret"

                                           i förgrunden.

Det kan tänkas att det här "smörupproret" - för vissa - kan förefalla lite tjatigt, men det här är viktigt då starka marknadskrafter ligger bakom de beslut som fattas.

Vi lever och verkar i en kommun där det är speciellt besvärligt då vår kommun har en kostchef, vars förening samarbetar med näringslivet.

Här kommer en länktill Lrf, Västernorrlands, veckoreflektion, v 3

.http://www.lrf.se/Medlem/Regioner/Vasternorrland/Myheter-2009/Veckans-reflektion---Sa-har-foddes-smorupproret/

Jag växte upp i en liten landsortsby där min mamma arbetade i skolans kök. Jag fanns med henne där från barnsben. Den skolan har därför blivit som en symbol för mina rötter. Torpet - där jag tillbringar en del tid under sommaren - ligger i närhetetn av skolan.

När jag gick i mellanstadiet - hade vi ngt som kallades för, tror jag, dikttoppen. Vår lärare läst upp dikter som vi sedan fick rösta på. Några dikter utkristalliserade sig, och började toppa listan. Den dikt som efter en tid blev en av de som sedan hamnade i toppen och sedan även vann - är nedanstående dikt.:

Bertel Gripenberg

ETT ENSAMT SKIDSPÅR

Ett ensamt skidspår som söker
sig bort i skogarnas djup,
ett ensamt skidspår som kröker
sig fram över åsar och stup,
över myrar där yrsnön flyger
och martall står gles och kort -
det är min tanke som smyger
allt längre och längre bort.

Ett fruset skidspår som svinner
i skogarnas ensamhet,
ett människoliv som förrinner
på vägar som ingen vet -
i fjärran förblevo svaren
på frågor som hjärtat bar -
ett slingrande spår på skaren
min irrande vandring var.

Ett ensamt skidspår som slutar
vid plötsligt svikande brant
där vindsliten fura lutar
sig över klippans kant -
vad stjärnorna blinka kalla,
hur skymmande skogen står,
hur lätta flingorna falla
på översnöade spår.

Vår mellanstadielärare var av åsikten; att den kondition som man inte hade uppnått före 19 års ålder - kunde man aldrig sedan uppnå.

Av den anledningen hade han infört skidåkning som en träningsform som vi använde oss av varje rast. 2½ kilometer varje rast - gav 7.5 kilometers skidåkning varje dag. Vi åkte ofta även på eftermiddagar och helger - en del av oss tränade också i klubb.

Skolan anordnade också de enda skidtävlingarna i kommunen - en riktig folkfest; vi spårade, snitslade och fungerade som funktionärer.

Min mamma bredde smörgåsar dagen innan och alla barn bjöds på varm choklad och mackor.

Jag har sökt dikten under några dar - och fick hjälp idag, via Facebook, med diktarens namn.

Anledningen till att jag helt plöstligt kom att tänka på dikten - den enda jag minns - kan jag inte svara på.

Nu har vi vinter så det räcker och blir över. Skidorna har tagits fram, men spår saknas. Något ensamt skidspår har jag därför inte i min närhet! Jag får nöja mig med att göra en "nostagitripp" - nu med hjälp av dikten; "Ett ensamt skidspår"!