När jag började på Lärarhögskolan hade jag tio år erfarenhet med mig i bagaget!

Jag hade varit förodnad på tjänster eller fungerat som springvikarie, vilket hade lärt mig massor - och speciellt lärt sig hur jag ville och inte ville vara mot eleverna i klassrummet.

Vi var två studenter i klassen med lika lång erfarenhet av undervisning. I övrigt var vi en blandad kompott och medelålderna var ganska hög. Vi tillhörde den enda högskolan där det fanns distansundervisning - därför var upptagningsområdet stort - hela Sverige. Erfarenheten från många arbetsplatser var skiftande och hög.

Med min bakgrund, och svårigheter med att vara tyst när jag ser att ngt är fel -Lät jag vädra mina åsikter och erfarenheter när jag fann det relevant. T ex på kemin där vi skulle göra experiment som nästan kräver en kemisal. Vilken skola för 1-7 har tillgång till kemisal - jag föreslog att vi skulle få lära oss att göra experiment med sånt som finns i köket/skafferiet. Tror inte att det föll i god gjord. Där saknade högskolan verklighetsuppfattning.

Det här tillfället som jag vill belysa gällde en pedagoglektion när vi talade om gränssättning i högstadiet, och i klassrummet hade vi en pedagog som var från högstadiet. Efter att ha suttit tyst en lång stund utbrast jag: "Det är någonting med kropparna!"'

Nu tittade mina klasskamrater misstänksamt på mig!

Jag tänkte på ramarna som blir allt mer tydiga ju äldre eleverna blir. Kom ihåg en 2:a som jag vikade i samtidigt som jag hade tjänst på högstadiet. 2-orna var jätteglada när de skulle få räkna matte medan intresset för att lära i många fall var helt bortblåst på högstadiet!

Vad gör vi med barnen? frågade jag en kollega när jag  kom tillbaka till högstadiet.

Barnen är glada och nyfikna när de kommer till skolan. Vidvinkelperspektivet är öppet, men efterhand som eleverna blir äldre och acklimatiserar/socialiserar sig in i skolan och samhället - blir intresset för studier i allt för många fall ett nödvändigt ont! Det är inte alltid många ämnen som känns roliga och intressanta längre.

När eleverna kommer upp i högstadiet kan det uppfattas som om "vidvinkelperspektivet " nu har blivit ett "tunnerlseende"!

Likriktad beteende, likartade intressen etc. gör eleverna som stöpta i formar - lagoma att komma ut i livet utan den livsglädje de kände för lärande då de en gång började i skolan!

Min reflektion angående kropparna på tonåringarna är:

Varför blir inte elever med åren mera mogna att ta ansvar för sig själva och sina studier i takt med ålder?

Kan det vara så att det är enklast att göra eleverna mera anpassade för att klara av dem i klassrummet?

Varför upplevs de auktoritära lärarna som bäst, de som ger tydliga ramar och där eleverna ibland har så stor respekt att de är rädda.

Frågorna är många!

Jag skulle önska att barns ansvar ökar med ålder, och att puberteten inte är något med negativ klang.

Om man ger barn/elever ökat ansvar i förhållande till ålder - borde väl frigörelsen från de vuxna vara betydligt mindre markant!

Med de hårda, fyrkantiga ramar som skolan har - är det väl inte konstigt att elever gör revolt! Fungerar de i skolan - kan den tas ut mot föräldrarna. Var skall de annars explodera?

Ansvar i takt med ålder - finns inte i skolans värld - inte på det sätt jag själv skulle önska. Nog borde väl ett barn/tonåring som har varit i skolans värld sedan 6 - veta var gränserna går när de är 14-15? Skolan är väl ändå inte fördummande?

Hur ser revolten ut i Utvecklingsländer, där barn och tonåringar i tidig ålder tvingas in i ett allt för stort ansvar? Gör skolan dem där, till "tunnelseende" individer?

Nu sticker jag ut näsan igen, och jag förstår att det forfarande finns dem som rynkar på pannan om jag säger "Det är någonting med kropparna" Någonting med kropparna - sexualiteten som vi måste tämja med att sätta så tydliga ramar att elever/tonåringar kvävs - för att kunna hålla dem på mattan i klassrummet!

Min önskan - åter igen! Ge elever ansvar i takt med ålder och mognad och sätt dem inte i ett fack/ fängelse som de i desperation försökre att ta sig ur!

Barn växer - såväl kroppar som intellekt! Ta vara på deras potential och låt dem blomma medan de kan!

Morning!!!

Bor i ett katt- och hundhus och med en del vilt även runtomkring!

Jag bor alltså på landet. Försöker att ta en promenad med hunden varje dag.

De senaste dagarna har jag sett såväl rådjur som räv. Räven var väldigt nära huset, men då var jag bakom fönstret!

Igår morse följde sambon med! Redan när vi hade passerat åkern och svängt av mot ödetorpet en bit bort - började Indra gå tydligt med nosen i marken, hon reste även ragg.

Det var nysnö och det var massor av nya spår. När vi kom längre upp efter skogsbilvägen fann vi att spåren var markant större än vad vi först trodde. Ingen räv har sådana här stora fötter. Spåren var mera rundade och hade som en ring runom, lång päls på fötterna.

Spåren var alldeles nya! Det visar med all sin tydlighet att vi har lodjur nästan på tomten, vilket gör att våra små skyddslingar, men än någonsin tas in varje kväll innan vi går till sängs!

Vi har sju katter, och ett lodjur kan sannolikt betrakta vår gård som en ytterlig utskänkningsplats för ett ordentligt "skrovmål"!!!!

Det är härligt med vilda djur, men lodjuret kan jag avstå från att ha allt för nära huset - även björnen som lämnar sin spillning alltför nära för att det skall kännas lungt att vistas i skogen!"!!!

Min "självbild" och spegelbild stämmer inte alltid överens!!!

Med självbild menar jag i det här sammanhanget, min uppfattning om mig själv!

Jag är inte utrustad med många centimeter över havsytan, närmare bestämt endast 1.57 cm. Några centimeter till vore önskvärt för att slippa klättra för att nå!

Det där med klättring för att nå,  är ett välkänt fenomen som jag har fått inse sedan jag slutade att växa på längden vid 12.

I förhållande till andra vet jag också av erfarenhet att jag har varit kort, men inte riktigt hur kort!!!!

Det har jag blivit mera varse under de senare åren då det digitala fotograferande gör att det tas mera bilder än tidigare, och nu är även jag med på en del bilder, vanligtvis är det annars jag som har hållit i såväl kamera och filmkamera.

Jag blir nu smått förvånad när jag fotograferas tillsammans med andra och ser hur väsentlig längre folk i allmänhet är.

Satte upp en spegel på badrumsdörren förra vintern och nu plötslig händer det att det är fler än jag i spegeln samtidigt - nu är jag inte endast kort längre utan även betydligt mindre än de jag delar bostad med - sonen brukar klappa mig beskyddande på huvudet.

Trots att hemmet nu har fler än en helkroppsspegel, har jag ändå inte till fullo insett att jag dessutom har åldrats och även fött tre barn.

Detta är ngt som jag bittert överraskas med var gång jag skall prvova kläder i en provhytt.

Vid ett tillfälle "rotade" jag och min dotter bland jeans på Erikshjälen, Hon höll plötsligt upp ett par jeans som hon sa att sonens flickvän hade.

Nu är det så att flickvännen och jag är ungefär lika långa, tror att hon har några ynka centimeter till godo, och därför följde jeansen med in i provhytten.

Jenasen gick på över lår och bak, men ingen vacker syn när jag såg vad de hade tryckt upp ovanför linningen! Hos unga tjener skulla man kalla det för hull - hos mig "valk"!

Jag hade tagit med mig ett par jeans som slutade vid höftbenet!!!

Påminner om att jag är trebarnsmamma! Därtill har jag gjort ett kejsarsnitt och en hysterektomi, avlägsnat livmodern, Två operationer i samma ärr samt ett invänding ärr, som alla medför en hel del ärrvävnadm vilket gör att "valken" blir lite väl upptryckt och ganska kompakt!

Borde väl någonstans ha insett, långt innan jag tog den här jeansen med in i provhytten, att flickvännen är mer än 25 år äldre än jag och har varken fött barnen eller operarat magen.

Ja, så var det med den "självbilden"! Självbild defineras väl egentligen med andra termer, men i det här fallet väljer jag att sammanföra den med mitt sätt att de på mitt yttre! Det finns tyvärr även andra delar på mig som inte alltid stämmer överens med det jag blir varse i spelgeln, nämligen det som syns mest utåt i mötet med andra - mitt ansikte!

Är förvisso övertygad om att den biologiska åldern inte alltid överensstämmer med med den kronologiska - men det ska till med  ännu fler ansträningar i hälsans tecken, för att min "självbild" skall överensstämma med min spegelbild!!

   Idag vaknade jag till en svartvit morgon! Med svartvit menar jag inte sinnesstämning - utan landskapet runt mitt hus.

-12 grader gav träden en frostig yta och innan solen hann upp fanns det ingen som helst färg i att skönja.

Jag satt länge och tittade, men då jag inte var klädd, kändes det lite "frostigt" att ge sig ut med kameran för att föreviga. När sedan ljuset började göra sig påmint ändrade jag mig - tog på min långa dunkappa utanpå morgonrocken. - ovan syns resultatet. Ångrar mig nu att jag inte gick ut en halvtimme tidigare - det var verkligen vackert!!

I övringt känner jag mig en aning överkörd!! Det andra passet yoga hos Sitarambalans, med Linda och Robban gick av stapeln igår kväll.

Fokus var på magen och magmusklerna. Trodde ett tag att mitt bikinisnitt skulle brista - så ansträngade var det för mig!!

Min rygg är ändå mest öm idag. Ryggraden som vill börja att bli krokig fick sig en genomkörare, även en ihopklämd disk......känns rätt gör det dock!!!

Tror att detta är bättre för mig än sjukgymnastik! Yogan, härlig lokal, skön musik och mysigt ledarskap och mysiga deltagare gör passet ytterst givande!!!

Jag gillar nötter och frön - och äter därför gärna nötter och frön!

Om någont skulle identifiera mig som en nöt eller ett för - vad skulle jag välja då?

"Nöt" är förknippat med mindre intelligent person - vilket känns mindre tilltalande.

"Frö" däremot kan förknippas med:

*att sås för att bli en planta som sedan växer upp till en vacker blomma, ståtligt träd eller en planta som sedan går att äta.

*att spridas lika effektivt som en maskros och därmed får utrymme. Förhoppningsvis att påverka i positiv riktning.

*att vara ett "busfrö" fick det förlaget på FB, som sprider glädje i omgivningen.

Här finns det mycket att associera till!

....men inget  "rö för vinden" som en död fisk som följer med strömmen - utan hellre en glad lax och ett frö som sedan kan växa och utvecklas!!!!

Snöovädret - ännu inte fullt ut!!!!

Nu på morgonen har vi endast fått några centimeter.......

Hunden verkande dock gilla det hon såg. Hon var som pudrad av pudersocker när hon kom in i morse - svart som hon är.

När jag sedan skulle hämta tidninge såg jag hennes fotspår och hur hon hade rullat sig i snön. Det var tydliga spår efter hennes sparkande ben.....förstår att hon tog sig ett uppfriskande morgonbad i snönd....det första för i år.

Jag har precis suttit och iakttagit en räv, en frisk sådan med yvig svans. Den har gjort mssor av hopp ute på min åker, i sina försök att fånga råttor.

Tidigare har den smält samman med bakgrunden, men nu avtecknades kroppen tydligt mot det vita underlaget. Det är lite magiskt att ha vilda djur så nära......

Vi har även flera rådjur som betar alldeles i närheten av huset.

Tar mig en titt ut på bilarna som kör förbi - de flesta i snigelfart!!!!

Verkar var ganska halt! Dessutom kör de mitt i vägen. Ingen plogbil så långt jag har kunnat se!

Räcker med en decimeter av "Norrlandsguld" för min del, så där lagom så att det går att åka skidor.......och så att jag kan köra/trycka ned det med hjälp av bilen! :)

  Kommande vecka har min son skrivning i hemkunskap.

Då jag tidigare har arbetat i skolan och därmed ä rintresserad av vad min son lär sig - tog jag mig en titt i boken, och även på det som kommer på provet!

Trots att boken är relativt ny, skriven 2003, är innehållet hopplöst inaktuellt och som vanligt influerat av Livsmedelsverket ideér. Livsmedelsverket som har spridit "fettskräck" i Sverige under de senaste 30 åren. Under de åren har fetman ökat med 50 %. "Fettskräcken " har sin grund i amerikanen Ancel Keys forskning 1953, där han valde att exkludera fakta som inte sammanföll med hans hypotes, och där det i dödsbevisen endast var hälften obducerade, trots att det var angivet hjärinfarkt som dödsorsak.

Om detta kan man mera noggrannt läsa i Uffe Ravnskovs bok: Hur kolesterolmyten hålls vid liv.

Tillsammans med en annan mamma - har jag i Kramfors kommun, drivit en hårdför kamp mot kommunen och tjänstemän för att återinnföra; smör/Bregott  och helprodukter i förskola/skola.

Läs mer på www.konsumentsamverkan.se, www.allehanda.se/nara Kramforsbygden och mitt namn, samt googla på "smörupproret"!

Efter att ha fört den här kampen i snart ett år, har vi tvingats ta in kunskaper och erfarenheter som andra oftast saknar. Dessutom talar vi av egen erfarenhet och 

övertyglese - då vi båda har negativa erfarenheter av vad mindre bra föda gör med hälsan.

I boken anser jag, att det i förtäckta ordalag framhålls margarin istället för naturligt fett! "För mycket fett i den mat man äter kan öka risken för hjärt och kärlsjukdomar och t ex forlsaka hjärtinfarkt"!

Det är inte det naturliga fettet som ger hjärt- och kärlsjukdomar utan den omestrade palmoljan som skördas där regnskogar har växt.

Omega-6 fettsyrorna som finns i lättprodukterna är inflammatoriska och allergiframkallande. Detta ngt som vi "smörande" mammor framför!!!!

Skriv gärna under ipå vår namninsamling på webben: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=4290

Jag har varit vegatarian i 30 år och följt utvecklingen. Inom hälsorörelsen har man propagerat för solrosolja innehållande Omega-6 fettsyror och omvändelsen där går långsamt!

I hemkunskapsboken har jag nu tagit del av kostråden för en laktovegetarianen

bl a: en portion gröt, flingor,pasa eller ris varje dag samt SEX SKIVOR BRÖD!!!!!

Länge sedan jag såg de kostråden?????

Det är skrämmande att den institution som skall sprida kunskap till det uppväxande släktet, tillåts att sprida desinformation i de läroböcker som används i undervisningen. I flera fall har jag hört att elever har fått fel när de har skrivit ett SANT SVAR  på en uppgift!!!!

Det åligger oss föräldrar att ta ansvar för våra barn, men även att tillse att de erhåller en undervisnng som är aktuell och inte vilseledande ,som den som nu presenteras i läromedel som finansieras av oss skattebetalare.

Min som får dubbla bukskap, men hellre det än ett enkelsidigt och utan relevans.

Hur många barn lär sig laga mat vid hemkunskapslektionerna och tar sedan med sig det ut i det vuxna livet? Blir förfärad över vilken spridning denna desorientering har.......

I morse fick jag en idé! Kom på att läga fram förslag till Sanna Ehdin om att skriva en Hemkunskapsbok! Lade ut det på hennes FB-sida och hon fann idén tilltalande. Hoppas nu bara att jag har sått ett frö!!!!!!!

Så här får det inte fortsätta!!!   Det gäller barnens framtid    -  och indirekt vår egen!!!

Jag har en väninna, ja egenligen betydling fler, men den här väninnan

finns kvar här ibland oss mot alla odds!!!    

Hon är en bland de varmaste och raraste.....  

Under en lång period av behandlingar av kemoterapi(cytostatika) och strålning pga av cancer, utsattes hon för massor av röntgenbehandlingar.

Vid varje tillfälle möttes hon av sköterskan med samma ord:

"Du luktar märkligt men gott......"

I garderoben lade hon nämlingen rökelsepinnar tillsammans med sänglinne och kläder. Denna doft stannade sedan kvar och gav henne en behaglig doft av rökelse...vilket var mindre lätt att identifiera.

Efter dagens upplyftande samtal med henne, blev även jag influerad av att använda rökelse. Hittills visste jag bara att jag hade rökelse med doften Mag Champa - men döm om min glädje när även jag hade Patchouli i en låda från "Själ, kropp och ande"! Jag hade glömt!!!!! Fyra pinnar räcker gott och väl för min garderob.......och nu får då även jag kanske lukta "märkligt men gott"!!!!! :)

Synd att det inte är "doftblogg"!!!!