"Nu grönskar" och det med råge! För varje dag ser jag något nyss som har kommit upp ur jorden. Då första promenade sker redan tidigt på morgonen kan jag inte låta bli att förvåndas över att jag var morgon finner något nyss om har kommit i förra veckan fann jag på samma tomt först styvmorsviol, dagen därpå maskrosor och nästa dag igen smörblommor. De verkar ha växt ut i sin helhet under ett dyng - häpnandsväckande. Jag hinner omöjligen tillvarata alla växter som jag önskar plocka och torka för kommande behov.

Jag kan inte erinra mig att jag har sett växtligheten komma upp så snabbt någon försommar tidigare. Beror det på min inaktagelseförmåga eller går det ovanligt snabbt i år. Flera morgnar har jag fått till mig den när sångtexten "Nu grönskar det......." och nu kom jag till skott och i det här fallet med gruppen Sarek.

En annan tex som kom till mitt medvetande är psalmen "En härlig grönskas rika dräkt....."

En av de vackraste psalmer jag vet och som verkligen gör att det känns att det blir sommar. Här till prinsessan Victorias och prins Daniels bröllop för snart ett år sedan. En händelse som fick fokus på kärleken.

För cirka 2½ år sedan kalhöggs det närmaste skoghemmanet, ett torp samt gallrades ett annat närliggande skogshemman. Jag tyckte att det var fruktansvärt. Såren i naturen bleV omfattande. Det kändes som att träden skrek på hjälp och jag mådde dåligt av utrustningen i skördaren.

Därefter har det varit svårt att orientera sig i den närmaste skogen även om jag kan se var jag är. Stigarna som jag och barnen gick efter, sannolikt djurstigar, var helt borta. Det ikullvälta trädet där barnen kröp under - hade legat i många år - var även det borta. Det var lerigt och det var hemskt. Det kändes som att skogen runt min egen tomt var förstörd.

När man som jag bor på landet känns inte huset som det viktigaste. Det är snarare omgivningen som är viktig - så känns det för mig i alla fall. Nu var då skogen som jag brukade gå i förstörd.

I föremiddags tog jag genvägen över kalhygget när jag var ute med Nienka. Spåren efter skogsmaskinen var fortfarande mer än synliga - men jag upptäckte att det ena spåret var mera synligt än det andra. Såg ut som att djuren hade använt det vänstra spåret som djurstig istället för de stigar som nu hade försvunnit. I lämningarna efter skogsmaskinen fann jag även stenmurklor. Detta något som jag aldrig tidigare har sett i den här skogen.

Hade förstås ingen kamera med - men kanske jag hittar tillbaka. Då kan jag fota svamparna som tidigare inte växte i min närmaste skog.

Min yngste son fyller år i veckan och då känns det som att det borde finnas något hembakat att bjuda på.

Började därför dagen - förutom hundpromenad med att baka tårtbotten. Förberedde även middagen och handlade.

Därefter tog jag mig en tripp till min favoritloppis i frök där jag fann de kornblå kaffekopparna som jag igår på torpet saknade i den kornblå samlingen av porslin, som nu består av porslinsglas/-muggar utan handtag, tallrikar, temuggar och kanna och nu även kaffekoppar. Inte för att jag dricker kaffe, men jag gillar synkroniciteten som allt mer ofta finns i mitt liv - och blått känns bra på torpet.

På vägen hem stannade jag vid favoritstranden för sol och bad och hundar. Nienka hade aldrig varit där förut och hon tittade förudrat ut över det stora vattnen som här mer liknar hav än älv, då viken är stor och bred.  Det blåste den del och hon ryggade för vågorna. Inte vågor direkt i de pölar och bäckar som hon hittills förtjust har hoppat i. Fodervärden som hade henne t o m november har sagt att hon inte har badat mer än en gång i sjö/hav. Nu blir det "andra bullar" - vatten och bad så snart vädret tillåter. Till slut vågade hon sig i en bit - men då där det var brådjupt vilket gjorde att hon snabbt blötte sig. Sedan blev det många ruschar i sanden - och en del sand följde med hem.

Väl hemma väntade köket igen och fortsatt bakning. Inser att mitt "höftande" i köket är mindre lyckat vid bak och då jag smakade på kakdegen fann jag den väldigt stark. Stark av vanilj, nästan så att det brände i halsen. Jag hade alltså tagit mer av vaniljen än enligt recept och med äkta vanilj går inte det.  Blev nästan som pepparsmak. Gjorde samma misstag i höst till vaniljsås, men minnet är kort och nu gjorde jag samma sak igen.

Fortsatte dock mitt "höftande" och då med lite grahamsmjöl i vetebullsdegen Kanske 1½ dl bytte jag ut av vetemjölet. Nu känns bullarna mindre degiga inuti och förstås lite gråare, men vad gör väl det! Lite mera nyttigt på kaffebordet kan väl inte skada.

För övrigt gillar jag inte så mycket att baka. Vet ju att ingen av oss skall äta det där söta och klistriga som det blir av vete. Nu är det dock inte alla dar som ngn fyller år och det blir svårt att byta ut allt som vanligtvis finns på ett kaffebord.

Hängde ut hinkar för att samla sav från björkar i f m. Det får bli som motvikt mot det söta i bakverk och annat! :)

För ett antal år sedan gick  jag med i en klubb som heter Själ, kropp och ande. Man fick pärmar som man satte in blad i vid olika flikar. Varje flik blev därefter som en bok. Det handlade om örter, massage av olika slag, tarot, runor, eteriska oljor, healing av olika slag, yoga - jag har många ämnen som helst. Till varje pärm följde även en jättefin låda i samma färger som pärmen. Vid varje försändelse följd det olika saker som; massageoljor, tarotkort, rökelse, små samlarkort av olika slag etc. Vid ett tillfälle kom kort på änglar. De var Gabriel, Uriel, Jophiel. Skyddsängel, Zadkiel, Mikael, Chamuel och Rafael.

Efter en längre tid hade jag fått tre lådor och tre pärmar och insåg att det här aldrig verkade ta slut. Dessutom var det svårt att finna var jag hade läst vissa saker, och kunde inte hitta tillbaka. Jag gick därför ur. I vintras plockade jag åter fram lådorna med pärmar och småsaker. Jag hade då glömt att jag hade en tredje pärm. Samtidigt ville min nyss avlidna vän veta vilken ängel som ett av hennes barn hade. När jag skulle söka fram korten fann jag dem ingenstans. För några dar sedan fann jag den tredje lådan och där låg korten. Jag var just i färd med att skicka henne kopia på det änglakort som hon ville ha information om när jag fick bud om att hon hade lämnat jordelivet.

Nu har jag i alla fall änglarna på plats och fann även en del annat intressant i lådan som t ex färg att inreda ett rum med, och det stämmer helt överens med de färger jag nu har i rummet där jag har satt in en behandlingsbänk. Synkoricietet!!!

Här kommer nu information om Gabriel och hans bön.

GABRIEL

Härskar i:  Fiskarna ( 18 febr - 20 mars)

                Kräftan   (22 juni - 22 juli)

                Skorpionen (24 oktober-22 november)

Egenskaper: Gabriel härslade över tidvattnet, hör min bön:

Var min hjälp i tillvarons dagliga kamp,

och hjälp mig utveckla min intuition

och lita på mina känslor,

så att min fantasi kan blomstra

och mina psykiska förmågor växa

så att jag kan leva harmoniskt

och sprida denna harmoni

till alla jag möter på min väg.

Mäktige Gabriel, välsigna mig med förmågan

att kommunicera med klarhet

och lyssna till alla mina sinnens budskap.

Nu när jag har återfunnit änglarna kommer jag att lägga in information kring dem här. Om du nu inte som jag har Gabriel som din ängel kan du finna din ängel här när jag har nedtecknat den. Sök i kategoriers så finner du din där lite längre fram.  

Följande text har jag hämtat ur tidskriften Free. Mycket tänkvärd och väckande.

En kvinna gick till byns trollkarl och frågade om råd. "Min lille styvson avskyr mig", sa hon. "Kan du hjälpa mig att vinna hans kärlek?"

Trollkarlen svarade att han kanske kunde, men då måste hon skafffa fram tre morrhår från ett lejon.

"Det är omöjlig", sade kvinnan och gick. Men på kvälle bar hon ut ett köttstycke och lade i öknan. Sen såg hon på avtånd hur ett lejon fann det.

Dag efter dag gick hon tillbaka med kött och stannade varje gåt allt närmare platsen. Till sist åt lejonet ur hennes hand.

Då ryckte honloss tre morrhår och gick till trollkarlen.

"Här är de", jublade hon. Han tog dem och släppte dem i elden.

"Varför gör du så?", skrek hon.

"För att den som kan rycka loss ett lejons morrhår behöver ingen magi". svarade han.

"Det står i den egen kraft att nå det du vill."

Får mig osökt att associera till Lejonkungen och "Känn en doft av kärleken".

För några veckor sedan köpte jag boken "Ord till tröst" till min svårt cancersjuka väninna Liz-Beth. Jag har skrivit om hennes svåra öde då hon felbehandlades av sjukvården och hennes cancer blossade upp igen. Tredje gången gav dåliga odds. Idag fick jag besked om att hon har somnat in, En av citaten ur boken låter jag publicera i det här inlägget.

"Vi är satta på jorden en liten tid

så att vi kan lära oss bära kärlekens sstrålar."

                                                  

                 William Blade

I lördags fann jag en bild på datorn av Liz-Beth. Jag visste inte då att hon hade somnat in. Jag sökte den igen idag, men fann den inte. Märkligt att bilden var där och nu är borta???

Känns overkligt att hon inte längre finns även om hon inte har gått att tala med under de senaste veckorna. Jag önskade så innerligt att hon skulle få överleva - men hennes dar var räknade.
Nu får jag lukta på doften patcholi och minnas att det var så hon doftade "Märkligt men gott" som en sköterska på labb hade sagt när hennes blod skulle kontrolleras före cellgiftbehandling.

I morrn hoppas jag att den fina bilden på henne återfinns..........Jag vill gärna skriva lite mer om henne här på bloggen.(levnadöden) Hon som så gärna ville varna andra kvinnor för preparatet Vagifem. Det preparat som gjorde att cancern blommade upp igen.

Sov gott fina Liz-Beth!!!! Vi möts i cyberspace!   

Nu hade jag förstås tänkt vänta med den här inlägget till i morrn, men det kändes som att skrivnervern killade till - så även youtubenerven, Lyssnade runt och kunde därför inte låta bli - minnena bara ramlade på.

Har tidigare nämnt att jag har spelat i blåsorkester/ungdomsorkester sedan jag var 10. Jag började på hösten i fyran och när det sedan blev vår blev det mer och mer tätt med spelningar utomhus. Premiären blev alltid vid 1-maj demonstrationerna. På den tiden bar vi kjol till de blå kavajerna och milda tider vad vi frös. Under kavajen bar vi även en polotröja i sliskigt material som sannerligen inte den var varm heller.

Vi samlades vid idrottsplatsen och sedan skulle vi marschera upp till Folkets Park. Sannolikt hade vi fått noterna till Internationalen och Arbetets Söner tisdagen innan. men då de var nya för mig och andra nybörjare blev det nästan omöjligt att både spela och läsa noter samtidigt. Speciellt för oss som spelade flöjt då notstället var fastspännt på den vänstra armen och att titta i noterna och samtidigt marschera i takt och i snygga led var nästan en utopi.

I alla fall så var notern anya och det var ett styvt jobb att försöka spela styckena. Under 1 maj alternerade vi med att spela Internationalen och Arbets Söner, och sedan kördes det mellanmarsch mellan låterna så att vi hann byta noter - om man nu kunde läsa dem förstås. En riktig kändis hade vi vid virveltrumman nämligen Dolph Lundgren då med förnamnet Hans. Han var en fena på trummor och många mil har jag/vi marscherat efter hans trumma.

Folkets Park ligger på en höjd över stan och den sista kurvan och sedan långbacken upp var påfrestande. Precis innan vi nådde fram till byggnaden skulle vi alltid spela Internationalen. Det var jobbigt att blåsa ett krävande blåsintrument samtidigt som att gå uppför och hålla kolla på andra, gå i takt och i snygga led. Känner nästan känslan i magen medan jag skriver.

Den här första ggn som jag tidigare nu har beskrivit, var speciell. Jag minns väldigt tydligt att när vi kom upp mitt framför entren kände jag att jag hade lärt mig Internationalen utantill - så många ggr hade vi spelat den under marschen upp till "Parken". Noter blev därefter överflödiga endast starttonen behövde kollas. När vi sedan kom upp ställdes sossarnas fanor tillsammans och många av dem stämde i med sång - ganska pampigt faktiskt!!!

När det gällde marscher lärde jag/vi dem oftast utantill då de spelades flitigt. Kanske jag kan dem än idag - sannolikt.

Snart är det 1 maj och i år skall jag inte spela och gå i täten. Borde väl egentligen demonstrera förstås, men då jag/vi kommit på lite kollisionskurs med S-politikerna i vår kommun känns det inte så trevligt att gå med dem.

Här kommer nu Internationalen och Arbetets Söner,

Jag som hade tänkt mig att kunna "mata" den här bloggen med olika inlägg varje dag, har sannerligen fått avstå en del.En av andlenidngar är förstås den nya hunden som sannolikt har haft det ganska svårt under några månader sedan hon såldes då hon inte kunde fortsätta utbildning till ledarhund pga defekta armbågar och höfter.

Nu börjar hon så smått att landa, men inser att hon har flera olika trauman som vi måste ta oss igenom, Hon tar därför tid från bloggandet, men det är det värt.

Något annat som även tar tid är tomten som nu har tinat fram efter en vinter som nästan saknar motstycke.
När jag flyttade hit i juni 1990 - kom jag med familjen från en lägenhet som var nyrenoverad men där hantverkarna hade kastat fönsterna i backen vilken gjorde att gräset var fullt med glas. Huset var det hus där Dolph Lundgren tilbringade några år tillsammans med sina morföräldrar under 70-alet. Huset kallas i folkmun för Kråkslottet, då det är väldigt vcckert

Hur som helst spelar inte utseendet någon roll när syfter att bo  i den lägenhet i det här huset skulle, kunna matchas med att bo i egen fastighet. Nu vår så inte fallet - de det gick inte att vistas utomhus med barnen då de kröp omkring i gräset runt huset.

Jag sökte då med ljus och lykta efter en fastighet och sa att det fick se ut hus om helst, huvudsaken var att det fanns en tomt - och det fanns det! 14 000 kvm då inbegripet två mindre åkrar på vardera sidan om huset. Massor av gräsmatta alltså, och det är den som jag syftar på när jag talar om "hav"! Jag har nu hållit på under tre dar med att kratta och ändå har jag en del kvar.

Tankens kraft var jag väl då inte så förtrogen med, men jag ville ju ha tomt och då inbegripet gräs - och det fick jag.

Nu skall ju det den här gräsmatta göras ren från gräs och annat skräp och det känns väldigt mycket som mitt ansvar - hur det nu kan komma sig. Känner mig sannerligen mättad på krattning, men ändå finns de stora ytorna kvar som jag hoppades att sonen skulle ta med gräsklippare. Nu säger han att det inte går.....

Inte går?????

Funderar mer och mer på det där med manligt harem och inser att en person med stort intresse för att kratta bara måste ingå i mitt harem. Undrar just hur man annonserar efter en "haremsherre" - och vilka anställningsvillkor som gäller - arbetsgivaravgift osv.

Efter att ha tillbringat många timmar i solen i "mästenas" farvatten - inser jag att ett hav till tomt behöver jag endast när jag skall spela fotboll, och det gör jag aldrig.

Hur som  helst är det tillfresställande när krattande är gjort och det gröna börjar att spira även om det sprirar på ett "hav"!

Sov gott alla kära vänner och besökare. Själv känns det som att jag skriver i sömnen,  och det skall därför imorrn bli spännande att läsa vad jag har skrivit - kanske lika virrigt......zzzzzzzzzz