Logiskt - Petter feat. Säkert.

Logik vad är det?

Tycker själv att mitt liv inte alltid har varit logiskt!

Tycker att jag själv inte alltid är logisk!

Tycker själv att det jag gör/sysslar med just nu inte är logiskt!

Tycker.............

Vem har talat om för mig vad jag skall tycka om mig själv och vad jag gör?

Vem har talat om för mig när andra är logiska?

Vem är det som sätter gränser för vad som är min logik!

KÄNNER JUST NU ATT JAG SAKNAR LUST ATT VARA LOGISK!

SLÄPP FÅNGARNE LOSS DET ÄR VÅR!!!!!

Den här vintern har sannerligen varit ett riktigt "eldorado" vad gäller virussjukdomar av olika slag.
Mina barnbarn och min dotter har sannerligen fått pröva de mesta i infektionsväg och dagarna i förskola/skola har varit lätträknade. Dagarna hos mig har däremot varit nästan mera svårräknade då jag har agerat "räddningspatrull" ett antal ggr.

Jag upplever den här vintern än mer "infektionstät" än många andra och min hypotes är den; att när en hel population låter sig vaccineras av ett vaccin innehållande en tungmetall som kvicksilver i form av konserveringsmedlet Timerosal (stavas det så?), blir immunförsvaret hos stor del av befolkningen svårt angripet och många blir därför snabbare och oftare drabbade av infektioner.

...och vad har då massvaccinationen med att så många har varit sjuka under den här vintern?

Jo, med nedsatt immunförsvar hos stor del av befolkningen , får virusepedemier ett större fäste då fler insjuknar och därmed sprider det vidare till fler personer. Det är min övertygelse!

I min familj underlät vit att vaccinera oss. Då erfarenheten av vaccinationer är mindre god. Hade även läst om hur svininfluensan kom till i ett labratorium och att det fanns vinstintressen hos läkemedelsindustrin och därmed ett stort driv att få människor vaccinerade. Vaccinationer är inte heller livslånga och räcker ger endast skydd i 8-10 år - vilken nytta gör de då?

Strax före man börjada massvaccinera i vår kommun insjuknade jag i något som sannolikt var Svininfluensan. Symptomen stämde och smärtorna i leder och muskler var nästan outhärdliga. Fem dar efter mitt insjuknande insjuknade yngste sonen, då 13 år. Han hade även de karaktäristiska symmptomen i magen. Sonens far var drabbad av influensan Hong Kong när den gick i slutet av 60-talet. Han insjuknade inte denna gång. Hong Kong och Svininfluensa skulle ju vara samma virus. Att han inte insjuknade känns som ännu ett bevis på att det var svininfluensa som jag och sonen hade fått. Hong Kongvaccinet fick jag själv som barn, men någon immunitet kvarstod inte.

När sonen hade tillfrisknat en del - behövde vi bära in ved och jag bad honom om hjälp. Han kände sig matt och så då; "att detta är inte någon vanlig förkylning" - då han var mer påverkad än annars.

När han så hade tillfrisknat helt sa han: "Var det inte värre än så här", och var glad över att slippa ta det vaccin som resten av eleverna i klassen tog när han hade återkommit till klassen Han berättade om den höga sjukfrånvaron dagarna efter vaccinationen och den smärta som eleverna hade i sina armar som gjode det svårt för dem att komma varandra nära som de ofta gör när de i flock skall ta sig in och ut ur klassrum.

När jag idag informeras om de följdverkningar som en hel del barn har utsatts för är jag glad över dyrköpt erfarenhet som gjorde att min familj inte tog vaccinet. Dock lider jag med de barn och deras familjer som nu har det svårt.

Nu tillbaka till vinterkräksjukan. Strax innan barnbarnen kom till mig i förra veckan hade de båda varit sjuka i vinterkräksjukan, och nu har flera i familjen insjuknad trots att det har gått mer än en vecka sedan de kom. Då vinterkräksjukan känns lite mera svår än vanlig magsjuka väljer jag här att publicera information om den hämtat från Vårdguiden.

Vinterkräksjukan (calicivirus)

Vinterkräksjukan börjar ofta mycket hastigt med kräkningar, diarréer och magsmärtor. Den går över av sig själv efter ett par dagar. Se till att vara helt frisk i två dygn innan du går tillbaka till arbete eller skola. Det är viktigt att du dricker mycket när du har vinterkräksjuka. Kontakta din vårdcentral om du kräks mycket och inte får i dig tillräckligt med vätska eller om du kissar mycket mindre.

När jag för en stund sedan stod i duschen funderade jag över de röda trådarna i mitt liv. Röda trådar som jag har burit med mig genom hela mitt liv - alltså från barnsben och som även har en betydande del i mitt liv än idag.

När jag var liten och fick köttbullar och potatis på tallriken hade jag svårt för att äta upp då jag tyckte synd om köttbullarna.

När jag och mamma besökte den lilla konsumbutiken efter att hon hade slutat arbeta för dagen och jag var sugen på något - önskade jag mig en liten låda med djupfrysta ärtor. De fanns i väldigt så förpackningar när jag var barn.

Jag hade svårt för att äta kyckling då det så väl syntes att det var en fågel som åts upp.

Min kompis pappa jagade alla årstider. På vintrarna hängde det ofta en hare med grankvistar instuckna i magen vid deras ytterdörr - då ville inte jag hälsa på henne,

När jag var 18 fastade jag första gången och när jag var 19 blev jag vegetarian och har sådan förblivit.

Innan jag ens hade börjat skolan drömnde jag om att bli en sångerska. Jag minns att jag tyckte om Ann-Louise Hansson som var på topp på den tiden. Jag stod framför en spegel och föreställde mig att jag stod på en scen.

När jag var 8 började jag spela blockflöjt och jag och en kompis spelade så mycket vi bara kunde. Vi hade därför spelat ut vår blockflöjtskurs som annars var på två år på endast ett och fick välja ett huvudinstrument redan på våren i 2:an. Vi stod bakom dörren till 4-6:an klassrum när vår fantastiskte musiklärare Erik meddelade oss. Jag valde tvärflöjt och min kompis saxofon. När vi båda hade spelat under ett år fick vi börja i en ungdomsorkester, där musikanterna var några år äldre än vi. Det var lite jobbigt i början, men efterhand växte jag i kostymen och där i orkestern blev jag kvar till dess att jag blev vuxen.

Spelade även i en annan orkester under några år.

I mitten av 80-talet prövade jag på körandet och då i Åre-kören där jag även fungerade som flöjtsolist. Sedan kom föräldraskapet och jag flyttade hem till Ångermanland. För cirka 13 år sedan återupptog jag körandet här hemma och spelade då även flöjt i kören. När ohälsan slog till gick jag in som i träda, men spelar en del hemma och lyssnar förstås en hel del på musik.

Det här var två av mina röda trådar.

Jag har också haft ett genunint intresse av barn och kom tidigt i kontakt med småbarn då jag är sist i en syskonskara med stor åldersskillnad. Blev därför faster redan vid 6 år ålder och bebisar blev därför något som jag verkligen älskade att hålla på med. Det kom ständigt nya bebisar då syskonen fick barn efter varandra.

Efter gymnasiet började jag "kvacka" i skolan och blev kvar under många år till dess jag började att studera. Vad jag än provade på så återkom jag till skolans värld. Inte så konstigt egentligen då jag följde min mamma som var kokerska på byskolan till jobbet. Det fanns ingen barnomsorg och jag kunde vara med henne och skolbarnen under dagarna. Skolan var som mitt andra hem där jag hade vistats sedan 2 års ålder - och skolan passade förstås även då för mig som en arbetsplats och barnen fanns ju där!!!

Barn har därför även de varit en röd tråd. Fick själv två barn  i rask följd och ett tredje lite senare. Dottern fick barn tidigt och då två styckna som ofta är hos mig. Hann aldrig plocka bort småbarnssakerna förrän det kom nya barn till mig.

Det var alltså "barntråden"!

I början av 80-talet började jag leta efter alternativ till svensk sjukvård, då de inte kunde erbjuda den hjälp jag behövde för mina besvärliga tarmproblem. Jag blev verkligen intresserad och har därefter testa många kompletemntära behandlingsmetoder på mig själv och sett goda resultat - eller åtminstone kraftfulla reaktioner då behandlingarna oftast har givit stark utrensning.

Gick reikikursern bör 11 år sedan, men saker har kommit emellan för att kunna utöva annat än mest för egen del. Efter att ha behandlats med reconnective healing fick jag starkare energier och efter min reconnection vaknade helandet hos mig. Införskaffade en behandlingsbänk.

Nu kan jag hjälpa mig själv och andra om så behövs.

Det var ytterliger en röd tråd - lusten till alternativa behandlingar och lusten och drivet att läka och hela.

Nu är jag medelålders och kan blicka tillbaka på ett brokigt liv.

Ett liv med många prövningar och där ohälsan emellanåt har tvingat mig att stanna upp. Många saker har varit dyrköpta men lärorika och mina läromästere har sannerligen varit noga med att jag skall ta del av mycken kunskap och hoppas att denna har gjort mig till en ödmjuk, kärleksfull och inkännande människa. Jag älskar möten med människor!

Jag har här precenterat några av mina röda trådar. De två första har väl varit de mest dominanta.

Som synes har jag också tyckt om att underhålla och att stå på scenen men ännu inte fått chansen att bli en riktig filmstjärna.

Lyssna här på Harpo och "Moviestar". Märkligt att Harpo har åldrats så mycket.....men inte jag!!!!:)

I början av 90-talet studerade jag på Mitthögskolan nu Mittuniversitetet. Jag gick en pedagogisk utbildning.

I vår allra första kurs gick vi igenom de stora pedagogerna som;
Rudolf Steiner, Maria Montessori, Celestin Freinet och Jean Piaget.

Jag själv fastnade väldigt starkt för Maria Montessori och skulle gärna ha velat verka i en Montessoriskola.

Hur som helst hade vi en kursbok skriven av Arne Maltén: "Vad är kunskap?"

Just den titeln eller just den frågeställningen kom till mig i morse:

"Vad är kunskap?"

Genom hela mitt liv har jag lärt mig att kunskap är något jag lär in praktiskt eller teoretiskt och som även på något sätt kan vara mätbart........det finns ett sätt att bevisa/erkänna att kunskap finns.

Sedan har vi det där med facit!  I matten finns det ofta bara ett sätt att lösa en uppgift och definitivt endast ett rätt svar och det finner du i facit!

I svenskan har vi bl a en grammatik, även i främmande språk, som ger som riktlinjer om hur språket skall vara. Många av oss har fått en röd markering i kanten när vi har skrivit uppsats om vi har uttryckt oss "felaktigt" när det gäller det skrivna språket.

Jag skulle kunna räkna upp hur många situationer som helst där vi har ett "facit" för att bli godkända.

.......sedan har vi de mer svårmätta kunskaperna: social kompetens, emotionell kompetens etc., men ändå någots om vi kan relatera till när vi "bedömer" en person.

Nu kommer den kunskap  som jag finner vara svårt att mäta: Kärleksfullhet, empati/medkänsla, inkännande, lyhördhet. insiktsfullhet, värme, sympati, skönhet, vishet, klokskap, uthållighet, känslighet, att kunna glädjas, att vara förlåtande, att vara engagerande, att hålla fast - alltså hur mycken kunskap som helst!!!

I den "svårmätta" gruppen går det att fylla på i det oändliga!:

Vem har sagt att kunskap skall vara mätbar?

Vem har sagt att kunskap har ett facit?

Vem har sagt att kunskap skall betygsättas?

Vem har sagt att kunskap skall certfieras?

Vem har sagt att kunskap skall synas?

Vem har sagt att kunskap skall upplevas?

Vem har sagt att kunskap skall kännas?

Vem har sagt att kunskap skall vara förankrar här och nu?

En av mina första tankar idag var: "Vad är kunskap?"

Jag har nu här spånat och satt dagens första tankar på pränt!

Jag försökte att finna en låt som belyser "kunskap" - letade och fann Linda Bengtzing med "Hur svårt kan det va?"

Där upprepar hon ständigt: "Jag kan........." "Jag kan.........." "Jag kan...........", med stor självkänsla!

Är det ändå inte så att det är "det jag kan" som är "kunskap" och inte alltid det som är mätbart och kan nedtecknas och redovisas på ett papper?

Lyssna på Linda........

Den låt som mötte mig i morse var: Touch me, med Weeping Willlow.

När jag lyssnade till den kom de här orden till mig:

röra, beröra, och även rörd.

Sedan jag gjorde min reconnection och åter börjat röra lite, heala, mera vid andra människors kroppar, auror, själar och andar - händer det saker.

Det är saker som jag inte trodde mig förunnat och därmed även kan göra att jag känner melakoni och även en viss rörelse i mitt inre.

Driften att hela och läka mig själv och andra har blivt en stor gåva och livsuppgift för mig.

Touch me:

När jag startade den här bloggen för fyra månader sedan var det mest för att testa. Valde bloggplatsen då min dotter hade den, och då för att eventuellt kunna få lite hjälp om jag körde fast.

Var till att börja med inte så nöjd. Tittade på andras bloggar och jag tyckte att de hade så fina sidor och skrev så himla bra.

Hur som helt lärde jag mig så småningom och kan nu både lägga in musik, bilder och klistra in länkar som jag finner angelägna.

Då jag hellre vill vara "en glad  lax" som simmar uppstrlms, än en "död sill som följer med strömmen", vill jag gärna dela med mig av det som kommer i min väg - speciellt sådan information som myndigheter och massmedia väljer att dölja eller underlåta att låta medborgarna ta del av.

För att inte enbart verka så "samhällfrånvänd" vill jag blanda mina inlägg med saker ur vardagen, musik och texter som kommer i min väg samt mycket annat.

Då jag ofta vaknar mycket tidigt på morgonen brukar det komma till mig någon uppslag till inlägg innan jag ens har lagt benen utanför sängkanten. När jag sedn sätter på radion för att få lite nyheter osv. har det oftast kommit någon musik som passar mig just för den dagen.

Nu har jag haft barnbarnen sedan i onsdags, och alla mina rutiner är "omkullkastade"! Jag har börjat anteckna i min drömanteckningsbok om jag kommer ihåg mina drömmar på morgonen. Det har jag inte hunnit. Jag skriver även i min 5-årsdagbok, och i min kalender. Nu har det gått flera dar utan att jag har fått ned något. När jag tittar tillbaka kan jag knappt minnas något allas.

Brukar även meditera, TM. varje morgon, eller ge mig själv healing, nu reconnective healingenergier sedan jag fick min reconnection. Har ofta även skickat distanshealing till ngn som behöver eller mött ngn  hemma hos mig. Ingen egen- eller annanvård de här dagarna, minsann.

Började träna yoga ungefär samtidigt som jag började att blogga. Jag tycker att det är svårt att utöva övningarna hemma utan instruktioner, men för två veckor sedan fick jag hem en CD som vår lärare hade läst in. Den tänkta jag använda varje dag. Inte ens tanken har förespeglat mig de här senaste dagarna.

Det här med att "mata" bloggen varjen dag, har varit en tidig morgonsyssla som idag fick vänta till 10.30, och när jag satte mig här hade jag egentligen inte något uppslag om vad jag skulle skriva om.

Funderade för en stund sedan hur det var när mina äldsta barn var små, endat 1½ års åldersskillnad. Insåg då att jag inte hade några tonårsbarn, inte hade 7 katter som jamade och tittade uppfordrande på mig, och f n tar med sig all smuts de har under fötterna till sängar, fönsterbräden, dukar etc. - jag har inte hunnit torka deras fötter när de kommer in. Jag hade i och för sig hund - en New Foundland med långa fanor och mycket hår. Hon låg oftast utomhus eller vid ytterdörren där det var som kallast. Sedan var det endast att ta sopen och sopa det torra där hon hade legat.

Är det mängden av familjemedlemmar som har ökat, eller är det jag som börjar bli gammal. Det sistnämnda en utopi - men samtidigt en sanning när jag ser mig i spegeln.

En annan aspekt är också att hemmet var mera tillrättalagt för småbarn än vad det är just nu och mina egan mera självständiga då de var i sitt eget hem.

Ja, det blev till sist några rader, även om jag inte hade något uppslag när jag satte mig här.

Hittills har barnen idag, förutom frukost, hunnit med; Paly Doh, målat med vattenfärger, lyssnat på sagor, målat och ritat, och nu barbie och hästar........

Skulle jag anteckna allt skulle jag kunna sitta här hela dagen, vilket jag förstås inte hinner, eftersom även den andra tvättmaskinen för idag skall hängas.

Att få ta hand om små barn är en gåva - men ack en sådan intensiv sådan.  I morrn lämnar jag tillbaka dem till deras mamma - min enda dotter. Jag inser att det kommer att bli ganska tomt, men kommer sannolikt att fylla morgon till kväll med de saker jag under de här dagarna fått låta ligga i träda.

Det är omväxlingen och dynamiken i livet som gör att det känns att man lever!!!  

Ibland har det kännts stressande att försöka publicera något varje dag, och trots att jag idag inte hade fått något uppslag när jag slog upp ögonen eller satte på radion, lyckades jag mot alla odds få ner några rader och mina reflektioner.

Den där stora solen som väderleksrapporten har utlovat har lyst med sin frånvaro. Varmt är det dock och det tiiiiiiinar värre än värst.

+8 grader är lite ovanligt när vi i veckan hade -15 - ganska stor temperaturskillnad.

Jag har barnbarnen kvar till och med tisdag föremiddag.  Alvin blir rastlös av att vara inne och vi tog på galonisar och allväderstövlar för att gå ut.  Snötäcket har sannerligen minskat, och det går i bästa fall att gå där skotern har kört ett stort antal gånger. Trots det åkte vi igenom lika ofta som vi höll oss uppe.

I skogsbrynet har nu snötäcket smält bort och Alvin klättrade lite på mossorna och lavarna som nu  är framme längst ned efter bergskanten - lite av ett äventyr.

Luften har verkligen förändrats och det känns att det är vår i luften. Stod länge och  och såg mig omkring och kom då att tänka på Karin Boyes dikt; Javisst gör det ont.......

Det är något speciellt när vinter går över till vår. Det märks tydligt att de senaste veckorna har bjudit på massor av hårda vindar. Det gamla lärkträdet har förlorat en del grenar och det ligger kvistar runt stor del av gården. Något annat mindre angenämnt som vittnar om stora mängder - är min fyrfota vän som inte har funnit någon lämplig plats att lämna spår efter sig. Nu har det tinat fram och spaden blir ett måste för att slippa få det på fötterna. Lämningarna är alldeles för nära huset och där vi skall vistas. 

Vi blev inte ute så länge........ Trots toalettbesök före utgång - blev det åter dags att lätta på blåsan.  Lager på lager gör det fortfarande omöjligt att göra behov utomhus och därmed var det bara att gå in igen.

Julia hade lyssnat på Emil i Lönneberga och lagt ut Memorykort och UNO-kort över hela vardagsrummet. Kände "disktrasekänslan" göra sig påmind. Den där känslan jag ständigt hade när mina egna barn var små. "Kronisk trötthet" var då ett ständigt tillstånd, men idag har jag förutsättning till återhämtning som jag inte hade då.

Småbarntiden är kort ......men ack så intensiv! Likadant som vårvintern som helt utan förvarning har övergått till vår!!!!

Här kommer dikten:

Ja, visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider
- tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar glömmer

att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden

- känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.
Karin Boye

Åter en dag med många minusgrader. Närmare bestämt -14. Nu vid 11-tiden har solen värmt ordentligt och jag och barnbarnen är på väg ut för att tillbringa dagen i solen vid älven.

Vi tar nog även med skidorna då det ligger ett tunt lager på isen som gör att det går att åka skidor även om det har blåst massor och isen annars var ordentligt slipad och hal.

Min dottter har åkt till Uddevalla för att hälsa på en äldre bror. Hon sitter just på tåget. Det tar många timmar och alldeles nyss hade hon skrivit ett meddelande på Facebook om hur tråkigt det var - efter endast tre timmar???

Förstår att hon känner sig lite ensam. De senste veckorna har influensa och vinterkräksjuka florerat och tagit om för barnen. De var ordentligt nedgångna och i går morse sade Alvin att han var "sjuk nere"! Ett alldeles nytt uttryck för mig, men då han inte var "sjuk uppe" tolkar åtminstone jag det om att han kände sig lite svag och benlös efter så många dars sjukdom. Att sitta helt ensam på ett tåg blir därför en helt annan upplevelse än de som varit de senaste dagarna.

Barnen kom dock till mig redan igårkväll och nu är det "full fräs"! Jag har stoppat ned lite fika och nu skall skidor och skidskor samt det vi skall sitta på läggas in i bilen igen.

Jag brukar oftast ha bagaget färdigpackat för att slippa packa ut och in. Nu tömde jag det dock i början av veckan när jag storhandlade och hade passagerare med.

I annat fall har jag annars. Tre liggunderlag, tre hopfällbaran stolar i vuxenmodell och en liten - s¨ådana där som ser ut som paraplyer. Skidor och skidskor, kängor, extra dunjacka, kängor, pulka, påse med ved, ryggsäck samt dagens fikaväska och stickkort - allt för att skapa trivel dit jag/vi beger oss.

Är precis färdig för avfärd och hoppas att vi är bruna och fulla med solenergi när kvällen kommer.

"Änglabarnbarnen" är här och nu bär det ut i det vackra vårvintervädret!!! Härligt!!!!!!!