Efter en del problem lyckades jag hitta Fullmäktigemötet, om skolornas och då även landsbygdens överlavnad, på Webben. Det tog en stund och lilla NIls somnade i mitt knä. Så mysigt med ett kattbebisspinn i örat.
Jag borde väl ändå vara lite vis av att låta kattungar sova på kvällen och sedan bli väckta. Jag trodde i min enfald att det skulle gå att flytta honom men ack nej. När jag sedan skulle somna hoppande han omkring och lekte bland mina kuddar - jag hörde hur det krasadae i tyget av vassa klor, det gamla lakanstyget som jag har sytt kuddar av.

Till slut somnade han dock - och när jag vaknade till i morse låg han uppe på mig.
Eldade som vanligt och sedan var det tid för en kort TM meditation. Tänkte hinna med cirka 25 minuter innan sonen skulle väckas. Så snart jag satte mig tillrätta kom lilla Nila och spann och pratade med mig. men då  han inte fick någon respons tystnade hand. Jag hann gå ner djupt en kort stund, och gick upp till ytan vid 6.30 Då hade lilla Nils lagt sig på kudden bredvid mig.

Såååå underbart med en sådan liten och tillgiven liten kattunge. En kattunge som är så glad, trygg och busig och inte ett dugg rädd och ängsligt trots att han är född utomhus och bars in av schäferhunden Zack när hans mamma tog fram honom.

Myyyyyyyyyssssss!!!!!!

När jag skulle åka till Yogan för flera veckor sedan, åkte jag förbi min släkting vars traktor vi har lånat och som skulle repas. Jag skulle hämta en packbox. Samma dag hade en kattmamma med hjälp av schäfern burit hem en kattunge osm förevisades mig. Den var så bedårande att jag inte kunde släppa den med tanken. Den fanns på min näthinna under hela yogapasset. Förra veckan tillfrågades vi om vi ville ha kattungen, vilket vi bestämde oss för.

Gamla Sabina hade avlivats och vår lilla Lovisa hade gått en säker död till mötes när hon kördes på av en bil.

Igår hämtades kattungen som vi trodde var en hona, och skulle kallas för Smilla. Nu var det ingen flicka utan en liten tuff och orädd kattpojke som idag håller hov med de äldre katterna. När det skall gå fram och nosa på honom fräser han eller slår till med tassen, och därefter vänder de vuxna katterna på foten och springer iväg. Därefter följer NIls med, för det blev en Nils, och de vuxna katterna springer undan. Jag trodde att de gamla katterna skulle morra och hålla ungen på distans - nu blev det tvärtom. Vanligtvis bir det ungar kvar om någon hona av misstag har blivit dräktig och då underkastar de sig efterhand som de växer upp. Nu är i alla fall Nils här och han sätter nästan skräcka i våra vuxna katter. Vad månde bliva? Söt är han så det förslår i alla fall, medn sin 1/4 skogkatt och vit med beiga teckan.

Här nedan kommer bilder från igårkväll när Morris försökte göra sig bekant:

Snart fick Morris nog - då Nils försökte leka med hans svans!

Det är "tröttsamt" att flytta!    

För drygt 16 år sedan, närmare bestämt i slutet av juli 1995 fick katten Sabina, då kattunge flytta hem till oss. Vi hade redan en hankatt Pussel.
Sabina var en trogen katt, stabil och klok. Hon tillbringade mycken tid utomhus och vi kunde se henne efter vägen på väg hem. Hon gick i dikeskankten och tittade sig noga för innan hon passerade den tungt trafikerade vägen. Hon tillbringade mycket tid vi vägkanten och varma sommardagar använde hon asfaltet för att ligga och gona sig.
Vi kunde se henne ligga på vägen en bit upp och bilarna fick stanna så att hon skulle fllytta sig.

Det känns som att den katten har haft nio liv. Så många gånger som hon har kommit hem med skador av olika slag, bölder, blodiga kräkningar, hosta, skadad höft efter att ha hoppat ner från garderob osv.
Varje vinter har vi sagt att: "till vintern kan vi inte ha Sabina kvar längre"! Men när vintern har kommit har hon sett fräsch ut och har fått vara med ännu ett nyår. Våren 2010 fann vi att hon hade börjat att bli döv,och efterhand försvann hörseln alltmer. Hon verkade även har fått någon form av senilitet.
PÅ försommaren blev hon väldigt vinglig och sned i kroppen . Avlivning övervägdes, men hon återhämtade sig till endel. Hon tillbringade den här sommaren mest i solen i hammocken. Hon åt och sov. Vi såg henne dock vid vägkanten igen vid något tilfälle, och hon har även gått omkring efter åkerkanten.

I höst började hon att bli mager. Förra våren var hon tjock som en klump. Hon satte sig ofta mitt framför fötterna och kom man och gick och hon gick i vägen - fastnade man i henne och stöp eftersom hon var så tung.
En förkylning bröt också ut och nu fanns det ingen återvändo längre. Så snart hon kunde kröp hon upp tillsammans med någon annan katt; Morris eller Signe. Hon verkade ha gått in i barndom precis som vi människor gör.

I onsdags fick vi tid för henne, och nu är Sabina i himmelen dädr Gud har päls.

Här nedan kommer några av de sista bilderna som är tagna av henne.

Min dotters katt Svinto kan sannerligen "njuta"! Jag har aldrig sett en katt som kan ligga och snurra sig och må så gott som han gör.
Det går bara inte att låta bli med att fota honom. Mjuk att ta i han dessutom, och så håller han sig framme när Nienka skall rastas - mest morgon och kväll!!

Nienka har under den senaste veckan ertappats med att ha hoppat upp i min säng eller i soffan och lagt sig på babyfårskinnet

Igår fann jag henne i den här ställningen när jag kom ner från övervåningen.
  

När jag sedan kom in i sovrummet fann jag Svinto i den här ställningen.

Det har nu passerat åtta dar sedan jag hämtade Nienke. Döm om min förtvivlan när jag såg hur mager hon var, och sedan närjag märkte att hon drog som en värsta oxe i koppel och blev skvatt galen i bilen vid olika tillfällen.

Jag harfått låna en Easy-walk sele som drar åt vid överkantetn av frambenen om hon drar. Det gör att hon idag har gått cirka 2½ km utan att dra mer än några gånger. När jag ser att hon sätter nosen i backen och drar iväg - brukar jag stanna till lite tvärt så att hon drar åt av sig själv. En mycket fiffig grej och inte heller så hutlöst dyr, cirka 90 kronor för en hund i den här storleken.

Dagens korta biltur förflöt utan att hon blev hysteriskt galen när ngt rörde sig på vägkanten.

Idag har Nienke även mer bekantat sig med katterna. Förra fredagen hängde hon i kopplet bara hon såg en katt, skällde och bar sig skrämmande ut för en katt.

Idag har de varit ute tillsammans utan att Nienke har försökt sig på att jaga dem. även oom de ser inbjudande ut. Systrarna Signe och Lovisa hade ikväll en sorts stångningsorgie och då tillsammans med Nienke.

Jag är så glad att framstegen är så markanta, även om hon igår satte av efteranhund vars husseär rullstolsburen. Nieneke löper och hanhunden Morgan var mer än lovligt förtjust. Lovlig är dock inte Nienke då bade höfter och knän är defekta vit röntgen.

I går fick jag åter uppleva att Nieken kan stjäla. Jag var upptagen under en stund och under den tiden hade Nienke kunnat öppnat skafferidörren, hittat påsen med levergodisa och satt i sig en dal av innehållet.

Vid detta tillfälle lade jag upp mat som vanligt i hennes skål. Förstår nu att är vn vid att stjäla för att få det hon behöver. Bjöd henne sedvanlig middag, men den slopade hon igår. Är själv glad att hon inte kastar i sig även maten hon få ri skålen om han har varit på stöldturn: Det måtte väl betyda att hon nu vet att hon inte behöver vara hungrikg längre!!!

Sista kvällsturen följde Svinto med. De gick parallellt och verkade ha glädje av varandra. I förra veckan var katterna ytterst roliga att jaga och det var ett styvt jobb att hänga med i allt somrörde sig!!!

För snart fyra år sedan flyttade "Svinto" in hos oss. Svinto är egentligen min dotters katt - hävdar hon alltid - men då hennes katthona fick ungar, Svinto var pappan, och skulle slå ifrån sig ungarna blev hon aggressiv mot Svinto, Då hon bodde lägenhet och katterna var innekatter blev det väldigt besvärligt.

För att Svionto skulle slippa hamna i de "sälla jaktmarkerna "fick han flytta till Kungsgården. Där bor han nu och retas med våra katthonor. Tror egentligen att han har lust att para sig med dem, men de avskyr honom och skriker så fort de ser honom. När Cia av misstag löpte för en kort tid sedan, jagade hon honom och han fick försöka para sig med henne, utan större resultat då han är kastrerad.

När Cia sedan hade slutat löpa kom hon snart till sans och förnuft igen och avskyn är nu densamma som tidigare. Undrar just om hon vet vad hon höll på med för några veckor sedan?

I morse när Svinto vaknade fann jag honom utövande yoga. För visst är det det de gör när de ligger i alla omöjliga ställningar och sedan lägger sig ner och slappnar av - förändrat medvetandestillstånd.

Här nedan kommer några bilder som bekräftar att Svinto är en riktig yogautövare - åtminstone "kattyoga"! :

Börjar med att vakna och sträcka sig försiktigt

Sängvridning" med finurligt rullad svans!

  "Ryggflex"!

Avslutande meditationsövning - förändrat medvetandetillstånd.

Svinto utövar sällan ställningen "hunden" då han ogillar alla andra hunar än vår egen Indra. Däremot försöker han ibland på att härma någon av hennes avslappningövningar, och andningsövningar. De som låter som snarkningar - ujaj!

Vår äldsta katt Sabina blir 16 år om en månad. Hon är döv, och ser lite dåligt. Emellenåt har hon fått olika problem, men återhämtat sig. Tätt som oftast får hon ett ryck och leker som en kattunge - vilket gör att hon får bli kvar hos oss även om hon snart har åldern.

Något större problem med rörelseapparaten kan man knappt skönja - när man ser henne tvätta sig i ganska omöjliga ställningar.

Här nedan från igår morse när hon skötte sin morgontoalett. Gör om det här när ni närmar er "åtti" - för det är hennes ålder i kattår! :)

Någon annan i kattfarmen som också brukar bjuda oss på roliga ställningar att skratta åt - är Svinto. Även han låter oss ta del av omöjliga ställningar när han tvättar sig. Här hade han hittat en solig plats i en kontorsstol för sin morgontoalett, därav överexponeringen. Ville inte störa honom gm att dra för fönstret.