Min första sambo var botanist. Honom fick jag lära mycket av.
Vi tillbringade massor av tid under sommaren med att åka runt och titta på blommor i närområdet men även ofta i fjälltrakterna.

Jag var ganska "rudis" på blommor när vi träffades men efter några år behärskade jag fler växter än många andra. Nu har jag förstås glömt en del, då ingen längre håller mig ajour och det mesta jag ser i växtväg nu för tiden mest växer i min direkta närhet.

Inser att jag har mycket att tacka f d sambon för som jag har haft mycket glädje av och fortsätter att ha glädje och nytta av.

Idag tittar jag inte i marken för att finna ovanliga blomster. Nu tittar jag i marken för att hitta något som jag kan torka och endera använda till att äta eller att ha som en läkeört.

Märkligt det där med människor som man har nära under en längre tid av livet och som på något sätt lämnar spår, inte enbart känslomässigt, utan även med kunskap som sedam följer genom livet.

Idag när jag vandrade på stranden i HögaKusten sprang jag på det jag är ganska säker på är strandärt. Ärtväxter är lätta att lära sig och känna igen.

Stränderna ute i Höga Kusten är har ofta klippor av den röda bergarten Nordingårgranit eller som jag lärde mig Rappakivigranit.

På den här lilla stenen av röd granit växer en del lavar. De gröna identifierar jag som kartlav. Tyckte att det var häftigt med en röd sten med gröna och svarta lavar. Ser dessutom, med lite fantasi, ut som en liten säl.

Det blev många försök och flera filmklipp. Väljer att lägga ut ett ras och - det sista - när de lyckades. Fantastiskt!!!!

Eleverna i min sons klass på klassens dag vid Storsands naturreservat i Höga Kusten. Här tränar de pyramidbyggande av mänsklig pyramid. Övingstillfällena blev många och ledarskapet skiftade. Det blev många ras och en del kände sig ganska "mangade" -de som var längst underst.
...men till slut gick det!!!

 
Då jag skulle såväl fotografera som filma med kameran - fick jag tyvärr inte den sistapyramiden på bild. Den pyramid som ungdomarna klarade att bygga och få att stå.

Idag har min son haft klassutflykt med klassen. Destinationen var HögaKusten och naturreservatet Storsand.

Då jag ändå hade kört de cirka fem milen ut till havet hade jag bestämt mig för att göra en promenad ute i den storslagna naturen med Nienka.
När ungdomarna snabbt hade lämnat bilen och sonen allra först gick jag efter stranden i båda riktningar med hunden.

Den röda nordingrå-graniten.

Så även här.

En storslagen ta som växer en bit upp på stranden och någon har lämnat sin cykel där.

Närbild på cykeln - som verkar lite anfrätt!!!

Nienka med fokus på ungdomarna som hon helst ville umgås med.

Smög mig fram i skogen bakom platsen där ungdomarna hade slagit läger och fann där lärarna som jag blev stående med.

Bestämde mig därefter att styra vägen hem - men först en tur in ti Norrfällsvikens fiskeläge.

Väl därnere vid fiskeläget började åskan att mullra, och några stora regnstänk föll.
Beslöt därför att vända åter då det inte fanns någon plats att söka skydd på.

 
Blev därefter kvar en stund för att avvakta vädret och fick då bevittna byggandet av människopyramider. De kommer i nästa inlägg.