Det är många som har berörts av den jojk som jag publicerade i förra inlägget.
Då jag efter att ha publicerat här fann jag också texten på Facebook, och låter den därför även få utrymmer här.
Youtubeklippet får även vara med en gång till! 


Går du med mig än, min käre vän?
Fast jag inte längre ser dig?
Är du kvar här på jorden?
Jag ligger kvar här och grubblar.
det är ödsligt tyst runtom ig.
Tårar bryter och faller, i tanken p ådig.
En ängel som här glömdes kvar,

har nu fått sina vingar.
Vart flyger du min ängel?
Vart flyger du nu?
Flyger du genom himlaporten, säg?
Eller till världens ände?
Flyger du bredvid mig, eller är jag ensam nu?
Var dä än är, min vän. Vart än vägen för dig.
Lova att du väntar där, tills jag möter dig.
Jag hoppas att du är lycklig nu.
Så som jag var med dig. 

Och smärtan som du har lidit, hoppas jag är glömd.
Sväva fritt, min käre vän. Du är fi.
Och tills vi möts igen.
Farväl min ängel.     


Jon Henrik Fjellgren:

Den här ytterst berörande jojken, ett inslag i årets upplaga av Talang 2014, gjorde mej min son medveten om, och jag kan då säga att den här går rakt in i hjärtat.
Såväl sångarens bakgrund och historia, den tragiska händelse som gjorde att jojken uppstod och den tröst som jojken sedan gav Jon Henrik. 
Jag är  ytterst tacksam över att ha fått höra och veta om detta och samtidigt få höra den vackra jojken framförd av en ytterst begåvad ung man med vacker sångröst.

Ibland behövs inte orden/texten för att man skall förstå. Det här blev en omskakande och rörande upplevelse.

Jag levde själv i Jämtlands fjälltrakter under 80-talet och mötte där samer. 
Jag är intresserad av urbefolkningar och samer är en av dem.

Ta dej tid att lyssna på Jon Henrik Fjellgren och låt dej beröras!   



Vackert eller hur?